Trump vill hålla Kina borta från Grönland
Både Panama och Grönland flirtar med Kina. USA har goda skäl att vilja avstyra det.
Bild: AP
Är det något Donald Trump ogillar så är det “dåliga deals”. Och i hans värld är USA:s överlämnande av Panama-kanalen till den lokala regeringen en av de sämsta som landet gjort. “Jag tyckte att det var förfärligt”, sa den tillträdande presidenten på en pressträff i sitt residens Mar-a-Lago i Florida förra veckan. President Jimmy Carter fullföljde 1977 förhandlingarna om att skänka kanalen till Panama som hade förts av företrädarna Lyndon B Johnson, Richard Nixon och Gerald Ford sedan sextiotalet. Debatten i USA hade då rasat länge mellan dem som i anti-kolonial anda ville lämna över kanalen och dem som såg överlämnandet som ett tecken på amerikansk svaghet. Nu vill Donald Trump ta tillbaka amerikansk kontroll över kanalen och han vill inte utesluta våld för att få som han vill. Samma sak med Grönland – som dock aldrig har varit amerikanskt – men som flera amerikanska presidenter har försökt köpa.
Vad vill Donald Trump åstadkomma egentligen? Och finns det en strategiskt plan bakom den blivande presidentens utspel? Inte om man får tro hans tidigare medarbetare John Bolton, nationell säkerhetsrådgivare i Trumps förra regering. “Jag märkte i juli 2018 (…) att Trump inte hade någon internationellt storslagen strategi eller ens en konsekvent plan. Hans tänkande var som en arkipelag av prickar (lika individuella som fastighetsaffärer) och han överlämnade till oss andra att urskilja – eller skapa – en policy”, skriver Bolton i boken The Room Where it Happened: A White House Memoir. Den gången gällde det förhandlingar med EU, Nato och Ryssland. Som det ofta sägs om Donald Trump: man ska ta honom på allvar, men inte bokstavligt.
Evan Ellis var ansvarig för USA:s Latinamerika-policy åren 2019 och 2020 under utrikesminister Mike Pompeo. I dag forskar han om Latinamerikas relationer med Kina vid US Army War College. Enligt Ellis såg Trump både Panama och Grönland som del av den en västlig intressesfär, som USA ska värna.
– Dessa områden är en legitim del av vår intressesfär. Historiskt har vi inte hanterat sådana intressen genom att militärt hota våra partners, men om man tittar på Grönland, Panama och liknande, så kan man säga att de tillhör våra intressen, säger han till Fokus.
Och det är Kinas ökande närvaro i dessa områden som får Donald Trump att agera. När han i december 2017 la fram sin första nationella säkerhetsplan utmålades både Ryssland och Kina som hot mot USA:s dominans.
– För mig var dokumentet det första som verkligen slog fast att Kinas framsteg och inflytande i världen inte är något bra, och att vi kommer att sätta oss emot det, säger Evan Ellis.
Han pekar också ut Panamas “flip” det året, 2017, som en viktig händelse. Med ”flip” menar han den omsvängning som Panama gjorde i sin utrikespolitik när landet gick från att ha diplomatiska förbindelser med Taiwan till att upprätta förbindelser med Folkrepubliken Kina. I USA oroade man sig över att fler skulle följa i samma spår.
– Flera länder sågs som sårbara och frågan var om Kina skulle försöka vända ett litet land eller ett stort land? Att ett land i Latinamerika flippade förvånade oss inte, men att det första landet var det som var strategiskt mest viktigt för USA, det förvånade oss.
Det kinesiska företaget Hutchinson hade redan några år tidigare investerat i Panamas hamnar, men den hastighet med vilket Kina agerade efter 2017 överraskade amerikanerna.
– Så fort de hade undertecknat samförståndsavtalen (MOU:s), var det “bam, bam, bam, bam”, alla dessa projekt. Vi var förvånade över hur snabbt Kina avancerade i Panama och jag tror att det är rimligt att säga att även om det inte infann sig en kriskänsla, så fanns det definitivt en känsla av djup oro.
Även Grönland var på tapeten under Donald Trumps första mandatperiod. Kina förklarade sig vara en “near-Arctic-state” och presenterade planen “Polar Silk Road” som syftar till att dra nytta av nya farleder när isarna smälter och att exploatera naturresurser i regionen. Samtidigt talade Grönlands dåvarande premiärminister Aleqa Hammond om att man inte hade något emot att göra affärer med Kina eller kinesiska bolag. “Grönland har inga problem med att inkludera kinesiska företag i utvecklingen av vår infrastruktur. Om det resulterar i hög kvalitet, leverans i tid och till rätt pris, och kanske till och med fler kinesiska turister i framtiden, så är det bara att välkomna”, sa Hammond, enligt the Arctic Yearbook.
Vad vill Trump uppnå?
Under Trumps förra administration försökte ett statligt ägt kinesiskt bolag bland annat köpa en övergiven marinbas. Grönlands premiärminister vid tiden – Kim Kielsen – träffade också kinesiska banker för att säkra finansiering till byggandet av tre nya flygplatser, bland annat en större i huvudstaden Nuuk. Enligt Wall Street Journal var de kinesiska bankerna positiva till att låna ut pengar på villkor att flygplatserna byggdes av ett kinesiskt bolag. Men USA ville inte att Kina skulle få ett fotfäste alldeles intill Kanadas Pentagon tog därför kontakt med danskarna som stoppade för planerna och flygplatserna kom i slutänden att finansieras av Danmark, USA och andra västländer. Men nu var Donald Trumps intresse för ön väckt och enligt Wall Street Journal tog han i alla möjliga sammanhang, ibland på skämt och ibland på allvar, upp tanken på att köpa ön. Danskarna klargjorde att Grönland inte var till salu.
Rebekka Åsnes Sagild är Kinaexpert på Institutt for forsvarsstudier och har tillsammans med Rysslandsexperten Ingvill Moe Elgsaas skrivit Russland og Kina i Arktis: symbolpolitikk med lite substans. Där går de igenom offentliga källor för att klarlägga intresset för Arktis hos Kina och Ryssland. Enligt Åsnes Sagild är Kina mindre aktivt i Arktis i dag än då.
– Det vi ser de senaste åren är att kinesiska investeringar har gått ner. Man har blivit mer intresserad av att få något tillbaka, det följer ju en marknadslogik, det har varit svårt för kinesiska myndigheter att få företag att investera i Arktis. En viktig förklaring är också att kinesiska investeringar stoppas av beslutsfattare i de olika arktiska länderna, säger hon.
Hon säger också att grönlänningarna inte ville ha omfattande gruvdrift och att västs sanktioner mot Ryssland gör det vanskligt för Kina att investera tillsammans med ryska intressen. Och även om Ryssland och Kina förenas i sin antagonism mot väst, så är de inte bästa vänner.
– Ryssarna har varit intresserade av kinesiska pengar och investeringar, men militärt vill ryssarna inte ha in kineserna i Arktis.
Rysslands intresse för Arktis är större än Kinas, men sanktionerna har bromsat ryska investeringar. Nyligen införde USA nya sanktioner riktade direkt mot ryska infrastrukturprojekt i Arktis, vilket riskerar att förlama hela landets oljeindustri i regionen. Europa ser också mer skeptiskt på de båda auktoritära staterna i dag än man gjorde 2018.
Men vad vill då Trump egentligen uppnå med sina aggressiva uttalanden den senaste veckan? Få vill spekulera i media men experter som Fokus varit i kontakt med ser dem som förhandlingsutspel. Han vill säkerställa att regeringarna i Panama och på Grönland slutar flörta med framför allt kineserna. Och att de blir medvetna om vad ett beroende av Kina riskerar att innebära kommersiellt och säkerhetsmässigt för dem i framtiden.
***
Är det något Donald Trump ogillar så är det “dåliga deals”. Och i hans värld är USA:s överlämnande av Panama-kanalen till den lokala regeringen en av de sämsta som landet gjort. “Jag tyckte att det var förfärligt”, sa den tillträdande presidenten på en pressträff i sitt residens Mar-a-Lago i Florida förra veckan. President Jimmy Carter fullföljde 1977 förhandlingarna om att skänka kanalen till Panama som hade förts av företrädarna Lyndon B Johnson, Richard Nixon och Gerald Ford sedan sextiotalet. Debatten i USA hade då rasat länge mellan dem som i anti-kolonial anda ville lämna över kanalen och dem som såg överlämnandet som ett tecken på amerikansk svaghet. Nu vill Donald Trump ta tillbaka amerikansk kontroll över kanalen och han vill inte utesluta våld för att få som han vill. Samma sak med Grönland – som dock aldrig har varit amerikanskt – men som flera amerikanska presidenter har försökt köpa.
Vad vill Donald Trump åstadkomma egentligen? Och finns det en strategiskt plan bakom den blivande presidentens utspel? Inte om man får tro hans tidigare medarbetare John Bolton, nationell säkerhetsrådgivare i Trumps förra regering. “Jag märkte i juli 2018 (…) att Trump inte hade någon internationellt storslagen strategi eller ens en konsekvent plan. Hans tänkande var som en arkipelag av prickar (lika individuella som fastighetsaffärer) och han överlämnade till oss andra att urskilja – eller skapa – en policy”, skriver Bolton i boken The Room Where it Happened: A White House Memoir. Den gången gällde det förhandlingar med EU, Nato och Ryssland. Som det ofta sägs om Donald Trump: man ska ta honom på allvar, men inte bokstavligt.
Evan Ellis var ansvarig för USA:s Latinamerika-policy åren 2019 och 2020 under utrikesminister Mike Pompeo. I dag forskar han om Latinamerikas relationer med Kina vid US Army War College. Enligt Ellis såg Trump både Panama och Grönland som del av den en västlig intressesfär, som USA ska värna.
– Dessa områden är en legitim del av vår intressesfär. Historiskt har vi inte hanterat sådana intressen genom att militärt hota våra partners, men om man tittar på Grönland, Panama och liknande, så kan man säga att de tillhör våra intressen, säger han till Fokus.
Och det är Kinas ökande närvaro i dessa områden som får Donald Trump att agera. När han i december 2017 la fram sin första nationella säkerhetsplan utmålades både Ryssland och Kina som hot mot USA:s dominans.
– För mig var dokumentet det första som verkligen slog fast att Kinas framsteg och inflytande i världen inte är något bra, och att vi kommer att sätta oss emot det, säger Evan Ellis.
Han pekar också ut Panamas “flip” det året, 2017, som en viktig händelse. Med ”flip” menar han den omsvängning som Panama gjorde i sin utrikespolitik när landet gick från att ha diplomatiska förbindelser med Taiwan till att upprätta förbindelser med Folkrepubliken Kina. I USA oroade man sig över att fler skulle följa i samma spår.
– Flera länder sågs som sårbara och frågan var om Kina skulle försöka vända ett litet land eller ett stort land? Att ett land i Latinamerika flippade förvånade oss inte, men att det första landet var det som var strategiskt mest viktigt för USA, det förvånade oss.
Det kinesiska företaget Hutchinson hade redan några år tidigare investerat i Panamas hamnar, men den hastighet med vilket Kina agerade efter 2017 överraskade amerikanerna.
– Så fort de hade undertecknat samförståndsavtalen (MOU:s), var det “bam, bam, bam, bam”, alla dessa projekt. Vi var förvånade över hur snabbt Kina avancerade i Panama och jag tror att det är rimligt att säga att även om det inte infann sig en kriskänsla, så fanns det definitivt en känsla av djup oro.
Även Grönland var på tapeten under Donald Trumps första mandatperiod. Kina förklarade sig vara en “near-Arctic-state” och presenterade planen “Polar Silk Road” som syftar till att dra nytta av nya farleder när isarna smälter och att exploatera naturresurser i regionen. Samtidigt talade Grönlands dåvarande premiärminister Aleqa Hammond om att man inte hade något emot att göra affärer med Kina eller kinesiska bolag. “Grönland har inga problem med att inkludera kinesiska företag i utvecklingen av vår infrastruktur. Om det resulterar i hög kvalitet, leverans i tid och till rätt pris, och kanske till och med fler kinesiska turister i framtiden, så är det bara att välkomna”, sa Hammond, enligt the Arctic Yearbook.
Vad vill Trump uppnå?
Under Trumps förra administration försökte ett statligt ägt kinesiskt bolag bland annat köpa en övergiven marinbas. Grönlands premiärminister vid tiden – Kim Kielsen – träffade också kinesiska banker för att säkra finansiering till byggandet av tre nya flygplatser, bland annat en större i huvudstaden Nuuk. Enligt Wall Street Journal var de kinesiska bankerna positiva till att låna ut pengar på villkor att flygplatserna byggdes av ett kinesiskt bolag. Men USA ville inte att Kina skulle få ett fotfäste alldeles intill Kanadas Pentagon tog därför kontakt med danskarna som stoppade för planerna och flygplatserna kom i slutänden att finansieras av Danmark, USA och andra västländer. Men nu var Donald Trumps intresse för ön väckt och enligt Wall Street Journal tog han i alla möjliga sammanhang, ibland på skämt och ibland på allvar, upp tanken på att köpa ön. Danskarna klargjorde att Grönland inte var till salu.
Rebekka Åsnes Sagild är Kinaexpert på Institutt for forsvarsstudier och har tillsammans med Rysslandsexperten Ingvill Moe Elgsaas skrivit Russland og Kina i Arktis: symbolpolitikk med lite substans. Där går de igenom offentliga källor för att klarlägga intresset för Arktis hos Kina och Ryssland. Enligt Åsnes Sagild är Kina mindre aktivt i Arktis i dag än då.
– Det vi ser de senaste åren är att kinesiska investeringar har gått ner. Man har blivit mer intresserad av att få något tillbaka, det följer ju en marknadslogik, det har varit svårt för kinesiska myndigheter att få företag att investera i Arktis. En viktig förklaring är också att kinesiska investeringar stoppas av beslutsfattare i de olika arktiska länderna, säger hon.
Hon säger också att grönlänningarna inte ville ha omfattande gruvdrift och att västs sanktioner mot Ryssland gör det vanskligt för Kina att investera tillsammans med ryska intressen. Och även om Ryssland och Kina förenas i sin antagonism mot väst, så är de inte bästa vänner.
– Ryssarna har varit intresserade av kinesiska pengar och investeringar, men militärt vill ryssarna inte ha in kineserna i Arktis.
Rysslands intresse för Arktis är större än Kinas, men sanktionerna har bromsat ryska investeringar. Nyligen införde USA nya sanktioner riktade direkt mot ryska infrastrukturprojekt i Arktis, vilket riskerar att förlama hela landets oljeindustri i regionen. Europa ser också mer skeptiskt på de båda auktoritära staterna i dag än man gjorde 2018.
Men vad vill då Trump egentligen uppnå med sina aggressiva uttalanden den senaste veckan? Få vill spekulera i media men experter som Fokus varit i kontakt med ser dem som förhandlingsutspel. Han vill säkerställa att regeringarna i Panama och på Grönland slutar flörta med framför allt kineserna. Och att de blir medvetna om vad ett beroende av Kina riskerar att innebära kommersiellt och säkerhetsmässigt för dem i framtiden.
***
