Vakta, inte rädda

I början av september sjönk en båt utanför Maltas kust. Ombord fanns femhundra flyktingar, varav hundra var barn. Efter att de vägrat byta till mindre och skörare fartyg rammades båten av samma smugglare som lovat att föra dem till Europa. En flykting fick händerna avhuggna när han försökte klättra ombord på smugglarnas båt.

Det är en av den senaste tidens tragedier på Medelhavet. I år har 130 000 personer räddats av italienska fartyg under den så kallade Mare Nostrum-operationen. Det är över dubbelt så många som under 2013. 3 343 har drunknat, nästan fyra gånger så många som förra året. En av anledningarna är att EU har skärpt kontrollerna längs landgränsen i Grekland och Bulgarien.

Mare Nostrum startades av Italien som en reaktion på katastrofen i oktober förra året när 360 personer omkom utanför ön Lampedusa. Påven kallade det för en skam och efterlyste ett värdigt sätt att hantera flyktingströmmarna. Men tidigare i höstas meddelade Italiens regering att Mare Nostrum inte är ekonomiskt hållbart.

EU ersatte den då med en gemensam operation, Triton, som trädde i kraft den 1 november. Men det har visat sig vara en sänkning av ambitionerna.

Trots att det är en uppgradering av en tidigare operation är budgeten bara en tredjedel av den italienska. Dessutom är bevakningsområdet mindre. Mare Nostrums område sträckte sig över internationellt vatten och fartygen undsatte ofta flyktingbåtar redan intill Libyens kust. Triton sträcker sig bara 30 sjömil från den italienska kusten.

Det mest uppseendeväckande är dock själva syftet. Triton är i första hand en gräns-övervakningsoperation. Det uttalade målet är inte att rädda migranter i nöd utan att »övervaka de gemensamma yttre gränserna«. Kritiken blev massiv och en talesperson för EU-kommissionen svarade efter upprepade frågor under en presskonferens att fartygen under Triton också ska undsätta båtar i nöd. Men med tanke på att resurserna inte ens är hälften så stora som Mare Nostrums kommer färre flyktingbåtar att upptäckas i tid. EU:s gränsövervakningsmyndighet Frontex har själva medgett i en rapport att risken för dödsfall sannolikt ökar under Triton.

Cecilia Wikström, folkpartistisk EU-parlamentariker och ledamot av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, tycker att operationen är för liten.

– Triton är ingen räddningsoperation. Men det paradoxala är att när både kommissionen och parlamentet säger att vi måste patrullera Medelhavet så är det knappt några medlemsländer som vill delta, säger hon.

Men det är inte bara medlemsländernas goda vilja som brister. Det mesta tyder på att Frontex själva ser den generösa italienska räddningsoperationen som ett problem. I en rapport listas ett antal orsaker till den dramatiska ökningen av flyktingar. Sist av dem nämns Mare Nostrum. Närvaron av italienska räddningsfartyg vid den libyska kusten kan, enligt rapporten, bidra till att uppmuntra migranter att bege sig över havet.

I ett allt slutnare Europa delas den analysen. Inför sjösättandet av Triton förra månaden sa en brittisk regeringspolitiker att Storbritannien drar in sitt stöd till alla räddningsoperationer i Medelhavet eftersom de ökar flyktingars incitament att ta sig till Europa illegalt.

Utspelet fick hård kritik av flera oppositionspolitiker och människorättsorganisationer. Många ser det främst som ett sätt att flirta med invandringsfientliga strömningar inför det brittiska valet nästa år. Under hösten har flera konservativa politiker hoppat av och gått över till främlingsfientliga Ukip. Premiärminister David Cameron har därför allt tydligare börjat anpassa sin retorik efter Ukips Nigel Farage hårda invandringslinje. Det senaste löftet är att minska nettoinvandringen till färre än 100 000 nästa år.

Cameron har också sagt att om de konservativa vinner valet ska Storbritannien omförhandla sitt EU-medlemskap, bland annat med målet att begränsa den fria rörligheten inom EU. Men de löftena blir svåra att hålla. Då är det lättare att ge sig på de medialt synliga räddningsoperationerna.

Även i Sverige ses räddningsoperationerna som kontraproduktiva. Under diskussionen i riksdagens EU-nämnd om förslaget att upprätta Triton talade sverigedemokraternas Johnny Skalin om samma typ av »pull factor« som de brittiska regeringspolitikerna.

Samtidigt kommer de största grupperna av flyktingar från länder som Syrien och Eritrea. Så länge läget i dessa länderna ser ut som det gör är det osannolikt att människor skulle sluta försöka ta sig över havet även om riskerna ökar, menar flera människorättsorganisationer.

Frågan är då hur man ska hantera problemet. Vissa talar om att bekämpa kriminella smugglarnätverk i Nordafrika och stödja transitländernas regeringar. Men när Libyen och Syrien ständigt fortsätter att fragmenteras är det få som ser det som en effektiv strategi. Det senaste året har därför allt fler börjat efterlysa legala vägar in i EU.

Lagliga vägar har blivit ett nytt modeord i Bryssel. Till och med kommissionsordförande Juncker talar om det. Men vad det skulle innebära i praktiken är ännu inte klart. Ett förslag är att inrätta temporära asylkontor i flyktinglägren i länder som Libanon, Jordanien och Turkiet. Därifrån skulle flyktingarna sedan kunna resa legalt till ett EU-land för att få sin sak prövad. En annan lösning är att öppna EU-länders ambassader för asylsökningar.

Men än så länge är det långt kvar till att sådana lösningar blir aktuella. Ett kortsiktigt sätt att minska antalet båtflyktingar skulle i stället kunna vara att underlätta den legala flyktvägen. FN:s flyktingorgan UNHCR har vädjat till EU:s medlemsländer att öka sitt mottagande av kvotflyktingar.

– Det är det viktigaste vi kan göra just nu. Då skulle vi kunna tömma något av alla dessa gigantiska flyktingläger, säger folkpartiets Cecilia Wikström.

Men det är lite som talar för att också det skulle ske snart. I dag tar Sverige emot 1 900 kvotflyktingar per år. Det är överlägset mest inom EU men för lite för vad som skulle behövas för att minska de irreguljära flyktingsströmmarna, enligt UNHCR. Och medan medlemsländerna kastar ansvaret mellan sig fortsätter överlastade fiskebåtar att kapsejsa i Medelhavet.

Fakta | Flest från Syrien

De största flyktingländerna till Europa under andra kvartalet 2014:

1. Syrien

2. Eritrea

3. Afghanistan

4. Pakistan

5. Serbien

6. Nigeria

7. Ryssland

8. Mali

9. Albanien

10. Somalia

11. Irak

Källa: Eurostat

130 000 flyktingar har passerat södra Europas gränser under 2014, fram till mitten av augusti. 118 000 av dem kom till Italien i båt.

2 500 av dessa flyktingar dog i Medelhavet under samma period.

63 procent av alla båtflyktingar är från Syrien, Eritrea, Afghanistan och Somalia.

Källa: Frontex