Våldets logik

Solen hade knappt gått upp när de tog sig in i synagogan i tisdags. Beväpnade med yxa, kniv och pistol hann kusinerna Ghassan och Udai Abu Jamel döda fem personer innan polisen sköt ihjäl dem.

När natten föll skakade fönsterrutorna i östra Jerusalem. Israelisk militär sprängde huset där familjen till en annan palestinsk våldsverkare bott. 21-årige Abdel Rahman al-Shaludi hade den 22 oktober dödat två personer, varav en tre månaders bebis, när han körde rakt in i en grupp människor som väntade på spårvagnen. Själv sköts han till döds på plats, men nu demolerades alltså hans familjs hus.

Jerusalem, som helt kontrolleras av Israel, brukar klara sig lindrigt i konflikter. Den blodiga attacken i synagogan är den dödligaste i staden sedan 2008. Men den kom inte som en blixt från klar himmel. De senaste veckorna har våldet eskalerat, både där, på andra platser i Israel och på ockuperade områden. Så gott som varje natt sker sammandrabbningar mellan stenkastande palestinier och israelisk polis som skjuter med handgranater och tårgas i östra Jerusalem.

De senaste veckornas våldsvåg följer på att Israel godkänt nya judiska bosättningar i östra Jerusalem. Konflikten har också kommit att kretsa kring det berg som kallas Tempelberget av israeler och Haram al-Sharif av palestinier. Berget, som är en helig plats inom alla de tre abrahamitiska religionerna, är förbjudet område för judar bortsett från Klagomuren. Judiska aktivister utmanar det förbudet, något som fått Jordanien att kalla hem sin ambassadör.

Den uppblossande konflikten kring berget har varit droppen som fått bedömare att varna för en ny intifada.

Intifada betyder resning och syftar på de två breda palestinska uppror som hade sina startpunkter 1987 respektive 2001.

Framför allt är det starten till den våldsamma andra intifadan som bär vissa likheter med dagens situation. Den utbröt sedan fredsförhandlingarna i Camp David misslyckats. Startskottet anses av många vara en uppmärksammad promenad på Tempelberget av Israels dåvarande premiärminister Ariel Sharon.

Men Björn Brenner, doktorand vid Försvarshögskolan, håller inte med om liknelsen.

– Det finns två viktiga skillnader. De förra intifadorna var organiserade från det palestinska ledarskapet. Den här gången förefaller det vara enskilda personer som får för sig att göra saker. Dessutom är Israels kontroll över palestinska områden starkare nu. Det gör det mindre sannolikt att det utvecklas till en fullskalig intifada.

Men det betyder inte att situationen är ofarlig. Samtidigt som det internationella samfundet manar till lugn, har flera aktörer starka skäl att vilja piska upp stämningen ytterligare.

Hamas, som brukar tjäna på ökat våld, försvarade veckans blodiga dåd. Mahmoud Abbas, som fördömt attacken, har redan utsatts för kampanjer där han utmålas som Israels hantlangare.

För Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är den inrikes opinionen viktigare än de utrikes kontakterna. Och den kräver kraftfull hämnd. Premiärministern är vald på tre löften: säkerhet, stabilitet och ekonomisk tillväxt. Just nu har han svårt att leva upp till något av dem. Gazakriget har tärt på ekonomin, säkerheten är uppenbart under hot och stabiliteten därmed vacklande. Samtidigt har opinionen i Israel rört sig kraftigt åt höger under de senaste åren. Opinionen blir akut viktig eftersom regeringen är så instabil att premiärministern måste förbereda sig på nyval.

Frågan är bara vem han ska rikta hämnden mot. Terrorstämplade PFLP uppgav visserligen att de två kusinerna tillhörde organisationen, men uppgav inte att dådet skedde på dess order. Det är också svårt att peka ut en indirekt ansvarig palestinsk ledare. Varken PLO, Palestinska myndigheten eller samlingsregeringen tillåts ha institutioner i Jerusalem.

Premiärminister Netanyahu anklagade i stället Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas för att ha »uppviglat« genom sin kritik mot hanteringen av Tempelberget. Men han blev motsagd av sin egen säkerhetschef Yoram Cohen.

– Abu Mazen (Abbas) är inte intresserad av terror och leder inte sitt folk till terror. Inte heller gör han det under bordet, sa Cohen.

Därmed är det troligt att våldet leder till kraftiga begränsningar för palestinier i Israel, menar Björn Brenner.

Israels främsta intresse är att skapa säkerhet för sina medborgare. När man nu inte har full kontroll över det egna området kommer man att öka antalet avspärrningar och checkpoints, tror Björn Brenner.

– Det kommer att innebära minskad fysisk rörelsefrihet för palestinierna inom området, vilket i sin tur riskerar att leda till ökad explosivitet.