Ett svart hål av osäkerhet

En obehaglig valkampanj präglad av våldsdåd, rasism och helt orimliga vallöften är över. Det troligaste enligt alla prognoser är att det italienska parlamentsvalet inte alls kommer att generera någon vinnare.

Migrationsfrågan och en föga framgångsrik integration har inte oväntat dominerat valrörelsen. Italien har i dag tre stora partier som för närvarande måste klassas som rasistiska. Att verbalt attackera invandrare är ett beprövat koncept för att vinna röster. Det verkar ha fungerat – delvis – även i denna valkampanj.

Den 81-årige Silvio Berlusconi leder sin sjunde valkampanj, fortfarande med tre tv-kanaler – ett dubbelt rekord – sedan den politiska starten 1994 med partiet Forza Italia. Att han inte är valbar efter en definitiv fängelsedom för skattebrott gör ingen skillnad. Hans roll är att vara »coach« eller tränare för högern. »Vi har 600 000 invandrare som vistas illegalt i Italien. De måste lämna landet«, sa Berlusconi i en tidningsintervju och aktade sig noga för att gå in på hur detta ska gå till eller hur mycket det kommer att kosta.

Berlusconi har bildat en taktisk val-allians med det påtagligt främlingsfientliga partiet Lega Nord, som denna gång hoppas vinna många röster även i Syditalien. Med på ett hörn är också det lilla postfascistiska partiet Italiens bröder som leds av Giorgia Meloni.

Även det populistiska partiet Femstjärnorna – en konstig mix bestående till två tredjedelar av missnöjda högerväljare och en tredjedel av väljare som övergivit vänstern – har klivit på det rasistiska tåget. Den rekordunge partiledaren Luigi Di Maio, 31, betonade också i valkampanjen att illegala invandrare måste lämna Italien. Femstjärnorna är sedan länge Italiens största parti och har konsekvent vägrat att ingå allianser med andra partier.

Det finns anledning att tro att dessa partier blundar för verkligheten. Sanningen är att antalet nya migranter som kommit via båtar från Nordafrika har minskat med
70 procent under ett år. En stor del i förtjänsten för det har landets inrikesminister Marco Minniti. En man med hårda nypor som har arbetat länge inom den italienska säkerhetstjänsten. Något som gett honom ett enormt internationellt kontaktnät.

Minniti har systematiskt satsat på att flyktingar som kommer från länder som normalt inte beviljas asyl ska stoppas redan i Nordafrika eller ännu hellre vid Libyens södra gränser.

»Jag har försökt stoppa flyktingströmmen för jag insåg vad som annars skulle kunna hända«, sa Minniti i samband med attacken då en högerextremistisk man sköt mot mörkhyade personer i staden Macerata.

Händelsen är inte isolerad. Liknande episoder och sammanstötningar mellan högerextremister och vänsteraktivister har skett på flera platser i Italien. I Neapel drabbade nyfascistiska rörelsen Casa Pound samman med medlemmar från en rad sociala centers. Sammandrabbningarna med polisen blev våldsamma. CasaPound är redan politiskt aktiva och fick i november hela 9 procent i stadsdelsvalet i Ostia som tillhör Roms kommun.

I Palermo på Sicilien attackerade en anarkistisk grupp bestående av sex personer en ensam högerextremist tillhörande Forza Nuova. De överföll honom när han kom ut från sin butik och misshandlade honom svårt på gatan. Episoden filmades och lades ut på nätet.

I Norditalien dominerar högern med Berlusconi och Lega Nord. Delar av Centralitalien, som Emilien och Toscana, är fortfarande vänster.

»Syditalien är ett svart osäkert hål. Här står striden mellan Femstjärnorna och högern«, förklarade statsvetaren och valgurun Roberto D’Alimonte när han för ett par veckor sedan besökte den utländska pressklubben i Rom.

Hans utspel skulle i praktiken redan kunna vara överspelat. Under de sista två veckorna före valet får inga nya valundersökningar publiceras. De sista som kom den 16 februari visar på dött lopp. Såväl Berlusconis koalition (33,8 procent) som Femstjärnorna, som är största parti (28,6 procent) ligger långt ifrån egen majoritet.

Regeringspartiet Demokraterna (Pd) fortsätter att rasa räddningslöst. I valet till Europaparlamentet för snart fyra år sedan fick partiet 40,8 procent. I dag ligger det på 22,6 procent.

Ödmjukhet ingår inte i partiledaren Matteo Renzis ledarstil. En del veteraner fick inte kandidera igen: »Njut nu av din pension!«, sa Renzi till dem. Undersökningar visar att väljarna har större förtroende för Pd:s sittande premiärminister, Paolo Gentiloni, än för Renzi. Men det är Renzi som syns och dominerar partiets valframträdanden.

EU har anledning att se med oro på detta val vars utgång är totalt osäker. Valfläsket som partierna presenterar är grymt fett och i nio fall av tio redovisas inte alls hur reformer ska betalas. Berlusconi vill ha en gemensam skattenivå för alla inkomsttagare på 23 procent. En reform som beräknas kosta 630 miljarder kronor (3,7 procent av BNP). Femstjärnorna vill införa medborgarlön på 7 800 kronor för alla som helt saknar inkomster. Däremot har partiet dragit tillbaka sin gamla käpphäst, att folkomrösta om ifall Italien ska lämna eurozonen.

Tio miljoner italienare – en av fyra – uppger att de är osäkra på om de ska gå och rösta och i så fall på vem. Valundersökningar har lågt värde i Italien. Folk talar ofta inte sanning. Professor Roberto D’Alimonte är en man som kryddar sina lektioner på Roms LUISS-universitet med en frätande cynism: »Jo, jag gör valundersökningar, men jag litar inte på dom«, lyder hans paroll.

På frågan hur många av italienarna som förstår den nya vallagen – ett tvåkammarsystem där mandaten fördelas såväl av ett majoritetssystem som ett proportionerligt valsystem – svarade D’Alimonte: »Cirka
30 procent, men de flesta brukar ändå lyckas med att kryssa på rätt plats.«

En sak är säker. Valresultatet kan ta tid. Och en ny regering kommer att föregås av en enorm kohandel. Den får Italiens president Sergio Mattarella leda.

Fakta | Femstjärnorna största parti

I dag har Italien tre stora politiska block. Femstjärnorna står helt ensamma och ingår inte koalition med någon. Med 28 procent i de sista mätningarna är de avgjort störst.

Silvio Berlusconi är tillbaka med sitt parti Forza Italia som är störst i högerkoalitionen med främlingsfientliga Lega Nord och det lilla postfascistiska partiet Italiens bröder.

Regeringspartiet Demokraterna (Pd) har rasat i mätningarna och ligger nu på rekordlåga 22,6 procent. I valet till Europaparlamentet 2014 fick det 40,8 procent.

Pd har splittrats. Det nya utbrytarpartiet Fria och lika, som står mer till vänster, har på några månader tagit 6 procent av Pd:s väljare.

Förra EU-kommissionären och utrikesministern Emma Bonino går fram med en egen Europa-lista. Just nu hänger hon på gärdsgården precis över spärren på 3 procent. Klarar hon det får hon egna mandat. I annat fall går hennes röster till Pd, eftersom de har ett valtekniskt samarbete.

Matteo Renzis reform av författningen gick inte igenom 2016. Valet gäller båda kamrarna: Senaten och Deputeradekammaren. Valsystemet är en komplicerad mix av ett proportionellt valsystem (61 procent) och ett majoritetssystem (37 procent). De återstående 2 procenten kommer från de många italienare som är bosatta utomlands och har rätt att rösta.