Vapenlobbyn under attack

Mediebevakningen kring masskjutningar i USA följer ofta ett återkommande mönster. Sorg och vrede övergår snabbt i en diskussion om hur lättillgängliga vapen bör vara. Trots uppståndelse och påtryckningar sker det sällan några större förändringar i slutändan. Dels finns det alltjämnt ett stort stöd för konstitutionens andra tillägg, det som garanterar medborgares rätt att äga och bära vapen.

Många hävdar också att vapeninnehav bland laglydiga medborgare gör samhället säkrare. Andra menar att skolskjutningar endast är ett kulturellt fenomen som har med utbredd psykisk ohälsa att göra. Men framför allt grundar sig många politikers ovilja att ta sig an frågan i ett frågeformulär som de med jämna mellanrum hittar i brevlådan.

Varje år ber vapenlobbyn The National Rifle Association (NRA) politiker att fylla i en enkät om det andra tillägget. Oavsett var man står i den komplexa debatten så har svaren en direkt inverkan på politikers framtidsutsikter. NRA tilldelar kandidaterna ett betyg på en femgradig skala som miljontals medlemmar och supportrar sedan tar ställning till. Betyget kan i en förlängning innebära allt från finansiellt stöd till reklamkampanjer där man svartmålas som en fiende. I ett politiskt system där kandidaten med mest pengar i regel vinner har lobbygrupper som NRA tagit ett hårt grepp om enskilda frågor.

För republikaner har respekten för NRA på senare år gjort att väldigt få öppet ställer sig bakom vapenregleringar av något slag. Organisationens maktposition blev tydlig när Donald Trump i samband med skolmassakern i Parkland i februari ifrågasatte sina partikamrater för deras »rädsla« för NRA. Presidenten backade senare från sina uttalanden och gjorde ett uppmärksammat framträdande på NRA:s nationella konferens i maj.

»Jag vill tacka alla patrioter i NRA som försvarar våra rättigheter, vår frihet och vår ståtliga amerikanska flagga«, sa Trump inför en jublande publik.

I stället har NRA fått oväntat motstånd från tonåringarna som överlevde tragedin i Parkland. David Hogg och Emma Gonzalez gick från vanliga high school-elever till rikskändisar över en natt. Tillsammans arrangerade de den stora March for our lives-manifestationen som attraherade hundratusentals människor världen över i slutet av mars. Sedan dess har de med stor framgång turnerat landet runt i en kampanj mot NRA inför mellanårsvalet i höst.

Resultatet talar för sig själv. Ett dussintal företag har under året sagt upp sina samarbeten med NRA efter hot om massbojkott. Stora varuhuskedjor som Walmart har utökat bakgrundskontroller och höjt åldersgränsen från 18 till 21 på tyngre vapen. I ungdomarnas hemstat Florida skrev den republikanske guvernören Rick Scott under en ny lag i mars som medför liknande åldersrestriktioner.

Scotts beslut var banbrytande då det gick emot mot partilinjen och snabbt förkastades av NRA, som omedelbart vidtog rättsliga åtgärder. Scott är en av många republikaner som tagit sig fram i politiken med hjälp av NRA:s ekonomiska muskler. När han i november kandiderar för en plats i senaten förespråkar han i stället vapenreformer på nationellt plan.

Trendbrottet blev tydligt i början av augusti när NRA meddelade att man nu står inför en »finansiell kris« som kan sluta i en nedläggning av verksamheten. Organisationen oroar sig över risken att man i framtiden kommer ha svårt att hitta försäkringsbolag och banker som är villiga att ha dem som kunder. Utvecklingen kan enligt NRA på väldigt kort sikt leda till att man måste skära ner på politiska kampanjer och stänga organisationens egen tv-kanal. Det hela har lett till en rättstvist där man anklagar New Yorks delstatsregering för att medvetet driva en hetsjakt som skrämmer bort företag från att samarbeta med NRA.

»De försöker tysta en av landets äldsta förespråkare för rättigheterna i konstitutionen. Om deras övertramp inte bemöts kommer de snart att lyckas«, säger NRA i sin stämningsansökan.

New Yorks guvernör Andrew Cuomo viftade bort anklagelserna som ett pr-trick för att dra in donationer. Även om de flesta är eniga om att NRA överdriver sin egen kris så har man under året hamnat i centrum på ett sätt man tidigare lyckats undvika.

Dagen efter att nyheten om de ekonomiska problemen kommit ut arrangerade Parklandeleverna en stor manifestation vid NRA:s huvudkontor en dryg mil utanför Washington DC. Överlevare och anhöriga använde hård retorik mot NRA och anklagade gruppen för att ha »blod på sina händer«. Samtidigt presenterade man på NRA-manér en lista på krav som man förväntar sig att landets politiker ställer sig bakom.

»Vi kommer bryta lobbyns grepp om lagstiftare och vi kommer vinna. Om du äger vapen lagligt stödjer jag din rätt att göra det, men med det sagt måste vi instifta lagar och begränsningar«, sa Fred Guttenberg, pappa till en av de omkomna eleverna i Parkland.

Likt Guttenberg är det få kritiker som vill gå så långt som till att riva upp konstitutionens andra tillägg. För aktivister handlar det först och främst om att minska NRA:s makt och få igenom grundläggande bakgrundskontroller och förbud på maskingevär.

Att masskjutningar lär fortsätta att förekomma runt om i landet råder det inga tvivel om. Sorg och vrede kommer att övergå i en debatt om varför det händer och vad som egentligen kan göras för att förhindra det. Även om man är oense om hur man ska lösa problemen verkar det för första gången finnas en öppning för förändring, med eller utan politikers hjälp. <