»Vare sig Ortega eller Murillo tänker infinna sig i domstol«

I veckan inleddes, efter nio månader, nya förhandlingar mellan Daniel Ortegas regering och oppositionen, med katolska kyrkan som vittnen. Samtidigt fick ett hundratal politiska fångar lämna fängelserna för att i stället sitta av sina straff i hemmet.

Många ser det som en hoppingivande gest om att regeringen är beredd att göra eftergifter för att normalisera situationen. Men för andra är det mest en manöver i syfte att lura den internationella opinionen.

– Återupprättandet av demokratin häng­er intimt samman med att det också skipas rättvisa. Men en sak är klar: vare sig Daniel Ortega eller Rosario Murillo tänker infinna sig i någon domstol. Och anklagelserna mot dem är många och tunga.

Det säger Carlos Fernando Chamorro, Nicaraguas mest kände journalist, utgivare av veckomagasinet Confidencial och två intervjuprogram i tv. Han kommer från en familj som på många sätt illustrerar Nicaraguas moderna historia. Hans far, Pedro Joaquin Chamorro, var ägare och chefredaktör för Nicaragua största och äldsta tidning, La Prensa. Pedro Joaquin Chamorro mördades i början 1978, i fullt dagsljus av diktatorn Somozas hantlangare. Mordet gav upphov till en social mobilisering som starkt bidrog till sandinistfrontens seger över diktaturen drygt ett år senare, i juli 1979. I den första revolutionära regerings­juntan var Carlos Fernando Chamorros mor Violeta medlem bland annat tillsammans med Daniel Ortega. Men i valet 1990 utsatte hon Ortega för ett förnedrande nederlag när hon otippad vann en stor seger. Carlos Fernando Chamorro själv var chefredaktör för sandinisternas legendariska dagstidning Barricada, som han efter valnederlaget försökte förvandla från partiorgan till en kritisk oberoende röst. Försöket ledde till att han, och hela hans team, fick sparken. Barricada blev ännu mer sekteristisk än den redan var och kom så småningom att läggas ner. Carlos Fernando Chamorro, däremot, startade Confidencial som i dag räknas som ett av Latinamerikas bästa och mest seriösa grävmagasin. Men sedan slutet av januari bor Carlos Fernando Chamorro inte längre i Nicaragua. Liksom uppemot 50 000 andra nicaraguaner har han sökt en fristat i det södra grannlandet Costa Rica.

– Det var attacken mot tv-stationen 100% Noticias som fick mig att fatta beslutet att gå i exil, berättar han.

– Hade jag stannat kvar skulle jag också ha hamnat i fängelse, precis som 100% Noticias ägare Manuel Mora och hans nyhetschef Lucia Pinedo. Här i Costa Rica har jag inte bara kvar min frihet, jag kan också fortsätta med journalistiken. Och det finns ingenting som presidentparet är så rädda för som den oberoende pressen.

Chamorros första tv-program i exil rymde också en sensation; en intervju med Rafael Solis, medlem i Högsta domstolen, parlamentsledamot för sandinistfronten och dittills en av Daniel Ortegas närmaste medarbetare som överraskande hoppat av. I den intervju som Carlos Fernando Chamorro gjorde säger Solis att presidentparets påstående, att det uppror som började i april och som pågick i fem månader skulle vara ett slags kuppförsök stött av USA och de stora företagarna i Nicaragua, bara är surrealistiska fantasier. Han hävdar också att praktiskt taget alla rättsliga processer mot de cirka 600 politiska fångarna styrs från El Carmen, det vill säga det område i Managua där Daniel Ortega och Rosario Murillo bor.

– Det rör sig om påhittade anklagelser som backas upp med falska vittnen, sa Rafael Solis. Till och med straffen bestäms i El Carmen.

Miguel Mora och Lucia Pinedo är tydliga exempel. De anklagas för att »konspirera i syfte att utföra terroristhandlingar« och för att »uppmana till hat och våld«. Vittnena består av militanter i sandinistfronten och bevisen består av tv-bilder som visar demonstrationer och polisbrutalitet, helt vanliga nyhetsbilder som sänts i 100% Noticias. Häromdagen dömdes två bondeledare till sammanlagt över 300 års fängelse för mord på fyra poliser, i samband med en attack mot en polisstation i ett område där de inte ens befann sig när attacken skedde.

Fortfarande, nästan två månader senare, står kravallutrustad polis på vakt utanför 100% Noticias kontor, som ligger mitt emot militärsjukhuset i Managua. En medlem i en EU-delegation som besökte Nicaragua i slutet av januari fick besöka ägaren Miguel Mora i fängelset. Han berättade om en mörk, illaluktande cell utan något dagsljus och en säng utan madrass. Det enda Mora, som är frireligiös, bad om var en glödlampa och en Bibel. Enligt Moras anhöriga har han ännu inte fått vare sig någon glödlampa eller någon bibel.

Carlos Fernando Chamorros redaktionslokaler hade intagits av polis redan en vecka före attacken mot 100% Noticias. Men det skedde på natten, när ingen var där och ingen greps.

– När vi kom på morgonen den 13 december var lokalerna sönderslagna. Kameror, datorer och redigeringsutrustning var borta.

Carlos Fernando Chamorro sökte upp både domstolen och polisen för att få någon förklaring. Men det enda svar han fick var att bli bortföst av kravallutrustad polis.

Till en början lånade han och hans redaktion ihop utrustning och fortsatte att arbeta från ett hotell som lät dem använda en konferenslokal.

– Men vi visste att det var farligt, och fängslandet av Miguel Mora och Lucia Pinedo fick mig att fatta beslutet att gå i exil. Jag visste, från flera källor, att jag stod på tur och att de redan uppfunnit en grov kriminell anklagelse mot mig.

[caption id="attachment_536982" align="alignnone" width="750"] »Återupprättandet av demokratin hänger intimt samman med att det också skipas rättvisa. Men en sak är klar: vare sig Daniel Ortega eller Rosario Murillo tänker infinna sig i någon domstol. Och anklagelserna mot dem är många och tunga.« Carlos Fernando Chamorro, Nicaraguas mest kände journalist. Foto: Oswaldo Rivas[/caption]

För att undvika risker gick Carlos Fernando Chamorro och hans hustru till fots på obevakade stigar över gränsen till Costa Rica. Först när de var installerade i huvudstaden San José offentliggjorde han sitt beslut. Han är övertygad om att det faktum att han är känd och kommer från en känd familj inte på något sätt skulle ha varit något skydd.

– Att tysta den fria pressen är ett mycket medvetet beslut. Angreppen mot pressen började redan i april, när upproret bröt ut.

– Och, säger Carlos Fernando Chamorro, det var just för att en politisk opposition höll på att artikuleras som gjorde att Ortega fattade beslutet att tysta oss. Till dess hade han styrt landet utan någon opposition, tillsammans med företagarna i en slags auktoritär korporativism och han kunde kosta på sig lyxen med fri press. Men inte nu längre. När en opposition började artikuleras, blev vi farliga på allvar.

Ett av Confidencials mest uppmärksammade granskande reportage är en kartläggning av Venezuelas bistånd till Nicaragua, som började 2007, när Hugo Chavez fortfarande levde.

– Vi kunde visa att omkring 500 miljoner dollar varje år inte ens redovisades i den nationella budgeten, utan styrdes helt och hållet av presidentenfamiljen och dess bulvaner. Det har bidragit till att skapa en av de största familjeförmögenheterna i Nicaragua.

500 miljoner dollar motsvarar 7 procent av Nicaraguas BNP.

– Där finns ett skäl till varför Daniel Ortega inte vill förhandla ens om att eventuellt tidigarelägga valet. Men det viktigaste skälet är rädslan för att de ska ställas inför rätta för att stå till svars för sina handlingar och fram för allt våldet som de utlöste efter april, förklarar Carlos Fernando Chamorro.

Ett annat avslöjande i Confidencial visade att presidentparet redan i april gett polisen order att »ge allt« för att slå ner demonstranterna . Den avhoppade Rafael Solis berättade också att de paramilitära grupper som med ansiktsmasker ochavancerade vapen och prickskyttar haft den mest brutala repressionen som sin uppgift, och är ansvariga för många av de nära 500 döda sen april, bildades på direkt order av presidentparet och styrs från El Carmen.

– Daniel Ortega, säger Carlos Fernando Chamorro, har ingen som helst respekt för demokratins principer. Hans relation till makten liknar mest den en gängledare eller en maffiaboss har.

– Därför, suckar han, är det svårt att se hur en dialog alls ska kunna föras. Enda möjligheten tycks mig vara en dialog utan presidentparet. Men hur det ska gå till är inte lätt att föreställa sig.

I de förhandlingar som inleddes i onsdags deltar inte Daniel Ortega personligen. Men han har samtidigt krävt att förhandlingarna ska föras bakom stängda dörrar, utan närvaro av vare sig press eller internationella observatörer.

Läs mer:

Lojaliteter i upplösning

Ett land i kaos