Världens värsta statssvindlare

Något år efter millennieskiftet var den 27-årige Fabio Luis praktikant på ett brasilianskt zoo. Knappt femton år senare ryktas det att han äger ett privat jetplan och en försvarlig del av världens största nötköttsleverantör JBS. Lulinha, som hans vänner kallar honom, förnekar spektakulärt skvaller av det slaget, men visst är han en brasiliansk framgångshistoria. Hans företag Gamecorp har en omsättning på flera miljoner dollar. Hans far kallar honom »affärsvärldens Ronaldinho«.

Hans far, ja. Sonen och fadern delar förstås efternamn: da Silva. Pappa kallas Lula.

När den brasilianska polisen i början av mars gjorde 44 samordnade tillslag mot adresser kopplade till förre presidenten Lula da Silva, kom det inte som en blixt från klar himmel. Lula, skoputsarpojken som blev skruvsvarvare och till slut president, var antagligen Brasiliens populäraste person när han lämnade presidentämbetet 2011. Åttio procent av brasilianarna svarade ja på frågan om de gillade honom. Men korruptionshärvan kring det statliga oljebolaget Petrobras tycks inte ha några gränser. Sedan utredningen tog fart 2014 har tjogvis av politiker granskats och förhörts och åtalats. Värdet av oegentligheterna uppskattas nå flera miljarder amerikanska dollar.

»Operation biltvätt«, som det brasilianska rättsväsendets insats kallas, började som en undersökning av penningtvätt, men expanderade snart till den statliga oljejätten, som till börsvärdet är det största företaget på södra halvklotet. I centrum för många av misstankarna står byggbolag, som ska ha anlitats av Petrobras till överpris och sedan i sin tur stoppat pengar i politikers fickor, som tack för hjälpen.

Misstankarna spänner över det politiska fältet. Underhusets talman, den frireligiöse Eduardo Cunha, är utanför Brasilien mest känd för sitt lagförslag mot »heterofobi«, som straffbelägger diskriminering av heterosexuella. Han ska enligt åklagarna ha lagt beslag på 40 miljoner amerikanska dollar. Misstankarna mot Lula, som står i den andra politiska ringhörnan, är än så länge betydligt mindre och vagare. Det handlar om lyxboenden, renoveringar, donationer och talararvoden, som i själva verket skulle vara att betrakta som mutor.Nuvarande presidenten Dilma Rousseff  hotas av riksrätt.

Lula, som har talat om att ställa upp i presidentvalet 2018, hävdar att det är ett försök att misskreditera honom. Hans anhängare talar om »klasskrig«. Berlinbaserade antikorruptionsinstitutet Transparency International är inte lika snabbt att avfärda tillslagen. Dess regionchef Alejandro Salas kommenterade i förra veckan händelserna i Washington Post:

– Det vi ser är mycket starka människor som gör sitt jobb ordentligt.

Dilma Rosseff kan skydda Lula, genom att utnämna honom till minister. Då kan bara Högsta domstolen pröva misstankarna mot honom. Men hur än fallet Lula slutar har Transparency International lång erfarenhet av att hålla ett öga på kleptokrater, politiska ledare som använder staten som privat kassakista. När organisationen för drygt tio år sedan upprättade en lista över de främsta kleptokraterna i historisk närtid, toppades den av den tidigare indonesiska presidenten Suharto, som uppskattas ha lagt beslag på mellan 15 och 35 miljarder dollar. Tvåa på listan kom den filippinska presidenten Ferdinand Marcos, som mellan tummen och pekfingret snodde åt sig 10 miljarder dollar i 1986 års penningvärde.

Spännvidden på 20 miljarder dollar i Suhartos fall visar att det inte är en lätt sak att mäta kleptokrati. Det ligger i sakens natur att de stulna pengarna ofta är gömda, men det är också svårt att dra gränserna för en auktoritär ledares tillgångar. Ofta är släkt, bundsförvanter och hela klaner förvaltare av kleptokratens byte. Dessutom tillkommer ständigt nya namn.

José Eduardo dos Santos, president i Angola sedan 1979 och ledare för den en gång sovjetanknutna frihetsrörelsen MPLA, uppskattas ha samlat på sig en förmögenhet på cirka 20 miljarder dollar. Det försiktiga motstånd han stött på från sitt parlament, har han tacklat genom att skriva över tillgångar på sin äldsta dotter Isabel. Enligt tidskriften Forbes är hon Afrikas enda kvinnliga dollarmiljardär och i stort sett hela hennes rikedom kommer antingen från utländska företag som måste släppa in henne som delägare om de vill göra affärer i Angola, eller genom direkta beslut av hennes far.

Isabel dos Santos håller då och då beryktade fester, men hon är i det närmaste asketisk i jämförelse med Teodoro Nguema Obiang Mangue. Den 47-årige Obiang är andre vicepresident i Ekvatorialguinea. Han råkar också vara son till landets president sedan 1979, Teodoro Obiang Nguema Mbasogo. Sonen Obiangs förmåga att strö pengar omkring sig är legendarisk. En av hans många svagheter är exklusiva bilar. Han äger eller har ägt, bland annat, en Bentley Arnage, en Bentley Continental, en Lamborghini Murcialago, en Maybach, en Aston Martin, två Bugatti Veyron och några Ferrari. Hans hus i Malibu, Kalifornien, har uppskattats ha ett värde på 30 miljoner dollar och från hans hus på Avenue Foch i Paris 16:e arrondissement har det rapporterats om förgyllda och juvelbeströdda kranar och ett halvdussin mästerverk av bland annat Degas och Rodin.

Obiang är en stor beundrare av Michael Jackson. Följaktligen äger han jackan som artisten bar i videon »Thriller«, sångarens diamantbeströdda handske och samtliga Jacksons guld- och platinaalbum. Allt har han köpt, trots att han officiellt uppbär en årslön på 100 000 amerikanska dollar, betydligt mindre än vad kommunstyrelsens ordförande i Stockholm tjänar.

Michael Jacksons handske.

Trots en relativt låg lön har presidentsonen och andre vicepresidenten Teodoro Obiang Mangue råd med massvis med lyxbilar.

Obiang har rättvisan, i någon mån, hunnit i kapp. Flera bilar, inklusive hans två Bugatti Veyron, beslagtogs av den franska staten redan för fem år sedan och såldes på auktion 2013, som ett led i en korruptionsutredning. Han blev också av med huset på Avenue Foch. Obiang ansätts hårt även från amerikanskt håll. Det amerikanska justitiedepartementet har tvingat fram en försäljning av Obiangs lyxvilla i Malibu, ännu fler av hans lyxbilar och sex skulpturer som föreställer Michael Jackson i naturlig storlek. Pengarna ska komma det ekvatorialguineanska folket till del, enligt en uppgörelse som det amerikanska rättsväsendet slöt med Obiang förra hösten.

Rättsprocessen och uppgörelsen är en del av det kleptokratiinitiativ som FBI, justitiedepartementet, Homeland Security och andra delar av den amerikanska staten drog igång 2010. Syftet är att se till att USA inte blir en säker hamn för auktoritära ledare som rånar sina, ofta fattiga, folk. Resultatet är hittills blandat. Försäljningarna av Obiangs tillgångar förväntas ge ungefär 30 miljoner dollar, mindre än hälften av den summa åklagarna ville komma åt. I många fall – hittills har ledare från bland annat Ukraina, Uzbekistan, Sydkorea och Honduras blivit föremål för granskningar – är resultaten ännu magrare. Den nigerianska generalen och diktatorn Sani Abacha avkrävs 630 miljoner dollar, men generalen själv har hunnit dö och rättsprocessen drar ut på tiden.

Av de 1,5 miljarder dollar som den amerikanska staten vill beslagta i enlighet med kleptokratiinitiativet, svävar större delen i ett juridiskt vakuum, i väntan på rättsmaskineriets gång.

Till det kommer att det är skillnad på kleptokrater och kleptokrater. Enligt New York Times stoppade den kinesiska premiärministern Wen Jiabao 2,7 miljarder dollar i sin ficka, innan han gick i pension 2013. Den amerikanske finansmannen Bill Browder, som länge var en stor investerare i Ryssland, uppskattar den ryske presidenten Vladimir Putins förmögenhet till 200 miljarder dollar, vilket skulle göra honom ungefär dubbelt så rik som Bill Gates. Browder har anledning att överdriva, men gissningarna om Putins förmögenhet är alla i mångmiljardklassen. En CIA-rapport uppskattade 2007 Putins förmögenhet till 40 miljarder dollar. Putin deklarerar ungefär samma relativt blygsamma inkomst som Teodoro Nguema Obiang Mangue från Ekvatorialguinea, men hans klocksamling uppskattas vara värd 650 000 dollar och han syntes nyligen gymnastisera i en Loro Pianaoverall i siden, som kostar 25 000 kronor i butik.

Det amerikanska finansdepartementet anklagade i slutet av januari för första gången Putin öppet för att vara korrupt. Bland annat hänvisades till det omtalade, nybyggda miljardpalatset vid Svarta havet och lyxjakten Olympia, värd 35 miljoner dollar, som Putin ska ha fått i present av oligarken Roman Abramovich. Men det lär dröja innan Rysslands president eller kinesiska toppolitiker behandlas lika hårdhänt av amerikanskt rättsväsende som en andre vice president i Ekvatorialguinea.

Och Lula, han framstår mest som en amatör i sammanhanget.