Världsligt val

Efter att den 85-årige kardinaldekanen, italienaren Angelo Sodano, i måndags morse läst bönen »Veni, Sancte Spiritus« började det första steget i processen inför valet av ny påve. Bönen var startskottet för generalkongregationerna, de förberedande möten där kardinalerna diskuterar vilket läge kyrkan befinner sig i och vad den behöver framöver. Så går det alltid till innan det är dags att stänga in sig i Sixtinska kapellet och sätta i gång med själva påvevalet, konklaven. Men exakt hur diskussionen går är svårare att svara på.

En brittisk teolog kallade en gång den katolska kyrkan för »en ständigt grälande familj«. Det är kanske inte så konstigt. Tittar man närmare på de faktiska problem som samfundet brottas med förstår man snabbt att det ibland kan vara svårt att nå konsensus. Den väldiga katolska kyrkan utgörs av 1,2 miljarder individer världen över, med en enorm mångfald av bakgrunder och förutsättningar.

Enligt Christer Hedin, professor i religionshistoria vid Stockholms universitet, handlar katolska kyrkans dilemma i dag i mångt och mycket om hur mycket modernisering i värdefrågor det översta skiktet i Rom klarar av utan att de anser sig förlora sin själ. Enligt honom löper det en djup klyfta mellan Vatikanen och de många reformkatoliker som vill kämpa för förändringar i synen på ett antal sakfrågor, framför allt skilsmässan, familjelivet och prästcelibatet.

– Det är ju gamla människor som sitter där och många av dem tror att man tjänar på att hålla fast vid gamla uppfattningar, säger Christer Hedin och fortsätter:

– De tror sig representera något slags tidlöshet snarare än att vara i takt med tiden.

Geografins betydelse i påvevalet kan heller inte underskattas. Vilken tyngdpunkt katolikerna lägger på olika frågor beror till stor del på var de bor. I västvärlden är till exempel frågan om att möjliggöra kvinnlig prästvigning en återkommande käpphäst, men går man till Afrika eller Latinamerika ligger fokus snarare på att kyrkan ska göra mer insatser för att hjälpa fattiga. I särskilt Latinamerika har den så kallade befrielseteologin, inspirerad av antikolonialism och marxistiskt tankegods, vunnit mark sedan slutet av sextiotalet.

– Befrielseteologin har stort inflytande på kyrkans arbete i Latinamerika men inte bland kardinalerna i Rom, säger Christer Hedin.

Afrika, Asien och Latinamerika kommer i vilket fall att spela en tung roll i framtidens katolska kyrka. Av flera skäl. Det är numera i de kontinenterna katolska kyrkan har flest anhängare och växer mest. Men det är också i Latinamerika som bortfallet av medlemmar till olika pingströrelser och new age-influerade religioner är som störst. Att stävja den utvecklingen ligger naturligtvis i kyrkans intresse.

Sedan finns det såklart de rent administrativa utmaningarna, och det är här många tycks anse att påven verkligen har mandat att göra något. Att påvens »regering«, kurian, behöver reformeras är exempelvis ingen kontroversiell åsikt inom katolska kyrkan. På det området hände det saker senast på sextiotalet och många biskopar tycker att det är svårt att nå fram och föra en dialog med påven just med anledning av hur kurian fungerar. Eftersom den är fylld av intriger, skvaller och rykten har påven svårt att få stöd av en person han kan lita på.

Några av de förhandsfavoriter till pontefikatet som presenterats kanske trots allt kan ge en hint om den katolska kyrkans framtid. Och då framför allt deras hemvist: kardinalerna Peter Turkson från Ghana, Leonardi Sandri från Argentina och Luis Tagle från Filippinerna. Och senaste nytt från Rom ger vid handen att förhandlingarna går som på räls: enligt Vatikanens talesperson fördes den inledande generalkongregationen i en »avslappnad, hjärtlig och konstruktiv anda«.

Fakta | Processen har börjat

I måndags startade de så kallade »generalkongregationerna«, ett slags förstadium till själva konklaven – det formella  möte som beslutar om påve. När den börjar är ännu inte bestämt.

Läs mer: Ämbete med oändlig makt