Vinna och försvinna

Ambulanserna står framkörda utanför fotbollsarenan. Det dröjer inte länge förrän de första avsvimmade människorna bärs ut ur publikhavet och placeras på bårar i sjukvårdstältet. Man kan tycka att invånarna i Kyonpyaw skulle vara vana med värmen, men många här har trängts i den 35-gradiga hettan i flera timmar för att få en skymt av kvinnan på scenen.

– Hon är som en mamma för oss, säger 16-åriga Khaing Wai Wai Htun.

På kinderna har hon klistermärken med oppositionspartiet National League for Democracys symbol: en gul stridande påfågel och en vit stjärna mot röd bakgrund. Tillsammans med sina tre vänner bökar hon sig längre fram i folkmassan för att se bättre.

Det är svårt att se var publiken slutar – busslaster av supportrar har körts in från andra städer i området. Högtalarbestyckade lastbilar brummar runt och blästrar gatorna med partiets vallåt. Det hela liknar mer en karneval än ett partiledartal.

Trots sina 70 år och månader av kampanjarbete utmed Burmas vidsträckta och undermåliga vägnät är det en pigg Aung San Suu Kyi som kliver upp på scenen i Kyonpyaw i Irrawaddy-deltat. Hon ler och skämtar med publiken som skrattar tillbaka. Hon pratar om jordbrukares rättig-heter, lösningar på markkonflikter, upprustning av utbildningssektorn och, förstås, den fortsatta demokratiseringsprocessen.

Intrycket är avspänt och självsäkert. Hon försäkrar åhörarna om att NLD kommer att segra.

Det är slutspurten i valrörelsen. Den 8 november öppnar vallokalerna. Det är nu, och förmodligen för sista gången, det gäller för Aung San Suu Kyi. De senaste 27 åren i hennes liv har handlat om det här valet.

Det var på fler än ett sätt hennes föräldrars fel att hon hamnade i politiken från början. Hon var utbildad och bodde i England när hennes mamma, som var kvar i Burma, blev sjuk. Året var 1988 och när Aung San Suu Kyi reste hem för att ta farväl av modern hamnade hon mitt i det som senare blev känt som 88-upproret.

Tidigare diktatorn Ne Win hade precis avgått. Under hans vanstyre hade Burma blivit ett av världens fattigaste länder, och nu passade folk på att ta till gatorna och kräva demokrati.

Aung San Suu Kyi råkade vara i landet på grund av sin mor, men det var minnet av fadern som fick demokratirörelsen att omfamna henne. General Aung San är så nära en landsfader man kan komma i Burma. Han var självständighetskämpen som grundade Burmas armé och drev ut britterna ur landet. Ett halvår före självständigheten mördades han av politiska rivaler.

När nu Aung Sans dotter var tillbaka i landet såg demokratirörelsen en given ledare i henne. Det fanns en stark kraft i bilden av dottern som återvänder hem för att fullborda sin mördade faders verk – att förverkliga Burmas självständighet. Den här gången var det militären och inte brittiska kronan som skulle bekämpas.

Den 26 augusti 1988 stod så Aung San Suu Kyi framför Shwedagonpagoden i Rangoon (i dag Yangon) och talade inför en halv miljon människor om demokrati. Kort därefter slog juntan – eller Rådet för återställning av lag och ordning, som den döpt sig till – ner demonstrationerna i en blodig kupp med tusentals dödade demonstranter. Senare samma månad deltog Aung San Suu Kyi i grundandet av partiet National League for Democracy. Hennes öde var beseglat.

Större delen av åren som följde skulle hon tillbringa i husarrest. Under den tiden hårdnade trycket på Burma från omvärlden. År 1991 tilldelades hon Nobels fredspris. Västvärldens handelssanktioner gjorde Burma ensidigt beroende av Kina som handelspartner, vilket bekymrade generalerna. I början av 2000-talet beslöt man därför att en kontrollerad öppning av landet var nödvändig för att förbättra anseendet och blidka västerländska biståndsgivare och investerare.

Val hölls år 2010, med Aung San Suu Kyi kvar i husarrest och en opposition som bojkottade valet. Militärens civila gren, Union Solidarity and Development Party, vann och började implementera en »disciplinerad demokrati«. Dagen efter deras valseger släppte man Aung San Suu Kyi ur husarresten.

Under åren i fångenskap uppnådde Aung San Suu Kyi en mytisk, nästan gudomlig, status. Det var den goda, fredliga och samlade kvinnan som enbart med sin principfasthet fick en av världens mest fruktade militärdiktaturer att svaja. I sina försök att motarbeta henne hjälpte militärerna själva till att bygga hennes image mer än vad hon själv förmådde.

Journalisten och Burmakännaren Bertil Lintner säger att man i väst ofta underskattar den mytiska status som Aung San Suu Kyi har.

– Man väntar sig att hon ska bete sig som en politiker, men hennes stöd är inte alls baserat på politik. För vanliga burmeser är hon mer en kvinnlig bodhisattva som ska befria folket från den barbariska militär-regimen. Folk kallar henne ofta för mamma.

Sedan hon släpptes fri har medieklimatet i landet blivit öppnare, politiska fångar har släppts och med internationella och lokala observatörer på plats förbereder man sig alltså nu för allmänna val. Trots att många av reformerna hittills inte på något vis förändrat var makten ligger – hos militären – har valet åtminstone en teoretisk potential att föra fram en ny regering.

Den självklara ledaren för en sådan regering är dock inte ens valbar. Innan militären inledde reformprocessen såg man till att säkra sitt eget inflytande genom att anta en djupt odemokratisk grundlag som, bland annat, förhindrar medborgare från att bli president om deras barn råkar ha utländskt medborgarskap.

Aung San Suu Kyis två söner är brittiska medborgare och hon kan därför inte kandidera när det nya parlamentet senare ska utse en president, som i Burma fungerar både som stats- och regeringschef. Någon premiärministerpost finns inte.

Bland folket på fotbollsplanen i Kyonpyaw råder dock ingen tvekan om vem man vill se som ledare för landet. Myo Thant är engelsklärare i staden och har tagit med sina elever för att höra Aung San Suu Kyi tala.

– Hon måste vinna. Det finns inget annat sätt om vi ska få till en verklig demokrati, säger han.

Det är första gången Myo Thant ser henne tala. Han är mer uppspelt än sina elever som mest ser ut att vara förvirrade och lite oroade av all uppståndelse.

– Det här är så häftigt, upprepar Myo Thant flera gånger.

De senaste åren har man både i och utanför Burma kunnat höra kritik riktas mot Aung San Suu Kyi. Det handlar framför allt om att hon inte tagit ställning mot förtrycket av den muslimska minoriteten rohingya och inte kritiserat militären för dess övergrepp på andra etniska minoriteter. Men den kritiken kommer framför allt från väst eller intellektuella i Yangon, förklarar Bertil Lintner.

– Det är en relativt liten klick som är kritisk. Det stämmer inte att hennes popularitet i stort skulle ha dalat. I ett burmesiskt perspektiv handlar det här valet inte om idéer eller politiska förslag som stöts och blöts. Det är mer av en folkomröstning. De som röstar på oppositionen gör det inte för att de stödjer partiet, utan för att de röstar för Aung San Suu Kyi och mot militären. Det är ett val mellan det gamla och det nya.

Debbie Stothard är en burmesisk aktivist som jobbade tillsammans med Aung San Suu Kyi under 90- och 00-talen. Hon hjälpte NLD och demokratirörelsen att smuggla information och mediciner in i det då stängda Burma, och såg till att radio- och videomeddelanden kom ut ur landet. I dag driver hon människorättsnätverket Altsean-Burma. Hon beskriver Aung San Suu Kyi som en människa som kan inspirera andra att offra sig själva.

– Hon är hängiven, disciplinerad och bestämd, men kan också vara medkännande och karismatisk till den grad att människor är beredda att hamna i fängelse för hennes skull. Antagligen är det för att hon själv offrat mycket för kampen, säger Debbie Stothard.

Några pålitliga opinionsmätningar finns inte att tillgå, men av tidigare val och uppslutningen på kampanjmöten runtom i landet att döma är det mycket troligt att NLD blir största parti. Det behöver dock inte räcka.

Utöver att blockera Aung San Suu Kyi från presidentskapet har militären sett till att rigga valet till sin fördel. En fjärdedel av ledamöterna i parlamentet väljs inte utan är tillsatta direkt av armén. Det innebär att militärens civila gren, regeringspartiet USDP, bara behöver vinna ytterligare 25 procent av platserna i valet för att tillsammans med de uniformerade ledamöterna behålla majoriteten. NLD, å andra sidan, behöver ta hem långt mer än hälften av rösterna för att det ska översättas till hälften av parlamentsplatserna.

Att få egen majoritet kan alltså bli mycket svårt för Aung San Suu Kyi. Vill hon ingå i en ny regering finns två andra alternativ: bygga en allians med mindre regionala och etniska partier, eller bilda en koalitionsregering med USDP.

Oavsett är hennes inflytande begränsat även i en regering. Militären utser också de tre viktigaste ministerposterna, däribland inrikesministern som kontrollerar polisen, den interna säkerhetsapparaten och inte minst den lokala förvaltningen – en ofta förbisedd maktfaktor på lokal nivå.

– Låt säga att hon får bilda regering tillsammans med USDP. Vad ska hon få för ministerområde? Fiskeri? Skola? Det är inte oviktiga områden förstås, men kanske inte där man tänkte att hon skulle hamna, säger Bertil Lintner.

Att militären vidtagit så många åtgärder för att inte riskera att makten hamnar i Aung San Suu Kyis händer beror, enligt Debbie Stothard, på att de känner ett genuint hot.

– Generalerna ser henne som någon som inte kommer att acceptera korruption. De har alla starka ekonomiska intressen som de försöker bevara. Deras motstånd mot henne handlar mera om det än om att de inte gillar hennes ideologi.

En sista skyddsvall mot en demokratisk revolution efter valet är det faktum att det nuvarande parlamentet har en sista session efter valdagen, men innan det nya parlamentet tillträder. Skulle det bli en jordskredsseger för NLD, där Aung San Suu Kyi till och med får egen majoritet, finns det alltså ett fönster för parlamentet, där militären ännu har majoritet, att driva igenom reformer och stärka sin position ytterligare.

Med ett så välregisserat val är det troligt att själva valdagen blir lugn. Fusk och oegentligheter lär förekomma, men inte på ett så grovt manér att det blir nödvändigt för EU och USA att börja prata om återinförda sanktioner.

– Alla kommer att tycka att valet är fint och fritt. Västerländska biståndsgivare och diplomater är entusiastiska. Men det verkligt intressanta händer efter valet. Då får vi veta vad militären har i kikaren. De har säkert inte bara en utan flera planer redo för att se till att de behåller makten. Först då, när det går upp för omvärlden, kommer besvikelsen. Men jag tror inte att det internationella samfundet förmår göra mer än att gruffa lite, säger Bertil Lintner.

Fakta | Tilldelades Nobelpriset 1991

Aung San Suu Kyi är född 19 juni 1945.

Jobb: Parlamentsledamot och generalsekreterare för National League for Democracy.

Utbildning: Mastersexamen i filosofi, politik och ekonomi från St. Hugh's College, Oxford (1969).

Religion: Theravada-buddhism.

Utmärkelser: Nobels fredspris, Olof Palme-priset, internationella Simón Bolívar-priset, med flera.