Domstriden

Jean-Claude Arnault dömdes för våldtäkt av Svea hovrätt och på kultur- och debattsidor tog skribenter som under det senaste året ofta uttalat sig om målet tillfället i akt att ännu en gång göra det.

Någon dag innan domen föll, i podcasten hos Alex Schulman, sa Horace Engdahl att han varken ville ta avstånd från Arnault som människa eller från den våldtäkt han dömdes för i tingsrätten: »Det brottet är mycket egendomligt och svårt att förstå, och det skulle kräva en lång och ganska obehaglig diskussion att komma fram till vad det egentligen består av, och om det ska betraktas som ett brott.«

Katarina Wennstam tyckte i Expressen att den fällande domen visade att det i dag knappast finns »någon som tror att det sexuella våldet är nytt«.

Åsa Linderborg reagerade i Aftonbladet på att hovrättsdomen framställde offren som »›sårbara‹ kvinnor som han enkelt utnyttjat. Men ett lika tydligt mönster är att han legat med målmedvetna kvinnor som antingen ›tyckt om honom eller som velat dra fördel av sexet‹«.

Martina Montelius skrev i Expressen att det »underligaste är att såväl Linderborg som Engdahl plötsligt börjat extraknäcka som juridiska kvacksalvare. Rättssäkerheten är i fara, tycks de mena. Jag å min sida menar att duon kan tävla om utmärkelsen ›Sämsta hobbyjurist sedan 1786‹«.

Lena Andersson tyckte i Dagens Nyheter att juristerna hade blivit robotar som inte längre tolkade och drog slutsatser utan »i stället gör sig tidstypiskt stumma, i avsaknad av verklighetsförståelse  …« Det är »inte bara en politisering av rättsstaten vi ser, utan en robotisering av den. Och då har vi avskaffat den«.

Och Leif GW Persson skrev i Expressen att »Som bäst är Horace Engdahl en begåvad kåsör med hög svansföring och i samma ögonblick som han drar sitt sista andetag kommer hans författarskap att försvinna med det«.