Samtalsgrälet

Svenska Dagbladets artikelserie »Den polariserade debatten« – en samtalsserie, där dramatikern Stina Oscarson samtalade med bland andra Katerina Janouch och Lars Vilks, har väckt starka reaktioner.

I serien är det främst högerns ytterkantspersoner som får utrymme, anser kulturjournalisten Elina Pahnke i Sydsvenskan, och menar att journalister på så vis »springer rasisternas ärenden«. DN:s Brit Stakson instämmer. Samtal med oliksinnade existerar redan på jobbet och på bussen, menar hon:

»Det är ett högt pris för demokratin när ytterlighetsröster konstant förstärks och ges ökad legitimitet i jakten på läsare, och tittare. Det är cyniskt och rejält naivt.«

Även Johannes Klenell, kulturredaktör på Arbetet, kallar serien »naiv«, medan Kajsa Ekis Ekman rent av beskriver den som »ett rött skynke för medievärlden«. I Aftonbladet hävdar hon att serien »släpper fram extrema högerprofiler, men tystar en fredsaktivist«, och syftar på att Oscarson även ska ha intervjuat fredsaktivisten Agneta Norberg, utan att få texten publicerad.

Sakine Madon, politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning, välkomnar däremot SvD:s samtalsserie och tycker att den ger uttryck för »en efterlängtad inställning« och slår hål på myter bland exempelvis Chang Fricks (chefredaktör för Nyheter i dag) anhängare genom att visa att »gammelmedia« visst låter oliktänkande komma till tals. »Fler borde som Oscarson kliva ur sin bubbla«, skriver Madon.

SvD:s kulturredaktör Elsa Westerstad, initiativtagare till artikelserien, beskriver anklagelserna om att tidningen skulle springa rasisters ärenden som svårsmälta. Samtalen ser hon i stället som ett uttryck för ett öppnare debattklimat. »För fem år sedan skrev personal på akutmottagningen i Malmö ett öppet protestbrev när Jimmie Åkesson skulle komma på besök. I dag pratar Peter Jihde i sin tv-serie med ›amerikanska fullblodsnassar‹«, påpekar hon.