Veckans bråk: Det går vilt till i riksdagen
Politisk vilde är en vedertagen term för en partilös riksdagsledamot. Eller är det i själva verket en avhumaniserande rasistisk styggelse?
Bild: TT
Förra veckans misstroendeomröstning mot justitieminister Morgan Johansson (S) bjöd på en efterdebatt som nog få såg komma. Det började med att Mikael Oscarsson (KD) kritiserade regeringen från riksdagens talarstol:
– Den socialdemokratiska regeringen har gjort sig beroende av en politisk vilde på den yttersta vänsterkanten.
Utrikesminister Ann Linde såg chansen att avleda uppmärksamheten från kärnfrågan med en metadebatt.
– Låt mig invända mot att använda ett sådant förminskande språk om en kvinna i Sveriges riksdag som en politisk vilde på vänsterkanten, sa hon.
Dagens Nyheters trendkänslige kulturchef Björn Wiman hakade på. Termen politisk vilde, förklarade han, är ”avhumaniserande” och används av oppositionens partiledare för att ”framställa en politisk meningsmotståndare som en livsfarlig folkfiende”. ”Ord formar tanken”, twittrade den S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld ominöst.
– Som Ebba Busch och dom använde ordet var det faktiskt direkt hemskt och med rasistiska undertoner, sa Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein i God morgon världen.
Hanif Bali (M) kontrade med att det snarare socialdemokrater som gör sig skyldiga till rasism i sammanhanget. De har ju själva länge använt ordet om exempelvis SD-avhoppare, så varför så upprörda just när det var Kakabaveh som åsyftades? ”Sossar ser en kurd och tycker inte man ska använda ordet vilde för att de tycker att det är nära sanningen?” undrade Bali.
”Märkligt hur ordet ’vilde’ blev obrukbart på en vecka”, reflekterade DN:s tidigare chefredaktör Niklas Ekdal. ”Kulturkriget och mandatfördelningen gör språket allt… vildare”.
***
Läs även: En röst räddade Morgan Johansson
