Veckans bråk: Drakarnas kamp

Befann vi oss i demokratins yttersta dagar precis före valet? Dagens Nyheters kulturredaktion verkar i alla fall ha uppfattat det så. Kulturchefen Björn Wiman, biträdande kulturchefen Åsa Beckman, litteraturredaktören Malin Ullgren och scenredaktören Johan Hilton varnade alla i olika texter för hur ödesdigert det vore om den blå sidan vann, den som skulle stödja sig på SD.

Entonigheten hos DN fick till sist ärkerivalen SvD:s kulturchef, Lisa Irenius, att i en krönika konstatera: "Alla på DN verkar tycka samma sak, som om det vore en ledarredaktion dit man rekryteras för att driva en viss linje." Hon tvivlade på att en ensidig kultursida var rätt sätt att rädda demokratin.

Efter valet tog Aftonbladets kulturskribent Sven Anders Johansson upp stafettpinnen. Hur var det möjligt att den blå sidan vann, undrade han ironiskt, när kultursidorna ägnat spaltmeter åt att varna för SD? Han uppmanade till självrannsakan – kultursidorna borde predika mindre och försöka få mer kontakt med verkligheten.

Då gick topplocket på nästa DN-skribent. Litteraturkritikern Jonas Thente mätte ut rejäla rallarsvingar mot både Irenius och Johansson som anklagades för att ha "reagerat mot skribenter som (…) ventilerat sin oro för demokratins framtid i Sverige". Artikeln illustrerades med en bild på en nazistisk tidning (bilden byttes senare ut).
Nu gav sig Per Wirtén på den fjärde draken, Expressen, in i fajten. I Sven Anders Johansson kände han igen det "intellektuella vacklandet när demokratins fiender får vind i seglen". Wirtén konstaterade att den stora uppgiften just nu var att "förstå varför just svenskar dras till ett parti med nazistisk historia".

Veckans bråk-redaktionen vet inte men finner det intressant att frontlinjen denna gång gick efter sfärtillhörighet (Schibsted mot Bonniers) snarare än politisk färg. Vad betyder det?

***

Läs även: Veckans bråk: Rugbymatchen

Läs även: Veckans bråk: Chark… attack!