Veckans bråk: Manskampen

»Håller kulturlivet på att bli en mansfri zon?« frågade Kultur-Expressen i sitt tv-program den 8 november. Statistik över debutantutgivningen visade att över 70 procent av debutanterna i dag är kvinnor, på skrivarskolorna återfinns samma trend och många har också hunnit etablera sig som framgångsrika författare. I år är till exempel 15 av 21 Augustnominerade författare av kvinnligt kön.

Daniel Sjölin var i studion och sa att han, som debuterade år 2002 med sin bok »Oron bror«, hade känslan av att tillhöra de sista männen som fick vara unga: »Man satt och drack rödvin och läste Ekelöf med sina grabbpolare och tyckte att man höll på med det enda vettiga i livet.« Sjölin sa att »när jag berättade det här fick jag reaktionen från en ung manlig kulturmedarbetare: ›Men gud, så du hade män som du kunde prata litteratur med!‹«.

»Det är kvinnlig dominans nu«, sa Åsa Beckman. »Det deppiga skulle vara om litteraturen och kulturvärlden har förlorat i status. Och då brukar ju männen dra och kvinnorna blir kvar och kan ta plats.«

Den 14 november kom de unga författarna Elis Monteverde Burrau och Jack Hildén till Expressens kulturstudio. »Vi kanske är Sveriges två enda manliga författare«, sa Hildén. »Jag börjar känna mig lite bitter«, sa Monteverde Burrau. »Jag känner mig missförstådd.«

»Det hade varit lättare för 30 år sen«, sa Hildén.

Den 19 november skrev Sara Abdollahi på Expressens kultursida att allt var en pseudodebatt. Tankarna signalerade att »det är ett problem att män inte dominerar exakt alla domäner och vi andra börjar bli en mer naturlig del av ett sammanhang, i stället för det andra könet som förut mest fick vara med på nåder. Att vi har kommit så långt att det redan blivit för många kvinnor.«