Veckans bråk: Nobelpriset i klantighet?

Nobelstiftelsen är en ständigt återkommande leverantör av material till denna spalt. De senaste åren har här exempelvis berättats om skandaler runt allt från fredspristagarnas lämplighet över det nya Nobelcentrets placering till litteraturprisets förlorade anseende efter implosionen i Svenska Akademien.  

Men frågan är om inte förra veckans självskadebeteende ändå tar (Nobel)priset i klantighet. Stiftelsen ändrade nämligen praxis för vilka som bjuds in till festligheterna i samband med prisutdelningen och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson välkomnades för första gången. Men han var inte lättflirtad. ”Tyvärr är jag är upptagen den dagen”, skrev han på Facebook och hänvisade till att ambassadörerna från Ryssland, Belarus och Iran också bjudits in. Detta fick övriga partiledare att tävla om att snabbast bojkotta festen. 

”Jag kommer inte sitta och skåla med den ryska ambassadören samtidigt som Putins vidriga anfallskrig pågår i Ukraina”, twittrade exempelvis Johan Pehrson (L). 

Nobelstiftelsens vd Vidar Helgesen gjorde sitt bästa för att blidka kritikerna. 

”Vi tänker att det är bra att även bjuda in stater som behöver höra hur viktigt det är med demokrati, mänskliga rättigheter och fred”, sa han till SVT och tillade att beslutet kommer att ”stå fast hädanefter”. 

Nåja. Bara ett dygn senare kom pudeln: 

”Omfattningen av reaktionerna blev så starka att det helt tar uppmärksamheten från det som är viktigt för oss och det är att Nobelpriset ska tala. Priset ska stå i centrum och nu blev inbjudningslistan det mest uppmärksammade”, hette det nu från Helgesen. 

Veckans Bråk-redaktören drar sig till minnes Groucho Marx berömda maxim: ”Detta är mina principer! … Och om ni inte gillar dem så har jag andra.”

***

Läs även: Kortare sommarlov

Läs även: Kulturkriget i Norrköping