Veckans bråk: Stöt och blöt om Nobelgröt

Det är väl världens mest hajpade årligen återkommande galamiddag – och så stod fattigmanskosten korngröt på menyn. Bör vi svenskar skämmas över vad som serverades på Nobelfesten? Ja, tyckte Expressens Anna Gullberg, som på förhand kallade tilltaget “en hemkunskapslektion i grundskolan, en sån som svenskar älskar att pracka på resten av världen på det mest plågsamt förnumstiga vis. Hon sammanfattade: “en slags woke-tourettes som får mig att skämmas varje gång”. 

I samma tidning kom sedan David Baas med en uppföljande matrecension, där gröten liknades vid en lättare svamprisotto. “Den känns nyttig. För en Nobelmiddag är det närmast en dödssynd. Rätten är helt enkelt tråkig.” Även författaren Tone Schunnesson, som var på festen för Aftonbladets räkning, kände skepsis: “Om det just är på Nobel man vill känna att man får i sig sina fibrer vet jag inte. Å andra sidan, vad är mer svenskt än det.” 

Aftonbladet-kollegan och musikskribenten Markus Larsson tycker för sin det är löjligt att göra gröt till wokesymbol: “Det var inte gröt som skrev talen åt Martin Luther King, Jr. Gröt låg heller inte bakom Black Lives Matters-demonstrationerna. Inte grötens kusin müsli heller, för den som undrar.”  Men politiskt oskyldig var gröten sannerligen inte. Så här sa dess upphovskvinna nobelkocken Jessie Sommarström i DN före banketten: “Oavsett om jag lagar skolmat, sjukhusmåltid eller nobelmiddag måste jag följa mina kärnvärden.” Hon nämnde bland annat “klimatförändringar” och “förlusten av biologisk mångfald” som viktiga hänsyn. 

Fast gröten fick beröm också: ”Utan tvekan den godaste ’kulturgröten’ jag någonsin ätit”, tyckte SvD:s Alice Aveshagen.