Veckans bråk: Supportrar utan gränser

Är det legitimt att hata motståndarna? 

Frågan kom upp efter stockholmsderbyt mellan arvfienderna Djurgården och AIK, då DIF-klacken vecklade ut jättebanderollen “DÖD OCH HAT ÅT AIK”. 

Svensk Elitfotbolls generalsekreterare Johan Lindvall talade i Fotbollskanalen om “lågvattenmärke”, att “alla röda linjer passerats” och att han fick ont i magen. Svenska Fotbollförbundets dito Andrea Möllerberg sa i ett pressmeddelande att “vi fick se uttryck och beteende som inte hör hemma i våra fotbollsmiljöer, inslag vi tar starkt avstånd från.” Idrottsledaren och förre Djurgårdsprofilen Stefan Alfvén skrev på DN Debatt att ”om vi låter hatet ta över har vi förlorat mer än bara en match. Då har vi förlorat oss själva och det samhälle vi lever i.” 

Krönikören på Fotboll Stockholm Oskar Månsson tycker upphetsningen kring klassisk supporterretorik är löjlig: “Själva poängen är att det ska vara provokativt, pubertalt och plumpt.” Medan det finns genuina problem att ta tag i: “När gängkriminaliteten äter sig in i fotbollen, miljoner försvinner spårlöst till utlandet och matcher riggas står fotbollens centrala organisationer handfallna. Men nu vill Svensk Elitfotboll och förbundet visa dådkraft. Det har skrivits fula ord på en banderoll.” 

I podden God Ton berättar hängivne AIK:aren Per Lindgren för medpoddaren Hanif Bali vilket underbart känsloregister supporterlivet erbjudit honom. De konstaterar att vi människor är “tribalistiska”, och att läktarhatet – om det inte leder till våld  – är ett fullt acceptabelt utlopp för det.  

Och på ett diskussionsforum suckar fanset Jimmy Ahlström: “Ingen som reagerat de senaste 30 åren på när AIK i derby efter derby sjunger ”Mörda ett Djurgårdsbarn, Sha-la-la-lalala?" 

***

Läs även: För fet för en ritt?

Läs även: Ställs det för höga krav på den moderna mannen?