Veckans bråk: Trump och Vance splittrar och förenar
Bild: AP
Säga vad man vill om Donald Trumps MAGA-administration: men den svetsar samman. Eller vad tycks om att pålitliga gamla fiender som Aftonbladets ledarsida och moderata toppolitiker enats om att USA blivit ett hot mot demokratin?
Efter vicepresident J D Vances säkerhetspolitiska tal i München gav Kalle Sundin beröm till både nuvarande utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, och en tidigare, Carl Bildt, för att ha “försvarat svensk yttrandefrihet och fördömt talet”. Ett tal Bildt på X beskrev som “ett flagrant ingripande i den tyska valkampanjen till förmån för högerextrema AfD”.
En tredje moderat, Gunnar Hökmark, fick också applåderader för sin rallarsving mot Trump/Vance: "förvriden demokratisyn, relativisering av diktaturen och uppenbarligen en beundran för den totalitära makten”.
I en intervju i GP hävdade Jan Hallenberg, professor emeritus i statsvetenskap, att Vances retorik var “upprörande och löjeväckande.” Särskilt delen som handlade om yttrandefrihet och desinformation. “I ett land som har en president och en vicepresident som aldrig håller sig till sanningen ska man kanske vara lite försiktig.”
I samma tidning menade konservative USA-experten Roine Berggren att Vance tvärtom skickade “ett budskap som stora delar av Europa längtat efter att få höra”. Detta efter årtionden av “otrygghet, våldtäkter, laglöshet och på senare år gängskjutningar och jihadistiska terroristdåd.”
Debattören, provokatören med mera Jens Ganman var in på samma linje på textplattformen substack, där han raljerade över “den svenska kulturvänsterns patologiska oförmåga” att tolka amerikansk politik rimligt. Medan Jimmie Åkesson i Agenda fastslog att det var “befriande att höra” Vance läxa upp den europeiska politiska eliten.
Säga vad man vill om Donald Trumps MAGA-administration: men den svetsar samman. Eller vad tycks om att pålitliga gamla fiender som Aftonbladets ledarsida och moderata toppolitiker enats om att USA blivit ett hot mot demokratin?
Efter vicepresident J D Vances säkerhetspolitiska tal i München gav Kalle Sundin beröm till både nuvarande utrikesminister, Maria Malmer Stenergard, och en tidigare, Carl Bildt, för att ha “försvarat svensk yttrandefrihet och fördömt talet”. Ett tal Bildt på X beskrev som “ett flagrant ingripande i den tyska valkampanjen till förmån för högerextrema AfD”.
En tredje moderat, Gunnar Hökmark, fick också applåderader för sin rallarsving mot Trump/Vance: ”förvriden demokratisyn, relativisering av diktaturen och uppenbarligen en beundran för den totalitära makten”.
I en intervju i GP hävdade Jan Hallenberg, professor emeritus i statsvetenskap, att Vances retorik var “upprörande och löjeväckande.” Särskilt delen som handlade om yttrandefrihet och desinformation. “I ett land som har en president och en vicepresident som aldrig håller sig till sanningen ska man kanske vara lite försiktig.”
I samma tidning menade konservative USA-experten Roine Berggren att Vance tvärtom skickade “ett budskap som stora delar av Europa längtat efter att få höra”. Detta efter årtionden av “otrygghet, våldtäkter, laglöshet och på senare år gängskjutningar och jihadistiska terroristdåd.”
Debattören, provokatören med mera Jens Ganman var in på samma linje på textplattformen substack, där han raljerade över “den svenska kulturvänsterns patologiska oförmåga” att tolka amerikansk politik rimligt. Medan Jimmie Åkesson i Agenda fastslog att det var “befriande att höra” Vance läxa upp den europeiska politiska eliten.
