Veckans bråk: Semmeltjafset

Semmeltisdagen kom och semmeldagen gick. Men med den kom också en av de sämsta moderata politiska metaforerna sedan Göteborgsmoderaten Hans Rosengren använde en dry martini som metafor för moderat politik (konservativ gin, liberal vermouth, oliven är sunt förnuft).

Moderaterna ville rida på viralsemmelvågen som årligen sveper över Sverige och publicerade ett videoklipp där den moderata politiken illustrerades med en semla. Den har en stabil och stadig grund. Kärnan av mandelmassa är på samma gång både hård och mjuk, älskad av vissa och hatad av andra. Mandelmassan håller liksom grädden politiken på »en hög nivå« och allt toppas av locket, »det lilla extra«.

Problemet var att semlan såg direkt osmaklig ut. Kritiker menade att semlan som monteras var en krigsförklaring mot svenska traditioner. Mandelmassan såg ut som hushållsost, brödet som hamburgerbröd och semlan fungerade snarare som ett avskräckande exempel än en väg in i det moderata partiet.

Semlan möttes av skarp kritik från både opposition och matintresserade. Luf Västmanland menade att hela politiken är en semla, medan det goda finns i mitten.

Skämtet får sval respons.

Som oväntad försvarare av semlan stod Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson. »Vad är det som gör den där semlan till en sån oerhörd styggelse för er? Ingen grop? Grädden inte blandad med mandelmassa? Förstår inte!«, twittrar han förtvivlat, men tillrättavisas snabbt av »På spåret«-deltagaren och opinionsskribenten Isobel Hadley-Kamptz som går till attack på både råvaror och utförande.

Moderaternas tidigare policychef Fredrik Johansson tar offentligt ställning mot semmelmetaforerna. »Jourhavande metaforpolis bör omedelbart agera i de politiska semmelliknelserna. Kväs detta i sin linda!«, uppmanar han.

Med det dör också debatten om den perfekta semlan. Men en sak är alla förutom Erik Helmerson överens om: Stockholms bästa semla hittar man inte hos Moderaterna.