21:a århundradets socialism

Men dagens bolivianska revolutionärer bär inga vapen i hand, de söker en socialistisk lösning på landets problem genom folklig mobilisering och fria val.

Förutom på Kuba är det enda ställe i Latinamerika där man i dag hör någon tala om kommunism Colombias djungler, där den 17 000 man starka vänstergerillan Farc ännu använder Marx och Lenin i sin krigföring. Fast Farcs kamp handlar i dag mer om narkotika och kidnappningar än om arbetarnas frigörelse.

I Bolivia, Ecuador och Venezuela talar presidenterna Evo Morales, Rafael Correa och Hugo Chávez om »det tjugoförsta århundradets socialism«. I denna socialism ingår jordreformer och ökat statligt ägande av viktiga industrier som olja och gas, men även offentligt styrd hälsovård och utbildning. Även privata mediebolag har stött på patrull, då de, enligt presidenterna, svartmålar makthavarnas politik och inte ägnar sig åt saklig rapportering.

Tillsammans med Castro och Nicaraguas och Haitis presidenter Daniel Ortega och René Préval har de tre nysocialisterna skapat det Boliviarianska alternativet för Amerika (ALBA), uppkallat efter den latinamerikanska frihetshjälten Símon Bolívar. Samarbetet går i stort ut på att Venezuela och Kuba stödjer de andra länderna i gruppen med energi, hälsovård och utbildning.

I likhet med 1900-talets kommunistiskt övertygade latinamerikanska revolutionärer använder de tre musketörerna en konfrontativ retorik gentemot »USA-imperialismen«. Samtidigt är de väl medvetna om sitt handelsberoende med USA. Än så länge har det privata ägandet därför fått frodas.

Den latinamerikanska kommunismen må vara lika döende som Fidel Castro, men det tjugoförsta århundradets socialism är lika levande som Hugo Chávez.