Allt kretsar kring Shalit

Det skedde strax innan solens första strålar kämpade sig upp över gränsövergången Kerem Shalom i Gazas sydligaste hörn. Åtta tungt beväpnade palestinier letade sig ut ur en tunnel och gick till attack mot den israeliska gränsposteringen. En stridsvagn besköts med granateld och tre israeliska soldater lyckades ta sig ut. Två av dessa sköts ihjäl. Den tredje, han som skulle fylla 20 år samma sommar, tillfångatogs och fördes in i Gaza.

Där någonstans ska han finnas än i dag. Den 25 juni är det fyra år sedan Gilad Shalit togs som gisslan. Förhandlingarna mellan Israel och Hamas om ett fång­utbyte – frisläppandet av palestinska fångar mot en i gengäld välbehållen Gilad Shalit – är låsta.

Han är en bricka i ett maktpolitiskt spel vars tempo skruvades upp i januari 2006. Då vann islamistiska Hamas, terroriststämplat av både USA och EU, det palestinska parlamentsvalet. Den triumfatoriska segern över Fatah, partiet som grundades av Yassir Arafat, sände chockvågor över hela världen.

Valet blev början på ett inbördeskrig i Gaza, då Fatah vägrade erkänna sig besegrat. Sedan Hamas drev ut Fatah ur Gazaremsan sommaren 2007, ett och ett halvt år efter valsegern, har den palestinska staten delats upp i två politiskt, geografiskt och kulturellt skilda delar. Ett Hamaskontrollerat Gaza och ett Västbanken som styrs av det mer sekulära, palestinskt nationalistiska Fatah. Fatah anser att Hamas aktion är en statskupp och Hamas fördömer Fatahs krisregering.

Den senaste veckans händelser i Medelhavet utanför Gazas kust är bara ännu ett exempel på den symboliska och emotionella laddning som denna lilla landremsa är så full av. I Gaza, med en yta mindre än en tredjedel av Ölands, bor 1,5 miljoner människor, varav mer än hälften är under 18 år. Fattigdom och hopplöshet utgör en gynnsam grogrund för extremism. Sedan staten Israel bildats styrdes remsan först av Egypten, mellan 1948–1967, och sedan av Israel tills de judiska bosättningarna där utrymdes 2005. Gaza styrs sedan dess av den palestinska myndigheten men Israel kontrollerar gränserna.

Men sedan PLO-ledaren Yassir Arafats död har striden om Gaza trappats upp.

I januari 2005 vann hans tronföljare Mahmud Abbas det palestinska presidentvalet. Ett år senare var hans misslyckande ett faktum. Den israeliska reträtten från Gaza i augusti 2005, beordrad av Israels dåvarande premiärminister Ariel Sharon, hade blottat den palestinska myndighetens svagheter, inte minst hur pass genomkorrumperat Fatah faktiskt var. Reträtten och utrymningen av israeliska bosättningar hade inte den effekt som Israel hade hoppats på. Raketattackerna från Gaza fortsatte i oförändrad takt. Och bara fem månader senare vann alltså Hamas valet. En utveckling som i israeliska ögon var ett stort svek.

Hamasledaren Ismail Haniya är själv född och uppvuxen i ett palestinskt flyktingläger. Det slog an en sträng hos många väljare.

– Många upplevde att Hamas var de enda som såg deras vardagliga umbäranden och var beredda att göra något åt dem, säger Anna Levin, Mellanöstern­koordinator på organisationen Kvinna till Kvinna, och nyss hemkommen efter fem år i Jerusalem.

Valsegern var ett utslag av djupt missnöje och fattigdom. Att rösta på Hamas var att protestera, men få palestinier, inte ens Hamasledningen, hade förväntat sig att partiet skulle sopa banan med Fatah.

Inte nog med att det sekulära Fatah blev fullkomligt krossat, det kom nu att ersättas av ett parti vars stadgar före­språkar Israels utplåning och att sharia­lagar införs.

Grundat i december 1987 i Amman, Jordanien, under de första dagarna av den första palestinska intifadan, ses Hamas fortfarande i viss mån som en lokal gren av det Muslimska brödraskapet. Brödraskapet grundades i Egypten 1928 av Hassar el-Bana med målet att skapa en muslimsk nation. Shejk Ahmed Yassin, Hamas grundare, knöts till det muslimska brödraskapet när han studerade islam i Kairo. Han dödades av Israel i en riktad attack 2004.

Hamas bestod ursprungligen av tre grenar; en religiös rörelse, en välgörenhetsorganisation och en beväpnad grupp.

I början av 1990-talet, som en protest mot fredsavtalet i Oslo, inledde Hamas väpnade gren våldsamma attacker mot den israeliska armén. Rörelsen förespråkade en väpnad palestinsk kamp i stället för förhandlingar, samtidigt som den lade stor vikt vid att förbättra situationen i de palestinska flyktinglägren genom att bygga sjukhus och förskolor och dela ut förnödenheter till de fattiga.

Samtidigt har Fatahföreträdare förskingrat enorma summor ur statskassan. Pengar som hamnat i fickorna på Yassir Arafat och hans allierade. Mycket av detta missbruk uppdagades av Salam Fayyad under hans tid som finansminister, tillsatt av Arafat själv. Sedan år 2007 är Fayyad premiärminister för den palestinska myndigheten, ett krisuppdrag som sedan Hamas maktövertagande i Gaza i praktiken består i att verka enbart på Västbanken. I Gaza är det Hamas Ismail Haniya som styr. Salam Fayyad föddes i byn Tullkarm på Västbanken, utbildade sig till ekonom i USA och jobbade i många år för Internationella valutafonden, IMF. Hans popularitet har ökat då han i många palestiniers ögon ses som en seriös och kompetent person, utan att vara vare sig Hamas- eller Fatah-lojal.

– Hamas popularitet har minskat något sedan de kom i regeringsställning. Men det saknas politiska alternativ till både Fatah och Hamas, säger ambassadör Mathias Mossberg, mångårig Mellanösterndiplomat och numera knuten till Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds universitet.

Kriget mellan de bägge palestinska politiska lägren var ett faktum sedan president Abbas utlyste en folkomröstning till den 26 juli 2006. Palestinierna skulle ta ställning till om de ville ha en tvåstatslösning med ett erkännande av Israels existens. Hamas hävdade att en folkomröstning skulle kringgå det faktum att Hamasregeringen är demokratiskt vald av det palestinska folket. Och så kidnappades alltså Gilad Shalit och Israels försvarsstyrkor IDF inledde jakten på de ansvariga och svor att inte lämna Gaza förrän soldaten var frisläppt.

Efter Hamas maktövertagande stämplades Israel Gaza som en fientlig entitet och inledde en total blockad av området. Den gäller både till lands, till sjöss och i luften, och har försvårat situationen för de redan hårt pressade människorna i Gaza. Hittills har blockaden inte fyllt ett av sina syften; att få Hamas att frige Gilad Shalit. Hamas motkrav är alldeles för magstarkt: de kräver att 1 400 fångar släpps, 450 av dessa är dömda för terroristbrott. Samtidigt som den palestinska befolkningen lider plockar Hamas politiska poäng på hemmaplan genom att skylla allt på Israel. Också Egypten har en blockad av Gaza sedan 2007. Hosni Mubaraks regering fruktar nämligen att Hamas, med sitt ursprung i det Muslimska brödraskapet, ska göda den i Egypten förbjudna islamistiska rörelsen.

– Det är märkligt att enbart kritisera den israeliska blockaden. Egypten kunde ha öppnat gränsen och avslutat sin blockad av Gaza, säger Tamar Hermann, professor i statsvetenskap vid Open University of Israel.

Resultatet av blockaderna har blivit att flera hundra illegala tunnlar byggts för att frakta förnödenheter, mat, människor, vapen, pengar och till och med bilar mellan Egypten och Gaza. Det var genom en av dessa tunnlar som Gilad Shalits kidnappare tog sig in på israeliskt territorium. Enligt de israeliska försvarsstyrkorna har 12 000 raketer, ofta insmugglade genom tunnlarna, avfyrats från Gaza in i Israel mellan åren 2000 och 2008. Med motivet att förinta denna terroristiska infrastruktur inleddes på morgonen den 27 december 2008 operation Cast Lead.

I det tre veckor långa luft- och markanfallet mot Gaza dödades enligt Amnesty International 1 400 palestinier, varav omkring hälften civila. Gazas infrastruktur bombades sönder och samman. Samtidigt fortsatte det regna Hamasraketer över de israeliska områdena. 13 israeler fick sätta livet till, nio av dessa var militärer.

– Oproportionerligt, vettlöst och utan någon som helst strategisk logik, sammanfattar historieprofessorn och Israelkännaren Mark LeVine vid University of California, kriget mot Gaza.

Men kriget ledde varken till att Hamas försvagades eller att Gilad Shalit fritogs.

För bara några veckor sedan, innan Ship to Gaza lättat ankar, beslutade knesset att inrätta Lex Shalit, en ny lag som är tänkt att öka pressen på Gilad Shalits fångvaktare att frige honom. Så länge han förblir i fångenskap förvärras villkoren för de Hamasfångar som sitter i israeliskt förvar. Hamas svar lät inte vänta på sig: de hotade omedelbart med att förvärra situationen för Gilad Shalit.

Den unge soldaten är än i dag, fyra år efter det att han kidnappades, en absolut centralgestalt i slaget om Gaza.