Barn lider när vuxna inte agerar

Gång på gång hör vi om barn som lider och lever under oacceptabla villkor. Det är barn som utsatts för sexuella övergrepp, barn som lever hemlösa för att en förälder har vräkts, barn som inte får mat och omsorg därför att föräldern är psykiskt sjuk eller utvecklingsstörd och det är barn som utsätts för våld. När barn lever i elände beror det ofta på att de har föräldrar som inte klarar av sitt föräldraskap och som brister i sin omsorgsförmåga.

Föräldrar förväntas veta vad som är bäst för sina barn. De flesta gör allt de kan, för att vara en bra förälder och skapa bra uppväxtvillkor. Men alla föräldrar förmår inte det. För alla de barn som har en förälder som på ett eller annat sätt allvarligt brister i sitt föräldraskap kan vardagen bli en plåga. Ingen behöver samhällets hjälp mer, än ett barn som lever i en familj som inte fungerar. Men det är långt ifrån säkert att samhällets skyddsnät fungerar.

När barnets bästa och förälderns intresse står emot varandra är det vanligt att samhället lyssnar till föräldern. Föräldrarnas bild blir sanning och socialtjänsten utgår ifrån att de trots allt kommer att lösa situationen. Barn är lojala och skyddar dem. De vill inte visa att det finns problem. Inget barn vill riskera att förlora sina föräldrar.

Vi vuxna vill inte tro att ett barn far illa och vi vill inte »lägga oss i«. Dessutom är föräldrars rätt att bestämma över sina barn så starkt förankrat i vårt samhälle att myndigheter tvekar, in i det sista, att ingripa trots att det innebär att barn far illa. När barn väl får hjälp undrar de ofta varför det dröjt så länge innan någon sett deras problem och hjälpt dem.

Det finns förklaringar till varför barn inte får den hjälp som de behöver och har rätt till. Lärare i förskola och skola kan vara osäkra på hur barnet har det hemma och vill inte agera så länge de inte är säkra. En del lärare upplever inte att de får något stöd från rektorn när anmälan till socialtjänsten blir aktuell eller att reaktionen från socialtjänsten uteblir. Socialsekreterare kan vara oroliga för att göra fel. Ibland kritiseras de för att de har ingripit och ibland för att de inte har ingripit. Socialtjänstens resurser är dessutom mycket begränsade.

Förändringar krävs för att barn inte ska behöva lida. Arbetsmetoderna i socialt arbete utvecklas, men inte tillräckligt snabbt. Barn ska respekteras och vi måste lyssna till vad de säger, barnets eget perspektiv. När samhället tvingas ingripa ska det ske utifrån vad som är bra för barnet inte utifrån vad vi tror att föräldern eventuellt kan komma att klara av. Utredningarna måste bli bättre och när barn placeras i hem för vård och boende måste det finnas en regelmässig kvalitetssäkring och uppföljning. Tidiga insatser och förebyggande arbete måste prioriteras för att minska mänskligt lidande och spara samhälles kostnader på sikt.

I dag är det en skyldighet för kommuner att erbjuda samarbetssamtal mellan vuxna som inte kan samsas, men när det gäller stöd till föräldrar i deras relation till barnen kan kommunen själv bestämma om den vill erbjuda det. Stöd till föräldrar kan vara en tidig åtgärd som är förhållandevis enkel och billig och som kan minska barns lidande.

Det finns inga skäl i världen som kan accepteras som en ursäkt när ett barn far illa. Alla vuxna måste ta ansvar och agera. Det behövs civilkurage och mod hos alla som finns runt barn. Vi vuxna måste förändra våra attityder och inse att barn har rättigheter som vi ansvarar för att leva upp till.