Vi mår bättre än någonsin

Kvinnor i yngre medelåldern strömmar in i Yogayamas lokaler på Östermalm i Stockholm, regnblöta och lite flamsiga. De flesta kommer för att äta, medan andra ägnar lunchtimmen åt själslig spis.

För bortom buller och barnvagnar leder en korridor in mot dämpad belysning, stearinljus, bara fötter och lugn musik. Här finns en strävan att hjälpa folk att hantera stress och oro genom yoga och meditation.

– Vi ger folk verktygen för att överleva i vår djungel, säger läkaren Eva Henje Blom. För ett par år sedan hoppade hon av överläkartjänsten på barnpsykiatriska akutmottagningen i Stockholm för att börja arbeta på ett nytt sätt med psykisk ohälsa.

– Jag har sett en stor ökning av stressrelaterade symptom på senare år, säger hon efter en stunds tvekan på frågan om hur svenskarna mår egentligen.

Professorn i internationell hälsa, Hans Rosling, ger en annan bild av svenskarnas hälsa.

– Friskast i mänsklighetens historia, frustar han över en knastrig telefonlinje från Kalifornien.
Spännvidden mellan svaren avspeglar en paradoxal bild av vår hälsa. Å ena sidan är landvinningarna inom mödravård, cancerbehandling och hjärtsjukvård otvetydiga. Samtidigt basunerar löpsedlarna ut alarmerande varningar om att »vanligt halsont kan vara dödlig sjukdom« eller att »8 av 10 lider av dold folksjukdom«. Och den skyhöga sjukfrånvaron och usla psykiska ohälsan har varit en medial följetong i flera år.

Så hur ligger det till – hur mår svensken egentligen? Hur har hälsan förändrats över tiden och hur ligger vi till jämfört med andra länder?

Till att börja med kan man titta på traditionella välstånds- och hälsomått. Då handlar det om medellivslängd, spädbarnsdöd och mödradödlighet, faktorer som alltid med smärtsam tydlighet skiljer den rika världen från den fattiga. I det avseendet är vi extremt friska, även jämfört med övriga rika länder. Svenskarna har en medellivslängd på över 80 år – och ligger därmed i topp tillsammans med Japan, Schweiz, Finland och Frankrike. Bara sedan 1950-talet har svenska snittåldern ökat med tio år.

Aldrig har det varit så säkert att födas i Sverige. Eller att föda – det naturliga skede som genom historien utgjort det största hotet mot unga kvinnor. Den svenska spädbarnsdödligheten har på femtio år minskat från två procent till 0,3 procent, vilket är bland den lägsta i världen – bara Singapore och Island ligger något lägre. Afghanistans spädbarn löper avsevärt större risk, där dör ett av sju barn innan de har fyllt ett år.

Om spädbarnsdöd och medellivslängd är rena överlevnadsmått så handlar nästa steg i hälsovårdens utveckling om förmågan att behandla allvarliga sjukdomar, som cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Där landar Sverige mitt i klungan bland höginkomstländerna.

En cancerdiagnos var länge en dödsdom men i dag överlever mer än hälften sjukdomen. Men på grund av att fler insjuknar i cancer är dödligheten ungefär densamma som på 1970-talet. Jämfört med övriga Europa löper svenskarna avsevärt mindre risk att drabbas av lungcancer och något mindre risk att få tjock- och ändtarmscancer. I synnerhet svenska män har goda chanser att slippa cancer.

Men cancerns utbredning till trots, det är fortfarande hjärt- och kärlsjukdomar som är den dominerande dödsorsaken i hela världen. Norra Europa har länge varit ett högriskområde men nu är riskerna störst i hela före detta östblocket och Sovjetunionen. I Sverige har dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar nästan halverats sedan 1970, men de orsakar fortfarande 43 procent av landets dödsfall.

I takt med att de traditionella sjukdomarna bemästrats uppstår nya – välfärdssjukdomarna. Fetma, diabetes och allergier är de nya epidemierna som sveper in över Sverige. Eller?
Fetma är en välfärdssjukdom som inte förekommer när folk lider av fattigdom och svält, så mycket är säkert. I Sverige är problemen med fetma relativt små – var tionde svensk är fet jämfört med nästan varannan amerikan. Andelen överviktiga vuxna män ökade mellan 1980 och 2003 från 30 till 40 procent. Samtidigt ökade andelen överviktiga kvinnor från 20 till 27 procent. Under samma period fördubblades antalet feta – från fem till drygt tio procent av alla svenskar mellan 16 och 74 år.

Ännu mer bekymmersamt är att övervikt och fetma hos barn också ökar i rask takt. Där finns inte lika bra statistik, men enligt en rapport från Folkhälsoinstitutet hade andelen överviktiga 6–8-åringar i vissa delar av landet ökat från var tionde till var fjärde under perioden 1980 till 2000.

Diabetes har också kallats en välfärdssjukdom, vilket inte längre stämmer. Sjukdomen må drabba många västlänningar men i dag befinner sig sjuttio procent av världens diabetiker i utvecklingsländerna. Tillväxten är snabbast i Asien och år 2025 uppskattas antalet drabbade i Indien och Kina till 120 miljoner.

I Sverige lider 300 000 personer av diabetes, vilket är nästan en fördubbling sedan 1980. Jämfört med övriga västvärlden ligger vi på medelnivå. Men drygt en tiondel av fallen utgörs av typ 1-diabetes, tidigare kallat barndiabetes, och tittar man bara på den gruppen är Sverige ett av de hårdast drabbade länderna i världen. Bara Norge och Kanada har liknande nivåer och Finland högre.

Anledningen till att Sverige sticker ut i det avseendet är inte helt klarlagd men enligt professorn i endokrinologi Claes-Göran Östenson har det både med genetik och miljö att göra.

– Vårt kalla, mörka klimat och infektionsläge kan spela in, säger han.

Allergi har inte samma välfärdskoppling som fetma och diabetes – förutom att det tros bero på överdriven städdisciplin och sterila miljöer. Svenskarnas allergier har ökat markant och det är lätt att få intrycket att våra problem är exempellöst utbredda.

Men faktum är att Sverige inte utmärker sig nämnvärt i Europa. Där är det den anglikanska världen från Nordamerika till Storbritannien till Australien som är värst utsatt. Närmare vart tredje svenskt barn har i alla fall någon sorts allergi, liksom var femte vuxen. Utmärkande för Sverige är att vi är ovanligt allergiska mot pälsdjur – närmare vart femte barn är allergiskt mot katt.

I genomgången av den svenska kroppen har vi nu kommit fram till huvudsaken. Svenskarnas själ och den psykiska ohälsan, som otvetydigt har ökat ordentligt i Sverige de senaste åren. Sedan 1980-talet har andelen män som uppger besvär av oro eller ångest ökat från 5 till 15 procent, medan andelen kvinnor ökat från 15 till 25 procent under samma tid.

Den dystraste utvecklingen står unga kvinnor i åldern 16 till 24 år för, där har andelen ökat från 7 till 25 procent. Att den höga sjukfrånvaron beror på psykisk ohälsa är också väl känt.
Professor Marie Åsberg har följt utvecklingen länge och tror att ökningen hängde ihop med den ekonomiska nedgången i början av 1990-talet. Enligt henne är hög arbetsbelastning och en stress- och kravfylld tillvaro inte unikt för Sverige – men de dubbelarbetande svenska kvinnornas situation är det. Hon är en av pionjärerna i Sverige när det gäller att introducera alternativa behandlingsmetoder i den svenska psykiatriska vården.

Mindfulness förekommer numera inom den kognitiva beteendeterapin för behandling av stresshantering och utmattningssyndrom. På Yogayama håller Eva Hejne Blom kurser i Mindfulness.

– Den förenar tusenårig kunskap från Östasien med skolmedicin, säger hon och gläds över den nyfikenhet som finns inom vården för alternativa metoder.

– Processen är i gång och även om vår verksamhet har lite lyxstämpel för att vi ligger på Östermalm, så tror jag att våra erfarenheter kan spridas inom vården på sikt.

Men även om den psykiska ohälsan ökat är den inte unikt stor i Sverige.

Så sent som i veckan lanserade tidskriften The Lancet ett globalt upprop för bättre psykisk vård. Där konstaterades att psykisk ohälsa inte är ett västerländskt fenomen. Genom att sammanställa en rad siffror, bland annat antalet psykiatriker, antalet sjukhusbäddar för psykiskt sjuka och antalet förlorade friska dagar på grund av psykisk ohälsa, konstateras att psykisk ohälsa är ett globalt fenomen som drabbar var tredje människa på jorden. Beträffande förekomsten av psykisk ohälsa landar Sverige under det europeiska genomsnittet och i stället utmärker sig Sverige med att satsa långt mer än andra länder på vård för psykisk hälsa.

Ett annat mått på svenskarnas psykiska hälsa gäller den mytomspunna självmordsfrekvensen. Inte heller där har Sverige några alarmerande siffror. Mest självmordsbenägna är i själva verket balter och vitryssar, och både tyskar, kineser och fransmän är mer självmordsbenägna än svenskar.
Möjligen är det utmärkande för Sverige att vi har ett försäkringssystem som tillåter sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa. Men det är svårt att hitta stöd för att just svenska själar mår särskilt dåligt.

Tillbaka till huvudfrågan. Hur mår svenskarna? Att våra kroppar mår bättre än någonsin tidigare har konstaterats. Och inte heller när vi räknar in den själsliga hälsan bleknar bilden av den välmående svensken. Hans Rosling summerar:

– Här har vi det så bra att vi har råd att bli deprimerade, säger han.