Boel Godner: ”Jag är förbannad över det varje dag”

Vid några tillfällen under mina samtal med Boel Godner lägger hon armarna i kors, rynkar pannan och säger något skarpt och avfärdande, i stil med: ”Jag förstår inte vad du menar när du säger så.” Eller, med eftertryck: ”Jag vill inte prata på det viset!” Det blir påtagligt dålig stämning i mötesrummet i Södertälje kommunhus och för ett ögonblick får jag morska upp mig lite inombords för att inte släppa de frågor som irriterar henne. 

Annars är denna garvade lokalpolitiker i kavaj och jeans vänligt tillmötesgående. Det är när jag ställer frågor om invandring som hon fräser till. Av allt att döma är det en spontan reaktion i stunden – samtidigt är Boel Godner en medveten politiker och kommunstyrelsens ordförande (KSO) i en av Sveriges mest invandrartäta kommuner. I en sådan här intervju måste det tydligt framgå att hon står i opposition till SD och att hennes kritik mot Sveriges migrationspolitik de senaste åren inte ska ses kritik mot invandringen per se.  

Hon är socialdemokrat sedan tonåren men åtnjuter respekt från kolleger över hela det politiska spektrumet. Under många år har hon tampats med vår tids nyckelfrågor – migration, segregation, skolan, organiserad brottslighet, arbetsmarknad. Hon har skinn på näsan, är relativt frispråkig och har ett know how som efterfrågas. 

Det är nu tolv år sedan hon som 45-åring axlade rollen som Kommunstyrelsens ordförande i den S-märkta kommunen med mer än fyrtio procent utrikesfödda invånare plus femton procent med rötter i andra länder. Bara Botkyrka och Malmö har liknande siffror.  

När hon tillträdde 2011 stod Södertälje inför en rad utmaningar. Man hade under Irakkriget vid början av 2000-talet haft det största flyktingmottagandet i Sveriges historia på så kort tid, berättar Godner. Åttatusen irakier kom till Södertälje på några år. Skolorna hade dåliga resultat, arbetslösheten var högst i Sverige, liksom låneskulden. Rättegångarna mot det beryktade Södertäljenätverket startade det året. Missnöjet hos invånarna över att det kom så många flyktingar växte och det fanns inte bostäder så att det räckte till alla.  

Södertälje tog emot fler flyktingar från Irakkriget än vad USA och Kanada gjorde tillsammans. Runtom i världen intresserade man sig för hur den lilla svenska kommunen hanterade situationen.  

– Jag fick en gedigen medieträning redan från start, genom att jag mina första år på posten fick ta emot 150 medier från andra länder, från Tyskland till Japan. Det var bara att plocka fram skoltyskan. 

Hon ser upplivad ut vid minnet. 

Precis som alla irakier under kriget automatiskt hade fått permanent uppehållstillstånd här, lovade Sverige samma sak till människor från Syrien när kriget utbröt där 2011. 

– Då visste vi att tusentals syrier skulle komma till Södertälje. Det var såklart otroligt besvärligt. Jag tycker att man redan då borde ha pratat om de system för migration som Sverige har, som är helt unika i världen. System som gjorde det möjligt att segregera Sverige på bara några år. Helt otroligt!  

Hon skrattar, nästan uppgivet. Sen blixtrar det till i ögonen. 

– Jag är så förbannad över det, varje dag! Fortfarande. 

Godner syftar främst på EBO-lagen (Eget Boende), ett ämne hon ska återkomma till gång på gång under våra intervjuer. Om hon har med sig en enda talepunkt till den här intervjun så är det budskapet att rätten för asylsökande att välja eget boende var som helst i landet är roten till den onda segregationen. Den gör att nyanlända kan välja bort migrationsverkets boenden och introduktion till det svenska samhället – för att istället inhysas hos vänner eller släktingar. 

– EBO-lagen är unik för Sverige. Det låter så bra med valfrihet för dem som kommer, men resultatet blir att de nyanlända introduceras till Sverige av någon som själv kom förra året. Och att folk tränger ihop sig. Ett område hos oss svällde med 4 000 invånare, utan att en enda ny bostad byggdes. Den gör också att människor utnyttjas med svarta hyreskontrakt och ockerhyror.  

Hon säger att hon försökt att få alla regeringar sedan 2011 att ändra lagstiftningen, men att ingen har velat. Fram till 2016 kunde kommuner också välja om de ville ta emot migranter eller inte. Under flera år stod 14 av Sveriges 290 kommuner för merparten av flyktingmottagandet. 

– Det man kan tänka är att när politiker eller journalister inte ser ett problem utanför sin egen dörr så bryr de sig inte lika mycket. Ett exempel på motsatsen är när tiggeriet kom till Sverige. På tre dagar blev det den största och viktigaste frågan i landet. För mig framstod det som ohygglig konstigt, givet det utanförskap och den segregation som vi såg hos invandrare och asylsökande i Södertälje. 

Tiggarna som satt i varje gatuhörn, eller de utsatta EU-medborgarna som de kom att kallas, blev en het och uppmärksammad politisk fråga nästan direkt. Regeringen tillsatte en nationell samordnare 2015 och medierna hårdbevakade frågan. Medan trångboddheten och utsattheten för många mer eller mindre nyanlända till Sverige däremot fortsatte att växa i det tysta. 

– Tiggeriet var det lille för oss i Södertälje, säger Boel Godner torrt. 

Enligt henne började migrationen till Sverige uppfattas som ett problem först när fler kommuner skulle behöva ha ett mottagande. Medan Södertälje tagit 10 000 personer på tio år hade Nacka tagit emot 600.  

– Efter 2016 skulle det plötsligt fördelas mellan fler kommuner och då blev det ett himla liv. Det blev ju även protester mot flyktingmottagande i allmänhet. Men inte i Södertälje. Här har vi bara kritiserat de eländiga systemen som ger en dålig start. 

Spelar själva antalet migranter som kommer varje år någon roll för möjligheterna till integration och ett bra mottagande i Sverige?  

– Om man tyckte att Södertälje kunde ta emot 10 000 så kan väl de andra kommunerna ta emot lika många. Det ska väl finnas någon rättvisa här i världen.  

Du gillar inte att tala om volymer? 

– Nej, jag gillar inte att göra människor till en massa, som man kan prata om på det viset. Det är en farlig utveckling att man stigmatiserar invandringen och flyktingmottagandet. Möjligheten att upprätthålla ett folkligt stöd för asylrätten kan bli svår. Framförallt får det en massa människor att känna sig utanför och ifrågasatta, som om de är en del av ”volymen”. Det är förfärligt. 

Finns det någon gräns alls för hur många migranter Sverige kan ta emot tycker du?  

– Varför ska jag behöva prata sådär! utbrister hon irriterat. Varför ska jag behöva säga det? ”Tusen går bra”, nej, jag säger inte det, det funkar inte så i mitt huvud. Vi har startat en ny skolklass i månaden under många år, och jag säger inte att det funkar jättebra, men det går att göra det. Men det är klart att vi såg baksidorna av att folk inte kom på ett ordnat sätt.  

Boel Godner säger att människor som flyr hit och tror att det ska bli underbart istället blir exploaterade på en svart bostadsmarknad och en svart arbetsmarknad. 

– Det är inte värdigt Sverige.  

Förutom EBO-lagen pekar Boel Godner på lagen om arbetskraftsinvandring som en orsak till exploatering och social misär.  

– Det finns inget motstycke någonstans i världen på grund av att den lagen är helt unikt liberal, den saknar begränsningar. Alla vet att det finns miljontals människor på jorden som har det dåligt där de är och längtar till Sverige. Om det då finns en möjlighet så kommer man att använda sig av den. Och det finns det här. Det kommer att behövas arbetskraftsinvandring, alltid, men det ska inte gå att fuska, så att man betalar för ett arbetstillstånd eller kontrakt. Det tycker jag är gräsligt.  

Anser du att om Sverige tar bort EBO-lagen och ändrar reglerna kring arbetskraftsinvandring så kommer allt att lösa sig, också med en migration på den nivå vi har idag? 

– Såklart kommer inte allt att lösa sig, säger Boel Godner. Sverige är segregerat nu. Vi måste självklart fortsätta att bygga ut skola och välfärd. Men vi måste sluta prata om de invandrade som om de är en speciell sorts folk. En sådan kommunikation segregerar i sig. Vi måste ha en inkluderande ton för att vi, alla vi Södertäljebor, ska kunna ta ansvar för vår plats på jorden. Vi är allihop tillsammans.  

Hennes kritik och vid det här laget mångåriga kamp mot det hon uppfattar som brister i dagens migrationssystem har inte fått gehör, konstaterar hon. 

– De har inte lyssnat på oss. Vi har varit ensamma.  

Varför har inte rikspolitikerna lyssnat? 

– Många tyckte nog att det var jättebra att de nyanlända hamnade i Södertälje eller i bostadsområden i Stockholm, Malmö och Göteborg, liksom i Hultsfred och Filipstad och några till som var med i den här klubben av mottagande. Men vi behöver prata om systemen, snarare än antalet migranter. Vi har varit så noga med att EU-länderna ska hjälpas åt, men länge tog ingen upp att Sveriges kommuner ska hjälpas åt. 

Boel Godner säger att den enda integrationsminister som gjort något för Södertälje är Erik Ullenhag från dåvarande Folkpartiet, i dag ambassadör i Tel Aviv. Han var integrationsminister i Fredrik Reinfeldts moderatledda alliansregering.  

– Han tog ansvar för att besöka Södertälje och lära sig mer. Och såg till att vi fick extra pengar eftersom vi tog emot så många. Ingen minister har gjort något för oss, varken förr eller senare. Äras den som äras bör. 

Många är som sagt nyfikna på Boel Godners erfarenheter från det senaste decenniet. Södertälje ses som ett gott exempel för kommuner över hela landet som ska hantera flyktingmottagande. Intresse finns också från politiker på nationell nivå. Hon har bjudits in till rundabordssamtal med regeringar av olika färg. Hon berättar att alla trodde att det skulle gå åt skogen med Södertälje. 

– Vi var illa ute 2011. Hade näst lägst skolresultat i Sverige. Folk skyllde på invandrare, barn från andra länder. Det var verkligen läskig stämning här då. 

Men hade problemen något att göra med den ovanligt stora migrationen under de föregående åren? 

– I viss mån hade de väl det, men man ska inte ens… prata så. Det är inte barnens fel. De har rätt till sin skolgång. Vårt uppdrag var att se till att alla barn fick en likvärdig skola.  

När Boel Godner tillträdde som KSO blev skolan ett prioriterat mål. En ny utbildningsdirektör rekryterades i samma veva och när han frågade vad som förväntades av honom svarade hon:  

– Vi förväntar oss mirakler i skolan. Vad behöver du för att utföra det? ”Politiskt stöd”, sa han. Vi hade massor av mål i budgeten då, men lade ner allihop och satsade på ett enda. Att grundskoleresultaten skulle förbättras. Eller förresten, vi bytte till tre mål: Skolan, skolan och skolan. 

Det bestämdes att Södertälje skulle spara in på alla andra verksamheter. Man satsade på att anställa landets bästa lärare, de fick mycket högre lön än andra och inflytande över undervisningen. Alla så kallade ”projekt” i skolan avslutades, säger Boel Godner nöjt. 

– Ut med gangstrar som kom för att föreläsa och farfar som skrotade runt! Istället gick pengarna till lärarna och kvalitetsarbetet. 2018 nådde vi riksgenomsnittet vad gäller skolresultaten. Vi hade en jättefin skolresa och den har jag fått möjlighet att berätta om i många olika sammanhang. 

Enligt Boel Godner är ungdomsarbetslösheten i Södertälje nästan borta idag och arbetslösheten generellt har minskat med fem, sex procent. Klarar man gymnasiet så finns det jobb i Södertälje, på Astra eller Scania eller inom andra industrier, förklarar hon.  

– Det går bättre och bättre. Det är en viktig sak att berätta om. Att allt börjar i skolan. Och att svenska språket är nyckeln. Det är svenska som gäller på våra skolor.  

Har ni lagt extra krut på svenskundervisning? 

– Det kan man nog säga. Vi har försökt få in varenda unge på förskolan från ett års ålder. Oavsett om föräldrarna har jobb eller ej så har alla barn i Södertälje rätt till 24 timmar barnomsorg i veckan. Det är bra för språket och för gemenskapen.  

Har ni tillräckligt med förskolelärare som talar svenska? 

– Det är en utmaning. Vuxna som inte pratar svenska behöver jobb och vi behöver anställa dem. Vi har ordnat språkstöd på arbetstid. Personalen får gå svenskkurser. I huvudsak har vi det i äldreomsorgen. Som kommun får vi jobba så. Alla har inte läst sin Svenska för invandrare (SFI) men detta fungerar. Det är underbart. 

Boel Godner är född 1966 och uppvuxen i en liten by på landet utanför Kalmar. Runt huset fanns kohagar, fårbönder och grisfarm. Mamman var lärare och pappan ingenjör. De var bägge socialdemokrater. Modern kom från en släkt som varit politiskt engagerad på olika sätt sedan hundra år tillbaka.  

– Morfars far var högerman och vice ordförande i kommunstyrelsen. Morfar själv blev smed och kommunist. Mormor var folkpartist. Vad blir det då om man korsar en kommunist och en folkpartist? En socialdemokrat, som min mamma blev, haha. 

Hennes pappa växte upp på det skånska fattiga bondlandet. Han hade läshuvud och hela byn omfamnade honom, såg till att han fick studera. Småningom blev han chef för Skånska Cementgjuteriet i Rockneby. I hemmet förekom ofta politiska diskussioner. Själv blev Boel Godner värvad till SSU redan på gymnasiet. Hon blev ordförande i Kalmar och engagerade sig i anti-apartheidrörelsen på 1980-talet. Började studera till lärare i matematik och NO-ämnena vid Lärarhögskolan, men avbröt utbildningen när hon lockades till uppdraget som ombudsman för Socialdemokraterna i Södertälje, dit hon och maken hade flyttat 1991. 

– Jag älskade den här staden från början. Södertälje hade varit en invandrarstad ända sedan efterkrigstiden. Då kom arbetskraft från bland annat Finland och 1967 kom de första assyrier-syrianerna hit. Jag är också väldigt förtjust i industrier och Scania har varit en del av Södertälje i 120 år. Det viktigaste uppdraget man har som KSO här är att främja de stora industrierna. Jag brukar säga att Scania är det finaste vi har. 

När Boel Godner fick frågan om hon ville kliva på som KSO tvekade hon några dagar. Södertälje var som sagt en kommun på botten. Maken och barnen uppmanade henne att tacka ja, och så blev det. I alla år har hon haft en parhäst i förvaltningen. Ordföranden i utbildningsnämnden Elof Hans-Jons var strax över 30 när de tillträdde samtidigt. Han var mer resonerande till sin natur och hon mer bestämd. 

– Han blev den unge trevlige och jag den sura tanten. Det fungerade jättebra, vi arbetar fortfarande tätt ihop. Vi umgås inte privat men har en otroligt nära relation. Han är den jag litar på mest. Man måste ha någon som man kan prata med om de svåra sakerna. 

När hon tillträdde bestämde hon sig direkt för en sak: att inte le på fotografier. 

– Jag ville bygga förtroende som stabil kommunpolitiker. En surtant med rynkad panna. De första veckorna var det svårt, för jag var så glad över uppdraget, men läget i Södertälje var allvarligt och jag ville att det synas, jag skulle inte se glad ut på en enda bild i pressen.  

En vanlig arbetsvecka kan för Boel Godner bli uppemot 70–80 timmar. Hon har ofta möten på kvällstid och helger. Hon sitter med i distriksstyrelsen för Socialdemokraterna och i Sveriges kommuner och regioner. Samt i Arbetsförmedlingens styrelse. Till detta kommer kyrkobesök, föreningsbesök, företagsbesök.  

När vi ska fotografera henne till denna artikel blir det en kväll då Boel Godner och kollegan Ingela Nylund Watz är ute och möter vanligt folk i en enkel hyresgästlokal. Café Rosen heter initiativet som äger rum en gång i månaden och är ett slags ambulerande medborgarträffar, då Socialdemokraterna bjuder på fika medan Södertäljebor har möjlighet att ställa frågor till henne och andra lokala socialdemokratiska makthavare.  

Just denna kväll är det uppskattningsvis ett femtontal personer som dykt upp och förser sig av marsipantårtan, kanelbullar och småkakor. Inget ärende är för smått för att tas upp, allt ifrån den lokala sopsorteringen i just detta bostadsområde, till framkomligheten på parkvägar, till vad som ska hända med ombyggnationen i Södertälje hamn. Boel Godner svarar utförligt på varje fråga. Ikväll blir det som oftast på vardagar hemkomst vid 20–21-tiden på kvällen. 

Men på fredagskvällar ser hon nästan alltid till att vara hemma. Då tittar hon ofta på tv.  

– Jag älskar att titta på tv. Älskar det! säger hon eftertryckligt. Så jag sitter i soffan. Främst blir det nyheter. Men också På spåret eller någon engelsk deckare eller något om Churchill eller det engelska kungahuset. 

Är du intresserad av det kungliga? Lite otippat för en inbiten socialdemokrat väl? 

– Jo, det är jag. Det engelska kungahuset kan man ju följa tusen år bakåt. Jag gillar det svenska också, att känna till vår historia via kungarna. Carl XVI Gustaf var här på besök förresten, 2018. Nästan en hel dag besökte han Södertälje. 

Boel Godner är inte bara road av kungahus. Hon är också kyrklig. 

– Jag tycker om kyrkor och deras historia och att vara i det rummet. Det är sedan jag var liten, det finns en vitkalkad liten kyrka i Rockneby där jag sjöng i kyrkokör och så.  

Går du i svenska kyrkan? 

– Absolut, det gör jag verkligen, särskilt inför jul eller om någon ska sjunga. Och så besöker jag de syrisk-ortodoxa kyrkorna i Södertälje. 

Södertälje är ett av världens viktigaste centrum för assyrier-syrianer. Denna grupp utgör en dryg tredjedel av Södertäljes ca 100 000 invånare. Boel Godner har också engagerat sig i frågan om att få folkmordet på assyrier-syrianer för ett sekel sedan erkänt av svenska regeringen.  

Många av de växande nya problem som Sverige tampats med de senaste åren, med välfärdsbrottslighet, kriminella gäng, skjutningar och en ny sorts infiltration och korruption i offentlig förvaltning förekom tidigt i Södertälje. Boel Godner säger att de dammsugit kommunen för att hitta ”svagheter i systemen”. 

– Vi hittade till exempel direkt fusk med försörjningsstöd och kunde börja motverka det. Bygglov var en annan viktig punkt, där fanns utrymme för att ta mutor för att bevilja bygglov. Korruption i förvaltningen är en annan viktig fråga som vi de senaste åren arbetar med genom att utbilda våra anställda och vi pratar mycket med gruppledarna om hur man måste vara otroligt noga med vem man rekryterar eller ger positioner. Det får aldrig vara någon som själv kan gynnas. 

Hon berättar att Södertälje började att polisanmäla välfärdsbrott innan det ens fanns som ett begrepp hos Polisen.  

– De byggde upp sin grupp mot välfärdsbrott efter våra påstötningar. 

De största utmaningarna i Södertälje tycker hon är skjutningarna och den svarta hyresmarknaden.  

– Den är ett jätteproblem, så vi är väldigt angelägna om en folk- och bostadsräkning här i Södertälje. Det vi ser vid stickprover är oroande. Sverige skulle vara betjänt av en Lubbe Nordström. 

Ludvig ”Lubbe” Nordström var radioreportern som på 1930-talet reste runt och undersökte hur fattiga svenskar bodde och sedan skrev en klassisk bok om vad han sett, Lortsverige. 

– Vi hittar samma typ av misär när vi knackar dörr inför valrörelsen, säger Boel Godner. Det kan vara lägenheter utan möbler, där ett barn öppnar och det är helt tomt och de som bor där är några helt andra än den som är skriven där. 

Är det missbrukarfamiljer menar du? 

– Nej, det jag pratar om är fattiga människor som är som livegna. De får inte bo där egentligen, men de utnyttjas som arbetskraft och får jobba för någon för att få bo. I Södertälje kan det i extremfallen leva tolv eller fyrtio personer i en lägenhet. Sådan oreda vill vi inte ha.  

Boel Godner är inbiten lokalpolitiker. Men som hon själv sa syntes många av de problem som är allmänt spridda idag tidigt i Södertälje. Jag frågar hur hon tycker att en färdplan nationellt borde se ut de närmaste tjugo åren. 

– Vi måste försöka bottna i hur Sverige ser ut, i den snabba förändring som vi genomgått de senaste åren. Segregationen är en viktig punkt, och vad man kan göra åt den, så att alla känner sig inkluderade i vårt fantastiska samhälle. Man behöver ändra i saker som skapar orättvisor. Styrsystemen måste fungera. Friskolesystemet måste förändras, den fria etableringsrätten inom skola, men också vård och omsorg, måste tas bort så det inte är företagen som bestämmer sådana saker. 

Hon återvänder till tiden då Lubbe Nordström levde, för ett sekel sedan. Då stod Sverige inför stora samhällsutmaningar som politikerna bestämde sig för att få bukt med när de byggde folkhemmet. 

– Vi måste se på hur vi vill ha det om tjugo, trettio år och arbeta mot det. Så som de gjorde när de byggde välfärdssamhället på 1900-talet. Vi behöver lugn och ro och ordning och reda, säger Boel Godner och rynkar pannan. 

När vi tar bilderna efter sammankomsten med Södertäljebor på Café Rosen poserar hon vant, tittar barskt på fotografen. Efter ett tag frågar jag om vi inte skulle kunna få se ett leende – trots hennes beslut för tolv år sedan. Hon har rimligtvis samlat ihop tillräckligt mycket förtroendekapital för att kosta på sig en sådan liten mimisk utsvävning? Just då bryter solen igenom molnen. Och se där: Kommunstyrelsens ordförande spricker upp i ett leende. 

***

Läs även: Sverige åt sossarna!

Läs även: Ulf och Birgitta – politikens radarpar