Den ljusnande framtid är vår

Länge har Rosa Bussarna förknippats med ryggsäcksresande ungdomar, men i dag är nästan 30 procent av resenärerna över 50 – och andelen ökar stadigt. Förklaringen ligger delvis i att dagens äldre är betydligt äventyrligare än förr, men förklaringen stavas också: pengar. Den totala kostnaden för Sydafrikaresan ligger kring 40 000 kronor per person, och de som har råd att betala är i stor utsträckning just 50- plusarna.

Britt-Inger Ljungqvist från Ludvika är en av de förväntansfulla resenärerna. När hennes man Rolf nyligen gick i pension lämnade också Britt-Inger jobbet, trots att det är fyra år kvar tills hon själv fyller 65.

– Man vet aldrig hur länge man är kvar i livet och det finns ingen anledning till att trilla omkull på arbetsplatsen, säger hon och stuvar om i resväskan.

På resschemat står safari, ridtur på struts och besök i kåkstäder. Det är ungefär så långt man kan komma från de klassiska pensionärsbussresorna till Bodensjön. Men så är det också en helt ny typ av pensionärer som är på väg ut på banan. 2005 gick första årskullen 40-talister i ålderspension. Snart följs de av de som ibland kallas rekordgenerationen, de 1,2 miljoner svenskar som föddes under babyboomen 1945 till 1954.

– 40-talisterna är den första generationen som ser sin pensionering som en frihetstid, åtminstone de första 10–15 åren, säger framtidsforskaren Thomas Fürth på forsknings- och konsultföretag Kairos Future, som gjort en stor studie över de kommande pensionärerna.

Aldrig tidigare har en så stor grupp tagit klivet från arbete till fritid och Sverige står inför dramatiska förändringar. 40-talisternas pengar och engagemang kommer att påverka samhället i grunden, från föreningsliv till marknadsföring, bostadsbyggande och företagande. På lite längre sikt står Sverige, liksom övriga västvärlden, inför stora utmaningar med en åldrande befolkning och ökat tryck på vården. Men rekordpensionärerna har många aktiva år framför sig innan krämporna sätter in och dem tänker de använda aktivt.

Rekordgenerationen är en grupp som är van att bestämma, i allmänhet har de det mycket gott ställt och rätt bra pensionsutbetalningar att vänta. En grupp som kommer att begära mycket mer plats än tidigare pensionärsgenerationer: som konsumenter, i politiken och kanske med en fot kvar på arbetsmarknaden.

Företagen börjar sakta men säkert få upp ögonen för att de som kallas 50+ är en köpstark grupp.

– De som är över 50 har 70 procent av köpkraften i Sverige. Dessutom sitter dessa äldre på 1 500 miljarder i förmögenhet som de tänker spendera de kommande 10–20 åren, säger Håkan Vitestam, som tillsammans med Thorbjörn Detter driver reklambyrån Senioragency Stockholm.

När de drog i gång för fem år sedan var intresset för kundgruppen svagt bland annonsörerna, men mycket har hänt sedan dess. Nu har Amelia Adamos M-Magasin för »mappies – mogna, attraktiva pionjärer«, som lanserades för ett år sedan, fått konkurrens av nystartade månadstidningen Plus Sverige som också vänder sig till kvinnor över 50. Bilföretagen börjar inse att det inte är barnfamiljerna som kan köpa nya, topputrustade bilar utan snarare de vars barn har flyttat hemifrån. Seniorbostäder i Thailand med bredbandsuppkoppling marknadsförs till en åldersgrupp som är vana Asienresenärer.

Enligt Senioragency är det inom områden som hälsa, upplevelser och boende som företagen ser utrymme för nya satsningar mot kundgruppen 50+.

– De nya äldre satsar på att förebygga sjukdomar, gärna genom yoga, österländsk filosofi, örtmediciner och hälsoresor. Det finns ett oerhört intresse i marknaden för detta, säger Torbjörn Detter och fortsätter:

– Upplevelser och resor är också jättestort. Men man vill inte tillbaka till stränderna på Kanarieöarna som man besökte när barnen var små. Nej, det ska vara pilgrimsvandringar i Spanien eller shopping i New York.

För att nå 50-plusgruppen krävs nya reklamstrategier. Coola reklamkampanjer med luddiga budskap biter inte.

– Vi kommer att få se mer ärlig och informativ reklam. Det här är en grupp med stor erfarenhet som vet precis vad de vill ha, tror Torbjörn Detter.

De nya pensionärernas livsstil är ljusår från hur det såg ut när det svenska pensionssystemet infördes 1913. Den som lyckades hålla ut till pensionen hade på sin höjd några år på sig att pusta ut efter ett långt yrkesliv. Pensionsåldern var 67 år och medellivslängden kring 60. I dag, när den statliga garantipensionen betalas ut från 65 och man kan börja ta ut inkomstpension när man vill efter 61, är medellivslängden nära 79 år för män och 84 år för kvinnor. En fjärdedel av livet återstår alltså när yrkeslivet är avklarat.

Men även om de blivande pensionärerna vill lämna sitt heltidsarbete så är det få som vill vara sysslolösa. Föreningar och ideella organisationer kan vänta sig nya drivkrafter från pensionärer som vill dela med sig av kompetens och erfarenheter. Nyföretagandet bland de äldre har redan börjat öka. Andra vill fortsätta på sitt gamla jobb men jobba färre timmar. I dag har man laglig rätt att jobba till 67, men hur arbetsgivare kommer att ställa sig till nya önskemål framöver återstår att se.

– Vi saknar erfarenhet för vad som kommer hända, konstaterar Hans Lundström, som arbetar med demografifrågor på Statistiska centralbyrån. Själv är han 62 år men känner sig inte gammal och han tycker det är synd att 40 års erfarenhet inom demografifrågor inte längre kommer till nytta när han går i pension.

En av dem som är på väg från yrkeslivet är Bertil Nilsson, som nyligen fyllt 60. I 35 års tid arbetade han på samma bilföretag i Borås, de sista sju åren som vd. Han har nu lämnat jobbet för mindre konsultuppdrag, och för att som sjunde generationen bruka skogen kring Älvsgården utanför Borås. På gårdsplanen står en blänkande ny skogstraktor och det går inte att ta miste på hans glädje över att byta kostym mot skogshuggarmundering.

– Jag har bytt sysselsättning. Jag kanske inte ska tjäna pengar men jag tänker fortsätta vara aktiv, säger han.

Fyrtiotalisternas goda ekonomiska förutsättningar som pensionärer grundlades redan när de tog steget ut på arbetsmarknaden för 40 år sedan.

– Vi hade tur. På 60-talet var det lätt att få jobb. Det gick att gå från enkel utbildning och fortbilda sig på kvällarna. Men jag har jobbat många timmar och då var det inte tal om att vara pappaledig. Vi kunde inte göra det våra barn gör, som att resa till fjärran länder. Det tänker vi ta igen nu, slår Bertil Nilsson fast.

Bertils fru Iréne kommer också att sluta arbeta tidigare än 65. Att kunna gå i pension vid 60 känns som en lyx, men dåligt samvete har Bertil Nilsson inte.

– Jag tycker att jag har gjort rätt för mig och lagt undan pengar. Man har sparat och nu köper man. Man får inte bli dumdristig, men samtidigt finns det ju inga fickor på de sista kläderna, säger han.

– Livsnjutning, det vet jag aldrig att min mamma eller pappa talade om. Fyllda 70 hade visserligen pappa råd och möjlighet, men då började han bli senildement. Ska vi göra sakerna så ska vi göra dem nu. Spara får vi väl göra senare om det behövs. Varför sitta på ett ålderdomshem och vara bitter? Det är ju nu vi har möjlighet.

Bertil och Iréne Nilsson är inte ensamma om att vilja njuta av de tillgångar de sparat under åren. I en stor undersökning som Kairos Future gjorde häromåret uppgav hälften av de blivande pensionärerna att de planerar att spendera alla sina tillgångar. Allt fler låneinstitut och banker erbjuder pensionärer lån för konsumtion och resor, lån som betalas tillbaka när bostaden säljs.

Tvillingsystrarna Anne Rehn och Britt-Marie Ugarph, som går i pension om ett år, planerar att ta resan ett snäpp längre och tillsammans förverkliga barndomsdrömmen om att arbeta i Afrika. Till skillnad från deras mamma som var »jätteslut« när hon gick i pension, ser systrarna, som arbetar som sjuksköterska respektive barnläkare, inte pensionen som vila. Tvärtom. Liksom många i sin generation känner de ett starkt samhällsengagemang och är vana resenärer. Tanzania är ett land där behoven är stora och systrarna tror att de kan göra nytta.

– Det känns som man verkligen kan tillföra något. Dessutom finns där en kultur av att de äldre har ett värde, jämfört med här hemma, säger Anne Rehn.

Pigga, rika och friska. Det är lätt att få intrycket att alla de som går i pension de närmaste åren kommer ha det gott ställt. Så är det naturligtvis inte och en som känner viss oro för framtiden är Sture Wallner. Han arbetar som speciallärare i Stockholm och går i pension om ett par år. Han ser fram emot att få mer tid för landstället, utställningar och konserter. Hemma i lägenheten på Söder, där han bor med sin man Hans, bågnar bokhyllorna med böcker som väntar på att bli lästa.

– Kanske blir det bara förbättringar för de pensionärer som själva kan betala. Är man privilegierad och två som lever tillsammans så går det nog bra. Men så är det ju inte för alla.

Politiken är ett annat område där de nya pensionärerna lär ta betydligt större plats i politiken än tidigare. Att äldre haft för lite att säga till om har varit en återkommande kritik från pensionärsorganisationer. Men framöver kommer politiska partier inte att ha råd att nonchalera en växande väljargrupp. Enligt SCB:s beräkningar ökar andelen väljare som fyllt 65 från dagens 22 till 26 procent. Räknar man in de som fyllt 60 de närmaste åren står gruppen för en tredjedel av väljarkåren valet 2018.

Historiskt sett har pensionärer varit lojala ett och samma parti, men nya vindar slog hårt mot socialdemokraterna i förra årets riksdagsval. Enligt SVT:s valundersökning rasade ålderspensionärernas stöd för socialdemokraterna till 34 procent från 44 procent 2002. Samtidigt ökade moderaterna tio procentenheter till 25 procent.

– Det var främst bland yngre pensionärer som vi tappade väljare. Medan de »äldre äldre« fortsätter att rösta efter grundläggande ideologiska frågor och klass, så har de yngre pensionärerna ett mer modernt väljarbeteende. Där får aktuella debatter, mediebevakning och partiernas dagsform större betydelse, säger Berit Andnor, ordförande i socialdemokraternas valanalysgrupp.

Ett misslyckade med att föra ut vård- och omsorgsfrågor pekas ut som en möjlig anledning till att pensionärer bytte sida. Ett annat område alliansen plockade röster på var löftet om slopad fastighetsskatt.

– Det har funnits missnöje inom det området bland äldre, konstaterar Berit Andnor, som är övertygad om att en större andel äldre väljare ska ge avtryck på den politiska dagordningen framöver.

– Vi får se betydligt större vikt vid de äldres villkor men också ett större politiskt deltagande från äldre. En 65-åring i dag räknar med ytterligare 20–25 år av väldigt aktivt liv. Jag utgår från att många får tid, utrymme och intresse av att delta i politiken,säger hon.

Även i framtiden väntas frågor som rör den egna vården och tryggheten engagera pensionärer men i valanalysen varnas partiet för att lägga allt fokus på detta när man ska vinna äldre väljare.

– Det här är en grupp som har det bra, och vill att barn och barnbarn också ska ha det, säger Berit Andnor.

Att de nya pensionärerna skulle börja rösta på speciella pensionärspartier är dock mindre troligt. Hittills har de inte haft någon framgång, och det största partiet, Sveriges Pensionärers Intresseparti, har fått mer uppmärksamhet för sin restriktiva invandringspolitik än för sitt upprop mot åldersdiskriminering.

– För att nå fram som nytt parti krävs i regel en väl definierad fråga, som inte omfattas av vänster-höger-dimensionen. Som miljön, kristna värderingar eller invandringsfrågan. Att bara vilja pensionärernas bästa räcker alltså inte, säger Mikael Gilljam, statsvetare vid Göteborgs universitet.

– Man kan jämföra med de problem Feministiskt initiativ hade. Kvinnor är inte en homogen grupp. Ska man hitta det som förenar alla kvinnor blir det inte så mycket kvar till slut, och detsamma blir det för ett pensionärsparti.

Det troligaste scenariot framöver är i stället att de etablerade partierna kommer tvingas lyssna mer på vad pensionärerna vill och att aktiva och karismatiska äldre politiker kommer att ses som en tillgång. Centerpartiet gjorde ett lyckat drag med snart 70-åriga skådespelerskan Solveig Ternström som i fjol valdes in i riksdagen. Efter en valkampanj med fokus på vård- och omsorgsfrågor fick hon mer än fyra procent av personrösterna i Stockholm, nästan lika mycket som socialdemokraternas affischnamn Carin Jämtin, och bidrog därmed till att centerpartiet nästan tredubblade sitt stöd i Stockholm.

Att de nya pensionärerna överlag är välutbildade och samhällsengagerade talar också för att de kommer kräva stor plats i debatten. Det är svårt att tänka sig att den generation som introducerade ungdomskulturen, ockuperat kårhus, drivit igenom dagis och lett företag, plötsligt skulle lämna scenen helt för resor, golfbanan och hundpromenader. Kommer de bara tacka och ta emot vad de yngre generationerna beslutat om? Knappast, tror Senioragencys Håkan Vitestam:

– År 2020 kommer 40 procent av befolkningen att vara över 50 år. Samtidigt finns ett tryck av att hela tiden föryngra samhället. Men jag tror att om de äldre känner sig överkörda, så kommer de att revoltera.