Den största prövningen
För precis ett år sedan, när våren kommit till Öst- och Centraleuropa, spirade fortfarande framtidsoptimismen i staterna bakom den forna järnridån. Siffrorna pekade uppåt och många gladde sig åt att vara medlemmar i EU, ett par hade visat sig starka nog att få byta valuta till euron. Utländska industriföretag och banker investerade glatt, tacksamma för billig arbetskraft, svaga regleringar och nya marknader.
I dag är läget ett annat.
Tre premiärministrar har hittills avgått i finanskrisens kölvatten: Lettlands, Tjeckiens och Ungerns. BNP rasar i samma takt som medborgarnas förtroende för sina regeringar. Den utbredda korruptionen och den stigande arbetslösheten spär på en redan tuff situation. Samtidigt rapporteras det om hårdnande samhällsklimat, ett uppsving för högerpopulistiska och nationalistiska partier och förföljelse av romer och andra minoriteter. Tjugo år efter murens fall är det därför mycket som grumlar jubileumsfirandet.
Hur stark är egentligen demokratin i länderna som tidigare befann sig bakom järnridån? Det är svårt för ekonomer att spekulera kring, för detta är det första allvarliga testet sedan murens fall.
– Inget vet egentligen vilka de politiska konsekvenserna kommer att bli om ett lands BNP sjunker med 15 procent och arbetslösheten är uppe i 10 till 20 procent, säger Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet.
Under de år som gått har länderna utvecklats i helt olika inriktningar vilket gör det problematiskt att klumpa ihop dem. Bilden av ett homogent östblock är i dag ett gulnat fotografi. För medan situationen för länder som Moldavien, Ukraina och de tre baltiska staterna oroar, så finns det länder som tycks klara sig bättre. Polen och Slovakien är två exempel. Den generella regeln lyder: ju närmare Berlin desto bättre går det.
– I Polen går det till och med att se skillnader inom landets gränser, säger Stefan Hedlund.
Förklaringen ligger i att det är mer attraktivt för företag att etablera sig närmare den tyska huvudstaden. Modernisering har skett fläckvis. Men problemet är att de moderna och stora industrierna tillhör västländernas stora företag. Det är bil- och elektronikjättar som lockats till länder som Slovakien, Polen och Tjeckien och banker som sett Baltikum som en guldgruva och expanderat kraftigt. Men när tiderna blir bistra är oron stor för att protektionistiska politiker ska flytta produktionen från Östeuropa till sina hemländer. Precis som Frankrike flaggat för.
Långt ifrån Berlin ligger Moldavien, Europas fattigaste land. Här är den genomsnittliga månadslönen motsvarande 1 800 svenska kronor, och läget i landet är i dag alarmerande. När kommunisterna vann valet i april blev det upptakten till våldsamheter och politisk instabilitet. Anhängare till oppositionen hävdade att valfusk låg bakom segern och gick till attack mot parlamentsbyggnaden i huvudstaden Chisinau.
Den avgående presidenten Vladimir Voronins sida anklagar grannlandet Rumänien för att ha eldat på de hetsiga stämningarna, vilket lett till en verbal grannfejd. Moldavien är splittrat mellan då och nu. Medan många i den äldre generationen vill behålla kommunisterna vid makten, vilka dessutom är stödda av Ryssland, så är de yngre väljarna betydligt mer i mitten och till höger på den politiska skalan. För dem är banden till det forna Sovjetunionen för länge sedan redo att kapas. I stället kastar de trånande blickar mot EU och väst och vill förbättra relationen till Rumänien.
Samma generationsklyfta märks överallt i det forna östblocket, om än i olika omfattning. Många i den äldre generationen ser tillbaka på kommunisttiden med en viss nostalgi, och frågar sig om det ändå inte var bättre förr.
EU och de hägrande medlemskapen har fungerat som en morot och bidrog till öststaternas snabba förvandlingar efter murens fall. I dag fungerar unionen som en garant mot att dessa länder, i den värsta ekonomiska krisen i mannaminne, inte återfaller till gamla, auktoritära mönster, enligt Ann-Cathrine Jungar, statsvetare och forskningsledare vid Centre for Baltic and East European Studies, på Södertörns Högskola. Att nu land efter land i regionen drabbas av regeringskriser, förtroendebrist och politiska stormar är föga förvånande, enligt henne. Jämfört med Västeuropa så har länderna i öst ett betydligt skakigare politiskt landskap. Partipolitiken är inte lika fast förankrad och nya partier ploppar upp betydligt oftare. Inte sällan är det samma personer som figurerar i olika konstellationer. Ofta är det personer från näringslivet som sedan ger sig in i politiken och flörtar med väljarna.
Ukrainas premiärminister Julia Tymosjenko är det typiska exemplet: framgångsrik företagare i gasbranschen som sedermera ger sig in i politiken. En vanlig uppfattning i hela regionen är att det politiska etablissemanget bara vill berika sig själva på vanliga människornas bekostnad. Det bidrar till att förklara varför de östeuropeiska länderna haft så lågt valdeltagande, mellan fyrtio och sextio procent överlag. Den svaga folkliga förankringen förvånar ändå forskarna. För när länderna i Östeuropa slog sig fria från Sovjetunionen var det just det civila samhället som låg bakom förändringen.
Det är också betydligt lättare även för etablerade partier i Östeuropa att byta kostym och anpassa sig efter hur vinden blåser. Lägg till en stark förekomst av populistiska partier, både på höger- och vänsterkanten, och då finns förklaringen till att det är svårt att hålla ihop regeringarna i många av de forna öststaterna.
– Den ekonomiska recessionen förstärker dessa särdrag. Därför ser vi nu splittrade regeringar och en ökad populism, säger Ann-Cathrine Jungar.
Men än har de fulla konsekvenserna av finanskrisen inte slagit igenom. Det är först vid nästa vinter, i februari, mars någon gång, som recessionens offer börjar skördas på riktigt. För medan det redan i dag jäser under ytan på många håll i Östeuropa så är det inget mot vad som kan vänta om nästa vinter blir lång och kall.
– Nu överlever folk ändå, genom att plocka det naturen har att erbjuda. Men när kylan kommer och förråden är tomma så är risken stor att människor svälter och att politiska oroligheter uppstår som följd, säger Stefan Hedlund.
