Den tomma stolen efter Freivalds

De gapade av förvåning. UD-diplomaterna under kristallkronorna, de politiska motståndarna, analytikerna i medierna och de utländska ambassadörerna.

Anna Lindh? Vad kan den miljötjejen om utrikespolitik?

Det var hösten 1998. Göran Persson hade precis vunnit sitt första val som statsminister. Hans strategi att förbrylla omvärlden med sina ministerval hade sjösatts.

– Det var väldigt många som blev överrumplade. Men de förstod inte vilka egenskaper som är viktiga för en socialdemokratisk utrikesminister. Och inte heller vilken kompetens Anna Lindh faktiskt hade, säger Ann Linde, internationell sekreterare på socialdemokraterna.

Nu laddar Göran Persson för sin sista valrörelse som statsminister. Nu är utrikesministerstolen åter tom. Och spekulationerna är igång igen.

Två namn hörs oftare än andra: biståndsminister Carin Jämtin och Urban Ahlin, ordförande i riksdagens utrikesutskott.

Men ingen av dem har en chans att bli Sveriges nästa utrikesminister, uppger flera centralt placerade källor inom regeringskansliet. De två har inte det som socialdemokratin tidigare krävt av sina utrikesministrar eller vad regeringsbildarna har efterfrågat, visar Fokus granskning.

När Göran Persson ska utse statsråd lägger det socialdemokratiska partifolket locket på. Det är ingen mening att ha åsikter eller gissa. I en rundringning till 20 av de 26 partidistrikten vill bara fyra uttala sig om den bästa utrikesministerkandidaten. De föredrar Carin Jämtin. Hon är också populär hos företrädare för SSU, s-kvinnor och Broderskapsrörelsen.

Men topparna i partiet och regeringskansliet menar att hon inte passar. Paradoxalt nog är hennes problem att hon kan för mycket. Biståndsministerns brist är hon är alltför profilerad på utrikesfrågorna och för svag på andra områden, menar det tiotal tunga personer Fokus talat med.

Kravspecifikationen för en socialdemokratisk utrikesminister ser nämligen helt annorlunda ut än Carin Jämtins profil.

På önskelistan återkommer följande egenskaper: Det ska vara en tung allmänpolitiker. Det ska vara en person som har Göran Perssons fulla förtroende. Det ska vara en person med fötterna djupt nergrävda i den socialdemokratiska myllan. Det bör vara en person med ordentligt ministererfarenhet.

Ingenstans återkommer kunskaper om utrikespolitiken. Ingen nämner heller att det nödvändigtvis måste vara en kvinna. Ingen vill ha en välputsad diplomat.

– Anna Lindh hade aldrig sysslat med utrikespolitik, men hade ändå ett eget internationellt nätverk. Och så här nära valet har det mindre betydelse om det är en kvinna, säger en central tjänsteman på regeringskansliet.

En socialdemokratisk utrikesminister behöver alltså inte kunna utrikespolitik. Snarare är den minister som tidigare knappt satt sin fot utanför Sveriges gränser att föredra när regeringspartiets ledare får välja.

Statsvetaren Leif Lewin, professor vid Uppsala universitet, håller med.

– Det viktigaste för en utrikesminister är att föra Sveriges talan utomlands. Då måste man framför allt kunna svensk politik utan och innan, snarare än att vara expert på utrikespolitik. Till det behövs ett verkligt politiskt djur, säger han.

En genomgång av tidigare socialdemokratiska utrikesministrar ger ytterligare fog för bilden. Historiskt har socialdemokratiska utrikesministrar ofta hämtats från partiets mäktiga verkställande utskott, VU.

Efter valsegern 1994 spekulerade kommentatorerna i medierna om Palmes tidigare medarbetare Pierre Schori eller superdiplomaten Jan Eliasson som ny chef över Arvfurstens palats. Istället blev det, till mångas förvåning, trotjänaren i partiet Lena Hjelm-Wallén.

Längre tillbaka finns en rad ministrar som i partiets innersta övats upp i stark organisatorisk förmåga och politisk fingertoppskänsla. Torsten Nilsson, Sven Andersson och Sten Andersson hade alla suttit i VU när de blev utrikesministrar. Det gjorde också Anna Lindh.

Laila Freivalds utgjorde ett undantag i kretsen. Å andra sidan hade hon regeringsvana samt lång erfarenhet av EU-arbete och av att leda ett motsträvigt departement.

– Det viktigaste är att det är en person med politisk tyngd, som kan leda en organisation, föra en debatt. Samt att det är en person som är väl förankrad inom socialdemokratin, säger Ann-Marie Lindgren, partiideolog och chef för socialdemokraternas tankesmedja Idé och tendens.

Carin Jämtin och Urban Ahlin passar varken in på partitoppens önskemål eller i den tidigare sfären av socialdemokratiska utrikesministrar.

– Det vore inte schysst mot Carin Jämtin att sätta henne på UD nu. Hon måste få växa till sig, säger en av de personer Fokus talat med.

Istället stämmer helt andra namn in på kravspecifikationen.

Thomas Östros har en lång och bred inrikespolitisk bakgrund. Han har erfarenhet av att leda ett departement. Han är väl förankrad i partiet och han har Göran Perssons förtroende. Dessutom har han redan i dag ansvar för handelsfrågorna, som ligger under UD.

Mona Sahlin sitter i dag i VU. Hon är mycket erfaren allmänpolitiker och har lång regeringsvana. Det som talar emot henne, uppger Fokus källor, är att hon behövs i den svenska valrörelsen och på miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet, som överrock åt Lena Sommestad som anses svag.

Thomas Bodström är en av socialdemokraternas verkliga stjärnor. Han saknar ordentlig partivana, men har statsministerns öra. Dessutom har han fiskat efter nya uppgifter.

Förutom att behärska hela det politiska fältet måste en ny utrikesminister kunna hantera UD, en stor organisation som efter tsunamin på flera sätt är i kris. Övertalighet, en hierarkisk och omodern kultur och självständiga tjänstemän, som efter det senaste året har lågt förtroende för den politiska ledningen, är några av komponenterna i problembilden.

Valrörelsen är ytterligare en pusselbit. Inom socialdemokratin andas partifunktionärerna ut efter att ha blivit av med Laila Freivalds. 18 av 20 ordförande för de socialdemokratiska partidistrikten tycker att det var bra att utrikesministern avgick.

Ingen ansåg att hon tog fel beslut. Partiet är enigt om att hon var ett sänke.

– Hon har varit en belastning, allt fokus i politiken hamnade på hennes person, säger Björn Jansson, vice distriktsordförande på Gotland.

Ulf Bjereld, statsvetarprofessor i Göteborg, menar att utrikespolitiken sällan spelar en tung roll i svenska valrörelser. Men i år finns det tecken på att läget kan vara annorlunda.

– Vänsterpartiet flaggar för en utrikespolitisk offensiv under våren. Och bland vänsterväljare finns ett missnöje mot det som uppfattas som undfallenhet mot USA och en otydlig linje i Irak-frågan, säger han.

Hotet från vänster ökar trycket på Göran Persson att snabbt ta fram en permanent utrikesminister istället för vikarien Bosse Ringholm. Få i de inre kretsarna tror att det dröjer längre än en vecka.

Liksom när Anna Lindh tillsattes letar statsministern efter någon med en helt annan profil än de namn som figurerar flitigast i spekulationerna, uppger centrala källor i regeringskansliet. Den socialdemokratiske linjen för vilken kompetens en utrikesminister ska ha styr.

Samtidigt har partifolket vant sig vid regeringschefens skrällar.

– Persson vägar äro outgrundliga, säger chefsideologen Ann-Marie Lindgren.