Den vilda jakten på terrorn

I fem dagar hade polisen spanat på personerna efter att ha fått information om att en bomb skulle brisera i centrala Göteborg med uppåt 100 dödsoffer som följd.

Klockan 07.00 på lördagen den 30 oktober slog piketpolisen till på tre adresser i staden. De stormade in i bostäderna och förde med sig fem personer – två som vittnen, tre var anhållna av åklagare. Alla är släkt, palestinier som kom till Sverige från Syrien för runt tjugo år sedan. Alla är svenska medborgare. Gripandet var våldsamt och med till arresten fördes även tre barn – tio, sju och tre år gamla.

När bombhotet offentliggjordes på fredagen och nyheten om gripandet kom ut lamslogs Sveriges näst största stad. Köpcentret Nordstan, som snabbt hamnade i fokus, patrullerades av poliser.

Under tiden steg förvirringen. Göteborgspolisen och Säpo gav olika uppgifter om hur många personer det handlade om. En av männen som hämtades in för att vittna fick dessutom felaktigt veta av polisen att han också han var misstänkt för brott. De officiella uttalandena var vaga och locket låg på om vad som egentligen låg bakom bombhotet.

Mot kvällen släpptes de två vittnena. Det dröjde ända till söndagskvällen innan de resterande tre männen fick åka hem, fortfarande misstänkta för förberedelse till terrorbrott. Men ändå inte tillräckligt misstänkta för att chefsåklagare Tomas Lindstrand vid åklagarkammaren för säkerhetsmål skulle kunna begära dem häktade.

Säpo tog då över fallet från Göteborspolisen. Sedan dröjde det nästan en vecka innan besked kom. I tisdags meddelades att männen frias helt från misstankar om brott.

Polisen hade genomfört en av årets största och mest uppmärksammade insatser, en insats som kostat miljoner, försatt en stad i upplösningstillstånd och traumatiserat familjer. Men när röken hade lagt sig kunde plötsligt inget brott bevisas.

– Det har varit klantigheter rakt igenom. Utifrån så ser det ut som ett väldigt haveri, säger Magnus Ranstorp på Försvarshögskolans Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier.

På Göteborgspolisen medger man att ett misstag begåtts när ett av vittnena delgavs misstanke om brott, men i övrigt slår man ifrån sig kritiken.

– Man ska inte förringa familjernas traumatiska upplevelser, men man måste kunna rekapitulera och titta på vad det var för omständigheter vid ingripandet. Det är ju direkt tjänstefel att inte göra något om en misstanke uppstår, säger Erik Nord, chef för länsordningspolisen i Väst­ra Götaland.

Allt fler ställer sig nu frågan hur man kan mobilisera piketstyrkan, hämta in hela familjer till förhör och spärra av delar av Göteborg när det slutligen visar sig att det inte verkar ha funnits några bevis för att de personerna skulle begå något brott.

Kärnfrågan är vilken information som låg till grund för insatsen.

Erik Nord vill inte uttala sig om något tips har kommit in direkt till den lokala polismyndigheten eller om underrättelserna kommer från Säpo. En av de tidigare misstänkta männen har spekulerat i medierna kring om ett telefonsamtal på arabiska om »sprängande huvudvärk« skulle kunna ha varit en orsak till polisens misstankar.

Enligt Dennis Töllborg, professor i juridik vid Göteborgs universitet, är en sådan uppgift allt för tunn för att ligga till grund och säger att det kan ha handlat om desinformation.

– Det kan ju tänkas att polisen har fått ett tips som de har tagit på allvar. Det kan ha varit medveten desinformation eller att personen i sin tur fattat något om bakfoten. Men det vet vi ju inte, och det är det värsta av allt, säger Dennis Töllborg.

Han är också kritisk till att en internutredning inte sattes i gång mycket snabbare kring fallet.

Enligt Magnus Ranstorp grundar sig ofta terrortillslag på fragment som polisen har fått fram antingen genom signalspaning, tips eller information från internationella underrättelsetjänster. Amerikanska CIA har till exempel gett Säpo information i flera svenska terrorfall.

– Eftersom polisen ansåg att det in­ledande tipset var trovärdigt feltolkade de den senare informationen eftersom den analyserades i en kontext av att det fanns ett hot. Inget material hittades men man har konversationer att tolka, som till exempel ett samtal om sprängande huvudvärk, ­säger Magnus Ranstorp.

Han är kritisk mot att polisen under de fem dagar de hade på sig att spana inte tog reda på hur familjeförhållandena såg ut. Om de hade gjort det hade tillslaget inte behövt bli så traumatiskt för de inblandade.

– Polisen går in med mer våld än de behöver eftersom de inte har skaffat sig korrekt spaningslägesbild om vilka som fanns i bostäderna. Det hade man flera dagar på sig att göra. Det finns väldigt många lokala lärdomar här i hur man inte ska göra, säger Magnus Ranstorp.

Men för allmänheten är det svårt att egentligen få veta exakt vad som har hänt och vad som ligger till grund för de fel som har begåtts. Det blev tydligt i den knapphändiga kommunikationen kring bombhotet.

– I ärenden som rör nationens intressen är det inte en självklarhet att vi kan redovisa de uppgifter som finns, säger Erik Nord.

Polisen har nu inlett en förundersökning om tjänstefel. De gripna ska ansöka om skadestånd. Säpo har meddelat att utredningen om själva hotet kommer att fortsätta eftersom de inledande uppgifterna bedöms som trovärdiga – dock utan de tidigare personerna som misstänkta.

Frågan är om det nu blir några ändrade regler för Säpo och polisen i övrigt i jakten på misstänkta terrorister, med anledningen av haveriet. Magnus Ranstorp tror inte det.

– Det här var en misslyckad insats men i de flesta fall går det bra. Säpos arbete är otacksamt, de ligger hela tiden i försvarsställning. De arbetar i det tysta och får mycket kritik när de är klantiga.

En annan fråga är om befolkningen i Göteborg och de drabbade familjerna kommer att få svar på vad som egentligen låg bakom polisens totala felbedömning den där lördagen.

Enligt Dennis Töllborg kommer insynen i utredningsprocessen att vara fortsatt minimal.

– Vi kommer nog aldrig riktigt få reda på vad som egentligen hände.