»Det blir inte några ändringar i a-kassan«

Hur ser du på reformerna i a-kassan med facit i hand?– Det var helt rätt. Hade vi inte gjort det så hade vi haft det mycket besvärligare just nu. Det är jag helt övertygad om, därför att förändringarna var en bidragande orsak till att så pass många lämnade utanförskapet de två första åren av mandatperioden. Dessutom finns det en dimension till som inte ska underskattas: själva försäkringsmässigheten i a-kassan är och var viktig att försöka återupprätta. Alltså att se till att man försäkrar rätt saker, att man betalar för rätt saker och att man får igen på rätt sätt.

Är det inte ett problem att människor har lämnat a-kassan?

– Jo, naturligtvis. Alla som har en inkomst borde ha ett inkomstrelaterat försäkringsskydd. Men man ska komma ihåg att 97 procent av svenska folket redan har fått mer än 1 000 kronor i sänkt skatt i månaden. Då är det klart att det inte finns något ekonomiskt skäl att lämna a-kassan. Den maximala höjningen var ju 300 kronor. Så det finns inget ekonomiskt skäl att lämna. När vi tittar på dem som har lämnat så ser vi att en väldigt stor del är personer som har en kort tid kvar till pension. Det är klart att de upplever, grundat på LAS, att de har väldigt liten risk att bli arbetslösa.

Är lösningen då att införa obligatorisk a-kassa?

– Nu har vi försökt den vägen, men får konstatera att den inte funkade. Nu ska en parlamentarisk utredning se över hela socialförsäkringssystemet, då får den titta på en eventuell obligatorisk a-kassa också.

Planeras några andra ändringar i a-kassan?

– Nej, inte i dagsläget. Vi sänkte den avgift som man betalar till staten med en femtiolapp från första juli. Vi ändrade också regelverket så att det blev enklare att bli medlem och enklare att kvalificera sig för rörlig ersättning. Det var bra, för vi är i ett läge i konjunkturen där vi vill försöka locka fler att bli medlemmar i a-kassan.

Vad spelar det för roll om arbetslösa får ökade incitament att arbeta, eller personlig coachning, när det ändå inte finns några arbeten att söka?

– Det är inte riktigt sant. Första kvartalet i år hade vi 145 000 nyanmälda lediga platser på Arbetsförmedlingen. Det är lika många som första kvartalet 2004 eller första kvartalet 2005, när det inte var lågkonjunktur. Så även i dåliga tider kommer nya jobb hela tiden. Sedan är det förstås så att arbetslösheten ändå ökar och då är det bra med utbildning. Många ungdomar kan kanske passa på att utbilda sig nu, så att de är redo när konjunkturen vänder och ett större generationsskifte på arbetsmarknaden kommer.

Kommer fattigdomen att stiga i takt med arbetslösheten?

– Om man jämför med andra motsvarande konjunkturförlopp så är det en överhängande risk, om man inte så snabbt som möjligt försöker få tillbaka människor på arbetsmarknaden. Absolut. Då blir det viktigt med aktivering, utbildning och skattesänkningar för dem som tjänar lite, så att de får behålla mer. Det är också viktigt ur köpkraftssynpunkt, att det finns ett konsumtionsutrymme i ekonomin.

Finns det inte risk att ungdomar fastnar i beredskapsjobb eller låglönejobb och tvingas leva på bidrag trots att de arbetar?

– Det är ungdomar som drabbas först i lågkonjunktur. Så har det alltid sett ut i konjunktursvängningar. Så ser det också ut i andra länder som har andra regelverk, eftersom ungdomar har mindre erfarenhet. Om man misslyckas med att få tillbaka dem i arbetskraften, då finns det definitivt en sådan risk.

Finns det någon risk att åtgärdsjobben konkurrerar ut vanliga arbeten och därmed förvärrar arbetslösheten?

– Nej, det ska det absolut inte vara. Det här ska vara typiskt sådant som annars inte hade blivit gjort. Nu har vi presenterat ramverket och i budgeten kommer fler detaljer.