Det våras för vapen!

Läs mer om svensk försäljningssuccé:

Saab AB

Det var en större händelse än det kunde verka i måndags när regeringen tillsammans med Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna bestämde att försvarsanslaget höjs med en halv miljard kronor redan i år. Inte för att det är så mycket pengar i sammanhanget, men det är en signal om att nedrustningseran, som har varat i ett kvarts sekel, nu är slut.

Det är oroande för de flesta. Men för vapenindustrin innebär det ett nytt läge. Vapenhandeln pekar återigen uppåt och trenden väntas fortsätta det kommande årtiondet. Mumma för världens största vapenexportländer som USA, Ryssland och Kina, men även för Sverige.

– Nu, med mer mörka moln på himlen, ser fler och fler om sitt hus, säger Christer Ahlström, generaldirektör vid Inspektionen för strategiska produkter, ISP.

Den svenska vapenexporten ökade med 45 procent mellan åren 2015 och 2016. Sverige var förra året den elfte största vapen-exportören i världen.

Med tanke på den osäkerhet som råder utifrån gamla, pågående eller potentiella nya konflikter lär inte den svenska vapenhandeln stå lottlös – »utan snarare fortsätta öka«, tror Christer Ahlström.

ISP får ständigt nya förfrågningar från vapenindustrin, som vill ha besked i frågor om vapenexport. Det gäller framför allt export till EU samt »samarbetsländerna«, men också till Asien, den kontinent där vapeninköpen ökar snabbast. Där pågår nu den största militära upprustningen sedan andra världskriget. Mycket beror detta på de nya potentiella konfliktriskerna i Indiska oceanen och runt Sydkinesiska sjön. De kommande åren ser helt enkelt ut att bli extra goda för världens vapenhandlare.

Fast trenden började redan för tio år sedan. Vapenexporten ökade med 8,4 procent i volymer under femårsperioden 2012–2016, jämfört med femårsperioden före, enligt Sipri. Vapenhandelns volymer närmar  sig nu samma siffror som under kalla kriget och kapprustningen på 1970-talet.

Enligt den välrenommerade brittiska militära tidskriften Jane’s Defences Budget report ökade världens totala vapenproduktionen med 1 procent mellan åren 2015 och 2016, till 14 130 miljarder kronor. En procents ökning innebär vapen för runt 140 miljarder kronor, mer än tre svenska försvarsbudgetar.

Enligt Jane’s Defences militära analytiker Fenella McGerty, »kan man vänta sig att de globala militära utgifterna fortsätter att öka markant under den närmaste tioårsperioden också«.

Det har att göra med en alltmer »osäker värld och att man ser nya militära makter torna upp«, säger  McGerty till den brittiska tidningen The Telegraph.

Experterna lyfter fram fyra områden där osäkerheten är som störst:

• Mellanöstern med flera väpnade konflikter och regionala maktkamper.

• Asien med ökade konflikthot på flera håll.

• Förhållandet mellan Ryssland och dess grannstater.

• Den nya situationen i USA med Donald Trump vid rodret.

Till det kommer ökade politiska spänningar med nationalismens framfart i världen. Men vad det betyder i termer av ökad krigsrisk är svårt att säga. Det vi vet är att många populistiska politiker vill ha starka nationella försvar. Men vad betyder exempelvis Donald Trumps tal om »America first«, när det gäller världsordningen och den globala säkerhetspolitiska situationen? Blir det mindre eller mer spänning mellan USA och Ryssland?

Man kan inte heller vifta bort att en av Donald Trumps viktigaste rådgivare, chefsstrategen Steve Bannon, har gjort uttalanden om ett framtida krig mot den muslimska världen, men också om nära förestående konflikter med Iran och Kina. Samtidigt finns lika svårtolkade, men hotfulla ambitioner från Kinas och Rysslands sida.

I Europa har det bland annat hörts stridsrop från Ungern som manar till att landet ska återta gamla områden som i dag tillhör Slovakien, Tjeckien, Rumänien och Serbien. Och Turkiets president Recep Erdogan har på senare tid talat om Turkiets gamla gränser, där delar av norra Syrien och norra Irak »egentligen« tillhör Turkiet.

Nej, man behöver inte vara Krösa-Maja för att tycka att världen har blivit en farligare plats.

***

USA:s försvarsindustri har haft en boom under de senaste åren. Enligt en rapport från Congressional Research Service stod amerikanska vapenexportörer för mer än hälften av värdet i de avtal som tecknades 2015. Det är framför allt exporten som varit lyckosam eftersom USA:s egna vapenköp minskade under Barack Obamas tid vid makten.      

Men president Trump har redan flaggat för att den  amerikanska försvarsbudgeten ska höjas kraftigt. När det stod klart att Donald Trump hade vunnit valet steg aktiekurserna för amerikanska försvarsbolag med omkring 10 procent.

Enligt nyhetsbyrån AP bearbetas nu ett förslag på en nästan tioprocentig ökning, vilket skulle motsvara en höjning på närmare 500 miljarder kronor. Beloppet motsvarar hela Storbritanniens försvarsbudget eller knappt 90 procent av Rysslands.

Enligt fredsforskningsinstitutet Sipri dominerar den amerikanska försvarsindustrin vapenproduktionen och vapenhandeln i världen.

På Sipris topp 100-lista över världens största vapenföretag kommer 42 från USA, som också har sju företag på topp tio-listan. Totalt stod de amerikanska bolagen för 57 procent av världens vapenproduktion 2015. Andelen lär öka när 2016 och inte minst 2017 års siffror redovisas.

Till det kommer den nuvarande amerikanska administrationens propåer om att Natoländerna måste börja uppfylla de tidigare fastlagda målen inom försvarsorganisationen. Nämligen att satsa 2 procent av respektive lands BNP på militära utgifter. Bara fem länder av 28 uppfyller målet i dag. Flertalet ligger mellan 1 och 1,7 procent. Tyskland, Frankrike och Storbritannien samt Lettland och Litauen började rusta upp redan 2016.

Donald Trumps krav motiveras med att USA inte tänker stå för andra Natoländers försvarskostnader längre. Det hindrar inte att den amerikanska vapenlobbyn hoppas att få största delen av kakan när övriga Natoländer tvingas rusta upp.

Men tvåprocentsmålet kan även gynna Sveriges vapenindustri. Faktum är att Sveriges kundunderlag till största delen är just dessa länder. Inte mindre än 88 procent av vapenexporten går till EU-länder samt Natoländer.   

Sverige rustar som nämnts också upp, om än från låga nivåer. År 1990 utgjorde den svenska försvarsbudgeten 2,6 procent av BNP. På senare år har siffran legat kring 1 procent. Höjningen på en halv miljard som presenterades i veckan motsvarar 0,01 procent av BNP.

När ena sidan börjar rusta, kan man vara säker på att den andra också gör det. För Rysslands del talas det om ett hot från Nato som hela tiden närmar sig de ryska gränserna. Samtidigt börjar den nya ekonomiska stormakten Kina peka på behovet av att säkra sina transportleder kring Indiska oceanen samt i Sydkinesiska sjön, transportleder som är livsviktiga för den kinesiska ekonomin. Därför satsas enorma resurser på att bygga ut den kinesiska marina kapaciteten.

Följden är att både den ryska och den kinesiska försvarsindustrin upplever en boom. I första hand när det gäller att förse respektive krigsmakt med nya vapen, men även exporten gynnas. Kina har gått från att sälja relativt enkla konventionella vapen till att numera också ge sig in på högteknologiska vapensystem. Landet har under den senaste tioårsperioden seglat  om Tyskland och  Frankrike som vapenexportör och hoppar nu mellan andra och tredje plats i världen.

***

Kinas anspråk på olika öar i sitt närområde har satt fart på vapenhandeln i hela regionen. Vietnams vapenimport ökade med 202 procent under femårsperioden 2012–2016, jämfört med perioden före. Landet är numera den
tionde största vapenimportören i världen.

Och Japan, som länge inte fick ha någon krigsmakt efter andra världskriget, har påbörjat militariseringsprocessen.

Samtidigt har Indien blivit den största vapenimportören i världen. Här handlar det främst om den ekonomiska rivaliteten mellan Indien och Kina och rädslan för Kinas militarisering i Indiska oceanen. Dessutom är Kina numera en av de största leverantörerna av vapen till Indiens ärkefiende Pakistan.

Nämnas bör också den tilltagande konflikten På Koreahalvön där USA är på väg att placera ut ett missilförsvarssystem i Sydkorea, vilket har fått nordkoreanerna att reagera genom att testa missiler.

***

Så till de kanske mest infekterade områdena av alla. Trots de senaste årens oljeprisras har länderna i Mellanöstern satsat på enorma vapenköp. Det är förstås kopplat till den regionala maktbalansen och de konflikter som pågår i Syrien, Irak, Jemen, Libyen och så vidare.    

Maktkampen står mellan Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten på ena sidan mot Iran på den andra. En tredje viktig part i sammanhanget är Turkiet.

I takt med att dessa länder har engagerat sig militärt eller via ombud i Syrien, Irak och Jemen, har försvarsutgifterna och vapenimporten ökat kraftigt. De står för nästan 30 procent av den totala vapenimporten i världen för närvarande. Det har förstås gynnat allehanda vapenexportörer i såväl i väst som öst.

Både Saudiarabien och Qatar mer än fördubblade sin vapenimport under den senaste femårsperioden. Sveriges export till dessa länder har minskat något under senare år, men tomrummet har snabbt fyllts av andra.

Storbritannien, men även Kanada, har blivit något av storexportörer till Saudiarabien. Moraldebatten pågår i båda länderna på grund av de krigsbrott som Saudiarabien har anklagas för i grannlandet Jemen.  Den kanadensiska regeringen, under premiärminister Justin Trudeau, har fått ta emot  massiv inhemsk kritik, men exportintäkter är alltid välkomna.

Moralfrågan är för övrigt något som alla vapenexportörer måste brottas med, åtminstone demokratier. Nyligen besökte statsminister Stefan Löfven Saudiarabien, åtföljd av de främsta representanterna inom den svenska vapenindustrin. Löfven fick kritiska frågor av svenska journalister då besöket skedde bara en vecka efter att Saudiarabien kritiserats för grova krigsbrott i Jemen.

SVT frågade bland annat:

–Ska man verkligen sälja vapen till ett sådant land?. Löfvens svar löd:

– Vi vet inte vilka vapen som (Saudiarabien) har använt.

Undvikande svar kan möjligen tyckas, då saudierna knappast har köpt svenska vapen för att bara använda vid övningar.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att vapenindustrin kan vänta sig storvinster de kommande åren om de geopolitiska trenderna håller i sig. I dagsläget finns tyvärr inte mycket som talar för att det blir en lugnare och tryggare värld inom en snar framtid.