En annan bild av Salem

»Salem är en jättebra plats att bo på 364 dagar om året. När nazisterna kommer hit håller vi oss hemma«, säger inflyttade Carlos Estay och Ilona Utter, som precis avslutat ett svettigt boxningspass i Säbyhallen.

Namnet Salem för osökt tankarna till en årlig nazistmarsch. I år är det tionde gången som fackeltåget kommer att ringla från Rönninge station för att hylla minnet av den mördade 17-åring som blivit den svenska naziströrelsens främsta martyr.

Om Lennart Kalderén, moderat kommunalråd sedan 1998, får sin vilja fram så blir det inget tåg i år. Hittills har försöken att stoppa demonstranter och motdemonstranter varit fruktlösa. Han är lite uppgiven, och beklagar att hans fina kommun förknippas med tråkigheter. Med tanke på Salems rykte är det kanske lite förvånande att kommunen i år hamnar på tredje plats i Fokus integrationsrankning.

Förklaringen är framförallt de höga sysselsättningstalen. Det är nästan lika många utrikesfödda som inrikesfödda Salembor som har ett arbete att gå till. Sysselsättningsgraden bland utrikesfödda är 90 procent av siffran för inrikesfödda.

Salem, som med sina drygt 15 000 invånare är en typisk svensk mediankommun, har förstås fördel av närheten till Stockholm och även Södertälje, med storföretag som Scania och Astra Zeneca. För i den egna kommunen finns det ingen stark företagskultur och de flesta pendlar till arbetet. Invånare beskriver Salem som en sovstad, dit man söker sig på grund av närheten till naturen, bra skolor och en barnvänlig atmosfär. En 14-årig kille som hoppat av bussen i Salems centrum berättar att han bor i Alby men går i skolan i Salem eftersom den är mycket lugnare och har bättre studiemiljö. Kaféägaren Issa Aboujaoude med rötterna i Libanon har också medvetet valt Salem på grund av boendemiljön.

Ett par minuter bort häller 37-åriga Rosa Dinamarca upp kaffe och plockar fram pålägg åt de fem damerna runt frukostbordet på Säbyhemmets äldreboende. Hon kom till Sverige från Chile 1987, och har bott i många Stockholmsförorter sedan dess. Liksom kollegan Milli Stridsberg, som träffade en svensk man och nu har bott i Salem i 35 år, valde hon kommunen för barnens skull. Det är lugnt och tryggt och inget stök, förklarar Rosa och Milli.

Samma val gjorde föräldrarna till den 18-årige gymnasisten och kandidaten till Salems kommunfullmäktige, Delmon Hatto, när de flyttade från Södertälje till Salem för drygt 20 år sedan. Delmon Hatto kandiderar för moderaterna i höstens kommunalval och är eldsjälen bakom Salems enda politiska ungdomsförbund, den lokala Muf-avdelningen som har ett 50-tal medlemmar. Hans föräldrar är födda i Turkiet respektive Libanon, och bor numera i en vit villa i Rönninge tillsammans med sina tre barn. Pappan är egenföretagare och mamma Elisar är redovisningskonsult på en revisionsbyrå i Salems centrum. Företaget Jan Wiklund Kamrerservice har 13 medarbetare som förutom svenska talar engelska, spanska, arabiska, syrianska, armeniska, kinesiska och ungerska.

När det gäller andel av befolkningen som är utrikesfödd hamnar Salem på plats 47 av landets 290 kommuner. Många fler har föräldrar som är födda i utlandet. De senaste åren har de nyanlända främst kommit från krigsdrabbade Irak.

Salems modell för flyktingmottagande börjar redan på Arlanda. Är det vinter och kallt möts de med en varm jacka. Sedan vilar ansvaret på Arbetsmarknadsenheten, som utifrån individens kunskaper och behov sätter upp en plan för att han eller hon snabbt ska komma i arbete eller ut på praktik.

Högutbildade personer, till exempel det irakiska paret Rawda Dawad och Adam Shamoel Adam, som precis avslutat sin flyktingintroduktion i kommunen, får hjälp att komma i kontakt med det svenska näringslivet. Rawda var gymnasielärare i hemstaden Tikrit.

I dag har hon ett nystartsjobb på en förskola i Salem. Maken Adam är kemiingenjör och hade en chefsbefattning på ett oljeraffinaderi i Irak. Nu arbetar han som assisterande lärare i matematik. Äldste sonen är läkare och arbetar på en vårdcentral i Liljeholmen. Familjen tillhör de många kristna irakier som flytt till Sverige. Ett av deras fyra barn, den 21-årige sonen, dödades i ett terrorattentat. Rawda och Adam är mycket nöjda med att ha kommit till just Salem och kämpar nu med att lära sig ännu bättre svenska så att de kan söka jobb som bättre motsvarar deras utbildningar.

Rawda Dawad är nöjd med att nu få jobba på dagis.

– Det är jättebra för språket eftersom man är tvungen att prata svenska med barnen.

Men det är fortsatt tufft för högutbildade invandrare att få jobb i Sverige. En ny undersökning från Statistiska centralbyrån granskar arbetsmarknadsläget för högutbildade personer som invandrat till Sverige mellan åren 1996–2007. Jämfört med högutbildade personer som är födda i Sverige visar undersökningen att invandrarna oftare är arbetslösa. Av invandrarna hade cirka 70 procent arbete som huvudsaklig sysselsättning, att jämföra med siffran nio av tio bland infödda svenskar. Språket är, inte minst för högkvalificerade yrken, förstås en förklaring.

Det kan också vara svårare att få ett arbete som motsvarar ens utbildningsnivå om man inte har några kontakter inom arbetslivet. Salem satsar därför på mentorskap, och Adam Shamoel Adam har fått träffa en chef på Telia Sonera för att lära sig mer om svensk företagskultur och få direktkontakt med näringslivet.

I snitt går det 3–4 månader innan en flykting i Salem får komma ut på sin första arbetsmarknadspraktik. Men det finns ingen fast mall för hur det ser ut. En av kommunens käpphästar är att varje individ ska få en skräddarsydd introduktion för att kunna komma ut på arbetsmarknaden.