Socialsekreterare avslöjade bidragsfusk – nu riskerar hon fängelse

Nästa vecka avkunnar Ystads tingsrätt dom i ett besynnerligt mål. Den 42-åriga socialsekreteraren Maria Rennerstam riskerar åtta månaders fängelse för brott mot tystnadsplikten. Enligt åtalet har hon röjt sekretessbelagda uppgifter om en av sina klienter då hon utan dennas vetskap har spelat in telefonsamtal och spridit dem vidare. Rennerstam kan även tvingas betala 65 000 i skadestånd om hon fälls för att ha ofredat sin chef och en tidigare kollega vid socialförvaltningen i Skurups kommun.  

Under rättegången som hölls i slutet av januari anförde åklagaren att Rennerstam har brutit mot lagen genom att skicka mängder av mejl och sms med okvädningsord till chefen och kollegan efter att hon fått kontaktförbud. Vid ett tillfälle ska hon även ha vägrat lämna socialkontoret och krävt att få träffa sin före detta chef. Till sist fick polisen komma och eskorterade henne därifrån.  

Arbetsmiljön på kommunernas socialkontor är erkänt tuff och den har inte blivit bättre med åren. Arbetsmiljöverket skickade 2018 ut ett pressmeddelande med rubriken ”Alla socialkontor fick krav – hot och våld vardag för socialsekreterare”. Enligt myndigheten har mer än var tredje socialsekreterare utsatta för våld eller hot om våld i arbetet. Det är också den mest förekommande orsaken till arbetsolyckor med påföljande sjukfrånvaro. En undersökning av Novus som Akademikerförbundet SSR beställde samma år bekräftade bilden. Där framgår även andra nedslående fakta. Bland annat att sju av tio har övervägt att söka andra jobb. Nio av tio tycker att arbetsbelastningen är för hög och fyra av tio anser att rättssäkerheten brister i ärendehanteringen.  

Socialsekreterarnas arbetsbörda har också ökat. De senaste tio åren har Sverige tagit emot drygt 1,3 miljoner invandrare varav många har svårt att få arbete. De två första åren efter ankomst är de nyanlända statens ansvar i något som kallas etableringsprogrammet. Under denna tid utgår statligt stöd från bland annat Försäkringskassan. Tanken är att invandrarna då ska rustas för arbetsmarknaden genom språkutbildning, samhällsorientering, praktik med mera. Men det har gått sådär. Riksdagens utredningstjänst tog 2021 fram siffror som visade att 675 000 vuxna invandrare inte är självförsörjande, vilket är liktydigt med att de behöver bidrag för att klara sitt uppehälle. Efter de två första åren övergår det ekonomiska ansvaret för de nyanlända till kommunerna. De som har tagit emot många har inte bara fått en ökad ekonomisk börda i form av bidragsutbetalningar, de har också ofta drabbats av en bemanningskris inom socialtjänsten som ska handha dessa bidrag.  

Men åter till den åtalade Maria Rennerstam. Sedan 2015 har hon arbetat till och från på olika kommunala socialförvaltningar där hennes huvudsakliga arbetsuppgift har varit att utreda människors rätt till försörjningsstöd (det som tidigare hette socialbidrag). I Skurup arbetade hon i tre månader, från februari till maj 2021. Hon märkte snabbt att något var fel.   

– Jag kommer till Skurup på ett vikariat och får omedelbart ta över ansvaret för utbetalningar till 60 hushåll, berättar hon för Fokus. 

Det är dubbelt så många som rekommenderas för en socialsekreterare. Överlämningen skedde utan övergångsperiod och utan mentor och det saknades gruppledare, vilket också strider mot rekommendationerna.  

– Det blöder pengar. Bidrag betalas till personer utan ordentliga utredningar, ofta i strid med både socialtjänstlagen och bidragsbrottslagen.  

Men Rennerstam var redan luttrad och blev inte förvånad över bristerna. Hon har upplevt samma sak på tidigare arbetsplatser. Enligt socialtjänstlagen (SOL) ska försörjningsstödet betraktas som en omställningsförsäkring. Syftet är alltså att den som uppbär bidraget ska bli självförsörjande inom rimlig tid. Men socialtjänstlagen är en ramlag, vilket medger tolkningsutrymme, och villkoren kan därmed se olika ut från kommun till kommun. Men vissa saker får man inte ge avkall på. Bland annat att den som får bidraget ska göra vissa motprestationer. Det kan till exempel handla om att man ska lära sig svenska om man inte behärskar språket. Ett annat krav kan vara att söka ett visst antal jobb.  

Maria Rennerstam hade dock redan på tidigare arbetsplatser noterat att sådana krav ofta inte ställs. Hon ger ett exempel från 2016 på en bidragstagare i göteborgstrakten som hade uppburit försörjningsstöd under de två år han hade vistats i Sverige, trots att han hade fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare. Han fick först avslag när han sökte stödet, men ärendet gick till förvaltningsrätten som menade att han hade rätt till ersättning de fyra första månaderna innan han började arbeta. Men månaderna blev till år utan att mannen arbetade. Han hade visserligen hög närvaro på SFI första tiden, men efter ett tag slutade han att gå dit. Och när mannen kallades till ett möte visade det sig att han inte kunde ett ord svenska så samtalet fick föras på engelska.  

– Jag sa till honom att det var förvånande att han inte kunde någon svenska efter två års SFI. Jag undrade också varför han kryssade i att han studerade 100 procent SFI men bevisligen inte var inskriven där. Jag avslutade med att säga: ”Du får ta del av Sveriges välfärd och då måste du göra en ansträngning”. 

Detta samtal kom sedermera till chefens kännedom och Maria Rennerstam fick en reprimand.  

– Jag fick en stark förebråelse och en uppmaning om att inte skuldbelägga klienten. Jag hade gjort fel som sa ”du måste anstränga dig” och att detta hade fått klienten att känna sig som en belastning för samhället.  

Rennerstam uppmärksammade även chefen på att mannen på felaktiga grunder hade erhållit 175 200 kronor i bidrag. Hon påpekade att socialkontoret hade här begått två fel. Det första var att fortsätta betala ut pengar efter den fjärde månaden, det andra att fortsätta betala ut trots att han inte var inskriven hos SFI.  

– Enhetschefen avslutade vårt samtal med att säga att de hade gjort en felrekrytering genom att anställa mig, säger hon.  

Socialkontoret upphörde ändå med utbetalningarna och gjorde en så kallad nödprövning, vilket innebar att mannen endast fick pengar till mat och hyra. Men månaden efter fick han återigen fullt försörjningsstöd.  

Enligt Maria Rennerstam bröt socialkontoret i fråga mot socialtjänstlagen där det anges att en klient måste betala tillbaka bidrag som har erhållits på felaktiga grunder. Dessutom var det ett brott mot bidragsbrottslagen som stipulerar att den som lämnar oriktiga uppgifter eller underlåter att anmäla ändrade förhållanden som han eller hon är skyldig att anmäla ska dömas för bidragsbrott. Socialkontoret polisanmälde aldrig ärendet, trots att det har skyldighet att göra en anmälan vid misstanke om bidragsbrott.  

Och vad hade egentligen skett på Migrationsverket? Det hade ju beviljat arbetstillstånd trots att mannen uppenbarligen inte hade någon arbetsplats? Men det fick socialkontoret aldrig veta ty det får inte röja identiteten på en person till verket på grund av sekretess. Det kan alltså bli polisiära och rättsliga påföljder för den socialsekreterare som röjer någons identitet för Migrationsverket.  

Rennerstam har skrivit en bok om sina erfarenheter från socialtjänsten. En socialsekreterares bekännelser kom ut på eget förlag 2022 och är full av liknande berättelser. Där beskrivs bland annat fall där människor har beviljats bidrag trots att de har tackat nej till erbjudet arbete, klienter som behöver tolk vid alla kontakter med socialtjänsten trots att de har bott upp till 20 år i Sverige, och andra fortsätter att få bidrag utbetalda i flera år efter att de har flyttat tillbaka till hemlandet. Andra får regelmässigt bidrag utbetalda trots att de inte ens identifierar sig eller uppger säkra bankkonton, vilket innebär att pengarna kan gå till fel person.  

Det för oss tillbaka till Skurups kommun och händelserna på socialkontoret där våren 2021. Där fick Maria flera ärenden på sitt bord där hon upptäcker att allvarliga fel har begåtts under lång tid. 

– Jag kunde ju inte fortsätta med de felaktiga utbetalningarna. Det vore tjänstefel. Bland annat så krävs att man ska söka 22 jobb i månaden. De flesta hade inte sökt mer än fem. Bankkontoöversikter hade inte krävst in och hos majoriteten av bidragstagarna kunde jag inte se vem som var kontoinnehavare (till bankkontot som bidragen betalades ut till, reds anm). Jag såg inte ens bankens namn på vissa.  

Maria börjar därför ställa ovanstående krav på sina klienter. Hon ville att de skulle söka fler jobb och även söka utanför Skurup, som har pendelavstånd till Malmö. De ombads också visa kontoutdrag med namn så hon kunde se att utbetalningarna gick till rätt person. Hon berättar om en 21-årig kille som ansökte om försörjningsstöd. Han bodde med sina föräldrar som också hade försörjningsstöd. Maria krävde, som regelverket anmodar, bankkontoutdrag från tre månader tillbaka i tiden.  

– Bankkontot visade att killen hade fått swish-insättningar under tre månaders tid på sammanlagt 221 000 kronor.  

Maria frågade varifrån pengarna kom och fick svaret att de kom från ”snälla vänner”. Hon frågade om banken hade ifrågasatt insättningarna. Han svarade att de hade haft ett möte om saken.  

– Jag tog upp ärendet med chefen. Hon ansåg inte att det fanns fog för polisanmälan om misstankar om penningtvätt.  

Ett socialkontor har rätt att upphäva den stränga sekretessen gentemot Polismyndigheten om det förmodade brottet kan ge minst två års fängelse.  

– I min värld finns det uppenbart fog för polisanmälan om en kille med två bidragsberoende föräldrar får swish-insättningar på en kvarts miljon inom tre månader. Men det ansåg inte chefen.  

Socialsekreterare får i allmänhet inte själva göra polisanmälningar – i synnerhet inte vikarier. Socialkontor har delegationsordningar som bestämmer vem som får polisanmäla. I regel är det enhetschefen eller förvaltningschefen. Och i vissa kommuner måste ärendet upp till politikerna i socialnämnden.  

När Maria hade arbetat två veckor i Skurup ringde en kvinna vars svenska knappt var begriplig. Så klientens väninna kom till undsättning och berättade att kvinnan hade bott i Sverige i 20 år men fortfarande inte kunde svenska.  

– Jag undrade om jag hade hört rätt så jag upprepade: ”Har hon alltså bott 20 år i Sverige och kan fortfarande inte svenska?”.  

Det skulle hon inte ha gjort. Klienten kontaktade Marias chef och sa att hon hade blivit kränkt.  

– Chefen tvingade mig att stämma möte med klienten, samt boka tolk, för att be om ursäkt.  

Klienten menade på mötet att Maria hade varit otrevlig som undrade varför kvinnan inte hade lärt sig svenska på 20 år. Maria menade att hon visserligen hade upprepat orden eftersom hon inte var säker på att hon hade hört rätt, men att hon inte hade ifrågasatt att klienten inte hade lärt sig svenska. Det hela slutade med att Maria fick en reprimand.  

– Arbetsmarknadssekreteraren och enhetschefen närvarade på mötet där jag tvingades be om ursäkt. Men ingen av dem ifrågasatte varför klienten inte hade lärt sig svenska trots att hon har erbjudits SFI-lektioner och arbetsmarknadsåtgärder under 20 år.  

Maria tyckte sig snart märka att hon hamnade alltmer i onåd hos cheferna, att hon var till besvär när hon uppmärksammade de felaktigheter hon såg. Cheferna tyckte också att hon var för hård mot klienterna när hon ställde krav på dem, i stället borde hon arbeta för vinna deras förtroende. Därför vände hon sig till kolleger för att få stöd och började även spela in samtal med såväl klienter som chefer och kolleger.  

– Jag blir så ledsen när jag tänker på hur jag tvingades agera. Jag spelade in samtalen för jag såg ingen annan väg ut. Ingen trodde mig och jag behövde bevis när ord stod mot ord.  

I en inspelning som Fokus tagit del av berättar en kollega för Maria hur vederbörande också fått reprimander från chefen efter att ha tagit över en mängd bidragsärenden och avslagit tre av dem. Klienterna hade klagat till chefen som förklarade att kollegan var olämplig som socialsekreterare. Arbetsbördan och chefens behandling ledde till en långvarig sjukskrivning av kollegan.  

Enligt Maria Rennerstam gjorde hon sig själv också skyldig till några mindre försummelser i ärendehanteringen som cheferna slog ner på.  

– Det är inte grund för uppsägning men de tar ifrån mig alla mina ärenden, säger hon.  

Hon fick dock vara kvar som anställd en tid, men i maj 2021 föreslog socialkontoret att hon skulle köpas ut från sin tjänst. Hon hade då blivit diagnosticerad med depression, medicinerade och tyckte att situationen var ohållbar så hon tackade ja. Så hon fick fyra månadslöner, totalt 112 000 kronor, och lämnade sin tjänst.  

– Minuter före utköpet blir jag lovad ett sista möte med sin gamla chef för att reda ut obesvarade frågor. Detta möte blir dock aldrig av trots att löftet finns inspelat.  

Till hösten fick hon ett nytt jobb på socialkontoret i Kristianstad med två timmars pendlingstid från hemorten. Men det gick inte bra nu heller. 

– Jag får återigen kritik, men denna gång för att chefen ansåg att jag hade en barnslig ton till mina klienter. Jag hade ju i Skurup fått höra att jag var elak mot dem, så det slog väl över åt andra hållet.  

Maria Rennerstam erbjöds åter att bli utköpt och tackade än en gång ja. Hon mår allt sämre och anser cheferna på socialkontoret i Skurup har försatt henne i situationen. Hon vill ha upprättelse och börjar skriva mängder av mejl och sms till sina tidigare chefer och kolleger på grund av det uteblivna mötet hon hade blivit lovad.  

– Jag hanterar min ångest genom att överösa mina före detta arbetskamrater med mejl och sms. Jag kallar min före detta chef för fula saker, säger hon.  

När så Skurup kommun tidigt 2022 lade ut en annons där man sökte en ny socialsekreterare som skulle vara ”saklig samt klar och tydlig i sin kommunikation”, brast det.   

– Jag var ju saklig, men det var ju just det som kostade mig jobbet. Jag blir ursinnig.  

Hon begav sig till Skurups socialkontor, gick in i receptionen och krävde det utlovade mötet med sin före detta chef. Hon berättar själv att hon grät och vägrade gå därifrån om hon inte fick träffa chefen. Chefen ringde polisen som eskorterade Maria från platsen. Men hon fortsatte överösa sina före detta kolleger med mejl och sms. I september 2022 blir så Maria belagd med kontaktförbud till en av cheferna på Skurups socialkontor. Det följs av ytterligare ett kontaktförbud till en före detta kollega.  

– Jag bröt mot kontaktförbudet direkt efter att det var utfärdat, även om jag vet att jag begick ett brott.  

Nu i höstas fick hon veta av en åklagare att hon riskerade fängelse för brotten mot kontaktförbudet.  

– Då kände jag att det fick bära eller brista. Jag skickade ljudfilen på det inspelade telefonsamtalet på den klient som hade anklagat mig för att vara otrevlig till både polis, åklagare och till Skurups kommun.  

Avsikten var att bevisa att hon hade blivit oskyldigt anklagad för att vara otrevlig mot klienter. Polisen har lyssnat på ljudfilerna och skriver i ett utlåtande: ”Jag har lyssnat igenom samtliga i ärendet aktuella ljudfiler i sin helhet och finner att Maria Rennerstam talar till motparten i en lugn och normal ton”.  

Många myndigheter spelar in telefonsamtal med sina klienter, liksom de flesta banker och försäkringsbolag. Och när Fokus ringer till Ystads tingsrätt uppger en röst att samtalet bandas. Men socialtjänsten spelar inte in sina samtal och att lämna ut en ljudfil av ett inspelat samtal med en klient är ett brott mot den tystnadsplikt som socialsekreterarna lyder under. Det är därför Maria Rennerstam hotas av fängelse i den pågående rättegången.  

Att socialsekreterarnas arbetssituation är pressad framgick redan i inledningen och det finns fler exempel på den saken. En debattartikel som företrädare för organisationen Sveriges kommuner och regioner (SKR) skrev i höstas hade rubriken ”Socialsekreterare hotas dubbelt när de polisanmäler”. I november 2022 rapporterade Göteborgs-Posten att 600 socialsekreterare vid Göteborgs socialförvaltningar sade upp sig bara under 2022. Anonyma medarbetare sade till GP att bristande ledarskap var ett viktigt skäl. Liksom hot och kränkningar mot personalen. Året innan rapporterade Sveriges Radio hur hoten ökar mot socialsekreterarna. Där berättades bland annat om en socialsekreterare som hotades av en klient att hon skulle ”dö och styckas i bitar”. Maria Rennerstam har nu startat en namninsamling för att även socialtjänsten ska börja spela in sina samtal. 

Nu till Anna Flink, i dag säkerhetschef i Kalmar kommun. Men dessförinnan arbetade hon länge i Södertälje där hon började som områdeschef över ekonomiskt bistånd inom socialtjänsten. Detta i en kommun som då ingalunda var bäst i klassen när det gällde att bekämpa bidragsfusk. Flink såg problemen och med starkt stöd från kommunstyrelsens ordförande Boel Godner – och i en ny roll som kommunens säkerhetschef – inledde hon ett omfattande förändringsarbete för att få organisationen för att undvika korruption, infiltration och otillåten påverkan samt att undvika felaktiga utbetalningar.  

Arbetet ledde till att kommunen sparade hundra miljoner kronor per år i felaktiga utbetalningar. Anna Flink erhöll dessutom priset Årets trygghetsambassadör 2021. Hon sitter nu också i expertgruppen för inrättandet av den nya Utbetalningsmyndigheten som ska säkerställa korrekta utbetalningar från det offentliga.  

I samband med efterforskningarna för sin bok kom Maria Rennerstam i kontakt med Anna Flink. De höll kontakten och Flink blev Marias bollplank och skrev även förordet till hennes bok.  

– Maria är en oerhört modig person med civilkurage. Jag har bara hört hennes version men det hon har berättat och de välbelagda exemplen som finns i hennes bok pekar på att hon har blivit väldigt illa behandlad när allt hon har velat göra är att möta sitt uppdrag på ett professionellt sätt. 

Anna Flink vet själv hur det kan blåsa snålt när man vill göra förändringar som innebär ökade krav för enskilda – inte minst från bidragsmottagarna.  

– Vi minskade utbetalningarna med hundra miljoner. Du kan tänka dig hur många gånger jag anklagades för att jaga utsatta människor. Men målet var att säkerställa att pengarna skulle gå till rätt personer, så att det överhuvudtaget skulle finnas pengar kvar till dem, säger hon.  

Motståndet var till en början stort i organisationen. Många hade svårt att stå ut med tanken att man hade begått stora fel under lång tid och att oräkneliga miljoner hade betalats ut på felaktiga grunder.  

– Man vilade i att det var synd om människor om de inte fick pengar. Få ifrågasatte när det rådde tveksamheter. Man gjorde inte hembesök när någon var folkbokförd i en 25-kvadratare där ytterligare hundra personer var bokförda. Man tog inte reda på om det var trångt, hur de mådde, vilket borde vara ett socialkontors viktigaste uppgift.  

När arbetet mot de felaktiga utbetalningarna började få uppmärksamhet fick hon ibland medlidande från kolleger i andra kommuner gällande Södertäljes stora problem.  

– Men jag svarade ”ta en titt på er egen kommun – ni har bara inte vågat titta efter”.  

Anna Flink lyfter fram grannkommunen Huddinge som exempel. År 2018 avslöjades att Iraks försvarsminister var både svensk och irakisk medborgare och att han hade fått barn- och bostadsbidrag från Huddinge kommun, trots att han sedan flera år varit bosatt i Irak där han fick full ministerlön från den irakiska staten.  

Anna Flink är bekymrad över den tystnadskultur som råder i organisationer som betalar ut ekonomiskt bistånd och vad det leder till och lyfter fram Maria Rennerstam som en visselblåsare. 

– De exempel som Maria tar upp i sin bok är mitt i prick. Det är så det fungerar på många socialkontor. Många gånger ifrågasätts man när man ställer krav. Men att ställa krav på en människa är ju det finaste man kan göra – annars omyndigförklaras hon ju.  

Domen i målet mot Rennerstam faller den 20 februari. De berörda cheferna i Skurups kommun har avböjt att svara på Fokus frågor med hänvisning till den pågående rättsprocessen. 

***

Läs även: Kommuner döljer förmögenheter – och höjer skatterna

Läs även: Ministern om Migrationsverkets brister: "Förvaren ska utredas"