Fler legaliserar

I mars tillsatte Köpenhamns Borgerrepræsentation en utredning för att undersöka möjligheterna att avkriminalisera hasch. Samma vecka gav tidskriften The Economist ut ett temanummer där man argumenterade för »den minst dåliga lösningen« på knarkproblemet: en allmän legalisering.

Redan månaden dessförinnan hade ett lagförslag om att legalisera marijuana lagts i Kalifornien. Samtidigt presenterade tre ex-presidenter – Mexicos Ernesto Zedillo, Colombias César Gaviria och Brasiliens Fernando Henrique Cardoso – en rapport som förespråkade ett skifte i den internationella narkotikapolitiken: från hårda tag mot handeln till fokus på folkhälsa och legalisering av cannabis. Hur kunde det bli så här? Våren 2009 var ju tänkt som en milstolpe i kriget mot narkotika.

FN-kommissionen, som 1998 satte upp målet »en drogfri värld«, skulle träffas i Wien för att anta en ny deklaration. Enligt planen borde man efter elva års arbete ha gjort »betydande framsteg«. I stället konstaterade en EU-rapport att knarkproblemet inte hade lindrats, utan tvärtom förvärrats i delar av världen. På mötet i Wien argumenterade en rad talare för att ersätta nolltoleranslinjen med en inriktning på skademinskande åtgärder.

Alla EU-länder utom två ville att uttrycket »harm reduction« skulle stå med i deklarationen. De blev nedröstade med knapp marginal. Den restriktiva politiken förespråkas fortfarande av bland annat USA, Kina, Indien, Ryssland – och Sverige.

– Jag ser med oro på utvecklingen. Om alltför många länder börjar föra en annan politik blir det svårt att upprätthålla den svenska linjen, säger folkhälsominister Maria Larsson.

Sedan 60-talet har den internationella narkotikapolitiken varit inriktad på förbud. Principen har varit att kriminalisera och bekämpa alla led, från produktion och distribution till bruk och innehav. Ett av de länder som satsat hårdast på denna policy är Sverige. Politiken har dock kritiserats för att missgynna tredje världen, motverka kamp mot sjukdomar och vara ett allmänt slöseri med resurser.

Sakta har stödet för den hårda linjen minskat till förmån för en politik av holländsk modell. Narkotika ses där som en fråga om folkhälsa, inte kriminalitet. Följaktligen riktar man in sig på att minska de samhälleliga skadorna. Man skiljer på »lätta« och »tunga« droger, och prioriterar att motarbeta de tunga. Nu rör sig även många av Sveriges bundsförvanter mot en politik baserad på skademinskning.

I USA har Barack Obama utsett polisen Gil Kerlikowske, som förespråkar sprutbytesprogram, till sin nya »drogtsar«. I Norge har sjukvården infört så kallade säkra injektionsrum. Maria Larsson har däremot ingen ambition att omvärdera den svenska politiken. Regeringen har snarast satsat på ännu hårdare tag, bland annat med förslag om att tillåta drogtest på barn under femton år.

– Vårt mål måste vara att hjälpa personer ut ur missbruk. Att erbjuda injektionsrum är bara att underlätta fortsatt bruk. Jag tycker att det är att kapitulera, säger hon.

Varför minskar då stödet för den svenska linjen? Helt enkelt för att den inte fungerar, svarar Ted Goldberg, professor i sociologi på Högskolan i Gävle:

– Vår politik bygger på en felaktig teori om att droger har en närmast magisk makt över människor. Därför satsar vi på att till varje pris se till att ingen använder droger. Vi borde i stället koncentrera oss på att minska marginaliseringen i samhället. Det är bland dem som står utanför som de tunga missbrukarna rekryteras, säger han.

I oktober konstaterade en studie från Folkhälsoinstitutet att »det är slående i vilken liten utsträckning« narkotikapolitiken baseras på vetenskap. Bilden bekräftas av socialdemokraten Björn Fries, som mellan 2002 och 2007 var regeringens narkotikasamordnare. Han menar att den svenska synen på droger ibland baseras mer på magkänsla än kunnande:

– Många verkar se det som att om man bryr sig om människor i missbruk så skickar man signaler att det är okej att hålla på med droger. Debatten handlar ofta om att vi antingen ska jobba som i Sverige eller »ge upp« och ägna oss åt harm reduction.

Samtidigt antyder statistiken att Sverige lyckas med sin politik. Dödligheten bland missbrukare är visserligen relativt hög, men sett till antalet unga som testar droger är Sverige nästan bäst i klassen. Bland svenska 16-åringar uppger bara sju procent att de har provat cannabis, att jämföra med det europeiska snittet på 19 procent. Per Johansson är generalsekreterare för Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, RNS. Han tolkar siffrorna som att förbudslinjen är framgångsrik.

– Det finns en bild av att man bara behöver trycka på harm reduction-knappen, så löser sig allt. Men undersökningar visar att restriktioner funkar. Om man gör det svårt för folk att knarka så knarkar de mindre, säger han.

Den internationella trenden handlar dock inte bara om skademinskning, utan även om en mer tillåtande syn på hasch och marijuana. Tretton amerikanska delstater tillåter nu »medicinskt bruk« av cannabis. I Europa har flera länder sänkt straffen för cannabisanvändning eller legaliserat innehav för personligt bruk. Utredningen om att avkriminalisera hasch i Köpenhamn tillsattes på initiativ av socialdemokraten Thor Grønlykke. Han säger att målet är att komma åt den våldsamma gängkriminaliteten, som är kopplad till cannabismarknaden.

– I fem år har vi gjort en intensiv insats för att begränsa handeln i Christiania, men utan resultat. Vi tror att en legalisering och kommersialisering av haschmarknaden kan komma åt problemen på ett mer effektivt sätt.

Maria Larsson köper inte argumentationen.

– Vad man ser i de länder som har legaliserat är att det leder till mer narkotika och fler missbrukare. Vi får inte ge upp och börja legalisera det ena efter det andra. Även cannabis leder till bestående skador, säger hon.

I Sverige finns definitivt ingen politisk vilja att legalisera cannabis. Sedan 2004 har Rikskriminalen tvärtom satsat extra hårt på den gröna örten. Genom det så kallade Nationella cannabisprojektet har man försökt komma åt distributionen av hasch och marijuana. Thor Grønlykke poängterar att han inte tycker att människor ska röka hasch. Däremot anser han att en restriktiv politik riskerar att förväxla mål med medel:

– Den litteratur som finns på området tyder på att man inte får önskad effekt bara genom att kriminalisera. Vi tycker att det är viktigare att begränsa problemen för samhället än att benhårt hålla fast vid vår politik.