Från förmedling till integration

Thair är 20 år och från Damaskus i Syrien.

Han reser sig upp och ställer sig lite blygt och avvaktande vid whiteboarden, vänd mot oss andra och den livliga arbetsförmedlaren Ayse Andersson som pepprar honom med frågor.

Arbetsförmedlingen Järva Etablering ligger i Stockholms kommun. I ett industriområde nära Spånga centrum, kant i kant med Järvafältets utanförskapsområden, och med många av sina kunder därifrån.

Förmedlingen är specialiserad på inskrivna i etableringsprogrammet. Och pionjären Ayse Andersson kallar sin metodik »Matchning från dag ett«.

Under hennes beskydd hamnar nyanlända som särskilt ihärdigt önskar sig jobb och bedöms ha möjlighet att få det. Ofta är de unga och extra motiverade helt enkelt. Samtalet sker utan tolk. En kan lugnt säga att det är personalintensivt. Två arbetsförmedlare (en kollega till Ayse för protokoll) och tre arbetssökande.

– Thair, vilket vackert namn, säger Ayse och ler stort mot den syriske flyktingen. Vi ska hjälpa dig och arbetsgivaren att hitta varandra. Alla passar inte ihop. Det finns många kodord i annonserna som du ser. Det finns kockjobb som kräver certifiering och mycket utbildning men också de arbetsgivare som bara önskar ett genuint intresse.

Thair berättar att han kom till Sverige i den stora flyktingvågen hösten 2015, att han har ett uppehållstillstånd i 13 månader och som snart går ut men som kan förnyas. På sikt vill han bli inredningsarkitekt men gärna omedelbart börja på Ikea, Elgiganten eller Mediamarkt.

Hans föräldrar drev ett litet möbelföretag där han jobbade som säljare.

– Vilka är de viktigaste egenskaperna för en säljare? frågar Ayse.

– Kanske att vara lugn och trygg, säger Thair.

– Men jag är en jättearg kund som köpt något och inte är nöjd, säger Ayse och rynkar pannan. Vad säger du?

– Jag kan fixa gratis till dig, säger Thair.

– Bra, du är lyhörd och lösningsinriktad. Du har kundfokus!

Ayse noterar på tavlan alla de Thairs positiva egenskaper och färdigheter som hon ihärdigt frågat sig fram till. Snart lyser en hel gloria av honnörsord runt cirkeln med Thairs namn. Till exempel lösningsinriktad, lugn, kreativ, nyfiken och med en stark drivkraft. Han sträcker på sig och ser glad ut. Fjorton goda egenskaper får Ayse ihop. Ska det räcka?

Jag var med när det statliga Integrationsverket inrättades 1997.

Jag minns invigningens små läckra smörgåsar, det dignande presentbordet och den pojkaktige Lars Stjernkvists tal. Han var ny generaldirektör men skulle bli socialdemokratisk partisekreterare ett drygt år senare.

Efter tio år lade en borgerlig regering ner samma myndighet i samband med att generaldirektören, Andreas Carlgren (C), blev miljöminister.

Begreppet integration tycks väcka stark nervositet hos regeringar av alla kulörer.

Alliansen lade ner Integrationsmyndigheten för att den inte ville ha en särskild politik för invandrare utöver den allra första tiden. Arbete var vägen in.

Så kom den rödgröna regeringen 2014 och till och med titeln integrationsminister blev passé.

Invandrarskap skulle inte vara något speciellt, ansvaret skulle vara alla myndigheters, precis som för jämställdheten.

Men kanske håller arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson långsamt på att få just en integrationsmyndighet i sin portfölj.

Integration är hennes dagliga värv. Inte minst för att nära sex av tio inskrivna hos Arbetsförmedlingen numera är utrikes födda.

Och frågan om arbete för utrikes födda och nyanlända har blivit central i politiken. Debatten kokar nästan torrt av alla idéer och ambitioner på ett område där både moderater och socialdemokrater trivs. Alliansen med sin »arbetslinje« och socialdemokratin med sin inarbetade paroll om »rätten till ett arbete«.

Ylva Johansson, arbetsmarknads- och etableringsminister, i just den ordningen, håller presseminarium i Bella Venezia, den marmorklädda salen där regeringen brukar framträda.

Vi och våra anteckningsblock har röntgats i säkerhetskontrollen som vanligt, som på vilken flygplats som helst. Vakten fingrar på hörsnäckan och stänger dörren. Nu kommer hon.

– Hej, säger ministern och tittar ut över fem reportrar och ett tiotal egna sakkunniga.

Ylva Johansson är en av regeringens slitstarkaste ministrar. Hon flänger land och rike runt och hittar goda exempel och hon håller inte sällan presseminarier.

I dag är budskapet: Det går bra nu!

Hennes positiva siffror kommer att synas i medierna under några dagar. Det är ändå en förändring. En nyhet.

I SR:s Luncheko blir rubriken »Femtio procent av de utrikes födda har jobb efter fem år i Sverige«. Frågan om detta beror på högkonjunkturen eller regeringens och Arbetsförmedlingens ansträngningar kommer att penetreras under några dagar.

Varje decimal uppåt är viktig eftersom frågan om utrikes födda, arbete och integration kan förmodas bli en stor fråga i valrörelsen. Inte minst efter en tung tid av genomslag i Sverigebilden av ett land där det dröjer sju, åtta rentav nio år innan hälften av en årskull mottagna flyktingar kommer i någon form av arbete, subventionerat eller inte.

Ylva Johansson visar en grafik där 2011 års kommunmottagna, nyanlända flyktingar, efter fem år, alltså år 2016, når upp till att 48,5 procent har någon form av arbete. Inte så långt från hälften alltså.

Det är nästan sensationellt.

Fem år till arbete i stället för sju, åtta eller nio.

Det kan betyda något väsentligt för hela samhällsekonomin. Om det nu är bestående.

Det finns många siffror och de är inte alltid glasklara. Det finns arbetslöshet och sysselsättningsgrad och förvärvsintensitet och deltagande i arbetskraften och mycket mer. Men nu gäller det siffran 48, 5 procent.

En kan bita sig fast i denna siffra och be Statistiska centralbyrån (SCB) och några arbetsmarknadsforskare berätta mer om den.

Olof Åslund är nog en av få av statens generaldirektörer som själv svarar i telefon och så kan det vara på en sådan liten myndighet som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU).

Om hälften av de utrikes födda, närmare bestämt 48,5 procent, har jobb efter fem år är det ett bra resultat?

– Ja, det ser bättre ut för de senaste årskullarna som det finns siffror för. Men vi vet inte om det är något särskilt med de personer som kom 2011. Syrienkriget hade just börjat och syrier hade generellt en högre utbildning än de somalier som var en stor grupp åren innan, till exempel 2009–2010. Men 2011 hade å andra sidan väldigt få syrier hunnit få uppehållstillstånd.

– Annars kan man väl säga att det över tid alltid tar lång tid för flyktinginvandrare att etablera sig. Det gäller oavsett ursprungsländer och antal som kommer.

Vad har 2010 års etableringsreform betytt då Arbetsförmedlingen fick ansvar för en tvåårig introduktion av nyanlända?

– Med tanke på de stora resurser som satsas vore det konstigt om utfallet inte blev bättre med tiden även om det är ganska små förändringar. Vetenskapliga utvärderingar har visat en viss positiv effekt även om det är svårt att forska på. Alla deltar ju, det finns ingen kontrollgrupp.

Vad händer framåt?

– Konjunkturen spelar förstås stor roll och behovet av arbetskraft. Kvinnorna har sämre siffror än de nyanlända männen. Men det finns en potential i att det behövs fler traditionellt kvinnliga kompetenser i förskolan och till exempel som »mattanter« i skolan.

Bara 5–6 procent av dem som gått igenom etableringsplanen går vidare till studier. Vad göra?

– Det behövs mer kunskap om de olika grupperna. För dem med låg utbildning som möter relativt höga krav från arbetsgivare är det rimligt med studier, åtminstone om de är unga. Men det finns många som inte är så unga och som inte är lockade av studier och helst bara vill ha ett jobb.

Är Arbetsförmedlingen en integrationsmyndighet?

– Nej, jag har inte tänkt på det så. Men visst, det finns ett starkt samband mellan att vara arbetslös och utrikes född.

Patrick Joyce är forskare vid näringslivets forskningsinstitut Ratio.

Före jul levererade han en rapport där han jämfört integrationsansträngningarna på arbetsmarknadsområdet i fem europeiska länder. Han har gått igenom tvåhundra utvärderingar från Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna och Tyskland på uppdrag av statliga Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO).

Hur går det för Sverige?

– Det tar lång tid för utrikesfödda att komma i jobb i flera av länderna. I Danmark går det ungefär lika dåligt som i Sverige trots att landet har, eller har haft, en annan politik än Sverige. I Norge går det bättre och vi vet inte säkert varför. Men de har haft mer av arbetskraftsinvandring och det finns en stor lokal, kommunal frihet att utforma mottagandet. Det finns orter där 80 procent har jobb efter tre år, men genomsnittet ligger på 60 där Sverige har knappt 40.

Patrick Joyce tror att man i Norge har en bättre överblick över integrationens alla aspekter.

Han nämner den breda statliga utredningen där sociologiprofessorn Grete Brochmann var ordförande och som kom förra året. Titeln var »Integration och tillit – långsiktiga konsekvenser av hög invandring«.

Utredningen diskuterar den risk för försvagning av statsfinanserna som invandring av människor med låga kvalifikationer kan innebära. Liksom hur det norska välfärdssystemet kan fungera både som en tillgång och som ett problem när det gäller att integrera nyanlända och deras barn. Och vad det kan betyda i ett land som Norge – som vill vara jämlikt – att personer med invandrarbakgrund som grupp är mer utsatta för fattigdom än andra grupper.

Slutsatsen är inte oväntat att sysselsättningen måste öka för att välfärdsmodellen ska kunna behållas.

Vad kan vi lära mer konkret?

– I Sverige ska alla igenom etableringsprogrammet på två år. I Norge finns en variation från två år till fyra år. Bra till exempel för en analfabet.

Hur ser du på den stora andelen subventionerade jobb i Sverige?

– Det är inte så dumt. Många utvärderingar från de olika länderna, inklusive det svenska Riksrevisionsverket, visar att de inte sällan leder vidare till ordinarie jobb. Speciellt för dem som har ett subventionerat jobb inom den privata sektorn.

I Sverige har nystartsjobb blivit en succé. Patrick Joyce berättar att hälften av den tredjedel som har någon form av arbete tre månader efter avslutat etableringsprogram har nystartsjobb.

I nystartsjobben betalar staten en summa motsvarande dubbla arbetsgivaravgiften. Vilket blir nästan halva lönekostnaden. Denna åtgärd administreras inte via en arbetsförmedlare utan en nyanländ kan själv söka jobb och påpeka för arbetsgivaren att möjligheten till subvention finns.

Hen kan påpeka för arbetsgivaren att hans eller hennes arbetskraft går att få för halva priset.

– Det finns förstås en risk, säger Patrick Joyce, att arbetsgivaren sätter i system att ha en kedja av nystartsjobbare och då störs arbetsmarknadens funktion.

Längre fram i vår slår regeringen ihop ett antal lönesubventioner till det nya begreppet introduktionsanställning. Men nystartsjobben blir kvar i sin nuvarande form.

Ser du fler skillnader mellan de fem länderna?

– Slutsatsen från de fem är att språket är centralt för integrationen. Men Sverige avviker genom att inte som de andra ha något språkkrav eller ens någon examination för den som gått igenom sfi och etableringsprogrammet. I Norge finns ett enkelt språkprov, i Nederländerna ett mer avancerat och i det oblyga Danmark kan man till och med få höjd ersättning, »dansktillägg«, om man gör bra ifrån sig på språkprovet.

Varför finns det inte språkprov i Sverige?

– Jag tror att tanken fick sig en dödsstöt 2002 när dåvarande Folkpartiet la fram ett sådant förslag och blev så starkt kritiserat, inte minst av socialdemokratin. Men kanske är tanken på väg tillbaka. Moderaterna har sedan en tid lanserat kravet och arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S) har inte helt avfärdat idén.

Hur tror du situationen är om säg fyra år?

– Inget land har knäckt koden för hur flyktingar och skyddsbehövande och deras anhöriga snabbt ska komma i arbete. Deras situation är annorlunda än arbetskraftsinvandrarnas. De flesta kan inte flytta tillbaka och de har inte kommit frivilligt. Det man kan önska i framtiden är att hälften skulle ha arbete efter tre, fyra år.

Ylva Johansson står framför nationens mest televiserade fondvägg.

Den ljusblå med några stiliserade kungakronor, den som alltid är i bakgrunden när regeringen kungör nya miljardsatsningar eller presenterar nya ministrar.

Arbetsmarknads- och etableringsministern ger redan i andra meningen regeringen Reinfeldt en känga genom att påpeka att 250 000 fler är sysselsatta i dag än när den rödgröna ministären tillträdde.

Hon kommer att peka på flera siffror i sin powerpoint som visar att det går bra nu. Ett budskap som sannolikt kommer att stötas och blötas många gånger under valrörelsen.

Det finns en snårskog av siffror. Alla med sina specifika definitioner.

En siffra anger sysselsättningsgraden.

Den har ökat i Sverige de senaste åren. Sverige ligger högt internationellt eftersom de flesta kvinnor i Sverige arbetar utanför hemmet.

Siffran bygger på att Statistiska centralbyrån en gång per månad gör den så kallade arbetskraftsundersökningen (AKU). Ett statistiskt representativt urval av befolkningen (15–74 år) kontaktas per telefon och får berätta om var och hur länge de arbetar. Det brukar handla om strax under 30 000 personer.

Av de som har jobb och räknas som sysselsatta arbetar 76 procent över 34 timmar per vecka. Alltså nästan heltid under den undersökta veckan.

Mellan 20 och 34 timmar jobbade 15,7 procent. Och mellan 1 och 19 timmar jobbade 8 procent.

Huruvida jobbet är subventionerat eller inte finns inga uppgifter om.

En gång om året, i november, gör SCB en undersökning om hur många som kan betraktas som förvärvsarbetande. Den baseras på nästan fem miljoner inkomstuppgifter som lämnats in till Skatteverket. Undersökningen omfattar alla som deklarerat inkomst och kallas RAMS (Registerbaserad arbetsmarknadsundersökning).

Gränsen för vad som betraktas som en tillräcklig årsinkomst för att en person ska räknas som förvärvsarbetande beror på ens ålder, kön och vilken period som löneinkomsten avser.

Inkomstuppgifterna sorteras i 24 olika intervall. Även den som bara jobbar under den undersökta månaden, november, räknas. Den lägsta accepterade årsinkomsten är knappt 19 000 kronor per år.

Det går förstås inte att leva på.

I detta det lägsta intervallet klassades 12 000 personer som förvärvsarbetande. Gruppen bestod av kvinnor i åldern 16–19 år. Upplägget på RAMS-undersökningen är anpassat till en internationell standard och de senaste åren har den svenska siffran för sysselsättning ökat något.

Siffrorna kan brytas ner på olika branscher och regioner. Men inga av siffrorna berättar hur många som har ett icke-subventionerat jobb.

Hos Arbetsförmedlingen kan jag däremot begära fram sådana siffror. Till exempel om den grupp som på senare tid gått igenom etableringsprogrammet.

Ett år efter avslutad tvåårig etableringsplan har 9 procent ett arbete utan stöd och efter två år är siffran uppe i 19 procent.

Ylva Johansson tar ny sats och redovisar ett problem, eller ja, en utmaning som hon säger.

Få kvinnor, och framför allt lågutbildade kvinnor, går vidare till studier visar uppföljningen tre månader efter avslutat etableringsprogram. Tre procent av de med förgymnasial utbildning börjar studera. Och bara 10 procent i gruppen har någon form av arbete.

Männen studerar i ännu lägre grad. Men bland dem har mellan 30 och 40 procent något slags arbete.

– Vi måste få fler, framför allt kvinnor, att studera. Vi ska utreda hur incitamenten kan göras starkare. Många vill vara hemma och det är inte olagligt med konservativa familjevärderingar. Men vi måste förmedla att vår modell i Sverige är en tvåförsörjarmodell. För många nyanlända sticker vi i Sverige ut med vår tro på jämställdhet, barnens individuella rättigheter och att religion inte ska styra samhället.

Efter seminariet ställer jag min huvudfråga till Ylva Johansson, men får måttligt gensvar.

Av de som år 2005 var inskrivna som arbetslösa eller i åtgärder var 22 procent utrikes födda. År 2011 (etableringsreformen kom i december 2010) hade det stigit till 34,5 procent. Nu närmar sig nivån
60 procent (57,17 procent i december).

Håller Arbetsförmedlingen på att bli en integrationsmyndighet?

– Nej, det är inte korrekt. Integration är ett fluffigt begrepp och många har ansvar för den. Integration handlar om socialtjänsten och utbildningen och bostäder men också om Arbetsförmedlingen.

Flera partier och Svenskt Näringsliv vill lägga ner hela eller delar av Arbetsförmedlingen. Vad säger du om det?

– Nej, Arbetsförmedlingen ska vara kvar och har en viktig roll. Arbetsgivarna behöver en tydlig väg in till de arbetssökande och ska inte behöva gå runt till olika aktörer. Platsbanken ska vara det stabila navet, den största sajten. Men det finns mycket att utveckla. Matchningen mellan arbetsgivare och arbetssökande har gått dåligt. Det började redan under Alliansregeringen.

Elisabeth Svantesson är Moderaternas finansministerkandidat och var arbetsmarknadsminister i Alliansregeringen åren 2013–2014. Hon vill lägga ner Arbetsförmedlingen och göra den generaldirektör hon själv tillsatte arbetslös.

Varför lägga ner?

– Myndigheten får stora resurser, 80 miljarder, men lever inte upp till förväntningarna.

– Den fungerar inte. Jag tror inte att det hjälper med en omorganisation. Av alla myndigheter har Arbetsförmedlingen det lägsta förtroendet hos medborgarna visar undersökningar.

– Det behövs fler aktörer. Specialiserade, fristående matchningsaktörer. Kommunerna borde få göra en del av jobbet. Det finns en del som är duktiga arbetsförmedlare.

Har Arbetsförmedlingen blivit en integrationsmyndighet?

– Nej, de ska jobba med alla grupper, men de utrikes födda är en stor del av uppdraget.

Moderaternas förslag är att skapa en ny statlig myndighet.

Arbetsnamnet i ursprungsförslaget var »Jobbcenter«. Just nu finns inget namnförslag men den nya myndigheten ska ha ett mer renodlat uppdrag och bland annat upphandla fristående, privata aktörer.

Beskrivningen av Jobbcenters uppgifter låter bitvis likt nuvarande Arbetsförmedlingens kärnområde.

Så här skriver moderaterna:

»Den nya myndigheten gör en bedömning av de arbetssökandes behov, kontrollerar de aktörer som upphandlas, så kallade matchningsaktörer, och har det yttersta ansvaret för att inskrivna söker arbete och uppfyller villkor för att få ersättning som a-kassa och aktivitetsstöd. Utöver detta kommer myndigheten att ha ansvar för personer med kort utbildning som behöver insatser som i huvudsak finns utanför arbetsmarknadspolitiken, som komvux/yrkesvux och sfi.«

Han ser inte så skakad ut. Mikael Sjöberg är generaldirektör på Arbetsförmedlingen sedan 2014. Det är han och hans myndighet som Moderaterna vill lägga ner. Och obekräftade rykten finns om att Ylva Johansson inte heller skulle vara nöjd. Faktum är att hon till den sittande Arbetsmarknadsutredningen gett tilläggsdirektiv om hur de delar av Arbetsförmedlingens uppdrag som inte innebär myndighetsutövning kan läggas ut på andra aktörer.

Men Mikael Sjöberg räknar med att sitta kvar tills förordnandet går ut den 17 mars 2020. Och ja, kanske ytterligare en ny period om han får.

Han gick gymnasiets fordonslinje i två år, har inga akademiska meriter, hade en kort facklig karriär och har hunnit med att vara statssekreterare på fyra departement under socialdemokratiska regeringar.

Mikael Sjöberg är nöjd med sina och Arbetsförmedlingens resultat.

Procenten nyanlända som är i någon form av arbete eller studier tre månader efter avslutad tvåårig etableringsplan har ökat från 33 procent 2016 till 34 procent 2017. Och jämfört med 2013 är det en ökning med sju procentenheter.

Vad beror de positiva siffrorna på?

– Vi har utfört ett gott arbete med tanke på hur rekordmånga som kom hösten 2015. I år hoppas jag att vi ökar ytterligare, till 36 procent. Högkonjunkturen spelar också stor roll. Men det är svårt att sortera ut vad som är vad. Man måste vikta högkonjunkturens effekter mot sammansättningen av de sökande.

Snart kommer en ny form av subventionerade jobb, etableringsjobb. De utformas i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. Och staten betalar mer än hälften av notan.

Hur ser du på det?

– Det är mycket diskussioner om subventionerade jobb. Vi är inte så rädda för dem. För vissa nyanlända är det jättebra och leder vidare. Mitt intryck av parternas förhandlingar är att de är högt prioriterade och att det snart kommer ett resultat.

Vilken är er tuffaste uppgift den närmaste åren?

– Det är långtidsarbetslösheten. Debatten kommer att skifta dit. Redan i dag är
45 procent av dem som varit arbetslösa mer än tolv månader utrikes födda. Och då är inte de inräknade som ingår i etableringsprogrammet.

– Vi måste öka trycket på dem som gått igenom etableringen att börja studera. Vi behöver fler sanktionsmöjligheter. Sedan årsskiftet är etableringen ett arbetsmarknadsprogram. Det betyder att ersättningen kan bli indragen eller att vi kan ge en varning.

Vad säger du om kritiken mot den stora omorganisation av myndigheten som
kallas »Förnyelseresan«?

– Det är en av tre fackliga organisationer som är fundersam. När jag kom till myndigheten var den i bedrövligt skick. Inte minst på digitaliseringsområdet. Myndigheten var inte styrbar. Nu har vi skapat tre regioner.

– Vår förnyelseresa är lång. Den varar sex, sju år. Det ska bli en ny kultur, ett nytt klimat där vi jämför olika kontors resultat.

– Arbetsgivarna blir ett eget affärsområde. Redan nu har vi särskilda tjänster som företagsrådgivare. I framtiden ska sex av tio av våra förmedlare rikta sig mot arbetsgivarna och fyra av tio mot de arbetssökande.

Har Arbetsförmedlingen blivit en integrationsmyndighet?

– Nej är mitt grundsvar. Integration är så mycket mer än att arbeta och studera. Alla myndigheter har ansvar, men okej vi kanske är viktigast.

– Integration är en djupgående process. Även svenskfödda som växer upp i ett socialt utsatt område behöver integration. Ett självständigt liv, en egen lön. Integration är centralt i samhällsbygget. Många arbetade timmar och goda skatteintäkter är centralt i samhällsbygget i alla välfärdsländer.

Sex veckor efter det första mötet med Thair, 20 år, från Syrien, och två andra arbetssökande kan Ayse Andersson på Järva Etablering summera.

Thair har haft en praktikperiod på Elgiganten i Barkarby. Han har jobbat vid servicedesken som tekniker och hjälpt missnöjda kunder med trasiga apparater.

Uppföljningsmötet med enhetschef och platschef resulterar i att Thair får en praktikperiod till.

– Mötet är förutsättningslöst, säger Ayse Andersson. Vi går på den sökandes uppgifter om vad de kan. Sedan kan det korrigeras av arbetsgivaren som kanske rekommenderar mer utbildning. Men de var nöjda med Thairs insats. Han hade ju lite erfarenhet av att laga mobiler i Damaskus. Och Thair tyckte att alla på arbetsplatsen var snälla.

Huruy, 26 år, är från Asmara, huvudstaden i Eritrea.

Han var också med på matchningsmötet med Ayse Andersson. Han berättade att han jobbat med att sälja grönsaker som hans familj själv odlat och att hans mål i Sverige är att bli snickare.

Huruy kom hit före skärpningen av den svenska migrationspolitiken och fick permanent uppehållstillstånd.

Han fick efter mötet praktik på McDonalds. Arbetsgivaren är nöjd och lovar nu en anställning. Subventionerad och tidsbegränsad, men bra ändå.

I Ayse Anderssons cirkel med honnörsord om Huruy stod orden: ansvarsfull,
systematisk, uthållig, tålmodig, kundvänlig, social och lugn.

Den lilla gruppens tredje deltagare var Meseret, 26 år, också från Asmara i Eritrea.

Hon talar tigrinia, arameiska, arabiska och ganska bra engelska. Hon har jobbat som barnvakt, i butik och som frisör. Hennes mål är att ta körkort och att bli undersköterska eller sjuksköterska.

Ayse Andersson ringade in hennes egenskaper: empatisk, lyhörd, försiktig, lugn, snäll, ansvarsfull, pedagogisk, representativ, händig, kreativ och hjälpsam.

Meseret fick erbjudande om en halvtidspraktik på en restaurang men tackade nej. Det funkade inte så bra med hennes framtidsplaner.

Hon inväntar en chans att få praktik inom vården. Det är ändå dit hon siktar.

De flesta infödda svenskar söker inte jobb via Arbetsförmedlingen.

Sex av tio inskrivna på Arbetsförmedlingen är numera utrikes födda. Arbetsförmedlingen har framför allt blivit en stödmyndighet för den som är ny i Sverige och för gruppen långvarigt arbetslösa utrikes födda.

En integrationsmyndighet.

Men ingen tillfrågad vill sträcka sig så långt. Trots att arbete står i centrum av integrationsdebatten.

Varken arbetsmarknadsministern (S), finansministerkandidaten (M) eller de två intervjuade generaldirektörerna.

Ordet integration har fortfarande en sällsam laddning.

Men är det inte så att ansträngningarna att hjälpa sådana som Thair, Huruy och Meseret är Arbetsförmedlingens framtida kärna och överlevnadsmöjlighet?

Inom ramen för den integrationsmyndighet Sverige länge saknat.