Här är branschen som bygger brott: »En kultur av svartarbete och korruption«
Måndagen den 23 november avslutas en 23 dagar lång rättegång i Stockholms tingsrätt mot två tjänstemän på Statens fastighetsverk (SFV) och mot tre entreprenörer som åtalats för bland annat grov trolöshet mot huvudman och grovt tagande av muta. Den sparkade generaldirektören Björn Anderson åtalas för tjänstefel efter att ha känt till brotten i nära två år utan att ingripa. Samtliga förnekar brott.
Målet drivs av vice chefsåklagare Martin Bresman på Riksenheten mot korruption:
– Det här är ett av de värsta exempel jag sett på korruption inom den statliga förvaltningen. Det var en ohämmad korruption där den åtalade fastighetschefen berikat sig på skattebetalarnas bekostnad och man inte haft tillräckliga kontrollmekanismer.
Martin Bresman arbetade tidigare på Ekobrottsmyndigheten och har haft anledning att fundera på varför byggbranschen så ofta förekommer när mygel och fusk upptäcks:
– Där finns en kultur av svartarbete och korruption som man skolas in i när man börjar i branschen. Det har normaliserat beteendet så att många inte reagerar på oegentligheter.
Men på Statens fastighetsverk reagerade ett halvdussin anställda och försökte förgäves larma ledningen redan 2011 om misstänkt brottslighet. 2014 sägs informationen äntligen ha nått generaldirektören. Men först i november 2016 polisanmälde han saken. Fallet kom att växa till en av Polismyndighetens nationella antikorruptionsgrupps största insatser.
Historien avslöjades av TV4:s Kalla fakta i januari 2017. Dagen därpå slog polisen till med husrannsakan mot SFV:s huvudkontor och i de misstänktas bostäder. Under förundersökningen gjordes 140 förhör i Sverige, Finland och Litauen. Ett stort antal mobiler, datorer och en fritidsbåt med tillhörande trailer har tagits i beslag.
Stämningsansökan omfattar elva åtalspunkter. Av förundersökningen framgår att den huvudåtalade fastighetschefen hyrt ut exklusiva boenden till närstående; själv bott på Rosersbergs slott i Sigtuna; låtit SFV betala renovering av två privata fritidshus; attesterat fakturor på 3,7 miljoner kronor från ett byggbolag där hans hustru anställts utan att arbete utförts; samt tillskansat sig en exklusiv matta värd 130 000 kronor från staten. Mutorna uppgår till minst 7,8 miljoner kronor.
Men ingen kan säga att ledningen och styrelsen för SFV inte varnats för att mycket kunde gå riktigt galet i myndigheten:
– Redan 2007 påpekade vi att Statens fastighetsverk inte säkerställde den interna kontrollen och att det därmed fanns en risk för korruption, berättar Viveca Norman på Riksrevisionen.
Hon är chef för avdelningen för årlig revision, som granskar myndigheternas årsredovisningar. Riksrevisionen är riksdagens organ som kontrollerar att våra skattepengar används rätt. När revisorerna ser brister i rutinerna påtalas detta för styrelsen och ledningen. Och det var just vad som skedde på SFV:
– Vi granskar ju inte på kvittonivå, utan kontrollerar interna rutiner och system för att upptäcka och förebygga eventuella oegentligheter, säger Viveca Norman. Men vi vet ju att upphandling av byggentreprenader är ett riskområde och därför tittar vi lite extra på det.
2007 började den huvudåtalade fastighetschefen på SFV. Samtidigt rekommenderade Riksrevisionens granskare SFV:s styrelse att göra en riskanalys, införa bättre kontrollåtgärder och överväga att inrätta en funktion för visselblåsare som anonymt kunde larma om oegentligheter.
SFV gjorde ingenting.
Är det något Riksrevisionen kan så är det att dokumentera. Viveca Norman bläddrar i papperen:
– De svarade då att de ansåg sig ha god styrning och gillade inte idén med visselblåsare, utan kallade det »anonymt angiveri«. Det är ovanligt att myndigheter inte försöker följa våra rekommendationer.
Men det skulle blir ännu värre:
– Varje år från 2008 till 2014 har vi upprepat alla våra rekommendationer inför styrelsen och påtalat att de inte vidtagit några åtgärder.
Fastighetsverket gjorde – trots Riksrevisionens envisa kritik – ingenting. Under tiden växte den misstänkta brottsligheten.
SFV tillhör de förvaltningsmyndigheter som har extra hårda krav genom Ekonomistyrningsverkets förordning om intern styrning och kontroll, som för övrigt antogs just 2007. Där sägs inledningsvis:
»Processen för intern styrning och kontroll ska även förebygga att verksamheten utsätts för korruption, otillbörlig påverkan, bedrägeri och andra oegentligheter.«
Viveca Norman tar knappast till överord när hon sammanfattar:
– Det känns naivt av dem att avfärda våra synpunkter. I situationer där vi upptäcker brott rapporterar vi till myndigheten och tar det till Riksrevisorn som polisanmäler. Men när det begås uppsåtliga oegentligheter av ledande befattningshavare är det väldigt svårt att avslöja.
Men det var inte första gången statens chefer lät sig mutas. Ironiskt nog blev en av Kriminalvårdens högsta chefer själv föremål för dess omsorg.
2007 antog Kriminalvården en ny värdegrund under devisen »Bättre ut«. Enligt den skulle det bli nolltolerans mot rymningar, droger och hot och våld. Inga kriminella aktiviteter skulle förekomma på insidan av fängelserna.
Samtidigt var det egna huvudkontoret en brottsplats i en omfattning som slår det mesta av vad de inlåsta gjort och en av de högsta cheferna dömdes till fängelse i tre år och sex månader.
Det började med en rad spektakulära rymningar under 2004 som pressade regeringen till åtgärder. Generaldirektören byttes ut och justitieminister Thomas Bodström lovade nya säkerhetsfängelser.
Den nye chefen, Lars Nylén, hade varit chef för Rikskriminalen och fick ett brett mandat. Han tog fram en stor investeringsplan på nya fängelser i Härnösand, Haparanda, Östersund och Kristianstad; ombyggnad av Kumla och Hall och nya häkten i Sollentuna, Helsingborg och Kalmar.
Kriminalvården skulle bli beställare av byggjobb på ett sätt som man inte varit på år och dag. Nylén värvade Rolf Swenson som fastighetschef, som hade haft samma jobb på Rikspolisstyrelsen.
Allt skulle gå fort, normala kontroller och upphandling enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) rundades. Nye fastighetschefen tog till en metod som han hade testat redan på polisen: han anlitade vännen GH, de var vänner sedan unga år. GH hade, vid sidan av sitt jobb på Swedbank, företaget Henova, som fick agera mäklare i byggaffärerna.
Genom Henova avgjorde de två vilka som skulle få projektera och i några fall också bygga anstalter och häkten, mot att de båda fick dela på provisionen som Henova tog för att förmedla jobben. Det första kända fallet var när polisen skrev hyresavtal om nytt polishus i Linköping, med Henova som mellanhand. Då kunde paret dela på 750 000 kronor i »provision«.
Med Kriminalvårdens expansiva byggplaner kunde upplägget genomföras i större skala. Men det saknades inte intern kritik:
»Jag kan inte förstå att du har tid och ork att hålla på med ditt meningslösa kontrollerande«, skrev Rolf Swenson i ett argt mejl till ekonomichefen 2009 när hon och upphandlingschefen ifrågasatte förfarandet.
Liknande frågetecken hade Riksrevisionen i sin årliga granskning av myndigheten och 2010 larmade de Riksenheten mot korruption.
Utredningen pågick i tre år, och visade på grova brott. Uppdrag hade styrts till ett arkitektföretag och ett konsultföretag som betalade Henova för att få jobben. Genom Henova byggdes hus för 3,7 miljoner på den tomt som fastighetschefens fru ägde i Båstad.
För att lära sig hur fängelser byggdes utomlands hade de fyra, ibland med fler i gruppen, gjort flera studieresor utomlands: Kanada 2006, USA 2007, Australien 2008, Sydafrika 2009 och Nya Zeeland 2010.
Åklagarna hävdade att brotten sammanlagt handlat om över 30 miljoner kronor, men de inblandade dömdes för brott på cirka 24 miljoner.
[caption id="attachment_648510" align="alignnone" width="991"]
Fult spel. Byggprocessen för Friends arena i Solna kommun fälldes i vissa delar för mutbrott.[/caption]
Gruppchef Stefan Erkensjö vid polisens nationella antikorruptionsgrupp bedömer att 20–25 procent av mutbrotten har kopplingar till bygg- och anläggningsbranschen:
– Det handlar om stora pengar och byggföretagen har mycket att vinna på att få kontrakten. Då är det frestande att ge mutor och sedan gömma kostnaderna i fakturor till beställarna. Om dessutom den som fått förmånen har attesträtten är det oerhört svårt för en revisor att upptäcka mutan. Det handlar om att värdera kostnaderna för stora projekt.
Mutbrott är svåra att komma åt eftersom både den som ger och tar en muta har starka skäl att dölja brottet:
– Det ligger i brottets natur att det är svårt att upptäcka och svårt att leda i bevis, säger Stefan Erkensjö. Därför finns det ett stort mörkertal i fall som aldrig uppdagas. När misstankarna kommer på vårt bord är mutbrott inom byggbranschen egentligen inte svårare att utreda än andra mutbrott, men de är så svåra att upptäcka att när de väl kommer till oss är de väl belagda.
Stefan Erkensjö har erfarenhet av fall där byggföretag smörjt eller mutat tjänstemän helt i onödan. Eller för säkerhets skull:
– En tjänsteman kan bli mutad, trots att beslutet ändå skulle ha blivit till förmån för byggföretaget. Det beror på att det skapas nära och långvariga relationer mellan tjänstemän och företagen.
Polisens antikorruptionsgrupp består av 26 personer: hälften poliser, hälften civilanställda, varav fyra ekonomer. Stefan Erkensjö ger ett exempel på ett vanligt mutbrott och svårigheten i att åstadkomma fällande dom:
– Säg att en tjänsteman får sitt fritidshus renoverat av en byggfirma med ett kommunalt kontrakt, och där material och arbete döljs i stora fakturor till kommunen. Vi måste bevisa ett tjänstesamband mellan renoveringen och tjänstemannens jobb. En tjänsteman kan ju också anlita samma företag som kommunen helt legalt, men hur vet man då om renoveringen blev mycket billigare just för att den gjordes hos tjänstemannen?
När ett fall väl går till åtal är ofta inte alla mutorna med och beloppen lägre än de faktiska:
– Vi tar bara med det som kan styrkas bortom varje tvivel. Om vi skalar bort en del blir bevisningen tydligare, men straffet blir kanske ändå detsamma. Sedan är det också en fråga om hur mycket energi och resurser vi ska satsa, det viktiga är att vi har tillräckligt för att åklagaren ska kunna få en fällande dom.
Åklagarnas antikorruptionsgrupp heter Riksenheten mot korruption. Där var Alf Johansson länge chefsåklagare, men i dag jobbar han deltid. Han vill lyfta fram upphandlingsprocessens centrala roll för korruptionen:
– Upphandlingar omfattar mellan 20 och 25 procent av Sveriges BNP. Det blir en förfärlig massa pengar och där det finns pengar blir det brott.
Grovt räknat upphandlas det varje år för mellan 1 100 och 1 300 miljarder kronor, mer än hela den svenska statsbudgeten, och merparten handlas upp av offentlig sektor.
– Det som präglar bygg- och anläggningsbranschen är stora projekt som genererar stora pengar och har en offentlig beställare, säger Alf Johansson, och lyfter fram bygget av Nationalarenan, nu Friends arena, som ett exempel på svagheter i lagen om offentlig upphandling och faran med »starka män« i kommunerna:
Solna kommun bildade ett gemensamt utvecklingsbolag med Peab, statliga Jernhusen, Fabege och Svenska Fotbollförbundet för att ta fram förslag om Arenaprojektet och den tilltänkta Arenastaden. Eftersom kommunen var med kunde de kringgå LOU. Kommunstyrelseordförande Anders Gustâv (M) var en av initiativtagarna, men dog innan bygget startade. Efterträdaren, Lars-Erik Salminen (M), tog över och stadsdirektören, Sune Reinhold, blev kommunens främste representant i projektet.
Under tennisveckan i Båstad ingicks ett avtal med ett av Reinhold för ändamålet inregistrerat konsultbolag, som fakturerade byggprojektet för insatser i projektet som han ansåg låg utanför hans anställning. När Reinhold sedan arbetade med bygget satt han på två stolar eftersom det inte gick att skilja hans uppgifter som stadsdirektör från de uppgifter han utförde i projektet. Konsultersättningen ansågs därför av åklagaren och domstolen vara en muta.
I tingsrätten fälldes stadsdirektören för mutbrott i vissa delar. Givarsidan frikändes. Alf Johansson var inte nöjd med tingsrättens dom och överklagade. Innan målet nått hovrätten avled Sune Reinhold:
– Men jag fullföljde talan i frågan om de friande domarna avseende några på givarsidan, samt yrkade fullt förverkande av konsultarvodena. Hovrätten förverkade de mottagna konsultarvodena fullt ut i enlighet med mitt yrkande, men även hovrätten friade givarsidan eftersom de, grovt sammanfattat, inte ansågs ha insett innebörden i konsultavtalet. Ibland upplever jag domstolarna vara väl njugga när det gäller bevisprövningen i denna sorts mål.
Offentlig upphandling anses inte vara myndighetsutövning, vilket gör att en tjänsteman inte kan fällas för tjänstefel. Alf Johansson tycker att lagen borde skärpas:
– Jag har propagerat för att uppsåtliga överträdelser av LOU borde kriminaliseras. Som det är nu slarvas det emellanåt med skattepengar.
Claes Sandgren är professor i civilrätt och var ordförande för Institutet mot mutor 2008–2014. Fokus bad honom fundera över varför byggbranschen är överrepresenterad i mutstatistiken:
– Om vi vidgar begreppet till hela samhällsbyggnadssektorn talar vi om väldigt stora belopp. Och vi vet att upphandlingar är riskfyllda. Det bör då påpekas att korruptionsreglerna är desamma när det privata näringslivet köper in varor och tjänster.
Däremot har han en sund akademisk skepsis mot uppfattningen om »stora mörkertal«:
– Det är väldigt få som döms för mutbrott inom byggsektorn och bland offentliga upphandlare. Det kan bero på att vi överskattat förekomsten av ouppdagade brott. »stort mörkertal« är detsamma som att inte veta.
Claes Sandgren ser ändå korruptionen som ett stort samhällsproblem:
– Det finns en kultur i byggbranschen där man på marginalen ger förmåner som man själv anser oskyldiga. Om man ska bygga 100 badrum kan man bjuda beställaren på utrustning till två. Upptäcktsrisken är låg, anser Claes Sandgren:
– Det borde finnas många som ser skumraskaffärer. Utan att jämföra med maffian tror jag att det är en kultur i byggbranschen att inte skvallra.
Han tror att korruption lättare uppstår i mindre kommuner:
– Beställare och byggare har ofta varaktiga förbindelser, de kanske ses på Rotary eller på golfbanan. Då glider det privata och yrkesmässiga samman. Men att beställaren gynnar lokala företag behöver inte tyda på mutor, däremot kan det bryta mot lagen om offentlig upphandling.
Louise Brown, vd på Ansvar och antikorruptionsrevisor, har erfarenhet av globala standarder och Världsbankens arbete mot korruption. Hon tycker sig se ett typiskt svenskt drag i förhållandet till misstänkta mutor och brott:
– I Sverige är vi på gott och ont så försiktiga. Vi vill inte trampa någon på tårna. Få vill bli obekväma, få vågar sätta ner foten eller skapa friktion. Fortfarande finns ett stort behov att bli bättre på att ställa krav på kontroll och uppföljning, säger hon.
– Visst har det tagits bra initiativ. Men många intresseorganisationer vill inte låta »för kritiska«. Kanske är man rädd för vad som kommer fram om man granskar. Det kan ju komma att se illa ut.
Hon jämför med arbetssätt utomlands med ett mer uttalat ansvarsutkrävande, i kontrast till en svensk mer platt hierarki med suddiga gränser i organisationen.
– Där finns striktare krav på vad man förväntas göra i sin yrkesroll. Skyggar vi inför att ställa frågor som är helt normala, då lyfts inte problemen. Man ska inte behöva upplysa om att det är bra att följa lagen.
– En undersökning från Byggcheferna 2019 visade att 15 procent av cheferna i ledande ställning inom bygg hade sett misstänkt korruption. Men fyra av tio chefer säger att anställda och chefer själva inte kan anmäla misstankar om korruption utan att riskera problem för egen del. Vi har fortfarande en stor utmaning med tystnadskultur i Sverige.
Louise Brown menar att mutlagstiftningen är tandlös, att både polis- och åklagare ofta saknar kapacitet för att hinna utreda misstänkta brott, i kamp mot tiden för preskription. Och även om någon döms betraktas det som enskilda undantag, inte som systemfel.
– I samtal även med korruptionsdrabbade kommuner känns läget schizofrent. Å ena sidan kommunicerar ledningen att man har full koll. Å andra sidan saknas både förebyggande arbete och uppföljning. Har man i en kommun många byggprojekt är det orimligt att just de skulle vara välsignade från risker som finns i resten av landet.
Louise Brown menar att gängse bilden av en muta riskerar leda fel:
– Så mycket fokus har varit på representationen. Men folk har nog fått klart för sig att de knappt kan tacka ja till bricklunch. Den stora svarta svanen är tjänster och gentjänster, otydliga upphandlingskrav, rekrytering och informationshantering. Man måste lägga krutet på att förstå vad korruption gör med produktivitet och även med säkerheten inom ett företag eller organisation, säger hon.
När jag kom in i branschen 1990 förekom lokala kartellbildningar
När det handlar om brottslighet i företag säger i stort sett alla samma sak: byggbranschen är klart överrepresenterad oavsett om det handlar om mutor och korruption, svartarbete, konkursbedrägerier med målvakter och påhittade anställda eller annan brottslighet.
Samtidigt är det en splittrad bransch som brukar beskrivas som ett timglas: några få riktigt stora företag i toppen, färre medelstora och väldigt många små. Genomsnittsföretaget i branschen har 14 anställda.
Förr skojade man i branschen om avarterna bland de små och mindre nogräknade byggföretagen som kallades King Cab-gänget: kontoret i förarhytten och bokföringen i handskfacket. Avarterna finns kvar, men bilen är numera snarare en vit skåpbil och har ofta registreringsskylt från ett EU-land i Östeuropa.
I de större företagen och i branschorganisationen Byggföretagen är bilden att den gamla kulturen med korruption och karteller i dag är ett relativt sällsynt problem, som finns men att den som begår brott får avsked. Men också att EU-inträdet och östutvidgningen lett till allt större problem med oseriösa utländska byggföretag och svartarbete.
– När jag kom in i branschen 1990 förekom lokala kartellbildningar. Då träffades byggarna på stadshotellet och gjorde upp om vilka som skulle lämna anbud och på vilken nivå, säger Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke. Ett exempel är asfaltkartellen som avslöjades 2001, där de stora företagen kom överens om anbud och pris.
– Det förekom också ett storskaligt myglande mellan de fastighetsbolag som hade hyresbostäder. Det fanns generösa villkor med att släppa till egna bostäder, när det uppmärksammades började man byta bostäder med varandra i stället.
Han menar att kartellerna, vänskapskorruptionen och den närmast obscena representationskulturen försvann succesivt under de kommande decennierna.
– I stället kom ett nytt fenomen genom följderna av EU-inträdet med den inre marknaden och de östeuropeiska ländernas entré.
De stora svenska byggföretagen har i dag betydligt färre anställda byggnadsarbetare än tidigare. I stället tar man in underentreprenörer för varje projekt, de kan i sin tur ta in underentreprenörer och så kan det fortsätta. I kedjan nedåt blir det allt svårare att upptäcka oseriösa företag.
Veidekke kapar kedjorna till maximalt två led underentreprenörer. Bolaget samarbetar med fackförbundet Byggnads om en bedömning av leverantörer: de kollar att det finns kollektivavtal, försäkringar hos arbetsmarknadens försäkringsföretag Fora och gör en kreditbedömning.
– Vi hittar ändå större avvikelser än vi hade trott. Det görs väldigt noggranna kontroller, men de verkliga siffrorna stämmer inte med vad som rapporteras. I stort sett i samtliga fall upptäcker vi att de som sett »gröna« ut ägnar sig åt systematiserat fusk.
– Vi vet inte så mycket om vilka krafter som ligger bakom. När det handlar om bankerna har vi sett att det är ett stort inslag av organiserad brottslighet. Vad kommer det in för pengar i vår bransch? säger Lennart Weiss.
Även om myndigheterna skulle upptäcka att ett företag ägnar sig åt något tveksamt eller kriminellt kan de inte dela med sig av den informationen till andra, eftersom sekretessreglerna lägger hinder i vägen.
– I Finland, Norge och Danmark kan man samköra uppgifterna, men det kan vi inte här. Norge har kommit längre genom Startbank, ett program för datamining med register över hur företag uppträtt. Finland införde att alla företag som verkar i landet ska betala inkomstskatt från dag ett. Plötsligt ökade skatteinbetalningarna med en miljard euro.
ID06 lanserades av byggbranschen 2006 som ett id-system för att säkra vilka som befinner sig på arbetsplatserna. Det ska vara lätt att identifiera personer på arbetsplatsen och koppla varje person till en arbetsgivare som är verksam där.
– Det har förbättrat identitetskontrollen, men väldigt många befinner sig här med falska papper. Många människor utnyttjas och far illa, samtidigt som seriösa företag utkonkurreras.
Claes Thunblad fanns tidigare på beställarsidan som kommunstyrelsens ordförande (S) i Järfälla, en av de kommuner där det byggts mest de senaste 5–10 åren. Sedan början på året är han nationell samordnare för sund konkurrens i byggbranschen och jobbar på uppdrag av branschorganisationen Byggföretagen.
– Att få bort det osunda från marknaden är den fråga som medlemmarna i Byggföretagen har allra största förväntningar på.
– Vi måste nog inse att alla sitter med Svarte Petter, problemen finns inte enbart hos byggföretagen: bankerna som ger lån, myndigheterna och naturligtvis offentliga och stora beställare måste ta problemen på allvar.
Kommunerna kan ställa krav redan när de säljer mark. Lika viktigt är det att följa upp och ha fortsatt kontroll, säger Claes Thunblad.
Fyra allmännyttiga kommunala bostadsbolag i Stockholm har med Stockholmshem i spetsen tagit fram »Rättvist byggande«, där man stärker kontrollen av företag och anställda på byggarbetsplatserna.
Även Claes Thunblad framhåller att Norge kommit längre i kampen mot byggbrotten.
– Norge ligger 15 år före oss. Det beror på att de fick problemen tidigare när de höga oljeinkomsterna lockade dit byggföretag. Nu är Sverige ett intressant land om man vill fuska och bryta mot lagar och regler. Vi har höga lönenivåer jämfört med andra och starka trygghetssystem.
En vanlig dag finns ungefär 350 000 anställda på landets byggarbetsplatser. Runt 200 000 jobbar i företag som är anslutna till en bransch- och arbetsgivarorganisation. Men det senaste decenniet har andelen utländska byggnadsarbetare ökat snabbt. 2018 uppskattades att det officiellt fanns 50 000 utländska byggarbetare i Sverige, men i realiteten är de långt fler.
– Men det är livsfarligt att sätta likhetstecken mellan utländska företag och kriminalitet. Alla i byggsektorn är för och värnar den fria rörligheten, och byggmarknaden skulle inte fungera utan arbetskraft utifrån. Men det förutsätter mycket tuffare kontroller och att alla agerar. Slutsatsen att stänga gränserna vore förödande, säger Claes Thunblad.
I början av året tillsattes också en Byggmarknadskommission som ska analysera och komma med förslag till åtgärder mot kriminalitet i byggsektorn. Den startades av branschorganisationerna, de stora byggföretagen och facken. Stefan Attefall, tidigare bostadsminister (KD), är ordförande.
Nyligen höll man ett seminarium om hur konkurser används av de oseriösa företagen. Upplägget är ofta att ta över ett befintligt byggföretag, sätta så kallade målvakter i styrelsen, skriva hängavtal med facket, registrera företaget hos Fora och fixa en tafflig webbsida så allt ser hjälpligt bra ut på pappret.
Inom ett till två år är företaget i konkurs, staten står för lönegarantin i tre månader för verkligt eller påhittat anställda, och bolaget töms på alla pengar.
Konkursförvaltaren möts av tomma lådor och avsaknad av bokföring. Ofta startar fifflarna på ny kula med ett nytt byggbolag. Omfattningen är svår att uppskatta. Men:
»I Stockholmsområdet räknar Byggnads Stockholm-Gotland med ett 100-tal konkurser under ett normalt år där det finns anledning att misstänka att konkursen är direkt kopplad till brottslighet«, skriver Byggmarknadskommissionen i en rapport.
– Det här handlar inte om fusk utan om kriminalitet. Företagen företräds av målvakter som i stort sett är immuna mot påföljder, allt oftare är det missbrukare från Baltikum, säger kommissionens utredare Hans Jeppson.
Är det värre brottslighet i byggbranschen?
Lars-Henrik Andersson, advokat och erfaren konkursförvaltare, ställde frågan på rapportpresentationen och svarade själv:
– Ja, tyvärr enligt min erfarenhet. Vi upptäcker brottslighet oftare hos byggföretag än i andra branscher. Det rör sig om skatte- och momsbrott, svart arbetskraft, luftfakturor, bokföringsbrott, att man tömmer bolag innan konkurs, oredlighet mot borgenärer och att fordringsägarna inte får betalt.
Ett digert brottsregister alltså, plus att en och annan kommer undan med med att kräva pengar, tjänster eller andra förmåner för att »rätt« företag ska få jobben. Till och med hos statens eget fastighetsbolag eller hos de som ska verkställa straffen.
***
15 kända fall på fusk i byggbranschen
1) Hotellsvindeln
Hotellkedjan Scandic Hotels behövde göra renoveringar på flera av sina hotell och CR blev projektledare. CR avtalade med tre bolag att göra renoveringarna. Ett bolag som anlitades för 3,8 miljoner hade CR inga kontaktuppgifter till och ingen bakgrundskontroll gjordes eftersom »det rörde sig om småjobb«. Det saknas dokument för att de utfört något arbete i sex projekt, bland annat på Hasselbacken på Djurgården i Stockholm. Miljonbelopp har betalats ut till tre andra företag, där pengarna betalats vidare i flera led för att till slut hamna hos företag som hanterar kontanter. I några fall har de gått vidare till utländska bilföretag, bland annat i form av en Maserati Gran Turismo som CR blev ägare till, för att senare skaffa en Porsche. Totalt beräknas affärerna ha omsatt 17–18 miljoner kronor.
CR dömdes i hovrätten för tagande av muta till fängelse i två år och nio månader och ett skadestånd till arbetsgivaren Scandic Hotels på 3 040 000 kronor.
2) Tjänster och pooltjänster
En projektledare på kommunala MKB i Malmö tar emot anbuden för byggandet av bland annat LSS-bostäder. Han öppnar anbuden och tipsar sin vän på en byggfirma om var de ska lägga sig i anbud för att vinna. Under byggandet anpassas sedan kostnaden till den nivå som byggfirman tänkt lägga i anbud. Som motprestation får han byggjobb utförda för sammanlagt 3,8 miljoner på sitt privata hus i Limhamn, bland annat byggandet av en pool. Rättegången mot den tidigare MKB-anställde och byggfirmans vd hålls i januari nästa år.
3) Resor i present
Chefen tog emot ett lockande presentkort för resor, men följden blev att såväl givare – ett asfaltsbolag – som den mottagande förvaltningschefen dömdes för mutbrott av Södertörns tingsrätt.
4) New York, New York
En distriktschef vid ett företag kom överens med en tidigare kollega och sedan underentreprenör till företaget, att underentreprenören skulle bekosta en resa till New York värd drygt 24 000 kronor för distriktschefen och dennes äkta hälft. Distriktschefen bokade resan, som fakturerades underentreprenören. Underentreprenören upprättade sedan en bluffaktura på drygt 42 000 kronor som skickades till företaget och attesterades av distriktschefen. Det belopp som översteg resekostnaden behöll underentreprenören själv enligt överenskommelse med distriktschefen. Hovrätten dömde både distriktschefen och underentreprenören för mutbrott till villkorlig dom och dagsböter.
5) Inte torrt om fötterna
En värd hos allmännyttan tar emot ett jacuzzibadkar från en chef hos en av leverantörerna. Båda döms till dagsböter av Göteborgs tingsrätt.
6) »En magisk kväll«
Den 11 augusti 2013 var ett 80-tal personer inbjudna till »en magisk kväll« på fackförbundet IF Metalls kursgård Skåvsjöholm utanför Stockholm, för att fira 40-åringen FS som var chef på kursgården. Vad de inbjudna inte visste var att de deltog i vad som festföremålet senare skulle beskriva som ett kundevent, som arbetsgivaren betalade. FS hade också fått ett spabad för 122 000 installerat i sin Täbyvilla, där även en del inredningsarbeten gjorts. Dit hade en del möbler levererats, liksom en ljud- och bildanläggning för 105 000. Allt som allt fakturerades IF Metalls kursgård Skåvsjöholm felaktigt för sammanlagt 660 000 kronor. FS tillträdde i april 2012 som vd på kursgården och avskedades våren 2014. FS dömdes i hovrätten till fängelse i ett år och att betala 70 000 kronor till staten.
7) Färg, värme och sång
En kommunal tjänsteman med inflytande över inköp tog emot sådant som hjälp med målning, en värmepump och musikalbiljetter från byggbolag, något som hovrätten för västra Sverige i september i fjol klassade som muta.
8) Flott bostadsrättsjobb
Bostadsrättsföreningen Ida i Rosengård med 738 bostäder anlitade under minst tre år ett byggföretag verksamt i Malmö, men registrerat i Storbritannien, för sammanlagt 69 miljoner kronor. AB1 och SP var styrelseledamöter i föreningen, AB2 chef på ett företag som verkade i området och NI var vd i samma byggföretag.
Mellan de fyra ska kontantöverföringar ha skett, de ska ha deltagit i en gemensam Londonresa som belastat föreningen och NI ska ha mutat SP med ett Breitlingur värt 115 000 kronor.
Historierna under 2015–2017 handlar också om ett antal bilhyror. NI lånade en BMW 740 genom AB2, men reagerade inte på att denna användes till en utlandsresa av SP eftersom han hade ett tiotal bilar i miljonklassen på sin adress. Det företag som ägdes av SP ska under 2015–2017 ha fakturerat föreningen 37 miljoner för olika projekt inklusive hyrbilskostnader.
AB1 dömdes till 60 dagsböter à 190 kronor och att betala 70 000 kronor till staten, AB2 dömdes till fängelse i ett år; NI dömdes till tre månaders fängelse, men hade redan dömts för skattebrott till fängelse i två år och sex månader och att betala 69 000 kronor till staten.
SP dömdes till fängelse i ett år och tre månader och att betala 870 000 kronor till staten.
9) Svarta vitvaror
När den kommunala distriktschefen belönas med en kyl och frys för egen del, blir det fällande dom för muta och dagsböter i hovrätten för västra Sverige.
10) Fackfusk och jättefallskärm
Vd:n Göran Lövgren stämdes av det då fackföreningsägda BPA och åtalades för att ha låtit företaget bygga och inreda ett hus i fjällen, samt för att ha låtit BPA betala arkitektarvodena för ett fritidshus i Stockholms skärgård. Lövgren friades och fick dessutom 50 miljoner kronor i fallskärm. När Janne Josefsson på SVT:s granskande program Striptease avslöjade att BPA-vd:n fällts för tidigare mutbrott i ett annat mål och dömts till en månad villkorligt, hotade den avskedade direktören att sparka ner tv-fotografen om han inte slutade filma.
11) Hyrbolagets avskedsgåva
Som arbetsledare på ett skånskt byggföretag hade JEW stort inflytande på vilka entreprenörer och hyrföretag som togs in. Vd:n för ett av dessa, som hyr ut maskiner, gav JWE en Volvo XC60 värd 419 000 kronor under 2013 och i samband med att arbetsledaren skulle sluta 2015 en USA-resa med hustrun värd 42 000 kronor. Vid en extern kontroll upptäcktes att hyrbolaget hade »maskiner« som var sålda men inte bokförda och att det handlade om en Volvo som ägdes av JEW, då upptäcktes även betalningen för USA-resan.
JEW döms i tingsrätten för grovt tagande av muta till120 dagsböter à 310 kronor och att betala 460 000 kronor till staten. Givarenpå hyrbolaget döms till120 dagsböter à 250 kronorför grovt givande av muta.
12) Alla hästar hemma
En representant för ett underbolag till Peab inom asfalt och bygg lämnar en muta i form av ett stall till en anställd på Vägverket/Trafikverket. Domen blir 800 000 kronor i företagsbot och dagsböter för den anställde.
13) Kriminell kriminalvård
Utredningen om att Rolf Swenson (RS), tidigare fastighetschef på Kriminalvården, gjort sig skyldig till grovt mutbrott och grov trolöshet mot huvudman pågick i tre år, och visade på grova brott. Åklagarna hävdade att det handlat om över 30 miljoner, men de fyra dömdes för strax över 20 miljoner.
Fastighetschefen RS dömdes för grovt mutbrott till fängelse i tre år och två månader och att betala 305 000 kronor till staten. GH, mellanhanden, dömdes för medhjälp till grovt mutbrott till fängelse i tre år och att betala 8 500 000 kronor till staten. Chefen för arkitektbyrån, BW, dömdes för grov bestickning till fängelse i tre år. SS, konsult inom projektledning, dömdes till villkorlig dom och 120 timmars samhällstjänst.
14) Tunna bevis
En VVS-firma levererade en badtunna till en stuga på Österlen. Stugans ägare var chef på ett fastighetsbolag och dömdes till dagsböter för tagande av muta. Ägaren till vvs-firman döms för givande av muta samt försvårande av skattekontroll. Företaget tvingades även betala en företagsbot på 70 000 kronor.
15) Båtsponsring mot byggjobb
I samband med bygget av köpcentret Mall of Scandinavia i Solna tecknade ägaren av ett byggföretag ett avtal om att sponsra en kappseglingsbåt med två miljoner mot att företagets logga skulle synas på båten. Båtprojektet leddes av en person med chefsposition på Peab som hade ansvaret för byggandet av köpcentrat. Byggföretaget som sponsrade båten fick ett omfattande avtal med Peab om arbeten på Mall of Scandinavia.
I Svea hovrätt dömdes Peabchefen till fängelse i ett år och nio månader, och byggföretagaren fick utökade dagsböter eftersom hovrätten bedömer bestickningen som grov.
