Hur gammal kan en människa bli?

Med människans lilla kropp borde vi egentligen inte kunna leva lika länge som den stora elefanten, runt 50 år. Men det gör vi – så storleken är inte det avgörande för livslängden.

Om man i stället riktar in sig på vår genetiska utrustning, så finns det ett par spår att följa. Ett spår verkar nästan ödesbestämt, det andra kanske vi kan påverka.

Vad vi svårligen kan göra så mycket åt, är det nedräkningssystem som finns på våra kromosomer. I änden på var och en av dem sitter ett litet pärlhalsband, telomerer. Varje gång en cell delar sig, knoppas en pärla av. När det inte finns några telomerer kvar, kan celldelningen inte fortsätta.

Det låter obevekligt, men även telomererna har sina fördelar. Utan dem skulle det inte finnas något stopp för celltillväxt – varenda cell skulle i princip utveckla cancer om inte telomererna satte stopp. Då skulle vi inte bli så särskilt långlivade.

Den andra modellen för åldrande är att cellerna inte repareras lika omsorgfullt som i ungdomen. Cellerna skaffar sig skador av allt vi utsätter dem för under livet – vi röker, äter mat som inte är nyttig och vi andas in förorenad luft. Allt detta ger upphov till skadegörare, som fria radikaler, som susar runt och knycker elektroner – ett oslagbart sätt att sabotera cellarbetet. Det blir allt vanligare ju äldre vi blir, och reparatören hinner inte med.

Här finns det en ljusglimt, ett nyttigt liv kan ge oss fler friska år. Men hur kul blir det?
I djurförsök har man utsatt råttor och rundmaskar och bananflugor och hundar för den hittills mest framgångsrika livförlängande idén: halvsvält.

Föreställningen om att förlänga livet har funnits dokumenterad sedan Aristoteles, och på 17- och 1800-talet började man skriva handböcker om detta. Det var bitvis vettiga kostråd och levnadsråd, blandat med skrönor om urgamla skötsamma män. Kyrkan förargade sig över böckerna – det var inte kristligt att vilja förlänga sitt liv på jorden, när himlen hägrade.

I dag kan man hitta förespråkare för livsförlängning – det finns kliniker och spa, och livsstilsmediciner som säkert kan ge en välbärgad åldring mer behållning av sin återstående tid – mer liv till åren. Men dyrt är det. Och hur gamla vill vi bli? Har vi råd att hålla liv i alla överlevare?

Hur gamla kan vi bli med fortsatt medicinsk utveckling och kunskap om ett nyttigt smalt liv?
120 år verkar vara ett återkommande förslag, men kanske ända till 150.

Och vill man ha ett evigt liv, så finns det idéer om det också – rörelsen »Raëlianerna« tror benhårt att mänsklig kloning ska ge oss en framtid utan slut.