Kassakampen

07:00 Den omtöcknade protesten

Mannen som läser morgontidningen bär den borgerliga regeringens öde i sina händer. Det är nästan alla experter och politiker överens om. Han och alla andra småföretagare måste börja nyanställa för att den nya jobbpolitiken ska fungera. Helst fort.

Men egenföretagare Henrik Kihlberg sitter hemma vid frukostbordet i Danderyd utanför Stockholm och är besviken. Några förändringar som gör att han kan anställa fler har han inte sett till. Han som röstade på centerpartiet, som fick sin borgerliga regering.

– De lovade en företagsvänlig politik, men nu händer ingenting. Man hör bara om skärpta regler för de arbetslösa, sänkt a-kassa och bestraffningar. Det drabbar bara de svaga och det skapar inga nya jobb, säger han.

I gryningen vid morgontidningarna låter han snopen. Sju år som företagare har han bakom sig. Hans grafiska produktionsbolag har 25 anställda.

– Precis som många andra mindre företag har vi ett uppdämt behov av att anställa. Men det är för dyrt, det måste bli billigare. Regeringen sänker arbetsgivaravgifterna, men bara för vissa grupper och först senare. Det vore mer rättvist att sänka den för alla, nu.

Det är tisdag, två dagar innan arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och den borgerliga regeringen lägger fram sin första proposition till riksdagen. Den handlar just om det Henrik Kihlberg pratar om.

Regeringen vill höja avgiften och sänka ersättningen i a-kassan, minska skatterna för dem som jobbar och sänka vissa arbetsgivaravgifter. Det är på det hela taget vad de fyra borgerliga partierna sa i valrörelsen att de skulle göra. De sa att det skulle leda till fler jobb, och att detta var deras viktigaste fråga.

Då tyckte Henrik Kihlberg att det var de borgerliga partierna som hade visioner och var trovärdiga. Nu tuggar han ostmacka och säger:

– Jag blev himla glad när borgarna vann. Men nu tycker jag att de har fallit tillbaka i typisk moderat politik igen.

Det är det yrvakna Sverige. Det stiger upp en morgon två månader efter valet och gnuggar sig i ögonen och frågar: Var det det här som vi röstade fram?

Kriget om a-kassan, höstens stora politiska strid, utgår från detta omtöcknade läge. I veckan stod slaget på gatorna med fackliga demonstrationer och politisk strejk. »Rör inte vår a-kassa!«, skrek syndikalisterna utanför riksdagen. Stora LO lovade landsomfattande manifestation innan ledamöterna ska rösta.

– Vi vet varför regeringen gör det här. Vi ska tvingas ta deras låglönejobb och ersätta deras filippinska barnflickor, ropade Lena Ericsson-Höjer från Kommunals sektion 28.

Skräckfrågan som protesterna har sin näring i är om politiken ska leda till att de arbetslösa får det sämre, om facken ska försvagas och om lönerna ska bli lägre. Ja, svarar vänsteroppositionen och fackförbunden tvärsäkert. Nej, säger regeringen lika orubbligt.

Men kriget ställer en eftertänksam fråga också: Tänker regeringen, trots allt ministrarna sa i valrörelsen, driva igenom ett stort systemskifte?

Svaret ska visa sig handla om något annat än bara ersättningar och avgifter.

09:00 Den allvarsamma clownen

I stormens öga kav lugnt. Tjänstemännen droppar in på näringsdepartementets sjunde våning, genar via kaffeautomaten, stänger dörrarna om sig och stretar på i tysthet.

I ett av rummen bryts dock stillheten av en clown. Där sitter Sven Otto Littorin, smygrökare och före detta fänrik i det militära.

Han är regeringens spjutspets och kanonmat. Han ska fixa förslagen som ska skapa jobben och han ska ta emot smällarna från facken. Han skämtar sig fram, kastar ur sig dråpliga kommentarer.

– Det var ett 40-tal 17-åringar från AFA här utanför och skrek i förra veckan, kan han säga om syndikalisternas första demonstration »mot låglönepolitiken«.

Först när han pratar innehåll i politiken blir han allvarlig. Argumenterar slipat om det han kallar de tre benen i a-kasseförslaget – sänkt skatt på arbete, lägre arbetsgivaravgifter och förändringar i a-kassan, alla är lika viktiga.

– Det är en politik som samverkar. Vi kan se att det är så de länder som skapat jobb har gjort, som Holland, eller Blair i Storbritannien och Clinton i USA, säger han.

Vad är det för mekanism i de här tre benen som ger jobb då?

– Vi försöker göra det billigare att anställa, jag har själv erfarenhet som företagare av hur dyrt det är.

Varför sänker ni i sådana fall inte arbetsgivaravgiften för alla företag?

– Vi har en budgetbegränsning och därför valde vi de branscher och grupper som är mest personalintensiva, just för att få flest nya jobb. Att vi inte kan göra det förrän till nästa sommar beror på EU:s regelverk och det tycker jag är synd. Men vi kan inte sitta och vänta och inte göra någonting under tiden.

Så under tiden gör ni a-kassan dyrare och sänker inkomstskatten. Hur ger de två benen av förslaget nya jobb?

– Det finns grupper i dag som inte tjänar, utan förlorar, på att gå från a-kassa till jobb. Vi vill ju inte ha ett låglöneproletariat. Så samtidigt som vi höjer avgiften till a-kassan ger vi mer pengar i plånboken genom jobbavdraget, det är den stora moroten.

Men äts inte skattesänkningarna i jobbavdraget upp av a-kassehöjningen?

– Nej, räknar du på en sjuksköterska som tjänar 24 800 kronor och tar med hela vår politik med ändringar i fastighetsskatt, trafikförsäkring, avdragsrätt för fackföreningarna så får hon 760 kronor mer i månaden. Det är jävligt mycket pengar.

Om man i stället räknar på en undersköterska som blir arbetslös, som har tjänat 20 000 kronor i månaden, så får hon med er lägre ersättning från a-kassan ungefär 13 000 kronor i månaden. Hon är skyldig att ta ett erbjudet jobb till 90 procent av ersättningen, omkring 11 700 kronor. På vilket sätt är det inte en press av lönerna neråt?

– Alltså, du får ingen sådan lön i Sverige, det finns inte några sådana jobb här, kollektivavtalet sätter stopp. Lägsta lönen i Kommunals avtal ligger runt 15 000 kronor. Det är det fina med kollektivavtal och den svenska traditionen.

Men det är, enligt LO, bara halva arbetsmarknaden som har kollektivavtal?

– Det är en invändning, visst. Men vi vet att kollektivavtalen är normerande även där det inte finns avtal. Jag tror inte företag kan anställa till lägre löner än avtalen. En arbetsgivare som gör det blir enormt uthängd. Fackens makt och press stoppar där.

Det är alltså facken, som protesterar så högljutt mot förändringarna i a-kassan, som Sven Otto Littorin ser som garanten för att det inte blir lägre löner med en borgerlig regering. Samtidigt säger de flesta nationalekonomer som Fokus har talat med att själva poängen med att sänka a-kassan är att pressa lönerna, för att det är just det som ger nya jobb. Hur går det ihop?
Kanske är det så att den tuffare a-kassan bara är en del av en större helhet, som Sven Otto Littorin säger. Kanske kommer det fler och större förslag från den clownskrattande arbetsmarknadsministern?

12:00 Den verkliga arbetslösheten

Det är lunch på arbetsförmedlingen på Norrtullsgatan i Stockholm. Sabina Kostadinovska pratar med handläggaren. Hon kom till Sverige från Serbien för tre år sedan och har sökt jobb sedan dess. Någon hjälp från arbetsförmedlingen tycker hon inte att hon fått. I stället har hon hankat sig fram på extrajobb som hon skaffat på egen hand.

Före valet tyckte hon att moderaternas skärpta krav på arbetssökande lät bra. Men nu känns det bara som att politiken gör samhället otryggt och hårt, säger hon:

– Den förutsätter att det finns arbeten att söka. En sänkning av a-kassan drabbar oss arbetslösa väldigt hårt om politiken inte leder till nya arbetstillfällen. Och idén att straffa arbetssökande: Hur ska den kunna genomföras när det inte finns några jobb att söka?

Said Kanni har en annan utgångspunkt, men en liknande slutsats. Han jobbar som fritidspedagog på en skola i Sollentuna, vill helst bli polis, men säger att han är osäker på om vågar börja plugga igen:

– Alla i min släkt har alltid röstat på socialdemokraterna, men jag tyckte att det som alliansen sa lät så himla bra. Jag hoppades på förändringar och att få mer pengar i fickan. Men när förändringarna kom var det mer negativt. Det lilla extra man fått är inte värt all oro. Nu vill jag hellre ha mindre pengar kvar och behålla tryggheten, få behålla a-kassan, slippa oroa mig att jag ska bli arbetslös efteråt om jag börjar plugga.

Det är ena sidan av det yrvakna landet. De som tvekar på om de röstade fram rätt regering. Men det finns en annan sida också, och tillsammans visar de att a-kassekriget inte är någon enkel fråga.

Bosse Holm är ansvarig för bibliotekets bokbussar på Gotland. För ett år sen behövde han en vikarie och vände sig till arbetsförmedlingen. Tre kvalificerade personer dök upp. Alla verkade gilla jobbet.

Men efter ett par dagar var ingen av dem intresserad av jobbet längre. Att köra bokbuss är inget högavlönat yrke och minst en av de arbetslösa hade fått ett direkt råd från sitt fack: »Om du tar jobbet så kommer din a-kassa att bli lägre när du blir arbetslös igen efter ett år.«

Bosse Holm har i nästan hela sitt liv varit aktiv vänsterpartist. Han gillar inte den borgerliga regeringen. Men de egna erfarenheterna får honom att fundera över hur systemet fungerar.

– Jag vill inte jaga syndabockar, men regelsystemet gör det i praktiken möjligt att säga nej till jobb. Även om man är vänsterpartist så måste man inse att det här är ett problem.

12:30 Det viktiga facket

I telefonen låter Sven-Erik Österberg, socialdemokratisk vice ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott, stressad. Det är bråda dagars protest.

Å andra sidan har han gott stöd. LO, TCO och Saco, hela fackrörelsen är kritisk till regeringens a-kasseförslag. Det har skapat en underliggande fråga: Slår förslaget mot facken i sig, och är det i så fall egentligen därför facken krigar så högljutt?

– Regeringen säger att de försämrar a-kassan för att få fler jobb, men de svarar inte på vad det blir för jobb och till vilka löner. I själva verket leder det inte till fler jobb. Det handlar inte om jobb, utan om att försvaga en av arbetsmarknadens parter, facken, säger Sven-Erik Österberg.
Resonemanget handlar om två saker. Den första är ersättningsnivån i a-kassan. När den nu sänks blir a-kassan bara en slags grundtrygghet, anser Sven-Erik Österberg.

På lång sikt leder det till att medel- och höginkomsttagare aldrig kan få 80 procents ersättning eftersom de slår i taket. Det minskar stödet för systemet och försvagar facken eftersom kopplingen mellan a-kassa och fack är stark i människors medvetande, resonerar han.

Den andra delen handlar om något som regeringen inte föreslår nu, men pratar alltmer energiskt om. Tanken att göra a-kassan obligatorisk.

– A-kassan är en försäkring som 770 000 löntagare i dag saknar. De behöver bättre skydd och det är inte orimligt att vi tvingar dem till det. Vi tvingar ju folk att spara till pension och betala trafikförsäkring, säger Sven Otto Littorin.

Företrädare för fackförbunden och vänsteroppositionen menar dock att det finns en hake. Och de får stöd av forskare.

Den svenska a-kassan infördes på 1930-talet av den socialdemokratiska ministern Gustav Möller. Sverige valde då, till skillnad från de flesta andra europeiska länder, att göra a-kassan frivillig och knuten till facken. Efteråt har det tolkats som en socialdemokratisk strategi för att stärka fackförbunden mot arbetsgivarna.

En frivillig a-kassa leder enligt forskarna nämligen till att fler blir medlemmar i fackförbunden.

– I Sverige är 80 procent av löntagarna medlemmar i fackförbund. I Norge, som har obligatorisk a-kassa, är det bara mellan 50 och 60 procent. Det sambandet syns tydligt i alla jämförbara länder, säger Bertil Holmlund, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Han menar, precis som professorskollegan i Lund, Inga Persson, att obligatoriet, om det genomförs, är den verkligt stora förändringen.

– Det är det mer systemförändrade än ersättningsnivåer, säger hon.

Samtidigt som Sven Otto Littorin säger att det behövs starka fack för att stoppa en utveckling av låga löner säger ekonomer och kritiker att hans politik leder till svagare fack. LO-ekonomen Dan Andersson uttrycker paradoxen så här:

– För att den här politiken ska leda till nya jobb måste lönerna sjunka och facket bli svagare.
Slutsatsen blir att kriget mot a-kassan handlar mer om att facken får stryk än att ersättningarna försämras. Men det finns en invändning mot det resonemanget. Det är det som socialdemokraterna pratade om i valet, som de i någon mening förlorade valet på: kritiken om att den borgerliga politiken är omodern.

Argumentationen handlar om vilka nya jobb Sverige kan få i en globaliserad värld där konkurrensen är hård. Högt kvalificerade jobb i tjänstesektorn, IT, bioteknik, vård och medicin är socialdemokraternas svar.

Många svenskar måste alltså våga sig på ett stort språng. Vidareutbilda sig och söka jobb i de sektorer där Sverige kan skapa jobb. Det är det Sven-Erik Österberg, jäktad i telefonen runt lunch den här tisdagen, talar om. Att det är därför a-kassan måste vara hög.

– Nu med regeringens förslag vågar ju människor inte byta jobb eller studera, se de nya möjligheterna.

16:00 Den större planen

När Sven Otto Littorin tar till orda på centerpartiets riksdagsgrupp är dagsljuset redan borta. Arbetsmarknadsministern delar ut argumentation till regeringspartierna och piskar in riksdagsrösterna.

– Jag var väldigt tacksam för att kritiken inte har varit hårdare, det kunde man ju ha förväntat sig av lagrådet, säger han.

Det finns en splittring i regeringen om a-kassan. Den har inte kommit fram så tydligt, för den är luddig. Den består av enskilda ledamöter som muttrar.

I folkpartiet tycks det mest handla om osäkerhet. Riksdagsledamöter som inte är vana att vara regeringsparti och tvingas försvara sig mot fackens lokala protester hos de egna väljarna. I kristdemokraterna och i någon mån centerpartiet handlar det mer om innehållet i förslaget.

– Det är rätt fokus i förslaget. Men man måste följa upp hur det slår mot de deltidsarbetande. Det slår ju hårdare mot kvinnor än mot män, mot kvinnor som jobbar mindre för att ha mer tid med barnen. Det finns fler i mitt parti som tycker så, säger kristdemokraternas ledamot i arbetsmarknadsutskottet Désirée Pethrus Engström.

Tveksamheten och oron handlar mest om nästa steg. Vad består det av? Än en gång talar Sven Otto Littorin om tre saker: obligatorisk a-kassa, bättre matchning och en ny myndighet.

– När det gäller den obligatoriska a-kassan är gränsdragningsproblemen det viktigaste. Ska a-kassan vara obligatorisk också för en enmansföretagare? Hur ska man göra med de långtidssjukskrivna? Kan jag välja vilken a-kassa jag vill?

Obligatorisk a-kassa leder till färre medlemmar i facken, enligt ekonomerna. Hur ska sådana svagare fackförbund kunna försvara lönenivåerna?

– Jag tror inte det blir svagare fack. De internationella jämförelserna handlar om länder där man har statlig a-kassa och där det leder till färre medlemmar. Men jag vill inte ha en statlig a-kassa, bara obligatorisk.

I dina tal pratar du alltid om att det måste bli bättre matchning. Vad betyder egentligen det?

– I dag har arbetsförmedlarnas tid gått åt att hitta något av alla systemen, friår och plusjobb och det ena med det andra som passar den arbetslöse. Vi vill att de ska ägna tid åt att hitta jobb som passar personen i stället.

Men handlar inte matchning om att få arbetslösa att byta yrke, ta jobb till en lägre lön eller flytta till en annan ort där det finns jobb?

– Jo, och där tycker jag att ort är det mest intressanta. Hur länge kan du få gå arbetslös utan att behöva flytta på dig? Reglerna är ganska hårda redan i dag, men jag tycker ofta att man måste fundera mer hur man kan göra det enklare för människor att flytta. Men det finns också andra saker som vi ska titta på när vi gör om Ams till våren.

Vad då?

– Jag tycker det finns intressanta idéer i Norge och Australien för att minska samordningsproblemen. Man samlar alla försäkringssystem under ett och samma tak. Dels fysiskt i ett och samma hus, dels finansiellt med alla försäkringar i en.

Menar du att a-kassan, Försäkringskassan, socialkontor, alla de systemen, ska slås ihop till ett?

– Jag vill att vi ska fundera på det när vi gör om myndigheten Ams, att samla alla försäkringar till en enda stor. Både finansiellt och fysiskt. En finansiell samordning är svårast, det är ju en mycket stor sak. Men det är intressant att Anna Hedborg i sin utredning om sjukförsäkringarna nu pekar på en del saker som gör det möjligt att det kan gå i den här riktningen.

När tänker du dig att något av det ska förverkligas?

– Jag vill inte föregripa den nya utredningen av sjukförsäkringarna. Men vi måste närma oss den här frågan. Och det är tydligt att en fysisk samordning, med alla system i ett hus, är enklare att genomföra snart.

Detta är den större plan som Sven Otto Littorin bär med sig när han lämnar riksdagsgruppsmötet, vankar tillbaka mot näringsdepartementet och tänder en cigarett.

07.00 Det tveksamma systemskiftet

Henrik Kihlberg, egenföretagaren som börjat tveka på den borgerliga politiken, sitter vid sitt frukostbord i Danderyd igen, ett dygn senare. Onsdag gryning i det yrvakna a-kassekrigets Sverige. Han tycker sig inte se några förslag som gör det lättare att anställa fler i dag heller.

I tidningen han läser skriver de om demonstration och vild strejk mot regeringen igen. Protesterna handlar om ersättningsnivåer och anklagelser om systemskifte. De är stenhårda, trots att frågan om det är ett systemskifte är svårbesvarad.

LO-ekonomen Dan Andersson och den borgerliga arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin är överens om att de nu föreslagna förändringarna i a-kassan inte leder till lägre löner så länge facken är starka.

Dan Andersson och flera andra ekonomer menar att facken försvagas, om inte förr så när nästa steg i regeringens plan, den obligatoriska a-kassan, genomförs. Den innebär en historisk förändring.

Sven Otto Littorin säger tvärtom. Eftersom a-kassan fortfarande kommer vara knuten till facken kommer facken vara starka. Då är det inget systemskifte.

För Henrik Kihlberg vid frukostbordet spelar det ingen roll om det här är ett systemskifte eller inte. Han röstade inte på något annat än löftet om att fler jobb skulle skapas. Han vill kunna anställa fler i sitt företag.

Det är där, bland hans ostmackor, som den verkliga ödesfrågan i a-kassekriget finns: Leder politiken till fler jobb?

Vänsteroppositionen säger att politiken inte ger nya jobb om den inte samtidigt ger lägre löner, som regeringen inte vill erkänna att den gör. Regeringen säger att det blir visst nya jobb, för även om det blir lägre löner så tjänar de som arbetar på jobbavdraget, och det leder till att fler börjar jobba.

Lars Calmfors är professor i nationalekonomi och har en tredje ingång. Veteran och välkänd som arbetsmarknadsexpert. Han säger att löneläget sjunker och att det är de lägre lönerna som skapar nya jobb. Alltså det som regeringen vägrar att erkänna.

Men han säger också att de som jobbar kan kompenseras för den lägre lönen genom lägre skatter. Alltså det som vänsteroppositionen vägrar att erkänna.

– A-kassesänkningen i sig verkar i riktningen mot lägre löner. Men andra förändringar drar i motsatt riktning. Lägre arbetsgivaravgifter och skatteavdrag för hushållsnära tjänster kan höja lönerna. Jobbavdraget tenderar att öka lönen efter skatt, även om den skulle bli lägre före skatt. Det gör det svårt att säga exakta effekter på lönen. Men med stor säkerhet ger åtgärderna sammantaget högre sysselsättning.