Kinas år: Global människohandel

Polisassistent Sun Ling är en allvarsam man, vilket kanske inte är så konstigt. Han har ett av de farligaste jobben i Kina, i fjol dödades 2 400 poliser.

Det är nu 11 år sedan den 35-årige Beijingsonen tog examen från polishögskolan. Sun Ling jagar »ormhuvudena«, som ledarna som styr handeln med illegala flyktingar kallas.

– De är kapabla till vad som helst. Här i Wenzhou kan man bli rik på två sätt: knarkhandel eller människohandel, säger Sun Ling när han tar emot i personalmatsalen där lunchen kostar fyra yuan, cirka fyra kronor.

Bakom jakten på de kinesiska slavhandlarna och flyktingsmugglarna finns en önskan hos folkrepubliken att putsa upp sitt skamfilade varumärke. Sun Ling och hans kollegor finkammar kajerna i Wenzhous hamn. På kvällarna klär de sig i jeans och t-shirt och hänger på stadens många karaokebarer och svartklubbar. Att se dem arbeta för tankarna till 1920-talets Shanghai, till triaderna, opiumbarerna och de kriminella gängen. Wenzhou ligger söder om Shanghai och hamnen skapades för 1 680 år sedan.

Staden har varit en viktig port mot omvärlden ända sedan de gamla dynastiernas tid och det internationella utbytet är betydande. I dag är flera miljoner av de tidigare invånarna utspridda i 85 länder.

– Att det bor så många kineser från Wenzhou i Europa underlättar för dem som vill flytta dit men som nekas visum, säger Chen Hainan, som är chef på polisens immigrationsavdelning.

Och de som nekas visum är många. Till och med högt uppsatta tjänstemän hemmahörande i denna region med 8 miljoner invånare är vana vid att inte få något visum.

Handeln med människor blomstrar i Wenzhou. De som vill ta sig härifrån och starta ett nytt liv någon annanstans går ofta runt lagen och kontaktar en människosmugglare som behandlar sina kunder som slavar, som vilken handelsvara som helst. Prislappen ligger på 15 000 euro för att ta sig till Europa, och mellan 40 000 och 50 000 för USA. Den största delen av summan betalas när personen väl är framme i det nya landet.

– Hela handeln baseras på förtroende eller band med familjen, men självklart försäkrar sig smugglarna om att de ska få in sina pengar, ofta genom att ta kontakt med släktingar till den insmugglade redan på förhand, säger Chen Hainan.

Det är vanligt att de nyanlända kineserna i Europa och USA inte har råd att betala smugglaren som fört dem dit. För att betala av skulden tvingas de arbeta, ofta i flera år, i illegala fabriker för lädervaror, väskor och kläder. En som råkat ut för detta är Wang. Han kom till Paris via Amsterdam och jobbade under tio års tid i en klädaffär, illegalt.

Men han var en av de lyckosamma som till slut fick ett franskt uppehållstillstånd. Nu är han tillbaka i barndomens Wenzhou, men bara på semester.

Han har en aura av Amerikaresenär och berättar att två av hans kusiner nyligen tagit sig till Frankrike med hjälp av flyktingsmugglare som han hjälpt till att förmedla kontakten med.

En annan kinesisk flykting hade inte samma tur. En 17-årig pojke lyckades inte betala av sin skuld till smugglarna som han dessutom retat upp genom att bli påkommen med att försöka ringa sina föräldrar. Han misshandlades svårt och hängdes upp i fötterna som straff. När han greps av panik och grep tag i ett par lösa sladdar för att ta sig ner fick han kraftiga elchocker och slutade halvsidesförlamad.

De kinesiska flyktingsmugglarna fungerar som en maffia, med gänguppgörelser och våld.

Supersnuten Chen Hainan är besatt av att finna förövarna i denna slavhandel som skördar så många offer på vägen till väst.

– Merparten av de här emigranterna är väldigt unga och lämnar sin hemort i Kina med båt, flyg eller till och med till fots via Burma, säger han.

Också sexhandeln med unga kinesiska kvinnor ökar. Och den utgår från samma filialer som övrig människosmuggling. Bara i Wenzhou greps 200 personer i fjol för misstänkt inblandning i handel med människor.

34 av dessa var så kallade »che tou« – ormhuvuden. I samma veva uppdagades också ett nätverk i Kroatien som fungerade som transitland in i Europa. En av de gripna hade elva europeiska bankkonton och en uppsättning pass som återanvändes gång på gång. De skickades helt enkelt tillbaka till Kina med budfirman DHL för att användas på nytt.

Men trots det stora tillslaget mot människohandeln i Wenzhou räknar polisen med att det finns ett 100-tal stora ledare kvar som med hjälp av »resebyråer« i Europa smugglar in människor illegalt. Polisens satsningar märks tydligt både på deras ökade närvaro vid båttransporter och på flygplatser.

En som inte ser något slut på människoströmmarna från Kina till Europa är den 60-årige läraren Hu, som undervisar barn i en liten by på de gröna kullarna utanför Wenzhou. Han är van att se sina elever försvinna till Europa. En av dessa, en pojke vars föräldrar var fattiga bönder, greps när han var på väg att lämna landet från Shanghais flygplats. Han återvände till skolan, men bara en kort tid senare försvann han igen.

Och den här gången kom han inte tillbaka till Hus klassrum. Till och med lärarens egen son såg till att ta sig från Kina. Han flydde till Paris för sex år sedan, jobbar i dag inom klädbranschen för en lön på mindre än 1 000 euro i månaden, och har gift sig med en kinesisk kvinna som också hon saknar papper och befinner sig illegalt i landet.

Trots det höga priset, trots de stora riskerna, hittar de kinesiska människosmugglarna ständigt nya förhoppningsfulla att tjäna pengar på.

Harry Potter får konkurrens
Industrin bygger egna varumärken
Växande armé på offensiven
Tid för upprättelse
Med rätt att döda
Martin Ådahl: Råttans år