Konspirationsteorierna

Det här är en artikel som Fokus publicerade 2007. Innehållet i den är inte ett resultat av det redaktionella arbetet på Fokus idag.

Teori #1: Estonia sprängdes

Den tyska journalisten Jutta Rabe lät organisera en egen dykexpedition till vraket, skrev en utförlig bok, »Die Estonia«, om haveriet och gjorde en spelfilm kring den och sina teorier. Många av de andra som publicerat sina teorier, har Rabe som en viktig källa.

Rabe menar att Estonia sannolikt sänktes av någon hemlig, troligen rysk, organisation, som ville hejda en topphemlig last från Ryssland att nå USA via Sverige. Lasten fanns på två lastbilar som under militär eskort kördes ombord på Estonia. Den bestod, enligt Rabe, av bland annat osmium och kobolt och/eller teknisk utrustning som behövdes för det amerikanska robotförsvaret SDI, »stjärnornas krig«.

Att lasten skulle till Sverige och Arlanda skulle, enligt Rabe, bero på att Tallinns flygplats är för liten för så stora flygplan. Men det stämmer inte. Banorna är ungefär lika långa – cirka 3 000 meter.

Jutta Rabe menar att en hemlig organisation av nationalistiska skäl ville stoppa trafiken och ska ha sänkt Estonia med hjälp av sprängladdningar.

Kanske kan lasten ha bärgats av en amerikansk hjulförsedd ubåt som lämnat spår efter sig på botten runt vraket. Rabe har videobilder från två parallella spår på botten. Fokus har visat bilderna för havsforskare som menar att spåren lika gärna kan komma från ett trålbord – en del av ett fiskeredskap.

Ett av Rabes nyckelvittnen, Håkan Bergmark, ställde upp för en tv-intervju (Der Spiegel) och för tidningen Expressen. Tv-intervjun sändes aldrig men används som »bevis« av många av dem som menar att Estonia sänktes.

Bergmark berättar hur han som en av svenska marinens specialdykare, kallades in av Räddningsverket och marinen dagarna omedelbart efter haveriet. Han och andra specialdykare dök från flottans specialfartyg HMS Furusund. De undersökte och filmade vraket under flera dagar och såg bland annat, inte långt från bogen, ett stort hål som av en explosion inifrån med kanterna uppfläkta inifrån. Han säger sig också, ombord på Furusund, ha råkat höra ett radiosamtal mellan operationsledningen och dåvarande kommunikationsminister Inez Uusman där man enades om att hemlighålla fyndet.

Fokus har kontrollerat Bergmarks uppgifter. Enligt arkiverade uppgifter hos Värnpliktsverket och flottans personalansvariga har Bergmark aldrig genomgått den utbildning han påstår sig fått och än mindre tjänstgjort som dykare i marinen.

Enligt HMS Furusunds arkiverade loggböcker befann sig fartyget i och kring Hårsfjärden vid den aktuella tidpunkten.

Uppgifterna om flygplanen som fanns på Arlanda vid tidpunkten tycks stämma men det finns inget som pekar på ett samband med haveriet. Den typen av plan finns på Arlanda näst intill varje dag.

Rabe har också låtit analysera ståldetaljer från Estonia. Flera av de tillfrågade experterna menar att analyser visar att delarna utsatts för en explosion. Andra menar att det omöjligt går att avgöra.

Teori #2: Media mörklägger

Henning Witte är tysk advokat verksam i Sverige och har företrätt anhöriga till de omkomna i olika rättsprocesser. Hans bok »M/S Estonia sänktes« innehåller mer eller mindre allvarliga anklagelser och påståenden varvade med berättigade frågor och intressanta iakttagelser.

Svenska anhörigföreningar skall ha »bemannats« av Must, den militära säkerhetstjänsten som också kontrollerar TT, Sveriges Radio och andra medier. Rader av svenska journalister arbetar på uppdrag av SPF, Styrelsen för psykologiskt försvar, och bidrar till mörkläggningen. SPF är, enligt Witte, »en gren av den militära underrättelsetjänsten«.

Teori #3: Kaptenen sköts

Jan Gillberg, tidigare vd för Sveriges Marknadsförbund stödjer, i den konservativa debattidskriften DSM, i mångt och mycket Rabes och Wittes versioner av själva förlisningen.

Jan Gillberg påstår att Estonias tjänstgörande kapten, Arvo Andresson, låg död på kommandobryggan skjuten med ett skott i huvudet strax innan fartyget fick till botten. Varför han sköts och av vem, och hur Gillberg vet detta, vill han dock inte berätta för Fokus.

Teori #4: Förfalskade protokoll

I boken »Protokollet Estonia. Därför kommer det att hända igen« skriver Mats Holm och Susanna Popova utförligt om Sjöfartsinspektionens insatser i samband med utbildningen ombord på M/S Estonia. De konstaterar att den protokolls­kopia som bifogas haveriutredningen inte stämmer med det protokoll de menar är originalet där det framgår att Estonia inte var sjövärdigt.

Holm och Popova skriver att Åke Sjöblom skulle ha velat hålla kvar henne men att han inte, på eget bevåg, vågade ta ett så drastiskt beslut. Han fick inte tag på sin närmaste chef och fick inte heller stöd för ett sådant beslut av sin högste chef, Kaj Janérus, dåvarande generaldirektör på Sjöfartsverket.

Problemet är att varken Åke Sjöblom, Gunnar Zahlée eller Kaj Janérus bekräftar bilden. Tvärtom. Åke Sjöblom understryker att han ledde en utbildning av instruktörer. Att det finns flera olika »protokoll« beror på att flera skrev och diskuterade vilka åtgärder som skulle vidtas enligt de regelverk som finns.

Teori #5: Kolliderade med ubåt

Skeppsbyggnadsingenjör Anders Björkman är en av de på nätet flitigaste debattörerna. Han var en av de första som på allvar, och med tekniska argument, ifrågasatte den officiella förklaringen till varför Estonia sjönk på det sätt som hon påstås ha gjort. Björkman menar att hon på något sätt måste ha fått ner stora volymer vatten under bildäck. I denna del har han stöd av många andra experter.

För att vatten skulle kom ner i skrovet krävs, enligt Björkman, ett hål i skrovet under eller nära vattenlinjen. Hålet, m enar Björkman, skulle ha uppstått efter kollision med något – sannolikt en amerikansk atomubåt. Kanske är det den oidentifierade båt som, enligt Björkman, ska ha observerats på radar i närheten av haveriplatsen men som sedan ska ha försvunnit.

När Fokus ber att få veta på vad Anders Björkman grundar dessa och andra uppgifter blir han svaret skyldig och vill hålla sina källor hemliga. Det finns inga sakuppgifter eller trovärdiga vittnen som kan styrka att en atomubåt skulle ha befunnit sig i Östersjön vid haveritillfället.

Ubåtsteorin är ett exempel på ryktesspridning. En av dem som spritt dem, och till och med kunnat namnge ubåten (USNS Alabama) är förre riksdagsmannen Björn von der Esch (kd). Inte heller han kan på direkt fråga förklara hur han vet det. Däremot »vet« han, och flera andra i Estoniadebatten, att Claes Källström, Chalmers och SSPA, som leder den ena av två sjunkförloppsstudier, i radions Dagens Eko skulle ha bekräftat teorin.

När Fokus kontrollerar Ekoinslaget visar det sig att Källström, på direkt fråga, säger sig inte kunna utesluta ett hål i skrovet utan att ha undersökt det. Därefter säger Ekoreportern att bland de teorier som förts fram finns en om att Estonia skulle ha kolliderat med en ubåt. Det är alltså reportern som fäller uttalandet, inte experten.

Teori #6: Hemlig vapentransport

Knut Carlqvists bok »Tysta Leken. Varför sjönk Estonia?« är en av de utförligaste av svenska debattörer. Carlqvist, som tidigare var journalist på avsomnade Finanstidningen, säger sig själv inte ta aktiv ställning till de olika teorierna. Sammanställningen av vittnesmål och teorier, varav flera är desamma som Rabes, gör ändå att boken ger en tydlig bild. Fartyget var i dåligt skick, drevs för hårt under stormnatten men ombord fanns hemligt militärt materiel och Estonia sprängdes av okända attentatsmän som flydde med båt från det sjunkande skeppet.

Bogvisiret sprängdes loss efteråt för att bidra till den officiella men falska bilden av förloppet. Hela haveriet omgärdas av en gigantisk komplott med förfalskade vittnesmål, politiska påtryckningar och censurerade medier.

Sven Anér är en av de mest aktiva i debatten som också torgför sprängteorin. Han tar fasta på ett antal videosekvenser och på de olika undersökningarna som gjorts av ståldetaljer från vraket. Videobilderna visar, enligt Sven Anér, tydligt hur explosioner skadat delar av skrovet, visiret och dess infästningar. Bilderna visar också vad som påstås vara en odetonerad sprängladdning som blivit kvar vid bogrampen. För de flesta är det dock i det närmaste omöjligt att dra några som helst bestämda slutsatser av det som syns på bilderna.

De dykare som tog bilderna tycks heller inte ha reagerat när de filmade vad som påstås vara ett sprängt hål respektive en apterad sprängladdning. Men att de varken kommenterar vad de ser och filmar eller säger något alls om konstiga skador och sprängda hål tar Anér som bevis för att de deltar i en gigantisk mörkläggning. Att det är svårt att på banden förstå vad dykarna säger tycks Anér också tolka som någon form av mörkläggning. I själva verket är det Kalle Anka-liknande talet en följd av att dykarna andas en blandgas med helium för att undvika syrgasförgiftning.

Teori #7: Hemliga dykningar

Riksdagsmannen (mp) Lars Ångström har i inlagor och brev till bland annat JK bett att få veta mer om det svenska försvaret gjort, låtit göra eller vetat om några hemliga dykningar dagarna efter haveriet. Lars Ångström hör till dem som menar att så skett och att några varit inne i vraket, sannolikt för att ta hand om den hemliga lasten. Som »bevis« för detta hänvisar han till bilder som visar hur bogrampens räcken medvetet skurits av i efterhand och slängts på botten en bit från vraket. Fokus har förgäves begärt att få se dessa bildbevis som han och många andra hänvisar till.