»Lär av ozonhålet«

Vitt, vitt, vitt. Bländande snötäckta islandskap åt alla håll och en bitande kyla i kinderna. Antarktis i mitten av åttiotalet. Den unga kvinnan i täckjacka tittade inte ut över vidderna, ointresserad av det vita. Hon tittade upp. Upp i den klara luften och letade efter hål.

Det var Susan Solomon som efter en av sina expeditioner till Antarktis först slog larm om problemen med ozonhål. Hennes forskning ledde till att allt från hårsprej till kylskåp förbjöds om de drevs med den långlivade, ozonätande gasen freon. Kofi Annan har kallat Montrealprotokollet, som numera reglerar användningen, »det kanske mest framgångsrika internationella avtalet hittills«. Men framgången kom egentligen redan innan förbudet trädde i kraft. Folk slutade använda de farliga produkterna, bara genom att själva inse problematiken.
Och där vill Susan Solomon dra en grundläggande parallell till dagens klimatdiskussion. Visst, den är mer komplex än ozonfrågan och världens ledares roll är viktig, och inte minst ett nytt klimatavtal är betydelsefullt.

– Men i alla fall. En förändring blir som mest effektiv om trycket kommer under­ifrån, som i larmet om ozonhålet, säger hon.

I dag arbetar Susan Solomon som atmosfärsforskare vid NOAA, National Oceanic and Atmospheric Administration, i Boulder, Colorado. För ett par veckor sedan belönades hon med Volvos miljöpris för sina insatser i bland annat FN:s klimatpanel där hon ledde en av arbetsgrupperna.

De senaste åren har hon lagt ner mycket tid på att göra prognoser för hur jordens temperatur kommer att utvecklas. Resultatet är dystert: även om vi omedelbart skulle stänga av alla utsläpp av växthus­gaser skulle temperaturen inte sjunka – på minst tusen år.

Orsaken är haven. Eftersom de är kallare än luften tar de upp värme från atmosfären, och de rörelser som finns i vattnet för ner värme och koldioxid i djupet som gör att haven fungerar som en stor bromskloss i systemet.

– Det här betyder att vi verkligen måste tänka ordentligt på hur mycket kol vi vill släppa ut, för när vi en gång gjort det varmt kommer vi inte kunna kyla ner det igen.

Av just den anledningen har Susan Solomon ändrat sitt liv radikalt, hon cyklar ofta i stället för att ta bilen och hon försöker minska flygresorna.

– Varje gång jag sätter mig i bilen tänker jag på att effekterna kommer att vara i tusen år.

Knäckfrågan under klimatförhandlingarna i Köpenhamn är vem som ska betala vad för att hejda klimatförändringarnas effekter. Och som Susan Solomon konstaterar, det är en sällsynt dålig tajming detta år. Hon syftar på tidernas djupaste lågkonjunktur. Det är därför hon ger sin president Barack Obama godkänt i klimatfrågan även om hans intresse emellanåt tycks svalt.

– Han har sjukvårdsreformen, två krig och finanskrisen på sitt bord. Vi ska vara glada att han fortfarande har kvar klimatet på sin agenda.
Klimatforskaren Solomon tillhör dem som inte tycker det är någon katastrof om världen inte kan enas om en ny överenskommelse under mötet i Köpenhamn. Hon menar att det här är historiskt viktiga frågor som måste få en lösning som ska hålla i så många decennier att det inte spelar så stor roll om det dröjer ytterligare ett år – eller två.

– Det viktigaste är ändå gjort, nämligen att världen enats om att något behöver göras. Bara för ett par år sedan var vi inte ens där.

Hur står det då till med ozonhålet i dag? Jo, det mår bättre, intygar Susan Solomon. Men det finns fortfarande.

– Min mormor levde till hon var 103 så chansen finns att jag kan få uppleva att ozonhålet läkt ihop under min livstid, säger hon.