Maffian – Italiens största och blodigaste företag

Gudfadern och Bläckfisken. Michael Corleone och Tano Cariddi.  

Obevekliga män och okuvliga kvinnor. Spektakulära mord och djuprött blod; likt vin, likt rosor. Italienska små byar och vackra vyer, New Yorks lyxkrogar och dunkla gränder. Det är bilden många har av maffian, från filmer och tv-serier som Gudfadern och Bläckfisken. Eller, på senare år, den råare, gråare bilden från Gomorra, Roberto Savianos tv-serie om Camorran i Neapel. En likväl romantiserad bild av en våldsam men mytomspunnen brottsorganisation som för en hel del svenskar nästan kan kännas lite overklig och passé. Den där maffian, finns den fortfarande och har den något inflytande nu för tiden? Den frågan får jag som Italien-korrespondent ibland. I takt med att maffian de senaste årtiondena mer eller mindre slutat med blodiga bombattentat med många oskyldiga offer har den också fått färre rubriker utomlands.  

Det innebär dock inte att den inte finns kvar. Tvärtom. I det fördolda har den växt sig större, rikare och mäktigare än någonsin och är lika våldsam, lika blodtörstig som förr. Den italienska riksbanken Banca D’Italia sammanfattar det så här i ett uttalande: ”Maffian är Italiens största och blodigaste företag”. 

Det är ett uttalande värt att stanna upp inför, att verkligen ta in.  

I EU:s tredje största land är alltså den organiserade brottsligheten det i särklass största och rikaste ”företaget” som kontrollerar en rad branscher, både legala och illegala. Den organiserade brottslighetens tillgångar beräknas vara värda nära tre gånger mer än hela Milano-börsen. Italienska myndigheter och gemene man använder ofta begreppet maffian som benämning på såväl den klassiska sicilianska maffian Cosa Nostra, som Camorran från Neapel och ’Ndranghetan med ursprung i Kalabrien samt Sacra Corona Unita, med rötter i Apulien.  

– Det beräknade värdet på maffians omsättning på ett år är 150 till 200 miljarder euro, om vi tänker oss ett fingerat aktiebolag, Maffia AB. Vi vet inte exakt för det är ju en illegal ekonomi, här finns inga offentliga bokslut.  Men det är Banca d’Italias senaste uppgifter och denna siffra motsvarar hela 11,3 procent av Italiens BNP, berättar Giovanni Dragoni, ekonomijournalist på den ansedda dagliga finanstidningen Il Sole 24 Ore, samt föreläsare och författare till flera maffiaböcker. 

Det intressanta är att titta på vinsten, då det ju rör sig i hög grad om svarta pengar, ingen skatt betalas. Det gör att den organiserade brottsligheten beräknas vara värd 2,7 gånger så mycket som alla samlade företag på Milano-börsen. På ett år kan alltså maffian köpa hela börsen nästan tre gånger om. Det ger en aning om dess oerhörda finansiella makt, säger Giovanni Dragoni. 

Den 25 september i år dog den mycket kände maffiabossen Matteo Messina Denaro i cancer vid 61 års ålder, i fängelset i l’Aquila. Han hade gripits i januari, efter 30 år på flykt. Det visade sig att Messina Denaro hela tiden befunnit sig på Sicilien, vilket många visste. Men i maffialand är tiga guld och tala lika med döden. Den som skvallrar lever inte länge.  

Hans efternamn betyder just pengar, Denaro, och när maffiabossen greps i Palermo efter ett besök hos en cancerläkare bar han ett armbandsur för motsvarande 350 000 kronor. Hans samlade förmögenhet uppskattas vara minst fem miljarder kronor med en uppsjö företag, fastigheter och investeringar. De italienska myndigheterna har beslagtagit det mesta men vet också att mycket är undangömt i form av bulvanföretag och på hemliga bankkonton utomlands. Matteo Messina Denaro brukade skryta om hur han som ung mördat en rivaliserande boss, Vicenzo Milazzo samt dennes gravida flickvän. Han var också den som gav order om att mörda 12-årige Giuseppe Di Matteo år 1996. Han var son till Salvatore di Matteo, en ”pentito”, en botgörare, som gått med på att prata med polis och åklagare. Som straff kidnappades sonen och dödades efter två år i fångenskap. Pojkens kropp löstes sen upp i ett syrabad.  

– Jag har dödat så många att det kan fylla en hel kyrkogård, brukade Matteo Messina Denaro skryta, och han ångrade sig inte ens på sin dödsbädd. 

”Maffians makt förändras inte av att en boss greps. Men vi vet att han inte kunnat gömma sig så här länge utan hjälp av rika och mäktiga personer, inte minst storföretagare. Vårt arbete inriktar sig på dem", sa premiärminister Giorgia Meloni, på en presskonferens i Palermo. 

Under terrorns decennier i Italien vande sig folk vid svarta rubriker. Såväl Röda Brigadernas som maffian genomförde en rad spektakulära mord och blodiga terrordåd på 1970-, 80- och 90-talet. Dåd som nådde sin kulmen med morden på domarna Giovanni Falcone och Paolo Borsellino 1992. De två hade vigt sina liv i kampen mot den sicilianska maffian, Cosa Nostra, som betyder ”vår sak”. De visste att de riskerade sina liv men vek sig inte för hoten. I sitt arbete avslöjade de maffians starka band till många av den tidens mäktigaste politiker. Det har därför ofta framförts att inte bara maffian, utan också mäktiga personer i Italiens politiska elit, såg till att de mördades.

Giovanni Falcone var på väg från Palermos flygplats den 23 maj 1992 när en bomb intill vägen A29 detonerade, utlöst med fjärrkontroll. Bomben vägde 400 kilo och explosionen var så kraftig att den registrerades av landets seismologiska institut. Bilderna på en enorm krater och förvridna rester av bilarna kablades ut över världen. Förutom Giovanni Falcone dödades hans fru Francesca Morvillo och tre poliser som ingick i livvakten. Knappt två månader senare, den 19 juli, mördades kollegan och vännen Paolo Borsellino i ett bombdåd utanför hans mammas hus i Palermo. Även fem poliser dog. Förödelsen var enorm och det var just vad maffiabossen Salvatore ”Toto” Riina, som beställt morden ville: våldsamma bombdåd på siciliansk mark, för att visa Cosa Nostras makt. Att den italienska staten var inblandad har inte kunnat bevisas, men det hålls för mer än troligt. Paolo Borsellino var på väg till jobbet vid åklagarmyndigheten och hade med sig sin röda anteckningsbok, med känsliga namn och uppgifter. Den försvann vid bombdådet och har aldrig återfunnits.  

Dåden väckte enorm avsky och för första gången marscherade också många sicilianare längs Palermos gator, i protest mot de kriminella som styr deras liv och vardag med korruption, mygel, mutor, hot, krav på beskyddarpengar och mord. Men protester eller ej, i Italien vet alla att namnet på tv-serien ”La Piovra”, Bläckfisken, var skrämmande träffande. En bläckfisk, med tentakler hela vägen in i storfinansens och storpolitikens topp, stämmer allt för väl.  

Det visar också den dom som kom nu i november 2023, mot över 200 personer som dömdes i en maxirättegång mot ’Ndranghetan, den kalabresiska maffian. De dömda var åtalade för allt från mord till korruption, penningtvätt och maffiasamröre och bland dem fanns en högt uppsatt Forza Italia-politiker, en vice borgmästare samt en betydelsefull advokat. Hela rättegången hölls i den enorma säkerhetsbunkern i Lamezia Terme i Kalabrien.  

Många av åtalen byggdes bland annat på omfattande telefon- och internetavlyssning samt samkörning av alla sorters register som bankkonton, skattekonton och patientjournaler. Polisens befogenheter är betydligt mer långtgående än vad som är tillåtet i Sverige. Metoden kallas Dalla Chiesa-metoden och anses avgörande i kampen mot maffian och enda sättet att komma åt dess fundament: de enorma pengarna. 

– Maffian finns överallt i Italien. Cosa Nostra på Sicilien, Camorran i Neapel, ’Ndranghetan i Kalabrien och Sacra Corona Unita i Puglia. Det är ursprunget, där föddes den. Där finns klanernas rötter kvar. Men maffian finns framför allt där storfinansen finns, där företagen och pengarna finns och där utländska investerare och företag finns. Både i norra Italien och utomlands, säger Il Sole 24 Ores Giovanni Dragoni. 

Den kalabresiska maffian är den minst kända av många men är den mäktigaste, farligaste och rikaste. Den anses vara världens rikaste brottssyndikat med förgreningar överallt. I hela Europa liksom USA, Kanada, delar av västra Afrika samt Afghanistan, Thailand och andra länder. Den försörjer sig på vapenhandel, prostitution och trafficking liksom människosmuggling på migrantbåtarna samt en rad sidoverksamheter. Men det är droghandeln som är den stora inkomstkällan och ’Ndranghetan uppges kontrollera runt 80 procent av inflödet av flera droger, som kokain, till Europa. Enligt DIA omsätter den runt 60 miljarder euro årligen, alltså över 700 miljarder kronor. ’Ndranghetan är likt alla maffiaorganisationer byggd på klaner och familjeband men utmärker sig för att ännu mer än de andra hålla fast vid vikten av blodsband. Den är också känd för sitt sätt att arbeta i tysthet och aldrig söka rubriker. Kriminologen docent Vincenzo Musacchio beskriver den som ”ett oerhört välorganiserat företag”.  

Paradoxalt nog anses den organiserade brottsligheten mitt i allt den förstör också garantera stabilitet. Den kontrollerar territoriet med järnhand. När bland annat nigerianska migranter försökt upprätta egna drogkarteller så har maffian omedelbart sett till att de inblandade dödats eller gått med på att låta sig styras. Maffian anses också ha viss del i att inga större islamistiska terrorangrepp ägt rum i Italien det senaste årtiondet i motsats till i Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Belgien, Spanien och Sverige.  Detta trots att landet har så många turistmål och dessutom inrymmer Vatikanstaten med påven och Sankt Peterskyrkan, kristendomens högborg.  

– Dels har vi så mycket avlyssning bland annat tack vare maffian, så att många dåd har kunnat avvärjas. Och sen har bidrar maffian själv till kontroll och lugn, alla som riskerar att hindra dess arbete elimineras. Här i Italien funkar det inte för utländska kriminella att komma in och ta över för här finns redan en egen stenhård brottslighet, säger en polis i Rom. 

Italien har en egen maffiamyndighet, Direzione Investigativa Antimafia, antimaffia-byrån som sorterar under inrikesministeriet. Mycket av arbetet på DIA är hemligt men man ser till att viktiga gripanden och rättegångar får rejäl publicitet, för att få allmänheten att känna att samhällets kamp mot maffian fortsätter. Samtidigt finns i hela Italien, framför allt söderut, en utbredd misstro mot staten och myndigheterna. Det är ingen slump att samtliga stora maffiaorganisationer alla kommer från regioner i södra Italien.  

Enligt Istat, Italiens statistikbyrå, var  BNP 2022 i norra Italien 33 400 euro per capita och i söder 18 500 euro. I den rikaste regionen i norr, Trentino-Alto Adige, var den 40 900 euro och i den fattigaste i söder, Kalabrien, 16.200 euro. Skillnaderna syns i allt från köpkraft till arbetslöshet, infrastruktur, utbildningsnivå och jämställdhet. Varje gång jag är i Kalabrien eller på Sicilien slås jag av skönheten, havet, vyerna, historien, folks livliga värme, delikatesserna, vinerna – men också av allt det andra: fattigdomen, sopbergen, de förgiftade åkermarkerna med farligt avfall nergrävt, de halvfärdiga byggnaderna och vägbyggena där myndigheternas pengar förskingrats och försvunnit. De lyxiga restaurangerna mitt ute i ingenstans dit klanernas medlemmar går, det är som att hitta en stjärnkrog längs landsvägen i Tierp. Alla vet vad det handlar om, vem som äger ställena, vem som går dit. Det är vykort från Italiens baksida, den som många inte ser eller vill se. 

I oktober i fjol besökte jag i tjänsten Secondigliano och Scampia i utkanten av Neapel, välkända namn för alla som sett tv-serien Gomorra. Jag hade beskydd med mig, i form av en respekterad ung manlig lokalpolitiker som kände alla i området, annars hade jag aldrig kunnat röra mig fritt där med min tv-fotograf. Misären och atmosfären var långt värre, både farligare och sorgligare, än i tv-serien. Det är laglösa förstäder som vi inte har i Sverige, åtminstone inte ännu. 

Samtidigt som maffians rötter förblir i södern breder den allt mer ut sig i norra och mellersta Italien. Beräkningar visar att mer än 60 procent av de barer och restauranger i Milano, som gick i konkurs på grund av pandemin, köpts av personer eller företag med kopplingar till maffian. Milano är Italiens ekonomiska hjärta med börsen och huvudkontor för i stort sett alla banker och viktiga företag och medier. Regionen Lombardiet, som har 10 miljoner invånare, har allt större problem med maffiainfiltration i olika företag, inte minst inom lukrativa områden som apoteksbranschen. Italien har en starkt åldrad befolkning med 15 miljoner personer över 65 år. Det gör att maffian kan tjäna stora pengar just där – liksom i begravningsbranschen. 

Det finns runt 5000 begravningsbyråer i Italien och till dem kopplas 1400 andra företag, som säljer allt från gravstenar till kistor och utöver det 20 000 blomsterförsäljare, både fasta och ambulerande.  Branschen omsätter årligen motsvarande 40 miljarder kronor. Att äga begravningsbyråer är ett bra sätt att tvätta pengar och dessutom är det en bransch som aldrig drabbas av någon kris, med ett snitt på 645 000 döda om året i Italien och allt fler äldre människor.  

Maffians grepp om begravningsbranschen har på flera ställen fått mycket obehagliga följder. På kyrkogården Santa Maria dei Rotoli i Palermo har kistorna samlats på hög och som värst fanns i bårhuset hela 1 147 kistor med döda som inte blivit jordfästa ännu. Vissa kistor fanns där sen snart tre år. Italienska medier rapporterade sommaren 2021 om scener som närmast förde tankarna till Dantes inferno. Sommarhettan ledde till kistor som exploderade och en förfärlig stank. Anställda och familjemedlemmar grät, svimmade och kräktes. Förra sommaren flyttades kropparna till kistor av zink i stället. Många anhöriga är rasande och förtvivlade över att deras avlidna kära inte får vila värdigt i frid. En av de första saker regeringen Meloni tvingades göra då den tillträtt i november 2022 var att tillsätta en kriskommission och skjuta till 20 miljoner euro, motsvarande 220 miljoner kronor, för att lösa den akuta krisen. ”Vi försöker nu jobba med två parallella spår samtidigt. Dels att så fort det går lösa den akuta krisen och få folk i jorden och dels långsiktigt, för att få ordning på begravningsbranschen”, sa då Salvatore Orlando, ny huvudansvarig för Palermos kyrkogårdar. 

Den Neapel-baserade dagstidningen Il Mattino satte den uppgivna men träffande rubriken: ”Även som död hamnar man i maffians klor”. 

En annan mycket utsatt bransch är hotell- och restaurangsektorn.  

Den organiserade brottsligheten bedöms tjäna minst 25 miljarder euro årligen där. Hela 40 000 företag inom restaurang -och turistbranschen riskerar infiltration från maffian.  

– I Rom, i fina områden som Prati och Trastevere med mycket turister, har camorran köpt många restauranger, säger maffiaexperten Giovanni Dragoni. 

Restauranger och barer används främst för penningtvätt och i januari 2020 slog polisen till mot 14 ställen i Rom och värden för 55 miljoner kronor beslagtogs. ”Småsmulor”, enligt DIA, med tanke på att camorran, ’ndranghetan och annan maffia i Italiens huvudstad beräknas sitta på tillgångar för 25 miljarder kronor med kontroll över minst 500 företag, 3000 fastigheter och med tusentals ”anställda” inom den svarta ekonomin. 

När jag träffade Neapels före detta borgmästare Luigi de Magistris våren 2020 beskrev han de enorma svårigheterna med att bekämpa camorran och andra maffiagrenar. 

– Maffian är obyråkratisk. Den följer inga regler. Den kan agera snabbt. Den kan ge mat till folk som förlorat jobb eller bidrag, den erbjuder svarta arbeten till folk som är desperata, den lovar de unga ett spännande liv, sa han då där vi stod på hans kontor i Neapels äldsta kvarter. I den vackra, vilda staden, i Vesuvius evigt hotande skugga, lurar Camorran överallt. Kriminologen Vincenzo Musacchio säger att Camorran skiljer sig från de andra maffiaorganisationerna.  

Den har aldrig varit välorganiserad på samma sätt som Cosa Nostra som alltid varit hierarkisk med en kupol av styrande överst. Eller som ’Ndranghetan där blodsbanden gör att väldigt få förråder varandra. Därför är Camorran inte lika stabil, där finns fler rivaliserande gäng som slåss mot varandra. Att ’Ndranghetan är mäktigast står hur som helst utom tvivel. 

I förorten Caivano utanför Neapel, ett område som staten övergivit, uppdagades i höstas att två 12-åriga flickor regelbundet våldtagits och filmats av camorra-medlemmar. Tragedier och brott som de här är del av vardagen i dessa områden, men denna gång blev det enorm medial uppmärksamhet. Premiärminister Giorgia Meloni skickade in tungt beväpnad specialpolis i Caivano i flera räder. Byggnader som utgjorde tillhåll för de kriminella, bland annat ett övergivet sportcenter, revs till grunden.  

– Vi ska inte ha laglösa områden i Italien. Det kommer vi att se till, lovade Giorgia Meloni då hon besökte området, under dödshot.  

Samtidigt vet hon lika väl som alla i landet hur mäktig maffian är och att en annan liknelse som ofta görs kring den är att den är en hydra. Det mytologiska åttahövdade grekiska odjuret där det för varje avhugget huvud växte ut två nya. Dock dräptes hydran till sist. Men om verkligheten kan få ett lika lyckligt slut är tveksamt, i det Italien där den sällan syns men är närvarande överallt, på alla nivåer. 

***

Läs även: Att försvara en massaker

Läs även: Brottsstatistiken i Sverige är lögn, förbannad lögn