Mängder av studentinvandrare försvinner – ingen vet vart

I höstas riktade Riksrevisionen skarp kritik mot Migrationsverket gällande bland annat återkallande av uppehållstillstånd för arbetskraftsinvandrare som visat sig bygga på falsk grund. Bara under 2020 kunde Riksrevisionen konstatera omkring 13 000 fall där det fanns skäl att utreda om personen levde upp till villkoren.

Men i granskningen framkom annat också. För nästan var fjärde person med uppehållstillstånd för att studera i Sverige saknades registeruppgifter om att vederbörande faktiskt också bedrev studier. Förra året fick knappt 16 000 personer uppehållstillstånd för studier (inklusive anhöriga som utgör ungefär en fjärdedel) och de senaste tio åren har drygt 140 000 sådana tillstånd delats ut. Om Riksrevisionens siffra gäller för samtliga dessa år skulle alltså omkring 35 000 personer med studietillstånd ha gjort något annat under sin vistelse i Sverige än att studera.

Vad de kan ha pysslat med i stället vet varken lärosätena eller Migrationsverket. De förstnämnda måste visserligen meddela myndigheten om en student avbryter utbildningen, men de har inget ansvar för att hålla reda på vart studenten tar vägen. Och Migrationsverket gör inga uppföljningar av dem som avbryter studierna, trots att utlänningslagens 21 paragraf stipulerar att ett uppehållstillstånd ”…ska återkallas om utlänningen vistas i Sverige av andra skäl än dem som tillståndet beviljades för”.

En internrapport från Migrationsverket som polisens nationella operativa avdelning (NOA) har framställt, och som Fokus har läst, ger en djupare bild av problemet. Rapporten från 2022 ger starka indikationer på att uppehållstillstånd för studier missbrukas genom att de används för att ta sig in i Sverige för att arbeta i stället för att studera.

Rapporten fokuserade på pakistanska medborgare då dessa utgjorde den tredje största studentgruppen och att misstankar om missbruk hade observerats i just den. Migrationsverket har också gjort en extra insats för att motverka studiefusk bland pakistanier. Vid svenska ambassaden i Islamabad genomförs studieavsiktsutredningar på i princip alla sökande, vilket innebär fördjupade intervjuer om den sökandes nuvarande situation, kännedom om den planerade utbildningen och en utredning om varför personen har sökt just denna. Men trots detta har stickprov visat att av dem som hade beviljats uppehållstillstånd efter en godkänd studieavsiktsutredning var det 72 procent som hoppade av sin utbildning före det andra studieåret. En märklig omständighet som inte framgår i rapporten är att innan utredningarna fördjupades var det endast 64 procent som hoppade av.

Enligt det svenska regelverket kan en utländsk student erhålla ett arbetstillstånd i Sverige efter en termins studier (motsvarande 30 högskolepoäng). Studenten erhåller detta utan att behöva uppvisa någon anställning hos en arbetsgivare. Dessutom omfattas studenten inte av regeln om minimilön som gäller för arbetskraftsinvandrare (den 1 november 2023 höjdes minimilönen för arbetskraftsinvandrare från cirka 13 000 till drygt 27 000 kronor i månadslön). Dessutom har studenten rätt att ta med sig nära anhöriga till Sverige och dessa erhåller, om de så vill, arbetstillstånd från dag ett utan krav på registrerad arbetsgivare eller minimilön.

Efter ett års studier måste den studerande invandraren ansöka om förlängt uppehållstillstånd för att fortsätta läsa. Enligt internrapporten var det 36 procent som ansökte om detta. Andelen som avbröt sina studier för att arbeta var nära en tredjedel (28 procent). Ytterligare en tredjedel (32 procent) har helt enkelt inte skickat någon ny ansökan. De har slutat att studera av skäl som är okända för Migrationsverket.

Verkets internrapport tyder också på att det finns incitament för lärosäten att locka hit så många studenter från tredjeland (utanför EU) som möjligt. Icke-EU-medborgare måste nämligen betala mellan 50 000 och 100 000 kronor per termin i kursavgift, beroende på hur kostnadsdrivande utbildningen är. För vissa högskolor kan detta vara en betydande inkomstkälla. Uppsala universitet har exempelvis runt 1500 tredjelandsstudenter vilket torde innebära en intäkt på i runda slängar 200 miljoner kronor per år i studieavgifter.

Sedan kraven för utländska studenter att betala studieavgift infördes 2011 har det blivit vanligare att lärosätena anlitar utländska agenter för att locka studenter från tredje land. Rapporten visar att lärosätena betalar per rekryterad student och ställer krav på de kontrakterade agenterna vad gäller marknadsföring och arbetssätt.

I Pakistan och andra länder finns agenter som arbetar på uppdrag av dem som vill söka sig till Sverige. De erbjuder sig att ombesörja uppehållstillstånd, ansökningar och resor. Men det finns också agenter som arbetar på uppdrag av svenska lärosäten. Marknadsföringsmetoderna är i det närmaste identiska mellan de kontrakterade och de icke kontrakterade agenterna. Bilderna här invid, tagna från rapporten, visar en en icke-kontrakterad agents reklam respektive marknadsföring från en agent som har kontrakt med svenska lärosäten. Likheterna är slående med ord som ”life-changing package for you and your family”, ”unlimited work allowed”, ”free education for children”, och ”travel with family”. I båda annonserna finns även formuleringen ”No IELT” som försäljningsargument, vilket innebär att utbildningen inte kräver något test av engelskkunskaperna.

Det har också funnits misstankar om att vissa svenska lärosäten skräddarsyr kurser i avsikt att nå så breda utländska målgrupper som möjligt. Till exempel ger flera lärosäten kurser om 30 poäng (miniminivån för att erhålla arbetstillstånd) där själva innehållet har låg svårighetsgrad och där språkkraven är ringa. Det räcker att man kan visa att man läst en utbildning med engelska som undervisningsspråk. Ett sådant intyg är lätt att erhålla – men säger lite om den faktiska språkkunskapen.

En grupp studenter som visat sig ha mycket begränsade språkkunskaper är de som kommer från Bangladesh. Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) införde därför 2020 höjda språkkrav just för dessa vilket ledde till ett kraftigt minskat söktryck från den gruppen.

I internrapporten framgår att viljan att införa liknande språkkrav för andra grupper varierar mellan lärosätena. ”Flertalet lärosäten vill att samma sak görs för pakistanska studenter. Samtidigt finns det lärosäten, särskilt de yngre, som är beroende av avgifterna från internationella studenter. De kan därför antas vara mindre angelägna om att införa ytterligare begränsningar”, heter det.

På högskolorna finns en medvetenhet om problemen med att många tredjelandsstudenter hoppar av studierna, dock vet man sällan varför.

– Vi får ytterst sällan reda på avhoppen och vi har inte skyldighet att ta reda på det, men vi misstänker att de i vissa fall kan ha fått problem med pengar eller att de helt enkelt misslyckas med kurserna och avbryter, säger Joachim Ekström, chef över studentrekryteringsenheten på Uppsala universitet.

Han säger också att det finns problem med att studenterna hoppar av redan innan de kommer till kursstart och att studenter från vissa länder har haft särskilt stora problem med studierna i Sverige.

– Det gäller bland annat studenter från Pakistan, Sri Lanka och Nigeria. De har uppvisat problem att anpassa sig till det svenska pedagogiska sättet med självständigt lärande.

De svaga studieresultaten i dessa grupper har fått Uppsala universitet att dra ner på marknadsföringen i dessa länder.

– Vi brukar marknadsföra oss via Google och i sällsynta fall reser vi till länderna och håller utbildningsmässa. I de nämnda länderna har vi dragit ner rejält och minskat söktrycket med 3 000 färre sökande mot runt det dubba innan.

Men en stor anledning till att studenterna från Pakistan inte påbörjar sin utbildning är, enligt Ekström, att de inte hinner få sina uppehållstillstånd i tid från Migrationsverket.

– Vi gjorde runt 200 återbetalningar till pakistanska studenter av den anledningen förra året.

Era runt 1500 utlandsstudenter drar in omkring 200 miljoner kronor – kan det sporra er att anta fler?

– Nej absolut inte. Vi är måna om att de slutför sina kurser, säger Joachim Ekström.

Även Högskolan Dalarna har ändrat sina rutiner på grund av misstänkt missbruk med studietillstånd.

– Tidigare hade vi kurser med mycket avhopp men vissa av dem har vi slutat att ge och andra kurser har vi dragit ner antagningsvolymerna på, säger vicerektorn Jonas Tosteby.

Kursen han i första hand hänvisar till heter English for academic purposes och omfattade 30 högskolepoäng, dit ett stort antal tredjelandsstudenter antogs.

– Vi misstänkte att den kursen blev ett sätt för åtminstone vissa av dem att komma till Sverige av annan anledning än att plugga.

Högskolan Dalarna är, ernligt Tosteby, mycket angelägen om att de som antas till programmen också fullföljer dem. I annat fall äventyrar man lärosätets rykte, samt att det kostar mer än det smakar för skolan.

– När väldigt många anmäler sig, betalar sin avgift och sedan försvinner blir det inte bra för någon. Vi har då skapat en utbildningsmiljö, avsatt lärare och gjort andra kostnadsdrivande prioriteringar. Vi betalar ju också tillbaka kursavgifterna när de inte dyker upp, säger Jonas Tosteby.

Han påpekar också något som även andra högskolor ser som en brist hos Migrationsverket, nämligen långa handläggningstider.

– Vi har mängder av mycket kvalificerade studenter till bland annat datavetenskap där regionen har stort behov av arbetskraft. Men Migrationsverkets handläggningstider är så långa så att de inte hinner få sitt uppehållstillstånd innan kursen börjar.

De lärosäten som Fokus har varit i kontakt med ger en tämligen likartad bild av situationen avseende tredjelandsstudenter. Högskolan i Gävle uppger att man har färre avgiftsskyldiga studenter från tredje land nu än tidigare och rapporterar också problem med att många inte dyker upp vid kursstart, men att det oftast rör sig om att de inte får sina uppehållstillstånd i tid.

Högskolans pressansvarige Anders Munck berättar dock att under åren 2021-2023 har de haft rekryteringskampanjer riktade mot Indien, Afrika och Tyskland.

Linnéuniversitetet, med lokaler i både Växjö och Kalmar, beskriver också problem som förknippas med studenter från tredje land.

– Det finns studieavgiftsskyldiga studenter som antagits och betalat studieavgift men som inte registrerar sig på den kurs eller det program de är antagna till. Vi ser också att det finns studenter som inte fullföljer sin utbildning, säger Maria Eriksson, sektionschef för internationella kontoret vid Linnéuniversitetet med campus i Växjö och Kalmar.

Men några uppföljningar görs inte på Linnéuniversitetet om varför studenter väljer att inte påbörja eller fullfölja sin utbildning.

– Vi har ingen möjlighet att undersöka de bakomliggande orsakerna på individnivå. Vi är inte heller skyldiga att ta reda på orsakerna bakom avhoppen, säger hon.

Linnéuniversitetet betalar tillbaka studieavgiften endast i de fall där Migrationsverket avslår studentens ansökan om uppehållstillstånd. Inför hösten 2023 beviljades 166 sådana återbetalningar.

Misstankarna om att studietillstånd används för att runda reglerna om arbetskraftsinvandring har varit kända för regeringen ett tag och inför 2023 fick Migrationsverket i uppdrag att ta fram åtgärder mot detta. Slutrapporten ska presenteras den 1 april.

Men frågan kvarstår vart de människor som har kommit hit med studietillstånd, men som varken arbetar eller studerar i Sverige, tar vägen. Som nämnts utgör de en tredjedel av alla som får studietillstånd.

– Det är här det börjar bli riktigt obehagligt, säger en källa på Migrationsverket som arbetar på en avdelning för uppehållstillstånd för studier.

– Nigeria är ett av världens största traffickingländer och vi har många sökande därifrån och en stor andel är unga tjejer.

Enligt källan finns det stora skillnader mellan olika grupper av utländska studenter som söker sig hit.

– Att bli antagen till Karolinska Institutet, Handelshögskolan, KTH eller Chalmers innebär att en karriärväg utöver det vanliga öppnas. När människor blir antagna dit från andra sidan jordklotet så finns det en självklar studieavsikt. Självklart är då viljan stor att betala både studieavgift och de många hundratusen det kostar att bo här för att plugga heltid samt resa hit. 

 Det är emellertid inte dessa lärosäten som flertalet uppehållstillstånd för studier gäller.

– Redan när det gäller studier på de övriga större universiteten så börjar det bli oklart om personer från fattiga länder vill komma hit för studierna eller om studierna är till för att de vill hit av andra skäl. 

Och när det gäller exempelvis kurser i ”global turism” eller ”engelska för akademiker” på mindre högskolor i landsorten så menar källan att det är mycket oklart varför människor från Nigeria eller Bangladesh vill läsa just dessa ämnen just här. Källan har också noterat att många av de som söker studietillstånd redan har försökt få asyl i andra länder i Europa men nekats och att det är uppenbart att ”studier” i Sverige är ytterligare ett försök att få komma till Europa. Och ibland verkar någon annan än sökanden själv operera i bakgrunden.

– I vissa fall, som när det gäller unga nigerianska tjejer, borde det ligga nära till hands att misstänka att det är någon annan som har betalat för studieavgiften. Många hämtar sitt uppehållstillstånd på ambassaden. Sedan får vi registrerat att de landar på Arlanda. Sedan är de borta.

Källan uppger att det ryktas om trafficking och prostitution, men att det stannar vid just rykten.

– Vi ser inte vad som händer, vi har bara den här tomma stora siffran med avhopp. Om de bosätter sig i Sverige så är det inte på studieorten. Ärendena hamnar förmodligen och förhoppningsvis i polisens händer så småningom.

Källan menar att Migrationsverkets utredningar av dem som söker studietillstånd är otillräckliga.

– Vi har haft illa fungerande utredningsmöjligheter under lång tid och de försämrades dessutom nyligen, i strid mot regeringens uppenbara vilja.

Hen pekar också på den märkliga omständigheten i internrapporten att 72 procent av dem som genomgick fördjupade utredningar om sin studieavsikt avbröt studierna i Sverige, medan endast 64 procent av dem som inte utreddes hoppade av.

– Siffran visar svart på vitt att Migrationsverket haft förmåga att identifiera ärenden som behöver utredas, men att utredningarna är för dåliga för att stoppa problemet. Det blir då konstigt att Migrationsverket försöker minska antalet utredningar i stället för att jobba med kvaliteten på utredningarna.

Verket fick i regleringsbrevet för 2023 i uppdrag att tillsammans med lärosätena genomföra åtgärder som utvecklar och effektiviserar arbetet med att säkerställa att missbruk av uppehållstillstånd för studier försvåras.  I en delredovisning skriver myndigheten att den har påbörjat en särskild åtgärd där den största effekten är att rätt ärenden blir utredda och att undvika att ärenden utreds i onödan. 

– Just frågan om att undvika att ärenden utreds i onödan är viktig här. Det innebär att vi ska utreda färre ärenden, vilket inte kan skrivas i klarspråk, säger Fokus uppgiftslämnare.

Det är texten ”Handbok migrationsärenden” som har ändrats och som tjänstemännen måste följa. Där finns numera en uttömmande lista av indikationer som får föranleda en utredning om studieavsikt. Att den är uttömmande innebär att det endast är denna lista av indikatorer som får användas – andra indikationer, som inte finns på listan, får tjänstemannen inte ta hänsyn till. Den tidigare listan var av icke uttömmande art. Där kunde tjänstemannen på eget bevåg inleda en utredning även av andra orsaker än de som stod på listan.

– Det är en direkt begränsning av vilka omständigheter som operativ verksamhet får använda sig av när den prövar ärendet. Jag menar att detta går stick i stäv med regeringens vilja.

Dessutom har indikatorer som tidigare funnits i handboken tagits bort, exempelvis denna:

”att det framkommer indikation på att sökanden, under vistelse i annat land, inte har fullföljt syftet med uppehållstillståndet där. Även intressant om sökanden har vistats illegalt i annat land eller att hon eller han har ansökt om asyl i annat land.”

Enligt källan pekar denna indikation på att den sökande vill ta sig till Sverige av helt andra skäl än studier. Men hädanefter ska den alltså inte användas. Det finns också annat som begränsar handläggarnas möjligheter till effektivt arbete.

– Vi kan inte längre ta hänsyn till tips, alltså om någon tipsar oss att en person avser komma till Sverige av andra skäl än de uppgivna. Jag anser att detta strider mot principen om fri bevisprövning.

Möjligheten att införa en ny indikator finns emellertid kvar. Åtminstone i teorin. Sådana beslut fattas i något som kallas Processnätverket där enhetschefer och jurister ingår.

– Det är en mycket långsam process som tar mängder av hänsyn som inte har med reglerna för uppehållstillstånd att göra.  

Främst bland dessa hänsyn, menar källan, är budgetfrågor. Fokus har i tidigare rapporterat om ”pinnjakt” på Migrationsverket där det har varit lönegrundande för tjänstemännen att klara av så många tillståndsärenden som möjligt så fort som möjligt, något som har påverkat kvaliteten på besluten.

– Detta är ytterligare ett exempel på pinnjakt. Enheterna tävlar om hur väl de klarar budget och det främjar karriären för cheferna. Högsta fokus är högst antal ärenden till lägsta möjliga kostnad.

Källan menar att den nya handboken gör pinnarna väsentligt lättare att plocka.

– Migrationsverket ljuger för regeringen eller är åtminstone bedrägliga när de redovisar att den här åtgärden syftar till att försvåra missbruket av uppehållstillstånd för studier vid högre utbildning. Det gör den inte, den syftar till att uppnå helt andra mål, avslutar källan.

Fotnot: Markus Filipsson, ansvarig för studerandeprocessen på Migrationsverket, har inför publiceringen avböjt att kommentera uppgifterna i artikeln.

***

Läs även: Regeringens utredare om glädjebetygen: "Förödande för friskolorna"

Läs även: Katastrof i skolprestationerna – men inte för etniska svenskar