Miljörörelsen i bakvattnet

I morgon, lördag, är det den »Globala aktionsdagen«. På ABF i Stockholm uppmärksammas den med seminarier och debatter. Där blir det klimatdebatt mellan socialdemokraternas förra biståndsminister Carin Jämtin och författaren Andreas Malm, som skrivit den uppmärksammade boken »Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu så kommer det att vara för sent«. Han är också verksam i aktionsgruppen Klimax.

Naturligtvis ska en sådan dag krönas med en aktion. Efter diskussionen, innan åhörarna hunnit gå, kommer Andreas Malm att uppmana dem att följa med honom ut och genomföra en manifestation för klimatet.

– Klimatfrågan engagerar många människor, men det finns ingenstans där de får utlopp för sin oro. De kan äta närodlat, köpa utsläppsrätter om de flyger och skruva i lågenergilampor hemma, men det finns ingenstans att vända sig för dem som verkligen vill engagera sig, säger Malm.

Orden innehåller en inlindad, men skarp kritik mot de etablerade miljöorganisationerna. De är »serviceinrättningar« som tar betalt av medborgarna för att arbeta för miljön och klimatet, hävdar Andreas Malm.

Svante Axelsson, generalsekreterare i landets äldsta och största miljöorganisation Svenska Naturskyddsföreningen, SNF, tycker att idén om en aggressiv miljörörelse till stor del vilar på nostalgiska föreställningar om hur man skapar förändring.

– Jag är lite rädd för den här »revolutionen« som innebär risken att göra klimatfrågan till ett väns­terprojekt. Det vore inte alls lyckat, det skulle ge en förenklad bild där vissa är onda och andra är goda. Det skulle också innebära risken att stöta bort folk, så att de blir passiva och blockerar sig, säger han.

Färsk medlemsstatistik visar att Svante Axelsson och de andra organisationerna har anledning att vara nöjda. 2007 innebar en stor tillströmning av nya medlemmar (se faktaruta). Men det är ändå inte den breda, folkliga opinionsrörelsen sprungen ur klimathotet Andreas Malm talar om som tonar fram.

Kärnkraftsprotesterna i slutet av 70-talet och manifestationerna mot Irak-kriget våren 2003 lockade ut tiotusentals svenskar på gatorna. Men »Globala klimatdagen« den 8 december förra året, ett par dagar före klimatmötet på Bali, passerade relativt obemärkt. Ett tusental demonstranter på Norra Bantorget i Stockholm, en handfull utanför köpcentret Triangeln i Malmö och ett par hundra på Umeås gator.

Men det som syns är inte ett bristande eller stukat engagemang, utan resultatet av att världen har förändrats och att miljöengagemang kan uttryckas på många sätt, menar Mikael Johansson, en av miljöpartiets två gruppledare i riksdagen.

– Det finns en större bredd i människors engagemang. I stället för att demonstrera kan man engagera sig i sin bostadsrättsförening för att driva på att huset ska skötas på ett hållbart sätt, eller sälja bilen och gå med i en bilpool, säger han.

Lennart Daléus, generalsekreterare i Greenpeace Norden och engagerad i miljörörelsen sedan tidigt 70-tal, framhåller att det var lättare att vara radikal miljökämpe förr.

– Då räckte det med att man sa: »Nu gäller det att minska försurningen.«

En organisation som Greenpeace kunde vara inriktad på aktioner och under uppseendeväckande former peka på uppenbara brott mot miljön. Men i takt med att kunskapen vuxit och de värsta miljösyndarna har pliktat, så har organisationen delvis ändrat sin strategi.

– Så gott som dagligen träffar vi departementsfolk och ministrar i regeringskansliet. Och i Bryssel har Greenpeace ett kontor med 14 personer. Sådant fanns inte för 15 år sedan, säger Lennart Daléus.

I de etablerade organisationernas tappning är en miljökämpe högkompetent, teknikpositiv och försedd med en välfylld adressbok. Mer lobbyist än aktivist, avlönad expert snarare än idealist.

– Det behövs en riktig klimatrörelse, en folkrörelse som är stark och livaktig. Och det sker just nu, säger Andreas Malm.
Tillsammans med flera andra organisationer och grupper arbetar Klimax med att bilda en motsvarighet till Folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen, som bildades ett par år före folkomröstningen 1980 och existerar än i dag, men i liten skala.

Aktionen som Malm kommer att uppmana åhörarna att delta i efter »Globala aktionsdagens« samtal med Carin Jämtin, är en så kallad klimatkrock. Trafiken på en centralt belägen gata kommer att blockeras under femton minuter. Klimax har tidigare genomfört klimatkrockar i Malmö och Göteborg.