Näriga narcissister

»Greed is good, greed works, greed is right« var de bevingade ord Gordon Gekko yttrade i filmen »Wall Street« i det glada 80-talets finansboom. Orden ekade i mångas medvetande när börserna störtdök världen över, ungefär lagom till premiären. Aktiekurserna har både boomat och fallit flera gånger sedan dess.

Finansmarknaden präglas av gränslöst långa arbetsdagar, tidvis hysterisk press, simultant mätbara resultat och fantastiska ersättningsnivåer. Med sina extrema arbetsförhållanden attraherar finansmarknaden speciella personer. Den typiska finansmänniskan är man, runt 30, tävlingsinriktad, stresstålig, modig, driftig, beslutsam och analytisk. En som studerat just detta är Peter Norberg, doktor i etik vid Handelshögskolan i Stockholm. Han tycker att just tävlingsinslaget är väldigt typiskt för finansbranschen.

– I bankvärlden finns en aggressivitet, tävlingslusta och maskulin anda, säger han.

Varje finansiell kris bottnar i goda tiders alltför optimistiska risktaganden. Det är enskilda individer som drivs av framgångslystnad och får utdelning i form av omedelbart mätbara resultat. I grunden är det ett sunt förhållningssätt på en marknad, men frågan är varför det nästan alltid spårar ur. Enligt professorn i ekonomisk historia vid Handelshögskolan i Stockholm, Håkan Lindgren, har människan en förmåga att glömma snabbt utan att lära av den ekonomiska historien.

– Det går inte att reglera människors girighet. Det spekulativa är inbyggt i personligheten, säger han och konstaterar att så länge vi har system som tillåter fri konkurrens kommer spekulationsbubblor att uppstå.

Från tulpanfebern i 1600-talets Europa fram till dagens finansfrossa är det samma masspsykos som uppstår och plötsligt övergår i akut kris när kejsaren visar sig vara naken. Det är själva riskmomentet som ger folk möjlighet att tjäna pengar på marknaden – men också att förlora dem.

– Finansmarknaden handlar om att förutse framtiden. Därför är den till sin natur bräcklig eftersom framtiden alltid innehåller ett visst mått av osäkerhet, säger Martin Wolf på Financial Times.

Ur ekonomisk synvinkel har den extrema tävlingskulturen ett egenvärde genom att den är ändamålsenlig för att skapa rättvisa priser.

Det är den ekonomistiska sidan av det. Å andra sidan skapar den flockbeteenden som ger kraftigare svängningarna vid upp- och nedgångar. Peter Norberg ifrågasätter också om den aggressiva förflyttningen av kapital mellan olika marknader och långivare egentligen är samhällsekonomiskt rationell, eftersom finansmarknaden är så kortsiktig.

– Att fatta beslut sekundsnabbt bidrar till att man blir alldeles hänsynslös i sin hantering av långivare och investerare Det är mycket svårt att bedriva långsiktiga projekt i det vi nu för tiden talar om som kvartalskapitalism, men som egentligen är en sekundkapitalism.

Den moraliska aspekten av hur finansmarknadens aktörer handlar tappas ofta bort i högkonjunktur för att återkomma i kris. Men Martin Wolf på Financial Times vill för egen del hellre tala om katastrofal riskhantering, groteska kompensationsnivåer och ett ohederligt lånesystem, än om moral.

– Jag skulle säga att moral inte kommer ifråga här överhuvudtaget – det är helt andra krafter som driver finansmarknaden.

Den ökade globaliseringen har enligt Peter Norberg lett till att kulturella skillnader mellan olika länder suddats ut och att finansbranschen i dag världen över är ganska homogen. Det som förenar är att lojaliteten mot marknaden, företaget eller kunderna är underordnat lojaliteten mot jaget.

– Man tycker att man är väldigt begåvad och duktig och förtjänar sina miljonbonusar, säger han.