Så förvandlar Tiktok oss till beroendeknarkare

En disig morgon i februari var Uppsala universitetsaula fylld till sista plats. De närmare tusen åhörarna såg professor Fred Nyberg kliva upp på scenen och förklara att seminariet tog avstamp i de många anledningar till oro som just nu når oss. Hans ord var ödesmättade. 

– Den svenska skolans PISA-resultat sjunker. Den psykiska ohälsan sprider sig som en epidemi. Flera studier pekar på vår snabbt ökande skärmanvändning som tydligt bidragande faktor.  

Bakgrunden till sammankomsten var flera. Svenska barnläkarföreningen har nyligen presenterat rekommendationer för barn och ungas skärmanvändning. För att man saknat sådana. Och för att man anser att de behövs. I flera studier sticker två fenomen ut. Som tycks hänga ihop: små barn växer upp med paddan eller mobiltelefonen inom ständigt räckhåll. Och unga sover allt sämre. 

Sömnproblemen tycks, enligt forskningen, vara toppen på isberget. Man ser att smarta telefoner redan påverkar våra nära relationer. Psykologen David Sbarra, professor vid Arizona University har i samarbete med kollegor vid Wayne State University i Detroit gått igenom samlad forskning. Människans hjärna har av evolutionen, i syfte att maximera förutsättningarna för individens och artens överlevnad, blivit hårt inriktad på att vårda nära relationer med ett mindre nätverk bestående av familj och släkt samt en begränsad grupp vänner. Den tillit sådana relationer har utvecklat har varit avgörande både för individen och för arten, skriver Sbarra. Tilliten bygger på att vi delar med oss av personlig information i den lilla gruppen och att vi är lyhörda för att ta emot samma typ av information från de enskilda individerna i samma grupp. Smarta mobiltelefoner, med sin kapacitet för textmeddelanden till enormt många människor, har på extremt kort tid tagit över den evolutionära funktionen. Man behöver bara slänga en blick runt sin omgivning för att få syn på någon ”tanklöst trycker på gillaknappen samtidigt som hans son försöker berätta en historia för honom”, skriver Sbarra.  

Också icke-västerländska forskare uppmärksammar vad de beskriver som de sociala mediernas oroande effekter. Från Kina – exportör av den överlägset snabbast växande sociala medie-appen Tiktok – kan man i en rapport med rubriken ”Analys av den psykologiska effekten av Tiktok på samtida tonåringar”(2023) av författaren Zhang Li läsa att flera studier visar att ”tonåringar redan befinner sig i en fas av svag självkontroll”. Och att innehållet på Tiktok framstår som mycket attraktivt och tillåter dessa tonåringar ”att få tillgång till korttidsintensiv stimulans”. Förutom att informationen lockar är Tiktok fylld av beroendeframkallande design. Precis som på kasinon saknas dessutom en klocka. Det ökar risken för beroende. Vilket i sin tur kommer att påverka studierna och livet. 

Tiktok, som blev populär som en plattform främst fylld med korta videor med musiksnuttar, innehåller nu alla sorters information, påpekar Zhang Li. Appen präglas av stor öppenhet och möjligheter till interaktion och utövar därför en stark dragningskraft och påverkan på unga. Detta kan, enligt rapporten, ”leda till missbruk, felaktiga värderingar och i ännu högre utsträckning till depression och självmord.” 

Uppmaningen från den kinesiska forskaren lyder: 

”Regeringen måste övervaka systemet för kortvideo-plattformar. Lärare måste börja att inte bara bry sig om elevernas akademiska prestationer utan även hur de mår. Skolor måste inrätta rådgivningsrum där studenter kan få hjälp och de har psykologiska problem i skolan. Till det måste föräldrar bli mer uppmärksamma på barnens psykologiska läge.” 

Tiktoks – beroenden för en ny generation löd rubriken för aulakonferensen. Seminariet hade varit fullbokat sedan länge. De över niohundra åhörarna bestod av politiker, poliser, skolpersonal, socialarbetare, folk från sjukvården, personer i brukarföreningar, gymnasister och studenter.  

Ulrika Caperius, förläggare vid Bonnier Carlsen och ledamot i Läsrådet, påpekade i sin lägesbeskrivning att våra hjärnor inte är gjorda för ständig digital information. Hon talade om skolans och föräldrarnas viktiga uppgift att ge barn och ungdomar de förutsättningar som krävs för att fatta kloka beslut på nätet.   

Caperius diagnos var obarmhärtig. Det råder en koncentrationskris i skolan. Med siffror visade hon hur dramatiskt unga människors ordförråd har krympt. Man behöver kunna omkring 50 000 ord för att behärska svenska språket, i dag är det många som bara kan 15 000. De ungas omfattande skärmbruk går ut över skolresultaten.  

– Och läsande förebilder saknas. Var tredje folkbibliotek har försvunnit. Var fjärde skolbibliotek har lagts ner.

Anna Nygren, elevhälsoexpert vid Ung Livsstil, sa:

– De unga ser ingen, hör ingen, pratar inte med någon. Barn och unga vuxna fastnar i mobilen.  

Aulapubliken fick veta att skärmbruket sätter många av människans skyddsmekanismer ur spel. Att hjärnan exempelvis inte får den vila den behöver för att må bra, på grund av mobilerna och den ständiga digitala aktiviteten. 

Anna Nygren erinrade om att tidigare var det killar som ägnade sig åt gaming – dataspel – i mörker som lyftes fram som särskilt oroande. Nu är det tjejer på sociala medier som bedöms som mest drabbade. Det är framför allt deras psykiska hälsa som oroar.  

Det är inte skärmtiden i sig som gör dem deppiga, utan mobilkameran. Att se vad andra lägger ut – vilka kläder de köper, fester de går på, var de är på semestern – och att inte få likes för sina egna postningar, har negativ påverkan på unga flickor.  

– Barn borde inte tillåtas ha sociala medier, sa Anna Nygren och hänvisade till ungdomsbarometern som visar att 73 procent av alla i åldrarna 15 till 24 som deltog i deras undersökning själva upplever att de tillbringar för mycket tid framför skärmar, och det är i synnerhet mobilkameror och appar som orsakar den ångestepidemi vi just nu ser.  

Elevhälsoexperten sa att lösningen finns inom räckhåll. Hon lyfte fram en aktuell studie som visar att unga som tillbringar högst en halvtimme om dagen på sociala medier redan efter några veckor återfår stärkt självkänsla och välmående. Om de dessutom låter bli att publicera material ökar även deras koncentrationsförmåga.  

– Alltså måste vi tillsätta resurser för att öva barn och unga i att själva välja bort det som utgör risker för dem på nätet, sa Anna Nygren och berättade att hon brukar få frågor: hur mycket skärmtid är lagom?   

– Oavsett vad man kommer fram till är det också det att skärmen tar tid från annat, från sömnen, från motionen och från socialt umgänge som är grunden för att lära sig socialt samspel och utveckla empati.

Ulrika Caperius, berättade att 60 procent av Sveriges femtonåringar uppger att de enbart läser när de måste. Parallellt når var femte i samma åldersgrupp inte högre än basnivån i läsförmåga, vilket kan föranleda ett kraftigt begränsat ordförråd. Med regelbunden läsning konstateras däremot ökad empati, kritiskt tänkande och förbättrade framtidsutsikter. 

– De senaste åren har våra levnadsfunktioner genomgått en fullständigt unik förändring, och när de globala tech-jättarna dessutom designar sociala medier för ett ”race to the bottom of the brain” står vi inför en tuff match. 

Caperius uppmanade alla att just därför tänka snälla tankar om sig själva även när det är svårt att lägga bort mobilen.   

– Samtidigt vet vi att en majoritet av alla 18-åringar försöker multitaska när de gör läxorna. Likaså att andelen 15-åringar som somnar efter klockan elva på kvällen har mångdubblats de senaste decennierna. Därför måste vi ge elever kunskapen och verktygen de behöver för att fatta beslut som får dem att må bra. 

KI-hjärnforskaren Cecilia Nutley beskrev tech-jättarnas interaktionsdesign för att komma åt människans emotionella drivkrafter, för att aktivera de delar av hjärnan som utvecklades innan människa blev människa, de som handlar om att reagera på instinkter, söka snabb behovstillfredsställelse, de delar som sätter de senare utvecklade och högre analytiska förmågorna av hjärnan, belägna i framloben, ur spel.

– Tonårshjärnan som inte har en fullt mogen pannlob att kortsluta är ingen match för dessa vanebildande mekanismer. 

Den blir beroende. Ett tillstånd som inte är alldeles lätt att ta sig ur.  

Fred Nyberg har forskat på beroende i 40 år. Till en början på droger; heroin, alkohol, amfetamin, centralstimulerande och anabola steroider. År 1993 fick han en professur av medicinska forskningsrådet med frågeställningen: Vad gör droger med hjärnan? Vad kan vi göra åt det?  

– När många unga i slutet av 1990-talet fastnade i spelande började jag också intressera mig för den varianten av beroende, på en narkotikakonferens i Malmö som jag hade ordnat tog jag upp även upp spelberoende, säger Nyberg till Fokus.  

Det var första gången det ämnet togs upp på en narkotikakonferens. Nyberg hade bjudit in experter från USA och kunde konstatera att det fanns starka likheter mellan att utveckla ett spelberoende och ett beroende av substanser. Fred Nyberg blev efteråt med i Svenska spels forskningsråd och började titta närmare på spelandet. 

– Vad som var speciellt intressant var att det föreföll vara samma mekanismer i hjärnan, samma förändringar som man även såg vid substansberoende. Beroendet av att få vinster, och att man fick kickar av dessa påverkade samma områden i hjärnan som vanliga beroendeframkallande substanser.  

Spelberoende blev till slut en diagnos. Den första icke-substansrelaterade beroendediagnosen i DSM-5, den diagnostiska manualen för beroende. Här noterades mycket liknande förändringar vid båda typer av beroende. 

Nyberg började redan vid denna tid bli kontaktad för frågor som ställdes kring möjligheten att bli mobiltelefonberoende. Han kunde konstatera att det fanns tydliga likheter och att det även i den vetenskapliga litteraturen talades om "iPhone addiction".  

– Det var en sak, men där låg ju också sociala medier som när de länkades till mobiltelefonen medförde att man kunde vara ständigt uppkopplad, att behovet av att få en massa likes snabbt blev till något som aktiverade hjärnan på liknande sätt som narkotika och spelande. 

Många såg detta som en form av ett beteendeberoende. Fred Nyberg noterade att det är inte helt identiskt med ett beroende till substanser, men att det tycktes uppfylla många av de kriterier som i de diagnostiska manualerna ställs för hur ett beroende ska definieras. 

Vare sig det gäller spelande eller om det rör sig om en substans som alkohol eller amfetamin är det ett antal tecken som är gemensamma. Ett av dessa är utveckling av tolerans.  

– Om det gäller alkohol eller en substans handlar det om att du med tiden behöver mer och mer för att få samma kick, eller högre och högre dos. 

En annan sak är det vi kallar abstinens. Frånvaron av drogen eller av beteendeaktiviteten gör att vi mår dåligt. Det tredje är att det sker en kontrollförlust. Man intalar sig först att nu får jag skärpa mig, nu ska jag inte ta så mycket alkohol, nu ska jag inte ta så mycket av den här substansen, men ändå gör man det, på samma sätt är det när vi tänker att nu ska jag inte vara så mycket uppkopplad längre.  

– Man kan alltså inte hålla kontroll över hur mycket man låter sig exponeras för substansen eller beteendet. Det går över alla breddar. 

Ett fjärde beteendetecken på att man har fastnat i ett beroende är att man fortsätter fast man vet att man skadar sig själv. 

 – Gäller det spelberoende så är det: ”oj, det här har jag inte råd med. Jag har tagit lån… och så vidare…” Men ändå spelar man vidare. Trots att man vet om att skadan blir värre kan man inte låta bli.   

– Den här aspekten finns naturligtvis i skärmberoendet också. Att man vet om att man inte mår bra. Plugget får sättas åt sidan, jag håller ju bara på med den här.  

En femte aspekt att notera är att det stör ens sociala kontakter och relationer.  

– Till exempel om du har fastnat med spelande. "Sitter han däruppe nu igen. Varför kommer han inte ner och pratar med oss, varför är han inte med." Det stör läxor, skolan, relationen till kompisar och de närmaste i hemmet. De här fem faktorerna kan man skymta i alla dessa beroenden, säger Fred Nyberg. 

Man blir beroende av själva substansen för den ökar dopaminet, man får en euforisk kick. Ett annat avslöjande beteende är det som inom forskningen går under namnet picking.  

– Det är det här som också ingår som en del i ett beteendeberoende. Det är ungefär som när mina kompisar svarade när vi var unga och när jag frågade dem "varför röker du?" 

För att jag måste ha nånting att mixtra med i händerna, fick Fred Nyberg till svar. Han poängterar att samma mekanism finns med också i beteendet att man måste ha mobilen till hands, ha närhet till den hela tiden.  

– Man sitter och rör vid saker hela tiden. Det är som när du har en chokladask, du tar den inte bara för att du vill ha mer av chokladen från asken vid sidan om dig utan för att det har blivit en automatik i att plocka åt sig en bit. 

Det är andra mekanismer än just själva belöningssystemet i hjärnan som påverkar detta beteende, tvångstanken att göra nånting ständigt, som också är centralt i mobilanvändandet.  

– Sedan det här att man måste ha med sig mobilen jämt, även när man går in på toaletten eller ligger i sängen, det är något som inte är olikt substansberoendet, där tillgängligheten och suget av det beroendeframkallande ämnet är av stor betydelse. 

Nyberg berättar att detta ofta är kopplat till att man mår psykiskt dåligt.  

– Dels för att om man inte får fortsätta med det och lever i nån slags saknad då mår man inte bra, dels att det påverkar en negativt, det har vi ju sett att områden kopplade till psykisk ohälsa i hjärnan syns även vara påverkade av skärmberoendet.  

För närvarande finns skärmberoende inte med i någon diagnostisk manual, men däremot ser forskarna symtom, det vill säga förändringar hos de här personerna som fastnat i detta beteende som tycks vara lika de som ses hos personer som fastnat i substansberoende.  

För några år sedan var Fred Nyberg i London och talade med en av de främsta brittiska psykologerna om konsekvenser av skärmbeteende som menade att ungdomar som bara har kommunikation med varandra via skärm inte lär sig att läsa kroppsspråk och mimik riktigt. 

 – När de har kontakt med en person via mobilen och sedan får en dejt där de ska mötas face to face, kan de känna sig bortkomna. För de har inte lärt sig att läsa av kroppsspråk och mimiker som kompletterar eller säger något annat än det verbala ordflödet och de kan ge dom ett handikapp.  

Forskare i Tyskland har spekulerat, dock utan att ännu ha hittat fynd i forskningen berättar Nyberg, att det här kan påverka hormonerna under puberteten på ett inte så fördelaktigt sätt. Det finns mycket man spekulerar om här och som det givetvis behöver forskas mer om. Konsensus däremot är att både barn och vuxna måste minska skärmtiden. Och öka andra aktiviteter, som läsandet och kroppsliga aktiviteter. Detta för att skaffa en resistens mot alla de blixtrande spännande sakerna som dyker upp på en skärm.  

The bottom of the brain är ingen motståndare vilken som helst. 

– Jag skulle vilja säga så här, alla typer av beroende är kopplad till en snedställning i hjärnan. Om man nu ständigt pressar på belöningssystemet nöts det ut och anpassar sig. Det blir nedreglerat som vi säger, och har inte samma kapacitet längre och då får man ett kontinuerligt besvär.  

Det går att upptäcka beroendet. Vare sig det är en drog eller ett beteende.  

– Till att börja med har du den euforiska fasen som dominerar, men när du sedan utvecklar en tolerans och håller på längre, då tar du drogen eller tar till beteendet för att slippa obehaget att vara utan det.  

Nyberg berättar att de som designar olika former av attraktioner, oavsett om det är telefoner eller förströelser för vår lust att spela vet att till exempel nätcasino, som går mycket snabbare och är mer beroendeframkallande än att stå på Solvalla och gissa på hästar. 

– Förr kunde ett spelintresse leda till en satsning på vinnaren av en fotbollsmatch, då det handlar om att få ett resultat först efter 90 minuter. Nu kan man spela på vem får nästa frispark, vem får nästa gula kort. Det går mycket snabbare. 500 spänn här. Tusen där. Då är det mer beroendeframkallande. Det  nya spelandet bygger på samma insikt, omvandlad i varje vrå av den digitala världen.  

Det här vet de som designar dessa spel. På samma sätt som de som gör reklam för dem.  

– Riktar de in sig på äldregruppen, äldre herrar, lockar man med ett rouletthjul och dollarsedlar som flyger och fladdrar och en lättklädd kvinna. Riktar man in sig på tjejer lockar man med snygga kläder, glänsande glittrande smycken, en snygg skådespelare med sensuell röst, saker som skapar en viss eufori i likhet med vad en substans kan göra. Allt en attraktion för belöningssystemet. 

Det går enligt beroendeprofessorn Fred Nyberg att särskilja vissa komponenter i det här beteendeberoendet. Han berättar att man har kunnat spåra olikheter hos signalsubstanser och receptorer som finns med och kopplar förbindelser i hjärnans nätverk, olikheter som ger en oönskad snedställning. Men också att det finns träningsaktiviteter som kan bygga upp ett motstånd mot dessa förändringar. 

– Vi har även ett hämnings-system som sitter i främre delen av hjärnan, i framloben och som låter oss bromsa upp vid exponering av något lustfyllt och tänka efter två eller kanske tre gånger innan vi släpper in det. Det där går faktiskt att träna upp detta system, det så kallade resistenssystemet. Men det är en annan historia. 

Beroendeseminariets sista talare var Jale Poljarevius, en uniformsklädd polismästare. Han sa att när det gäller gäng och våld finns ett verktyg som är särskilt farligt: sociala medier. Med vars hjälp en ny grupp unga får allt större följarskaror. De kallas krimfluencers. De lägger ut videor på hur de misshandlar sina offer och sedan förnedrar dem. Genom att exempelvis urinera på de liggande kropparna. De som börjar följa sådana personer har svårt att sluta. Förnedring är det redskap gängmedlemmarna använder för att utöva sitt våldskapital.  

– De har alla verktyg de behöver för att bli större, sa polismästaren. 

När folk troppade ut från universitetsaulan, ovanför vars entré Thomas Thorilds ord ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” lös i guld, var det inte rapporten om gängen som tycktes oroa mest. Sorlet som från åhörarna i snövädret var eftertänksamt. Kanske bearbetade det allt vi har tillåtit de sociala medierna och smart-telefonerna att göra, det de redan gör med oss. Diset låg kvar, men något annat verkade klarna – så långt ögat kunde skåda gick inte att upptäcka en enda mobiltelefon. Kanske gick det att tolka som ett första stapplande steg på en beteenderevolution. 

***

Läs även: När lydnaden vann över moralen

Läs även: Blir du mellanchef är det kört