Så lyckades Kina lura en hel värld med sin covidpropaganda

När fotbolls-VM i Qatar inleddes frågade sig många kineser om de bodde på samma planet. På tv syntes tiotusentals fans heja fram sina lag på proppfulla läktare utan ansiktsmasker, men själva fick de inte ens gå över till grannen för att se en match tillsammans.  

Detta då Kina envist höll fast vid nolltoleransen mot covid-19 trots en större smittspridning än någonsin. Tre år efter pandemins utbrott byggdes fortfarande nya faciliteter för karantän, och för att vistas på allmänna platser krävdes i regel PCR-test var 48:e timme.  

Kontrasterna med det frihetliga Qatar löstes genom att matcherna sändes med fördröjning. Då bilder visades på den masklösa publiken, fick kinesiska tittare i stället se repriser eller närbilder på enskilda spelare.  

Bara en vecka efter invigningen av mästerskapet bröt de största landsomfattande protesterna i Kina sedan massakern vid Himmelska fridens torg 1989 ut. I slutet av november i fjol gick upprörda medborgare i dussintals städer över hela landet man ur huse för att uttrycka missnöje över restriktionerna; många av dem ifrågasatte även kommunistpartiets legitimitet och krävde president Xi Jinpings avgång.   

Nolltoleransen framhölls länge som bevis för Xis omsorg över folket och det kinesiska systemets överlägsenhet. Men nu var befolkningen lika irriterad som omvärlden var förbryllad kring upptrappningen av den redan extrema covidpolitiken.  

En röd tråd går från det hörn som Kina målat in sig i och det mygel som kännetecknade utbrottets tidiga fas. Då sjukhuschefen Ai Fen och läkaren Li Wenliang den 30 december 2019 på sociala medier varnade för en ny virussjukdom i staden Wuhan reagerade myndigheterna med ryggradsreflexerna.   

Två dagar senare hade säkerhetstjänsten varnat och hotat minst åtta läkare. Ai Fen fick sparken och Li Wenliang en formell varning för ryktesspridning. Han beordrades återgå till arbetet och dog snart själv av covid-19 från en patient.  

Hemlighetsmakeriet till trots höll Ma Xiaowei, chef för Kinas nationella hälsokommission, den 14 januari 2020 en telekonferens med tjänstemän ute i provinserna där han drog jämförelser med Sars 2003 och varnade för att en storskalig hälsokris väntade, och att smittspridning mellan människor redan verkade förekomma.  

Ma gav även instruktioner från Xi Jinping, som alltså redan då kände till riskerna. Just innan konferensen inträffade det första dödsfallet av viruset i Kina, och det första fallet utomlands upptäckts i Thailand.   

Ändå dröjde det ytterligare en vecka innan Xi Jinping kommenterade saken, med en uppmaning att ta virusutbrottet på allvar. Detta innebar klartecken för landets statliga medier, som den 21 januari för första gången nämnde viruset genom att återge Xi.  

I slutet av januari satt Världshälsoorganisationens (WHO) ordförande Tedros Ghebreyesus i Folkets stora hall i hjärtat av Peking och öste beröm över Xi Jinping inför smattrande kameror.   

Tedros var "djupt imponerad" av Xi:s detaljerade kunskaper om utbrottet och hyllade Kinas transparens. Michael Ryan, WHO:s verkställande chef, fyllde i att man aldrig tidigare bevittnat den omfattning och hängivenhet som den Kina bemött viruset med.  

Lovorden berodde sannolikt på att WHO fått löften om att skicka personal till Kina för att utreda det ännu mystiska viruset. I väntan på detta fortsatte smickret. I februari sade Tedros att Kina gör världen till en säkrare plats, och för att undvika stigmatisera landet döpte WHO sjukdomen till Corona Virus Disease 2019, eller covid-19.  

Trots att Wuhans drygt tio miljoner invånare sattes i karantän 23 januari hade viruset redan börjat sprida sig, med 571 fall och 17 döda över hela Kina. I februari utlyste Xi Jinping ett "folkkrig" mot covid-19, och månaden därpå stängdes landets gränser. Två veckors strikt karantän infördes för de medborgare som fick lov att återvända.  

För att möjliggöra en helhetsbild varnade partiet att de tjänstemän som medvetet gömmer undan nya fall av covid-19 kommer naglas fast vid evighetens skampåle. Men samtidigt blev smittspridningen ett av de viktigaste kriterierna för befordran, och flera kadrer kom att straffas för lokala utbrott.  

I mars 2020 rapporterade det kinesiska magasinet Caixin om konsekvenserna av de dubbla budskapen. För att hålla siffrorna nere vägrade sjukhus i Wuhan att testa misstänkta patienter för covid-19, samtidigt som asymtomatiska fall inte alls togs med i den officiella statistiken.   

Runtom i Kina överträffade tjänstemän snart varandra i hårda tag för att stävja lokala utbrott, och endast enstaka fall rapporterades in när sådana ägde rum.  

Den så kallade ”labbteorin” tog form under våren. Den gick ut på att tester som utförts i ett laboratorium i närheten av den fiskmarknad där covid-19 först upptäcktes låg bakom utbrottet. I slutet av april 2020 sade sig Donald Trump ha "en hög grad av förlitan" till detta.  

Regimen i Peking ville dock inte veta av någon skuld för pandemin. Särskilt inte som brittiska forskare i ett tidigt skede bedömde att antalet fall hade kunnat vara 95 procent lägre om Kina vidtagit åtgärder tre veckor tidigare, och det första kända fallet registrerats redan 10 december.  

En global propagandaoffensiv påbörjades där kinesiska diplomater och medier hävdade att viruset sannolikt inte uppstått i Kina, en teori om först rapporterades av nyhetsbyrån Xinhua med hänvisning till en kinesisk expert.   

Outtröttligt torgförde utrikesministeriets talespersoner nu teorin om att USA:s militär tagit viruset till Wuhan i samband med en tävling. Partitidningen Folkets dagblad pekade å sin sida ut hur "alla tillgängliga bevis" visade att det kommit via frysta matvaror från Ryssland eller Norge.  

Det framhölls snart hur Kina snarare än skuld förtjänade tacksamhet för att först identifiera ett virus utifrån och sedan leda kampen att bekämpa det. Ai Fen och Li Wenliang beskrevs nu som hjältar vilka upptäckte viruset; den senare fick under våren en postum hedersmedalj.  

Samtidigt underströk utrikesminister Wang Yi vikten av att vetenskapliga frågor inte politiseras. Kinas ambassader kontaktade utländska journalister för att avråda från att koppla samman utbrottet med Kina, och på sociala medier attackerades personer som gjorde just det.   

Man började läxa upp andra länder om hanteringen av viruset. I mars 2020 målade Folkets Dagblad upp Sverige som ett skräckexempel som kapitulerat inför covid-19. Den egna modellen upphöjdes till föredöme; "den kinesiska metoden är den enda metoden som har visat sig framgångsrik" blev en populär hashtag på landets internet.  

Redan i februari publicerades en bok om Xi Jinpings strategiska vision för att bekämpa utbrottet. I slutet av samma månad höll han ett videosamtal med 170 000 kadrer, som fick veta hur minskningen i antalet nya fall "återigen demonstrerar de tydliga fördelarna med Kinas kommunistparti och det politiska systemet socialism med kinesiska förtecken".  

Utmaningar av detta narrativ fick följder. I april 2020 mailade bekymrade europeiska diplomater varandra angående hot om sanktioner på grund av en EU-rapport om kinesisk desinformation kring covid-19. Rapporten stoppades och språket tonades ned för att undvika Pekings vrede.  

I Australien hotade Kinas ambassadör Cheng Jingye med bojkott om landet fortsätter stödja USA:s efterfrågan om en oberoende internationell utredning kring virusets uppkomst. Han frågade retoriskt huruvida kineser kommer äta kött eller dricka vin från Australien, resa dit eller plugga där, om landets regering gör dem besvikna. När Canberra inte backade infördes ensidiga strafftullar och importförbud som gäller än i dag.  

Kina var också snabbt med ett vaccin mot covid-19. Våren 2020 blev Chen Wei, virolog och generalmajor i Kinas armé, en av de första personerna i världen att vaccineras under högtidliga former på kinesisk tv.  

Vaccinen baserades på en teknik som skapar immunitet genom smitta kroppen med en inaktiv form av covid-19. Detta ger sämre skydd än de mRNA-vaccin som med hjälp av en genetisk kod får kroppen att producera ett protein som bekämpar viruset.  

I mars 2020 erbjöd det tyska företaget BioNTech ett kinesiskt läkemedelsbolag rättigheterna att distribuera sitt kommande mRNA-vaccin i Kina. Men något tillstånd gavs aldrig, vilket enligt bedömare beror på att Peking hoppades utveckla ett motsvarande kinesiskt vaccin.  

Regimen ville förändra Kinas rykte från det land som gett upphov till pandemin, till den främsta aktören i hanteringen av viruset. En process som inte lämnade utrymme för importerade västerländska vaccin.  

WHO spelade en viktig roll i denna ambition. I januari 2021 – över ett år efter utbrottet – fick organisationen slutligen lov att skicka en delegation på fjorton forskare till Wuhan. Men i stället för att ta del av den data som fanns vid Wuhans institut för virologi, fick man nöja sig med att i samma lokaler ta personalen på orden – i intervjuer som övervakades av tjänstemän.  

Inte heller fick WHO arrangera presskonferensen som avslutade den ljusskygga resan. Det gjordes i stället av partitjänstemän, vilka återigen prånglade ut att viruset uppstått utomlands medan journalister hindrades från att ställa frågor.  

Som ett villkor för resan fick Kina även veto över den slutliga rapport som WHO författade tillsammans med kinesiska forskare, vilken framhöll det som en möjlighet att covid-19 kommit till Kina via fryst mat.  

Det viktigaste var dock labbteorin, som man lyckades få WHO att formulera som "extremt osannolik". Det konstaterades att mer forskning var nödvändig kring virusets uppkomst, men att denna inte bör begränsas till någon särskild plats.   

Yanzhong Huang, som arbetar med hälsofrågor för tankesmedjan Council of Foreign Relations, beskrev detta som det tyngsta stödet Kina fått för sitt officiella narrativ. 26 stycken forskare från USA, Europa, Australien och Nya Zeeland utfärdade ett öppet brev till WHO om behovet av en ny utredning utan inskränkningar.   

I brevet noterades att halva delegationen bestod av kinesiska medborgare "vars vetenskapliga oberoende kan antas vara begränsat". Snart framkom även i en amerikansk underrättelserapport hur tre forskare vid Wuhans institut för virologi redan i november 2019 uppvisat symtom som påminner om covid-19.  

De hårdhänta kinesiska metoderna var dock effektiva. I väst ville få aktörer förknippas med Donald Trump genom att ställa sig bakom labbteorin. Det var då enklare att sålla sig till ett – låt vara manipulerat – WHO och samtidigt undvika anklagelser om rasism eller sanktioner från ett uppretat Peking.  

Exempelvis publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i april 2021 rapporten "Covid-19 och konspirationsteorier: mekanismerna bakom en snabbväxande samhällsutmaning", vilken framställde labbteorin som en konspiration och kopplade samman placeringen av virusets ursprung i Kina med rasism.  

Med blodad tand drev Peking även en propagandaoffensiv kring vaccin. När Pfizer och Moderna i början av 2021 började rulla ut sina vaccin globalt så jämförde Folkets dagblad USA:s främjande av dessa med ett "storskaligt experiment på människor". Gao Fu, chef vid Kinas center för att hindra och kontrollera smittsamma sjukdomar, varnade för att de kan orsaka cancer.   

Zhong Nanshan, Kinas främsta expert på covid-19, avfärdade kliniska studier av västerländska vaccin som extremt otillräckliga och menade att Kinas vaccin framställdes med rigorös noggrannhet. På Twitter spred kinesiska utrikesministeriets talespersoner overifierade rapporter om hur Pfizers vaccin orsakat dödsfall i Tyskland.   

Global Times, en engelskspråkig tidning som ges ut av Folkets dagblad, publicerade en artikel om 23 äldre norrmän som påstod ha dött av Pfizers vaccin, komplett med citat från experter om att att användningen av vaccinet bör upphöra. Chefredaktör Hu Xijin sade i januari 2021 att västerländska medier vill förstöra de kinesiska vaccinens rykte och att Kina därför måste kämpa tillbaka.   

Såväl tjänstemän som forskare lovade länge att Kina skulle "vinna" den globala tävligen om att framställa ett vaccin. Vid sidan av inhemsk vaccinering påbörjades även storskalig export. I oktober 2021 hade Kina exporterat 1,28 miljarder doser vaccin vilket var fler än WHO:s globala program Covax.  

Men de kinesiska vaccinen donerades inte; de såldes eller användes som politiska hävstänger. I slutet av 2021 sade Nicaraguas nyvalda president Daniel Ortega upp landets diplomatiska relation med Taiwan för att i stället etablera en med Kina, efter löften om en miljon doser vaccin från stormakten. Även Paraguay fick men avfärdade ett liknande erbjudande.  

Kinas kredibilitet förankrades i låga smitto- och dödstal. Sin enorma befolkning till trots hade landet mycket sällan över 100 dagliga fall mellan våren 2020 och våren 2022. Även om dessa siffror var i underkant, så var antalet döda och smittade mycket färre än i USA eller Europa.  

Detta tack vare klassisk auktoritär handlingskraft. Att komma i kontakt med ett misstänkt fall räckte för att sättas i centraliserad karantän på obestämd tid. Obligatoriska appar med färgkoder utvecklades för att resa eller vistas på allmänna platser. Regelbundna PCR-tester, ansiktsmasker och QR-koder för smittspårning blev stående inslag i vardagen.  

Statlig kontroll över ekonomin innebar att sjukhus kunde byggas på några dagar. Storögda åskådare svalde propagandan, ofta utan eftertanke om att Kinas sjukvård – särskilt på landsbygden – lider hopplös brist på finansiering.  

Likaledes bagatelliserades ofta åtgärder som att skilja spädbarn från föräldrar, eller binda fast invånare som bryter mot karantän vid träd. I händelse av invändningar var en kinesisk favoritreplik att fråga var de mänskliga rättigheterna fanns för de hundratals amerikaner som dött i covid-19.  

De tuffa åtgärderna fyllde sitt syfte och innebar att Kina kunde hålla igång sina industrier. 2021 växte exportsektorn med otroliga 30 procent och landets BNP ökade med avundsvärda 8,1 procent, låt vara från en låg nivå året innan.  

Turen vände dock när varianterna delta och omicron hittade till Kina i augusti respektive december 2021. Samtidigt som spridningen för första gången tog fart på allvar kunde kommunistpartiet inte överge den politik som man byggt upp delar av sin legitimitet på.  

Sedan pandemins utbrott hade Kinas befolkning fått höra att de låga smittotalen berodde på att Kinas system är överlägset och landets regering är den enda som sätter invånarnas liv först. Att nu tolerera smittspridning på ett liknande vis som i dekadenta västerländska demokratier riskerade uppfattas som ett erkännande att alla kontrollmekanismer införts i onödan.  

Vidare hade Xi Jinping sedan pandemins början satsat stort politiskt kapital på nolltoleransen. Att ifrågasätta denna kunde rentav ses som en utmaning mot Xi själv; något som få tjänstemän var villiga till då miljontals straffats för "korruption" under hans tid vid makten.  

I stället trappades kontrollen upp i takt med smittspridningen. Den två månader långa lockdown som från mars 2022 i princip höll Shanghais 25 miljoner invånare instängda i över två månader på grund av några tusen mestadels asymtomatiska fall blev det mest kända exemplet. Men det var långt ifrån det enda; samtidigt beräknades cirka 400 miljoner kineser helt eller delvis befinna sig i karantän.  

Kaoset i Kinas största stad satte dock fingret på kostnaderna med nolltoleransen. I maj 2022 bedömde den inhemska banken Huachang Securities att de tiotals miljarder PCR-tester som genomförts i Kina kostat 450 miljarder kronor, och att hälften av utgifterna tillkommit de senaste fyra månaderna.  

Den japanska banken Nomura beräknade att det skulle ta 8,4 procent av Kinas statsbudget i anspråk att testa 70 procent av landets befolkning varannan dag. Något som tränger undan andra statliga utgifter och dessutom medför kostnader i form av bortfall i arbetstid och produktivitet.  

Mindre välbärgade städer fick problem med att finansiera de ökade kraven från centralt håll, särskilt i kombination med den fastighetskris som åt upp viktiga intäkter från försäljningen av mark. Inte sällan fick irriterade invånare betala ur egen ficka för påfrestande masstestning.  

Då Kinas största hamn ligger i Shanghai blev känningarna för den tidigare så framgångsrika exportsektorn kännbara. Störningarna skapade även stor osäkerhet bland utländska företag. Våren 2022 uppgav amerikanska handelskammaren att 22 procent av medlemsföretagen övervägde att flytta delar av sin verksamhet på grund av detta, jämfört med fem procent året innan.  

Jörg Wuttke, ordförande för EU:s handelskammare i Kina, har det senaste året kritiserat myndigheterna och uppmanat europeiska företag att lämna landet på ett vis som överraskat många och fått många undra över hur  han alls får vara kvar.  

Utåt sett var ledarna i Peking oberörda. Den 6 maj 2022 – mitt under kaoset i Shanghai – meddelade Folkets dagblad på förstasidan att  politbyråns ständiga utskott i ett möte slagit fast att nolltoleransen är orubblig.   

Mellan raderna märktes dock en attitydförändring. Sedan delta och omicron började spridas talade diplomater och medier allt oftare om en "dynamisk nolltolerans" där en balans mellan att minimera antalet fall utan att påverka ekonomin eftersträvades. Under våren beordrade Xi Jinping att viruset skulle bekämpas med maximal effekt men minimala kostnader; ett klart avsteg från tidigare retorik om folkkrig.  

Men inga betydande förändringar kunde ske innan oktober 2022. Då väntade Xi Jinpings största stund sedan han tog makten 2012. Vid den 20:e partikongressen skulle Xi nämligen utses till ledare för en tredje mandatperiod, vilket inte skett sedan Mao Zedong dagar.  

När cementeringen av makten väl var avklarad – och Xi fyllt partitoppen med politiska allierade – rapporterade Xinhua att omicron sprids i alla Kinas 31 provinser och regioner, trots ökade ekonomiska och sociala kostnader för att förhindra detta.  

En kort tid  efter partikongressen, den 11 november 2022, presenterades 20 punkter för att "optimera" covidpolitiken, bland annat färre  dagar i karantän. Enligt Xinhua befann sig rekordmånga 800 000 kineser i centrala faciliteter för karantän.   

Rena upplopp utbröt i november vid världens största iPhone-fabrik i Zhengzhou, där arbetare som låsts in i lokalerna för att fortsätta produktionen istället rymde. Samma månad bedömde Nomura att produktion som står för 30 procent av Kinas BNP skulle försättas i lockdown de kommande veckorna jämfört med 9,5 procent föregående månad.   

Så blev inte fallet. Den utlösande faktorn för de landsomfattande protesterna i slutet av november var en eldsvåda i ett lägenhetshus i regionen Xinjiang, där tiotals familjer tros ha brunnit inne. De hade redan varit instängda i sina hem i över 100 dagar; dörrar som svetsats igen gjorde att brandkåren inte hann fram i tid. En händelse som var så tragisk att demonstranterna började visa sympati för varandra över provinsgränserna.  

En dryg vecka senare, den 7 december, övergavs nolltoleransen i praktiken. Något myndigheterna inte kunde tillskriva protesterna, för vem visste  då vilka krav som skulle höras  på gatorna nästa gång? Möjligtvis fick protesterna bägaren att rinna över. Men den ekonomiska kräftgången innebar sannolikt att Xi Jinping efter att ha säkrat sin tredje mandatperiod ändå letade efter en väg ut.  

Kinas invånare fick nu plötsligt veta att viruset som i tre års tid kontrollerat deras liv egentligen inte är värre än en vanlig förkylning. Personer med milda symtom uppmanades stanna hemma för att avlasta det redan undermåliga sjukvårdssystemet. Samtidigt hade ju propagandan sedan utbrottet förknippat  viruset med livsfara. Sjukhusen överfylldes snart, varpå läkare och sköterskor beordrades jobba även om de själva testats positivt.  

Då de tidigare ofta dagliga PCR-testerna i princip upphörde över en natt  var det omöjligt att hålla koll på smittspridningen. Dessutom uppgav myndigheterna att asymtomatiska patienter inte kommer tas med i den officiella statistiken, som än i dag bara uppgår till totalt två miljoner fall.  

En studie från Peking University uppskattade dock att 900 miljoner kineser smittats av viruset den 11 januari. En dryg vecka senare sade den ledande epidemiologen Wu Zunyou att 80 procent av Kinas befolkning – alltså över en miljard människor – fått covid sedan december.  

Enligt Kinas officiella statistik hade endast 37 personer dött av viruset sedan den 7 december 2022, innan siffran i mitten av januari plötsligt skrevs upp till 59 938, varav nästan samtliga hade underliggande sjukdomar.  

Det rimmade illa med vittnesmål om att krematorierna i flera städer bokstavligen talat brände lik dygnet runt. Platser blev så svåråtkomliga att de såldes på svarta marknaden, och även krematorierna bemannades med smittad personal. Likaledes uppgav flera tillverkare av begravningskistor att de arbetat konstant sedan nolltoleransen övergavs.  

Dataföretaget Airfinity uppskattade i mitten av januari att 345 000 kineser dött av viruset och att siffran kommer att nå 1,7 miljoner i april. En modell av The Economist visar att upp till 1,5 miljoner kineser riskerar att dö bara under den första smittvågen.  

Foreign Policys Kinaredaktör James Palmer noterade å sin sida att dödligheten för den variant av omicron som sprids i Kina ligger på 0,3 procent. Om 80 procent av befolkningen smittades, borde omkring 3,3 miljoner människor därmed mista livet.  

Att endast 68,7 procent av alla kineser över 60 år i slutet av november fått tre doser vaccin förvärrar tillståndet. Särskilt som Kina av nationalism och hybris ännu vägrar använda utländska vaccin.  

I september i fjol erbjöd Moderna mRNA-vaccin till Kina, men drog sig ur på grund av krav om att överlämna receptet till ett inhemskt läkemedelsbolag. I januari ville EU skänka vaccin, men Peking avböjde med argumentet att man minsann har egna vaccin att tillgå.  

Propagandan, nu främst formulerad för den inhemska publiken, var återigen mer effektiv än många anade. Undertecknads tidigare lärare vid ett universitet i Peking tror helhjärtat att de kinesiska vaccinen är mer effektiva, och köper det nya narrativet om att myndigheterna släppte på nolltoleransen vid precis rätt tidpunkt och med exakt rätt tillvägagångssätt.  

Men Kina är inte monolitiskt. En annan bekant i Peking har ännu inte vaccinerat sig då hen inte litar på de inhemska produkterna. Möjligen kan denne göra som otaliga andra kineser; få mRNA-vaccin annorstädes när de nu tillåts resa igen. En statlig kinesisk bank i Hongkong erbjuder exempelvis en spruta utländskt vaccin till kunder som sätter in motsvarande fem miljoner kronor.  

Ännu en kinesisk vän har valt den allra vanligaste lösningen, och vaccinerat sig utan större eftertanke för att undvika restriktioner.  

Kaoset till trots är någon ödmjukhet inte att vänta från Peking. Den friserade statistiken används fortfarande av diplomater som bevis för partiets stordåd, och statliga medier fortsätter anklaga väst för att ignorera Kinas viktiga bidrag i den globala kampen mot pandemin.  

De demonstranter som i slutet av november gav sig ut på gatorna spårades enkelt med kameror och mobildata. Majoriteten har arresterats eller varnats av polis och säkerhetstjänst. Samtidigt förföljs fortfarande sörjande som miste anhöriga vid det inledande utbrottet i Wuhan, i syfte att kväsa motstridiga berättelser.  

Kinas kommunistparti förfogar över verktygen att hantera missnöjesyttringar och en marknad stor nog för att utländska aktörer ska glömma bort tidigare oförrätter. I vanlig ordning är det folket som drabbas värst.  Samtidigt ökar riskerna för en framtida pandemi eftersom orsakerna bakom den nuvarande inte har kunnat utredas ordentligt.  

***

Läs även: Hur långt kan Kina gå i jakten på "zero covid"?

Läs även: Xi Jinpings grepp om Kina hårdnar