Spelet om spelarna

Kvällen mörknar lika fort som kön växer i tipsbutiken på Sturegatans Spel i Sundbyberg. Om några timmar tänds ljusen på Friends arena ett par kilometer bort när Sverige möter Italien. Man kunde tro att det är därför kassakön till tipsinlämningen växer. Men enligt Eilas Shilazi, som står i butiken, är det marginellt hur matchen påverkar dagskassan.

– Det sköter folk mer i telefonen där de har oddset, säger han.

De som spelar här är vardagsspelarna; travet, lotto, stryktipset lämnas in, en och annan trisslott löses ut, oftast mot ett nytt spel.

Eleni, som är pensionär och bara vill ha sitt förnamn i tidningen, lämnar in travkuponger för sig och sin vän­inna.

– Man blir glad, det ger lite spänning. Vad sa man annars göra? Det blir tråkigt att bara sitta och dricka kaffe, förklarar hon varför hon spelar.

– Och hästarna ligger mig varmt om hjärtat. Ibland spelar jag på Folkspel också, när jag vill ge lite till välgörenhet.

I kön möter hon folk hon känner, detta är hennes hemmabutik. I dag blir det en pratstund med Åsa Myrbäck, som lämnar in ett andelsspel på travet, »det kan ju ändå hända att man vinner«. Oftast är det stryktipset som gäller för henne.

– Jag är fotbollsnörd och älskar att se matcherna, spelet är mitt sätt att testa min egen kunnighet, att jag har koll. Ibland blir det en triss eller Jack Vegas på krogen för spänningskickens skull, säger hon.

Åsas månadsbudget är max 500 kronor. Båda är klart medvetna om spelets risker och noga med att inte spela för mycket; man kan bli beroende. Det är viktigt med kontroll. Att det pågår en omreglering av spelmarknaden känner de knappt till.

– Jag vet ingenting om det. Mer än att den pågår, säger Åsa Myrbäck.

– Det är sjukt bra med reglering, jätteviktigt. Det är så lätt – tror jag – att bli spelberoende. Jag tycker staten ska ta över mer.

Så kommer det inte att bli. Samtidigt är det precis så det är tänkt att bli. 1 januari 2019 ska det statliga spelmonopolet upphöra, alla aktörer som vill sälja spel om pengar till svenska konsumenter kan söka om licens hos den nya Spelmyndigheten. I sommar ska riksdagen ha en ny spellagstiftning att banka igenom. Spel och dobbel ska bli en marknad som många andra i det svenska näringslivet.

Det finns mycket att tjäna på spel. För den som säljer. Köparen går som regel alltid med förlust. Ekonomiskt vill säga, om man fått glädje för pengarna ligger i betraktarens öga.

I boken »Spela lagom« av Anton Gustavsson och Adam Svanell liknas det vid en sedelpress; du bestämmer hur mycket pengar du själv vill tjäna och därefter vad spelen ska kosta och hur mycket som ska delas ut i vinster.

Enkla pengar är förklaringen till att spelomregleringen är en så stor fråga för de aktörer som säljer spel: staten genom Svenska Spel, hästnäringen via ATG, otaliga välgörenhetsorganisationer och hela idrotts-Sverige, och alla de utlandsregistrerade online-spel-bolagen som genom reklam riktar sig mot svenska konsumenter. I cirkeln utanför den innersta kretsen finns medier som behöver spelbranschens annonspengar, alla mobilspelsbolag med »gratisspel« som tjänar pengar på »inuti app-köp«, till exempel världssuccén Candy Crush Saga, ja, hela det svenska tech-undret och våra framtida exportframgångar sägs ligga i potten. Hur hög risken är för det är oklart, men klart är att inte bara människor kan bli spelberoende, hela samhällen kan det också, hävdar författarna till »Spela lagom«.

Svenskarna är ett spelande folk, vi spelar i vått och torrt, i låg- som högkonjunktur. Om man inte har råd att unna sig så mycket så unnar man sig en lott – vem vet, plötsligt händer det. Bara att få drömma om miljonerna är värt en tjuga, eller en hundring.

Nyligen presenterade Lotteriinspektionen sin årliga undersökning av svenskarnas spelande. Två av tre svenskar, 66 procent, spelar. Andelen spelare minskar, men de som gör det spelar om mer pengar. Var tredje svensk spelar varje vecka. Varannan svensk minst en gång i månaden. Enligt den utredning som nu omarbetas till lagtext spelar vi för 2 802 kronor om året, utslaget på alla svenska medborgare över 18 år. Utslaget på den spelande befolkningen blir det 4 121 kronor per år.

Magnus Berglund är hängiven hobbyspelare, så pass att hans blogg har blivit en branschtidning på nätet, The Gambler Magazine. Han menar att konsumentens drivkraft att spela varierar kraftigt. Det är stor skillnad på pokerproffsets anledning att spela och en vanlig lottköpares.

– Samtidigt kan en Trissköpare vara väldigt lik en travspelare – drömmen att vinna storvinsten kan vara den gemensamma drivkraften. På samma sätt kan en pokerspelare och en bingospelare drivas av den sociala gemenskapen, i stället för av de ekonomiska vinstchanserna, säger han.

– Två personer som spelar samma spel kan också ha helt olika drivkrafter. De flesta spelar på hästar för nöje, social gemenskap och drömmen om att vinna. Men det finns personer som lägger ner 50–60 timmar per vecka på att analysera travlopp och räkna ut vinstchanser för varje ekipage – för att sedan inte spela, eftersom chansen att vinna inte bedömdes tillräckligt lockande. Varje individ har sin egen drivkraft.

Enligt Lotteriinspektionens undersökning säger en tredjedel av de som slutat spela att det beror på att de aldrig vann. Rent matematiskt har de rätt, enligt Magnus Berglund. Spel är inte gjorda för att spelarna ska vinna. Spel görs så att få vinner en del av pengarna, de flesta inget, och resten går till den som ordnar spelet. Men väldigt många av spelarna bryr sig inte om att vinstchansen är nästan obefintlig.

– Känslan av att kanske vinna är primärt vad de köper, vilket spelmarknaden förstås tar tillvara på i både marknadsföring och produktutveckling, säger Magnus Berglund.

Produktutvecklingen har tagit rejäl fart med teknik­utvecklingen. Trots pratet om att vi spelar allt mer internetspel kan Sundbybergs Spel på Sturegatan andas ut – än går de flesta till spelbutiken. Men tvåa kommer mobilen, och det är den snabbast växande kanalen. Det är ingen tvekan om att våra spelvanor följer livsvanorna i stort – allt mer görs på nätet.

Det var just internet som slog hål i det svenska spelsystemet. Spelat har folk alltid gjort. Det har alltid varit mer eller mindre kontroversiellt. Under 1800-talet förbjöds allt spel om pengar, men det gick väl si så med det och när staten behövde pengar till olika byggen gjordes tillfälliga undantag; Stockholmsutställningen, Dramaten, Göteborgs konserthus, Stockholms stadion är byggda med spelpengar.

Till slut blev lotterier en statlig monopolverksamhet med dubbla syften: att skydda konsumenten från speldjävulen och att dra in pengar till staten. Parallellt växte idrottsrörelsen fram med både behov av pengar och en verksamhet som går utmärkt att spela på. Det gjorde att ideella sektorn fick använda lotteri och spel som intäktskälla. Spel och dobbel skulle – i den mån de måste finnas – finansiera välgörenhet, idrottsrörelsen och statskassan. Men privata bolag fick inte bli rika på spel i Sverige.

Nu ligger ju internet inte i Sverige. Internet är globalt. Svenska bolag som ville starta digitala spel fick inte licens i Sverige eftersom deras syfte var att tjäna pengar. Men de fick licens på Malta och i Storbritannien. 1999 lanserade Unibet sin sajt på svenska och 2001 drog entreprenören Douglas Roos i gång Ladbrokes Norden. Precis som TV3 en gång startade reklam-tv i Sverige genom att sända från Storbritannien, växte onlinespelmarknaden fram utomlands.

Länge stoppade politikerna huvudet i sanden. Två utredningar gjordes utan åtgärder. Partierna var oeniga och varje finansminister – från Bosse Ringholm till Anders Borg – värnade statens spelintäkter.

2015 hade de utlandsregistrerade onlinebolagen kapat åt sig 21 procent av den svenska spelmarknaden och växte med 7–10 procent. Det gick inte längre att tala om skumma småbolag som snikade sig och tog marknadsandelar de inte hade lov till. Flera av dem är stora börsnoterade koncerner med internationell licensierad verksamhet i många länder. Betsson och Kindred samsas med svenska stoltheter som HM och Ericsson på Stockholmsbörsens stor­bolagslista.

Torsdagen den 24 september 2015 tillsatte regeringen en ny utredning med det tydliga uppdraget att ta fram spelregler för en ny licensreglerad spellagstiftning. Det gamla systemet hade för länge eroderat.

Det blev Lotteriinspektionens generaldirektör Håkan Hallstedt som fick den delikata uppgiften. De flesta nickade respektfullt – han, om någon, kunde gå iland med denna komplicerade uppgift.

Kraven var många och väldigt olika. Alla räknades i miljoner och miljarder. Huvudsyftet var att svensk lag ska reglera svenskars spel, spelkonsumenterna ska skyddas från spelmissbruk och lurendrejeri. Men staten vill fortfarande ha skatteintäkter, ideella organisationer som finansieras via spel får inte tappa sin intäktskälla, onlinespelbolagen ska lockas hem. Ingen fick drabbas för hårt, sa direktiven.

Lägg därtill att vi har problemen med matchfixing i idrottsvärlden, där spel driver publik som driver annonsintäker och tv-rättigheter som genererar mångmiljonbelopp för klubbar, ligor, världsmästerskap. Det är kort sagt väldigt mycket som står på spel för många med väldigt olika intressen. Och över alltihop hänger EU och kräver att det hela synkar med EG-rätten.

Håkan Hallstedt hade varit Lotterinspektionens generaldirektör i nio år, dessförinnan myndighetens chefsjurist. Maria Wennerberg Sedigh, ekonom med 13 års erfarenhet av spelfrågorna på finansdepartementet och Lotteriinspektionen, blev hans »doer« som seketerare i utredningen.

– Det är så många som är beroende av inkomsterna från spel, förklarar hon det faktum att uppvaktningen av alla aktörer under de 14 månader utredningen pågick tog väldigt mycket tid.

Förutom en expertgrupp från regeringskansliet hade de en referensgrupp från riksdagen och en från branschen att stämma av med.

– Under den tiden har vi träffat så många olika aktörer som vi mäktat med. Utöver grupperna är det säkert 40 aktörer som velat träffa oss flera gånger. Håkan ville inte tacka nej till de som ville träffas. Det var väldigt intensivt, berättar hon.

– Det är mycket att analysera, läsa och skriva och att också träffa många  … då är 14 månader inte mycket tid.

Brådskan hade en orsak. Efter år av oenighet är nu partierna, förutom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som vill behålla monopolet, rörande eniga om att nu ska en ny lag på plats. För vem vet vad som händer med det parlamentariska läget efter valet 2018?

31 mars 2017 klev så en sliten men samlad Håkan Hallstedt fram till podiet i Rosenbad. Presskonferensen var välbesökt. Från ett litet särintresse bland spel­arrangörer hade frågan blivit en folkangelägenhet.

För att göra en poäng av den breda politiska majoriteten tog civilminister Ardalan Shekarabi emot SOU 2017:30 ur utredarens hand tillsammans med moderaten Olof Lavesson, ordförande för riksdagens kulturutskott.

För branschens aktörer var det Dagen D. Skulle de ideella få behålla sin skattebefrielse så att mer pengar kan gå till själva verksamheten? Vad skulle skatten hamna på för de kommersiella? Ska staten behålla eller sälja Svenska Spel?

Ett begrepp fick större betydelse än alla andra: kanalisering. Alla ska med. I utredningen konstateras att spelbranschen omsatte 21 miljarder kronor 2016 efter att vinsterna till spelarna betalats ut. Det totala spelandet ökade med 5 procent under samma år – det fysiska spelandet ökade med 2 procent, onlinespelandet med 16 procent. Ingen tvekan om att det är utomordentligt viktigt att »få hem« de utlandsbaserade bolagen.

Kanalisering – att minst 90 procent av aktörerna faktiskt går med i systemet och söker spellicens på den svenska marknaden – blev det högsta målet.

När så många med olika syften och viljor måste blidkas gör man per definition ingen nöjd. Utmaningen var att ingen blev så missnöjd att de sparkade bakut.

Alla frågor är inte heller lösta i förslaget. Skatte­befrielsen för de ideella måste godkännas av EU för att inte klassas som otillåtet statsstöd. Sverige måste, i likhet med snuset en gång, hävda att lotterier är en gammal svensk tradition för att finansiera välgörande ändamål.

I remissrundan kröp nya stridsfrågor upp: Data­inspektionen ifrågasatte att bolagen skulle åläggas att samla in så mycket integritetskänsliga data om kunderna. Även om syftet var att kontrollera och stävja spelmissbruk – vem vet hur det skulle bli i praktiken? I så fall var det bäst att Datainspektionen höll koll på det. Det tycker förstås inte Lotteriinspektionen, som är tilltänkt ny Spelmyndighet.

Nu grubblar tjänstemännen på finansdepartementet ihop en lagtext med så många hänsyn som möjligt tagna till utredning och remissvar från allt från börsbolag till Spelberoendes riksorganisation. Före nyår ska lagrådet få ett lagförslag på sitt bord och vid halvårsskiftet är det tänkt att riksdagen ska klubba igenom det. Innan det »parlamentariska läget« ändras.

Vad säger aktörerna då? Kommer alla med i den nya given? Vill online-bolagen flytta hem och betala skatt i Sverige? Ja, säger Gustaf Hoffstedt, generalsekreterare för BOS, Branschföreningen för onlinespel, med 19 medlemsföretag som har licens för onlinespel i Europa. Det vill de.

– Den svenska marknaden betyder jättemycket. Svenskarna är ett spelande folk, onlinemognaden är god, vi tenderar att spela allt mer på internet, vi spenderar mer pengar på spel i Sverige än den genomsnittlige europén. Vi har lyckats uppbringa bolag som lyckats väldigt bra på den internationella spelmarknaden, men i dag inte kan verka i Sverige på grund av monopolet, säger han.

Nu gör de ju det ändå, men olagligt. Ett statligt licenssystem ger juridisk och politisk stabilitet. Klarar man kvalitetstestet och får licens så får man vara med.

– Spelbolagsägare gillar inte risk. Regler ger förutsägbarhet. För det är man beredd att betala en riskpremie, det vill säga skatt.

18 procent, som föreslås i utredningen, är en nivå de kan leva med. Trots att många av onlinebolagen bevisat sitt affärsmannaskap dras de än med visst dåligt rykte som giriga, reklamintensiva droghandlare som säljer farliga produkter och tjänar storkovan på andras olycka.

Gustaf Hoffstedt skrattar lite och frågar sig vad som är ofarligt.

– Finns det egentligen »vanliga varor«? Flygresor är farligt, det måste regleras. Arbetsplatsolyckor sker trots regleringar, miljörisker måste hanteras. Spelbranschen har såklart sina risker, men vi tycker att licensiering är ett bättre sätt att hantera risk än monopol. Monopolet har gynnat statens intäkter mer än folkhälsan, hävdar han.

Må så vara. Konsumenter kan vara svåra att övertyga. Enligt Novus undersökning spelar även de som spelar online framför allt på Svenska Spels sajt.

Bertil Holm från Solna, men just i dag på besök i spelbutiken i grannkommunen, spelar inte på internet. Men gjorde han det skulle han spela på statens spelbolag.

– Jag litar inte på någon. Bara på Svenska Spel.

– Man ser så mycket elände, kolla bara på »Lyxfällan« (tv-programmet, red anm). Man ska spela för att det är roligt att ha chansen, men inte för mer än man har råd med. Man ser på folk att de tror att de ska vinna, men i bästa fall får man tillbaka en tredjedel av pengarna, säger Bertil Holm.

Vad betyder det här systemskiftet för spelarna, för Åsa, Eleni, Magnus och Bertil? Framför allt handlar det om en ökad tilltro till spelmarknaden. Magnus Berglund beskriver grunden i ett spel som ett handslag mellan två personer med olika åsikt men som litar på varandra.

– I ett licenssystem ska staten kontrollera både handslagen och formerna för spelet. Och staten lovar, genom licensvillkoren, att den ska ta ansvar för spel som helhet – allt från att en kortlek har 52 kort till att ett internetkasino styrs av slumpen, eller att en kusk eller fotbollsspelare verkligen ska försöka vinna ett lopp eller match. Och förstås att minimera missbruk, säger Magnus Berglund.

Han tycker det är viktigt att påpeka att för konsumenterna har onlinebolagen haft positiva effekter. Konkurrensen har både ökat vinstutbetalningarna och sänkt priserna jämfört med de etablerade på den svenska marknaden.

De spelpengar som inte går till vinnaren går till arrangören. Och spel är en vara som i princip säljer sig själv. Det är det som gjort verksamheten så populär för eldsjälarna i Föreningssverige.

Enligt en rapport från FRII, Frivilligorganisationernas insamlingsråd, 2016 har organisationernas intäkter från lotterier ökat kraftigt de senaste 10 åren. En stor del av den ökningen kommer från ett företag, Postkodlotteriet, som etablerade sig 2005 och sedan dess försett sina förmånstagare med 8,3 miljarder kronor enligt egna uppgifter. 2016 fick 53 ideella organisationer dela på 1,1 miljard kronor.

Folkspel samlar 73 riksorganisationer, till exempel Sveriges släktforskarförbund, Synskadades riksorganisation, Friluftsfrämjandet, och har genom åren spelat hem 16,1 miljarder åt dem. Viktigast är kanske att varje spelkrona har en extra guldkant:

– Den är fri att spendera på vad vi vill, säger Peter Moilanen, generalsekreterare för IOGT-NTO, som drar in 120 miljoner årligen på det egna Miljonlotteriet, startat 1964.

Förutom att det är dyrt och arbetsamt att samla in gåvor och söka bidrag är det ofta villkorade pengar. De ska gå till något som givaren bestämt. Lotteripengarna kan organisationen lägga på vad de tycker behövs bäst just nu.

För IOGT-NTO är det dessutom hela 70 procent av organisationens totala intäkter som kommer in via Miljonlotteriet. Organisationens önskan var ett riskklassificeringssystem som graderar spelformer efter risk. Men så blev det inte. Förmodligen för att det skulle slå hårt mot nätspelbolagen och det riskerade kanaliseringen, tror Peter Moilanen, generalsekreterare. Många kritiserar onlinebolagen för aggressiv marknadsföring och Spelberoendes riksförening har hävdat att de, i stället för att skydda, säljer lite mot dem som är eller riskerar att bli beroende. Vilket bolagen ser eftersom de kartlägger sina kunders spelmönster.

– Det viktigaste var förstås att vi får behålla vår skattebefrielse men i grunden är vi kritiska till att folkhälsan fick stryka på foten för kanaliseringen, säger Peter Moilanen.

Det kan tyckas ironiskt att nykterhetsrörelsen är så beroende av spelpengar att det är 70 procent av deras omsättning. Ska alkoholproblem avhjälpas med pengar från spel? Peter Moilanen på IOGT-NTO tror tvärtom att just de är extra lämpliga att hantera spelansvarsfrågan.

– Just för att vi är den organisation vi är tar vi spelberoende på största allvar.

Spelkunderna vi mötte i butiken på Sturegatan är uppenbart medvetna om riskerna. De svarar på frågan innan den hinner ställas. Stenhård budget som inte får överskridas är vad som gäller, säger de.

Anders Håkansson är professor i beroendemedicin med inriktning mot spelberoende vid Lunds universitet, en professur Svenska Spel har bekostat. Om man börjar spela för att vinna tillbaka tidigare förluster är det dags att passa sig.

– När individen upplever att man inte kan förmå sig själv att sluta spela och tankarna kretsar mycket kring spel och åsidosätter andra saker i livet, definierar han spelberoende.

Mellan 1,5 och 2 procent av befolkningen har spelproblem varav 0,5 procent är spelberoende, säger han. Det kan tyckas som en liten grupp om man jämför med alkohol eller narkotika, men eftersom spel är så vanligt förekommande i samhället, precis som alkohol, är det ett beroende som får stora konsekvenser socialt. Dessutom är det som regel ett problem för hela familjen. Det finns de som spelat bort hem och familj. Två gånger.

Att det handlar om hög risk och mycket pengar är en stor del av problemet

– Spelmissbruk ger skulder som ofta påverkar individen och anhöriga många år efteråt. I värsta fall kan det leda till psykisk sjukdom som inte fanns från början; depression, ångest, krisreaktioner och självmordstankar, säger Anders Håkansson.

Ett tecken på att samhället tar frågan på allvar är att spelberoende från årsskiftet skrivs in socialtjänst­lagen som det första beteendeberoendet, vilket ger rätt till behandling. Anders Håkansson har svårt att se att man kan hävda att alla spel om pengar innebär samma beroenderisk.

– Det tydligt att olika spel medför olika hög beroenderisk. Snabb respons och hög tillgänglighet är starka riskfaktorer. Ofta finns ljud- och ljusupplevelser samtidigt som gör att man »fastnar« i spelsessionen, som då får fortgå tills pengarna tar slut eller man av något annat skäl måste sluta. Snabba nätspel, som nätkasino och livebetting på sport, är särskilt riskabla, säger han.

Även värdeautomater och kasinospel på lokal innebär hög risk eftersom de erbjuder snabbheten, men lokaler stänger åtminstone ibland. Så visst kan man klassificera risk, men avgörande för att effektivt motverka spelberoende är ändå att majoriteten stora aktörer går med så att man kan kontrollera att licensregler efterlevs, upptäcka och sätta in åtgärder mot riskfyllt spelande.

En del handlar om lagstiftning, men en del handlar om spelbolagens eget ansvar, tycker Anders Håkansson:

– För att göra spel så säkert som möjligt behöver man bygga in kontrollstationer, bromsande och förebyggande budskap i spelsituationen till personer som visar tecken på att spela för mycket. Detta går ju att göra numera eftersom många spel är elektroniska och det går att monitorera spelbeteende.

Så hur ska det bli nu då? Det bästa av två världar, är det tänkt: Friare, billigare, roligare spel och hårdare statlig kontroll med reella straff för den som bryter mot reglerna. Men som talesättet säger brukar det aldrig bli som man tänkt sig. Den som vill kan snegla på apoteksmarknaden som gick samma väg för inte alltför många år sedan.

Elias Shilazi i spelbutiken på Sturegatan känner sig allt annat än akterseglad. Han hoppas på fler leverantörer och bättre marginaler när de får sälja spel från fler bolag.

– Vår provision har legat still länge, säger han.

Magnus Berglund, som bevakar frågan via The Gambler Magazine, tycker det är svårt att spekulera, men tror vi får se mer varumärkesbyggande reklam.

– Självklart kommer vissa spelbolag konkurrera med pris och utbud, men med insikt om vilka mjuka drivkrafter som driver spel så blir det ett större fokus på helheten, det vill säga konsumentens upplevda värde, tror Magnus Berglund.

Maria Wennerberg Sedigh, ensamutredaren Håkan Hallstedts högra hand, jobbar i dag på Spelbranschens riksorganisation, som organiserar de spelbolag som varit etablerade i Sverige sedan tidigare.

– Vår förhoppning är att kunna skapa en organisation för hela branschen nu, men det är inte helt snutet ur näsan, säger hon och hänvisar till att det fortfarande råder en viss rivalitet mellan online- och de etablerade spelbolagen.

Att förslaget är ramlagstiftning som ska justeras genom praxis är ändå en bra förutsättning för att den ska anpassas när utvecklingen går allt fortare.

– Det blir inte helt rätt från början, säger hon.

Men nu finns ett fönster, en möjlighet, att få till en spelmarknad med gemensamma spelregler. Internet sprängde det gamla systemet så att alla pjäserna flög i luften. Regeringens utredare har nogsamt föreslagit nya regler. När lagförslaget kommer i sommar får vi se vad riksdagen säger. Från 2019 får vi se hur marknaden tar sig an spelet. Magnus Berglund igen:

– Spel är komplext men samtidigt något väldigt självklart för oss människor. Det är, per definition, synonymt med risk, eller chans om man så vill. <