Stora förändringar

43 nya namn? Hur i all sin dar kan makten i Sverige skifta så mycket?

Men när man tänker tillbaka på året har verkligheten på maktplanet varit precis så turbulent

2010 var ett valår, med ett valresultat som innebar en minoritetsregering.

Det var året då vi fick ett nytt parti i riksdagen.

Det var året då socialdemokraterna gjorde sitt sämsta val sedan den allmänna rösträtten och då hela partiledningen ställde sina platser till förfogande.

Det är året då alla de tre mindre allianspartierna gick tillbaka, vilket lett till interna konvulsioner och partiledarkritik i samtliga tre.
För att bara nämna några saker som hänt sedan förra gången vi publicerade denna lista.

Valresultatet och omstuvningarna efteråt har gett två stora kometer på listan.

[[Sofia Arkelsten]] går rakt in på plats 11, som ny partisekreterare i det parti som just nu dominerar svensk politik.

[[Anna Kinberg Batra]], ny på plats 19, blir som gruppledare för den moderatledda minoritetsregeringen en långt mycket tyngre person än den som hade jobbet före henne. Det gäller även talmannen [[Per Westerberg]], som också är nykomling på listan.

Flera andra dolda och unga makthavare i moderaterna smyger också in på listan. Här finns namn som finansministerns torped [[Jörgen Eklund]] liksom statsministerns talskrivare och planeringschef [[Kristoffer Tamsons]].

Krisen i socialdemokraterna märks tydligt genom frånvaron av någon som tydligt höjer sig över partikollegorna i makthänseende. I arbetarrörelsen är det i stället fackfolk som [[Wanja Lundby Wedin]] och [[Stefan Löfven]] som just nu är tyngst.

En annan dark horse inom vänstern är Folksams [[Anders Sundström]] som efter den hisnande och extremt lyckade räden i Swedbank nu nämns som möjlig partiledare.

Även de senaste årens fenomen i svensk politik, miljöpartiet, saknar i dag självklara makthavare, då ju båda de tidigare framgångsrika språkrören [[Peter Eriksson|Eriksson]] och [[Maria Wetterstrand|Wetterstrand]] dels fått stryk i det rödgröna samarbetet, dels ska avgå i vår – utan helt självklara ersättare.

När det gäller näringslivsfolket står [[Sverker Martin-Löf]] för det stora rycket uppåt i listan. Detta efter att han och de andra i Handelsbankssfären fått ordning på skuldsättningen, efter övertagandet av Volvo, och den unika status som deras bank har i hela Europa i dag.