Storstadskampen

Vid en första anblick kan förutsättningarna för landets tre största städer se liknande ut. Alla tar emot många flyktingar och en stor del av invånarna är utlandsfödda. Men där upphör likheterna.

De tre storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö tar emot många flyktingar och har många utrikesfödda. Ingen i trion placerar sig i toppen när det gäller integration, men skillnaderna är mycket stora. 2009 placerade sig landets tre största städer någonstans i mitten. Stockholm på 149:e plats, Göteborg på 184:e och Malmö på plats 173. I årets rankning har det hänt en del. Stockholm har ökat kraftigt och ligger nu på plats 78 medan Malmö gått i motsatt riktning och har sjunkit till plats 247.

Den stora skillnaden, som också förklarar det stora glappet i placering mellan Stockholm och Malmö, stavas sysselsättning. I den kategorin är Stockholm bättre än Göteborg, och ljusår bättre än Malmö, som har hög arbetslöshet både bland kommuninvånare födda i Sverige och i utlandet. I Stockholm är den relativa siffran för sysselsättning, alltså utrikesfödda i förhållande till inrikesfödda, 78 procent. I Malmö är den 66 procent.

I Malmö är det också mycket stor skillnad mellan hur mycket utrikes och inrikes födda tjänar. Medianinkomsten för en person född utanför Sveriges gränser är 32,6 procent av en inrikesfödd Malmöbos. I Trosa, som vinner denna kategori, är motsvarande siffra 93,3 procent.

– Skillnaderna i arbetsmarknadsläget mellan Stockholm och Malmö har funnits länge, säger Jan Ekberg, integrationsforskare och professor i nationalekonomi vid Växjö universitet.

De grundlades på 1980-talet, när Malmöregionens näringsliv genomgick en omvälvande strukturomvandling. Varvskrisen och andra stora industrinedläggningar drabbade Malmö hårt. Parallellt skedde en stor flyktinginvandring till Malmö, och 1985 startade »Hela Sverige«, den ofta utskällda strategin för att fördela nyanlända flyktingar över hela landet. När denna avvecklades i mitten av 1990-talet fortsatte dock de nyanlända att söka sig till exakt samma ställen som tidigare eftersom det var där deras landsmän bodde.

Jan Ekberg är projektledare för en stor undersökning av arbetsmarknadsläget för tre generationer invandrare i jämförelse med tre generationer infödda svenskar. Projektet sponsras av Riksbankens jubileumsfond och är unikt både i Sverige och internationellt. Resultaten så här långt visar att denna tidiga grupp av invandrare var framgångsrik på arbetsmarknaden och hade en högre genomsnittsinkomst än infödda svenskar. Siffran för män är 3 procent, för kvinnor 2 procent. Även dessa invandrares barn hade en bra ställning på arbetsmarknaden. Däremot hade invandrarnas barnbarn något lägre arbetsinkomster än de inföddas barnbarn.

Medan det under slutet av 1990-talet märktes vissa ljuspunkter på arbetsmarknadsläget i Malmöregionen, som byggandet av Öresundsbron, var det främst infödda svenskar som fick de nya jobben. De nya arbetstillfällena fanns till stor del i byggbranschen, en sektor där svenskar länge varit i majoritet.

Stockholm har historiskt sett haft fördel i lågkonjunkturer, och inte drabbats lika hårt som övriga regioner. Det märks inte minst just nu, när framför allt de industritunga regionerna i södra Sverige lider svårt av ökad arbetslöshet. Den privata tjänstesektorn är stark i Stockholm, sysselsätter många invandrare, och är mindre lågkonjunkturkänslig än industrin.