Terrorattack stryper oljan

I gryningen torsdagen den 11 november 2010 flyger två självmordspiloter i varsitt kapat plan in i ett av världens mest välbevakade områden. Med full kraft kör de rakt in i två höga torn i Saudiarabien, där åtta procent av världens olja genomgår en avsvavlingsprocess innan den kan skjutsas ut på världsmarknaden. Samtidigt bombas den saudiska hamnen Ras Tanura, världens största utskeppningsterminal för råolja.

Parallellerna till den elfte september är uppenbara, men den här gången kan förlusten av människoliv räknas till en handfull, de ekonomiska förlusterna är däremot svåra att överblicka. Arabvärldens möjligheter att exportera har reducerats kraftigt och det är osäkert hur lång tid det kan ta att bygga upp kapaciteten igen – några talar om månader, andra om år. Bortfallet av olja från världsmarknaden uppskattas till mellan 20 och 25 procent.

Samma eftermiddag sammanstrålar expertgrupper vid västvärldens energiorgan IEA och EU i Paris och Bryssel och fattar beslut om hur beredskapslagren ska börja portioneras ut på världsmarknaden för att inte oljepriset ska skena. Allt i enlighet med den internationella krisplan som har utarbetats sedan decennier. Enligt planen är varje land skyldigt att ha 90 dagars olja i reserv för att kunna hantera liknande händelser. Efter Katrina fungerade systemet och oljeproduktionen kunde komma ikapp hyfsat snabbt.

Om en oljekris i Mellanöstern minskar tillgången på olja med 25 procent skulle det ta ungefär ett år innan världens reservlager har tagit slut. Följderna i form av höjda priser och oljebrist skulle dock komma snabbare än så eftersom de ekonomiskt starkaste länderna snabbt skulle köpa upp tillgängliga lager.

Efter attackerna i Saudiarabien inträffar som väntat att oljepriset dubblas efter bara ett par minuters handel på världsmarknaden. Under torsdagen stiger bensinpriset i Sverige från 12 till 17 kronor, och på svenska vägar minskar trafiken något.

Möjligheten att övergå till alternativa bränslen är begränsad eftersom bara tre procent av svenska transporter drivs på etanol och etanolpriset stiger kraftigt. Flygtrafiken inleder som vanligt men redan på fredagen varnar flera flygbolag för indragna flyg och neddragningar på grund av höjda priser och global brist på flygbränsle.

Framemot helgen skådas kampanjen sparaolja.nu på reklampelare, i tv och kollektivtrafik. Myndigheterna räknar med att det höga oljepriset kommer att leda till en spontan minskning av konsumtionen på mellan fem och åtta procent. »Nu passar de på att höja elpriserna också« knotas det ute i stugorna. Och visst, med högre oljepriser följer högre gas- och kolpriser som i sin tur sätter elpriserna i Europa. När mörkret sänker sig över landet vid tretiden på söndagseftermiddagen känns det mer kompakt än vanligt.

Det här scenariot som beskrivs ovan förefaller säkert osannolikt, men det gäller å andra sidan för de allra flesta händelser som plötsligt slungar världen in i en akut kris.

Världens oljeberoende år 2010 är, trots alla föresatser om motsatsen, större än någonsin. Med modiga 37 procent av världens totala energiförbrukning är olja det dominerande bränslet. Sverige importerar inte olja från vare sig USA eller Mellanöstern, utan från Norge, Danmark och Ryssland. Ändå skulle Sverige påverkas lika mycket som resten av världen av en oljekris i Mellanöstern eftersom oljemarknaden är kortsiktig, integrerad och internationaliserad.

– Det skulle vara mycket allvarligt. Hela samhället skulle tvingas gå ned på sparlåga, säger geologiprofessorn David G Gee vid Uppsala universitet.

Ju större bortfallet blir och ju längre det varar, desto större blir skadan. En kris i Mellanöstern, som dessutom sitter på två tredjedelar av världens oljereserver, utan tydligt slut skulle kunna leda till skenande oljepriser och en osäkrad ekonomi.

– Skulle oljepriset stiga över 200 dollar fatet skulle alla flygbolag gå i konkurs och världsekonomin haverera, tror Kjell Aleklett, professorn i fysik.

En utdragen oljekris skulle slå hårt mot i första hand transporter som utgör navet i industrins och samhällets övriga funktioner. Under den kalla årstiden skulle även uppvärmningen av byggnader påverkas och i förlängningen all energibehövande verksamhet.

I Sverige har myndigheterna väl förberedda krisplaner för hur det svenska samhället skulle hantera minskad tillgång till olja. Enligt Energimyndigheten skulle det i första hand kunna handla om information till allmänheten, sparbeting hos myndigheter, sänkta hastigheter på vägarna och subventionerade månadskort. Nästa steg vore att införa höjda drivmedelsskatter och tillfälliga trafikförbud vissa tider. I sista hand skulle ransonering kunna bli aktuellt.

För svenskarna skulle en svår oljekris alltså innebära att livet blev lite dyrare, lite mer besvärligt. Som del av ett värsta scenario skulle den också kunna leda till neddragningar i offentlig sektor, fler konkurser och växande arbetslöshet. Mellanstora städer skulle sannolikt klara både transport och uppvärmning bäst. I storstäderna skulle underdimensioneringen av kollektivtrafiken kunna bli ett akut problem men svårast skulle läget bli på landsbygden.

– Minskade möjligheter att använda bilen skulle vara ett jätteproblem för svenska glesbygdsbor där man genom åren blivit totalt beroende av bilen för att få tillgång till samhällets samtliga tjänster och service, säger Erik Westholm vid Institutet för framtidsstudier.

I fattiga delar av världen skulle oljekrisen drabba befolkningen mer direkt. I afrikanska länder söder om Sahara skulle oljebristen kunna leda till minskad matproduktion och akuta problem eftersom dieseldrivna motorer är en förutsättning för att sjukhus och andra viktiga samhällsfunktioner ska fungera.

Trots varningar om att världens fossila resurser är ändliga och trots löften om minskade växthusgaser har världen inte lyckats minska begäret efter olja. Inget skulle illustrera detta mer plågsamt och mer tydligt än en allvarlig oljekris. Trots att många personer i den välbärgade västvärlden skulle klara sig bra genom att arbeta hemma i högre utsträckning, bygga energisnåla hus, hålla fler möten per satellit och sköta ärenden på internet är det svårt att bryta gamla vanor.

En utdragen oljekris skulle i själva verket kunna visa sig vara den skjuts i positiv riktning som världen behöver för att minska beroendet av fossila bränslen och minska koldioxidutsläppen.